Namnledslexikon:VYZ
Vabb-
i grundnamn Vabb Nä, Siggvabben Kaskö samt i Vabb(o)klint, -tegen Fö, Vabbkläpp, -skär Ko och Vabbusgärdan Pa. Till kortf. Vabb av kvinnon. Valborg. (LEX)
Vack-
i Vackkil, -kärr Ho, Vackkärret Bo. Oförklarade. (LEX)
Vacker-
(va(c)kær-) i Vackerbacken Or, Vackergrund Nä, Vackerrevet, -viken Bj, Vackervägen Ma. Oförklarade. (LEX)
VAD
(va(:)de) i ett drygt hundratal namn på (f.d.) vadställen som det allm. förekommande Vadet och bl.a. Burvad Jo, Ledervadet Iö, Minnvadet Bj samt i ett par hundra namn som Vadbäcken Ho He Nä, Vadhagen Ec Jo Ho Bo Nä Kh Je, Vadholm(en) Le Ku Pa Ki Fb Sn Pä, Vadskogen Jo Ho Na, Vadvik(en) Ec ÅB, Vadängen Ho NL och bl.a. Vadabacken Pä Lt Ee, Vadaberget Br Bo Pä, Vade backen Ho Ky, Vadegärdan Vö Je, Vadekyan Ky He och Vadsudden Ha, Vadiskärret Db. Till sb vad 'vadställe'. (LEX)
-vad
Namnen på -vad uppgår till ett hundratal namn på sund eller numera vanligen sänkor. Formen är i allmänhet bestämd, för det mesta osammansatt Vadet eller t.ex. Hullbyvadet i Saltvik, Ledervadet i Iniö, Starrvadet i Korsholm. Uttalet är kort -vade eller förlängt -va:de el.d. Namnen innehåller äldre vad för 'vadställe'. Om många gamla vadställen minner bara namn i närheten med förleden Vad-, Vada- eller Vade-, som i Vadbäcken, Vadvägen, Vadaängen. (SKG:154)
Vadas
som beb.namn Ho Bo. Till sb. vad el. en person- el. folkbeteckn. (LEX)
Vagg-
i Vaggan klyfta(?) Ko och Trollvaggan sten Ko samt Vaggskär Ko. Till sb. vagga (?). (LEX)
Vagn-
(vangn-) i Vagnvägen Ec, Vagnängen Pa och Vagnsberget Pe, Vagnsgärdan Bo, Vagnsmossen Pu, Vagnsmyra Sa. Till sb. vagn. (LEX)
Vak(a)-
(va:k-) i Vakhagen Fi, Vakåkern Bo och (vaka-) Vakaback Pa, Vakamossen Kb samt Vakukärr (vaku-) Ho Iö Ho Ko Na och (va:ko-) Vakokärr Fö Bö, Vakö (?) Bö. Oförklarade. (LEX)
Vakt-
i Vakten grund Fb samt i Vaktbacken St, Vaktberg(et/en) Bö ÅB NL, Vaktskogen Vö, Vaktåkern Pe och Vaktislindan Kb, -potten Si. Till sb. vakt el. vb vakta 'speja'. (LEX)
Vaktan/ar-
i tiotals namn som Vaktanberg(et) Bö So Hi NL Kh Re, Vaktanklinten, -tall Br, Vaktanlandet En och Vaktarberg(et) Sa Bö Ho, Vaktarfjärden Nä, Vaktarklint(en) Bö Br, Vaktarudden Iö. Till vb vakta 'speja, spana'. (LEX)
Vakthus-
i Vakthuset Kb Tj, Vakthuslandet Si, Vakthusmossen Kb. Till sb. vakthus. Jfr följ. (LEX)
Vaktkoj-
i Vaktkojberget Br, Vaktkojsberget Vö. Till sb. vaktkoja. (LEX)
Vaktmästar-
i Vaktmästarberget Fb, Vaktmästargrundet Sn, Vaktmästarhamnen Df. Till sb. (tull)vaktmästare. (LEX)
Vaktstug-
i Vaktstuudd(en) Ky, Vaktstuguberget Bo. Till sb. vaktstuga. (LEX)
Vaku-
se Vak(a)-. (LEX)
Val- 1
(va:l-) i Valberg(et) Ec Ha Fö och Valnäs Iö. Kanske till ä. vård 'vakt'. Jfr Vård-. (LEX)
Val- 2
(va:l-) i namn som Valbäcken Lf, Valbron Te, Valkyan Iå, Valstenen vägskäl Df, Valspång beb. Es. Till sb. val (:välja)? (LEX)
Valborg-
(vall- el. va:l-) i ett tjugotal namn som Valborg(s)backa/en Ge Fö Ky, Valborgholm Bö, Valborgskullen Ki, Valborgspotten Lt Nb, Valborgskär So Ku Ho, Valborg(s)viken Br Te. Till kvinnon. Valborg, syft. på valborgsmässan? (LEX)
Valde(mar)s(-)
(vallde-) i beb.namn Valdemars Sa Iå Sv, Valdeman Kb, Valdes Iö samt i bl.a. Valdeskilen Ki, Valdemansbacken Or. Till former av mansn. Valdemar. (LEX)
Valfrid(a)s(-)
som beb.namn Ki Nä Re Nb, Dal-Valfrids Iö, samt i Valfridas mossen Kö. Till mansn. Valfrid. (LEX)
VALL
i odl.namn Vallen/arna Ho ÖB, Bovallen Be La, Mjölkvallarna Öj och allm. Svinvallen bete samt i ett hundratal namn som Vallberg(et) Ge En Ka Ky Öj, Vallgrinden NL, Vallhagen Kh Sv Nb, Valltå(g)et NL Kh Be, Vallvik(en) Na Kv Mm. Till sb. vall el. vb valla. (LEX)
-vall
Ca 40 namn. Vall förekommer i namn på ängar eller åkrar huvudsakligen i Österbotten. App. vall motsvaras av fsv. valder m. 'fält, mark, gräsbevuxen slätt' (Sdw o. suppl.). I namn syftar vall allmänt på 'betesvall, gräsbevuxen mark' (Pamp 1988:92).
Beläggen för vall som appellativ kan vara extraherade ur ortnamn, då de i Österbotten ofta avser 'fäbodvall' (FOreg.). Många av namnen på -vall betecknar gamla fäbodvallar, fäbodar med omgivande betesmarker.
Exempel på fäbodnamn är Silvanders vallarna, åker i Fäboda, Pedersöre, Gammelvallen, äng i Österhankmo, Kvevlax, enligt uppteckningen tidigare betesmark med gamla vallfähus.
I namnen på de österbottniska fäbodvallarna ingår ofta byns eller gårdens, dvs. ägarens namn, t.ex. Storsandsunds- och Lillsandsundsvallarna, fäbodar under gårdarna Stor- och Lillsandsund i Pedersöre. I Tolvmansvallarna anges att vallarna tillhörde Tolvmans, gård i Pedersöre (se Björklund 1983: 50). I de österbottniska namnen på -vall uttrycks också läget för betesmarken. Mälsor vallarna kallas enligt uppteckningen den plats på Mälsor, Kvevlax, där några bönder hade fähus för kor på sommarbete, och dit man for för att mjölka korna.
En stor del av namnen har säkert betecknat gamla fäbodvallar, i synnerhet namn i plural form, Lillsandsundsvallarna, Mälsor vallarna osv. Men alla namn på -vall förutsätter inte fäboddrift. En allmän betydelse 'betesvall, gräsbevuxen mark' har vall förmodligen i Märravallen, åkrar i Korplax och Palo, Karleby, Södervallen, åker i Kaskö, Solvallen, åker i Östra Yttermark, Närpes. (ÅÄH 260)
-valla
i tiotals unga beb.namn som Solvalla Jo Nb, Högvalla Jo Vå Ki NL, Ekvalla Ko, Björkvalla Sn, Åvalla Db Sj. Modenamntyp. (LEX)
Vallan/ar-
i bl.a. Vallanberget Py och Vallarhusen Na, Vallarkleven Ho, Vallarsvedja Ka. Till vb valla (boskap). (LEX)
Vallbisa-
i Vallbisabacken St, Vallbisalandet Li, Vallbisaträsket St. Till sb. vallbisse 'vallhjon'. (LEX)
Vals-
(va(:)ls-) i ett tiotal namn som Valsbacka, -vik Le, Valsholmen, -viken Ki, Valshagen, -källan Li, Valsören Br, Valsberg(et), -mossen, -åsen Nä Öv Pö och Valsörarna Bj. Oförklarade. (LEX)
Valt(er)-
(valt-) i Valtberg Ha, Valtstenen Fö (sägs rotera) samt Valtarn/ern grund En, Valterkärr Si, Valteråkern Es. Oförklarade; jfr adj. valt 'rank om båt'. Jfr Välter-. (LEX)
Vamb-
se Våm-. (LEX)
Van-
(va:n-) i Vanklobben Hi, Vankärr(et) Bo Pä Lf Kh Ma, Vantjärna Ge. Oförklarade. Jfr Vand-. (LEX)
Vand-/Vann-
som (vand-) i Vandbacken Tj, Vandhagen Kr, Vandkärr Or, Vandö halvö Fi, (va:nd-) i Vandängen Kh eller (vann-) i bl.a. Vannbäcken Je Nv, Vannkärret Pu Je, Vannmossen Nv Tj, Vannäs(-) Lf Nb Pe La, Vannpotten Mu Vö, Vannträsket Öj. Kanske till adj. vand 'ond' (Huldén SNF 40-41 s.60). (LEX)
Vant-
(vant-) i Vantbacka Sa, Vantholmen Mm Or, Vantskär Bo, Vantvarp Kö och Vantviken Pe. Till sb. vante (form)? (LEX)
Var-
(va:r-) i Varklobben Ku, Varmossen Br, Varnäs odl. He. Oförklarade. (LEX)
Varg-
(varg/j-) i grundn. Vargen En Es, Vargarna Na, Frimans vargen Iå och Brunbergs vargen sten Bo samt i flera hundra namn som de allm. förekommande Vargbacka/en, Vargberg(et), Vargkärr(et), Vargskär(et), Vargstenen och bl.a. Vargholmen St ÖB, Vargkleven Ko Na Sj, Vargskogen Lu Ko Ki, Vargön Bö Kr Nä, Vargören Vå Bo Ho En Pä Kr Öj. Dessutom i namn som Vargboen Nä, Vargdörren Ho, Vargfärdarna Nb, Varggropen allm. el. Varggräven ÖB, Varglyan och Vargvändan nNL. Till djurordet varg. (LEX)
Varg(as)-
i beb.namn Varg Kh Kb, Varga(r)s Iå St Tj, Vargis/Vars Iå samt i bl.a. Vargaskärret St, Vargiskärret Mu. Till person(bi)namn Varg el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Varm-
i Varmberget Sn, Varmbådan Ky, Varmkärr Si, Varmveka Bö. Kanske i mots. till namn på Kall-? (LEX)
VARP
(varp) i ett tusental namn på notvarp, vikar el.d. som de allm. förek. Bredvarpet, Långvarpet, Djupvarpet, Sandvarpet, Stenvarpet, Nyvarpet, Laxvarpet, Sikvarpet och t.ex. Själörsvarpet Ha, Holmvarpet Iö, Heikalvarpet Pa, Bockfjärdsvarpet Ky och Simpvarpet Ho Na, Prackvarpet Hi, Herrvarpet Te och Jungfruvarpet Re, samt bl.a. i Varpholm Fö Iö, Varpskär(et) So Ku Bö Ho Ki, Varpudden Si. Till sb. varp 'notvarp'. (LEX)
-varp
Viktigast bland de till notfisket knutna namnen är namnen på -varp, som ofta lever kvar som namn på vikar, stränder el.d. Sammanlagt finns det ett drygt tusental sådana namn i samlingarna. I allmänhet har de bestämd form på -varpet, med vissa undantag i Skärgårdshavet.
Förlederna i namnen på -varp har oftast varit lägesangivande, som i Idholmsvarpet i Vårdö, Julskärsvarpet i Hitis, Uddvarpet i Pernå, Själahällsvarpet i Öja, eller ortsbeskrivande, som i de allmänna Långvarpet, Bredvarpet, Djupvarpet, Sandvarpet, Stenvarpet. De många Nyvarpet har betecknat nyupptäckta varp. Objekten för fisket har angetts relativt sällan ? enstaka Abborrvarpet och Strömmingvarpet förekommer mest utanför de egentliga fiskebyarna och har antagligen varit mer eller mindre appellativiska beteckningar bildade till ett sammansatt ord. Vanligare är t.ex. Sikvarpet och Laxvarpet, som väl ofta har syftat på fiskelycka vid enskilda tillfällen, och namn som Simpvarpet, vilka i likhet med Fågelvarpet, Hästvarpet, Stockvarpet snarast har föranletts av någon oavsedd händelse. (SKG:180)
VARV
(varv) i ett femtiotal namn på strandlok. som det allm. Varvet, Vedavarvet lastplats Pä samt ett hundratal namn som Varvholmen Ky He Nä, Varvsund(et) Fi, Varvören Vb och Varvsbacken Ec Ki Hi Sn Pä, Varvsholmen Ky Nä, Varvsplatsen Fi Vf Fb Te, Varvsudden ÅL ÅB NL, Varvsviken Fö Fb Iå och Varvesholmen Pa. Till sb. varv 'skeppsvarv'. (LEX)
-varva
(varv-) i odl.namn Byvarvan, Stenvarvan Jo. Jfr VÄRVA. (LEX)
VASSE
(vass-) i drygt 200 namn på rövassar, stränder, odl. som allm. Vassen/arna, Storvassen, Bredvassa/en, Djupvassen och bl.a. Kattvassen Ho, Träskvassa Br, Klockarvassen Kv samt tiotals namn som Vassgärdan Ec Sn Fö Pa, Vassholmen Ky St Py, Vasskärr(et) Sa Vå Iå, Vassviken Le En Sn Ka, Vassängarna Fö Pa Pä. Till växtordet vasse 'rövass' el. ngt av ortnamnen. (LEX)
-vasse
Den vanligaste beteckningen är -vasse som ingår i omkring 200 namn i alla delar av området. Obestämd form förekommer på fasta Åland, i Åboland och västra Nyland, i t.ex. Haravass i Houtskär, Vädavassa i Ekenäs, till verbet väda 'vada' (FO). Vanligen har namnen bestämd form, som i Ryssvassen i Jomala, Båthusvassen i Föglö, Hopvassen i Houtskär, Bredvassen i Bromarv, Klobbvassen i Borgå, Klockarvassen i Kvevlax. Ordet (rö)vasse är allmänt i dialekterna (FO). (SKG:142)
Vassbuks-
i Vassbuksgrundet Hi, Vassbuksklacken, -varpet Ky. Till fiskordet vassbuk. (LEX)
Vass(e)l-
i Vasselback- Ky, Vasslehamn vik Hi samt i Ostvasslan odl. Li. Till sb. vassle. (LEX)
Vast(a)-
(vast-) i Vastviken Py, Vastaholmen Bo St. Till fi. namn på Vasta-? (LEX)
Vas(t)-
i Vastos gård Iö liksom i Vassböle by Sa Iå. Till mansn. Vaste (Faste) enl. Thors 1959 s.28. (LEX)
Vatt-
(vatt-) i ett hundratal namn, de flesta i ÅL ÖB, som Vattberget Jo, Vattbådan Nä, Vattgrundet Iö En Nä, Vatthagen Fi Pu Re, Vattkärr(et) Ku Bö Kö Sv, Vattmossen Sj Lt Kh Nv Tj, Vattäng(en) Fö Br Sm Vö. Till sb. vatten. Jfr Vatte-, Vattu-. (LEX)
Vatte-
(vate-) i tiotals namn i Ho som Vatteberg, -kilen, -kleven, -kärr(et), -ängen/arna. Jfr Vatt-, Vattu-. (LEX)
VATTEN
i några tiotal namn på vattenlokaler av olika slag: sjöar, (in)fjärdar el. fiskevattenslotter. Sjönamnen är ett tjugotal och finns i nÖB, t.ex. Abborrvattnet i Nb Tj, Långvattnet och Knipvattnet i Ee, Gåsvattnet Tj. Namn på fjärdar el.d. är bl.a. Lockvattnet Iö Ko, Maravattnet Pa, Kallhamnsvattnet Kn, Långskatvattnet Be, Garpörsvattnet Bj, Vännäsvattnet La. I Skghavet har antecknats ett trettiotal vattenlottsnamn som Säckövattnet Ku, Survikvattnet Fö, Korpskärsvattnet Ho. Till sb. vatten för vattenlokal, vattenområde. Se även Vatt-, Vatte-, Vattu-. (LEX)
-vatten
I mellersta Österbotten finns slutligen enstaka infjärdsnamn på -vatten, som Västervattnet i Björkö, Långstensvattnet i Bergö, Urvattnet i Korsnäs. De betecknar ungefär likadana inbundna små fjärdar som namnen på -sjö. (SKG:161)
-vatten
Sjönamnen på -vatten är inte särskilt vanliga. Deras antal uppgår till ett tjugotal. Namnens utbredning är nordösterbottnisk med undantag av Svartvattnet i Munsala och Invatnaträsk i Norrmark. De förekommer huvudsakligen i Esse, Terjärv, Purmo, Evijärvi, Kaustby och Vetil, t.ex. Gåsvattnet och Långvattnet i Terjärv eller Abborrvattnet och Mossavattnet i Purmo. Huvudleden -vattnet ingår i dessa namn i betydelsen ?träsk?. Leden har alltid bestämd form.
I skärgården i mellersta Österbotten uppträder därtill ett trettiotal namn på -vatten som betecknar fiskevatten eller vikar och fjärdar, som Hästskärsvattnet , vik i Replot, och Utterörsvattnet, vik i Björkö. Parallella fall finns i Åbolands skärgård, t.ex. Lockvattnet mellan Korpo och Rimito. (TER:216)
Vattu-
(vatu-) i ett par hundra namn i ÅB NL ÖB som Vattuberget Ko He, Vattugrundet En Sn Öj Kb, Vattuhagen Df Vf Es Kb, Vattuholmen Ky St, Vattukärr(et) och -mossen NL, Vattuudden Na Te Bo, Vattuäng(en) Fö Ki NL, Vattuören Bo Pä St. Till sb. vatten (vattensjukt el. tillgång på vatten). Jfr Vatt-, Vatte-. (LEX)
Vatt(u)fall-
i Vattufallet odl. Na, vik Hi, bäck Pä och Vattufallskärret, -ören Pä. Till sb. vattufall. (LEX)
Vatt(u)gård-
i Vatt(u)gården gärdsg. Na En Sn Nb och Söder vattgården vik Iö, Väster vattegård strand Ho samt t.ex. Vattgårdsfladan Le, -hagen Lu, -viken Vå och Vattugårdsgärdan Mu, -varpet Ki, -viken En. Till sb. vatt(u)gård 'gärdsgård ut i sjön'. (LEX)
Vatt(u)kvarn-
i Vatt(u)kvarnen Vf Pl och bl.a. Vattkvarnsrännilen Sa, Vattukvarnsbäcken Kv. Till sb. vatt(u)kvarn 'vattenkvarn'. (LEX)
Vattung-
(vat(t)ung-) i grundnamn Vattungen Mu Nb Kr La Öj Kb, Vattungarna Vå Hi, jte Vattingen Sa, och Gräs-, Sandvattungen grund La, Biskops Vattungen kulle Kr. Till en avledn. på -ung av sb. vatten (Huldén SNF 40-41 s.10). Jfr Våtung-, Vät(t)ung-. (LEX)
Vax-
(vaks-) i Vaxholm(en) Le St Bj och Vaxkläppen Kö, Vaxskäret, -varpet, -ören Hi. De förstn. uppkallade efter Vaxholm i Sthlms skg? F.ö. oförklarade. (LEX)
-veck
i några viknamn (-vetjæ) i Ho som Norrnäs vecket, Djupvecket, Stenvecket. Jfr VEKE. (LEX)
Veck(a)-
(væck-) i Veckkärr(et) Bo, Vecknäset Fi, Veckängen Pä, Ve(c)kamossen Mö Pe. Kanske i likhet med lånen. som Vecklax, -lot, -sor till fi. namn på Vehka- (vehka 'missne'). (LEX)
-vecke
i viknamn, se VEKE. (LEX)
Ved-
i många hundra namn på antingen Ved- (ve:(d)- särsk. i ÅL vNL) i de allm. Vedberg(et), Vedgrundet, Vedudden eller Veda- (veda-/vida- i ÅB NL ÖB) i bl.a. Vedaberget, Vedagrundet, Vedaholmen, Vedakärret, Vedaudden. Till sb. ved, ofta avs. lastning. (LEX)
Ved(a)hugg-
i tiotals Ved(a)hugget Jo Vå NL Nä Vö Mu samt Vedahuggsbacken Pä Lt Vö, Vedahuggskärret Vf. Till sb. ved(a)hugg 'hyggesplats'. (LEX)
Vedahus-
i Vedahuset Na och Vedahusbacken Pa Vf, Vedahusgärdan Tj Ee. Till sb. vedahus 'vedlider'. (LEX)
Ved(a)lid(e)r-
i Ved(a)lidret skog Br, sten Pä, Bakom vedlidret odl. Ka samt Vedalidersgrinden Sj. Till sb. ved(a)lider. (LEX)
Vedkast-
i Vedkastgärdan La, Vedkastrummet Iö. Till sb. vedkast 'vedtrave'. (LEX)
Ved(a)plats-
i Ved(a)platsen strand Ec Fi Vf Kn samt Vedaplatsudden Fb. Till ved(a)plats 'lastningsplats för ved'. (LEX)
Vedarad-
i Vedaradaudden Bo, Vedaradsbacken Pä, -varpet Ky. Till sb. vedarad 'vedrad'. (LEX)
Vederlag-
i odl.namn Vederlaget och Eskils vederlaget Ge samt Vederlagsbacken Ge. Till sb. vederlag 'ersättning'. (LEX)
Vej-
i bynamn Vejans Sj, Vejby Lo. Till ett (fi.?) personn. Veje el.d. (LEX)
VEKE
(ve(:)ka/vecka/vika) i ca 200 namn på små vikar o.d. som Sandveckan Fi So, Mjölkvecka Bö, Läduvekan Iö, Själavekan Pa, Bredvekan Br, Ängesvekan Bo, Bergvekan Mu samt i några tiotal namn som Vekagrundet Vf, Vekagärdan Pa Tj, Vekaudden Kar Ki Vf, Ve(c)kaåkern Hi Po. Till dial. veke 'liten vik' (FO). (LEX)
-veke, -vecke
På olika håll finns sammanlagt omkring 200 namn på -veke, -vecka el.d., betecknande små vikar. Den kortstaviga utgångsformen -vikan finns bevarad i östra Åboland (särskilt Pargas) och västra Nyland, och kort -vekan förekommer i västra Åboland och norra Österbotten. Några namn på -vecket (-vetje) har antecknats i Houtskär. Kring fasta Åland har beteckningen förlängts till -ve:kan, i Ålands norra och östra skärgård (särskilt Brändö) till -veckan, som också förekommer i Hitis. Borta vid Kotka påträffas de till finskan inlånade viknamnen Vekka i Aspö och Vekkapohja i Pyttis.
Som exempel på namntypen kan anföras Långnäsvekan i Geta, Törnveckan i Saltvik, Djupvecka i Brändö, Gäddvekan i Iniö, Bonäsvekan i Pargas, Veckan i Hitis, Bredvekan i Bromarv och Uttervekan i Munsala. Namnen innehåller det i dialekterna levande ordet veke 'liten vik, inslag i strand' (FO). (SKG:126-127)
Vendlas(-)
(vænl-) i beb.namn Vendlas Iö, Vendlos Ha, Skata-Vendlas Bj samt i Vendlasback Pö, Vendlas källan Na. Till kvinnon. Vendla. (LEX)
VERKE
(værk-) i ca 200 namn på vikar, sund el.d. som allm. Verkan/arna och t.ex. Grytverka Su, Stenverka(n) Vå Ho Nä Sv, Långverka Fö, Oxverk Iö, Ånverka Sn, Hemverkan Kh Re, Kuljverkarna Or samt i ett par hundra namn som de allm. förek. Verkholm(en), Verknäs(et), Verksund(et), Verkvik(en), Verkängen och bl.a. Verkesviken Kv. Till ä. verke 'ledarm; plats för verkfiske med mjärdar'. (LEX)
verke
Ordet verke ingår som element i ett par hundra namn längs våra kuster. Vanligast är osammansatta Verkan eller Verkarna som namn på vikar, stränder, strandängar eller sund, i Österbotten ofta bäckar. Som slutled i namn på liknande orter förekommer ordet i bl.a. Ginverka i Sund, Gubbaverka i Hitis, Ånverka i Snappertuna, Brusverkarna i Bergö, Hamnverkan i Replot och ett tiotal Stenverkan eller Stenverkarna på olika håll. Dessutom är förleden Verk- vanlig i namn som Verkvik(en), Verknäs(et) och Verkholm(en) liksom i Verkbäcken, Verkminnet och Verksundet. Uppkomna i samband med verkfiske är också en del finska lånenamn på Run- eller Ron-, som kommenteras i en ruta här bredvid. (SKG:175)
Verner-
(væ:(r)n-) i beb.namn Verners Bo Kb Pu, Verneras Nä Sv Re samt i bl.a. Vernersbacken Si, Verneras gärdan Bj. Till mansn. Verner el. ngt beb.namn. (LEX)
Vestlax
De äldsta skrivformerna av namnet är Wäskelax år 1475, Veskijlax år 1540. Förleden Veski- har också visat sig kunna förklaras på ett mycket övertygande sätt. Den innehåller tydligen ett gammalt finskt ord veski för 'vattenkvarn', som finns bevarat i estniskan, men som i senare finska har ersatts med det från germanskt språk lånade mylly, på äldre svenska mölna.
Genom byn Vestlax rinner fortfarande en bäck från det s.k. Mölnkärret och Stormossen i skogen ovanför. På en gammal kvarnkarta från slutet av 1600-talet finns fyra vattenkvarnar utritade just vid Vestlax. Men de kvarnar som namngivarna har talat om i sitt viknamn måste ha varit många hundra år äldre än så. (SKG:128)
Vet-
(ve:t-) i Vetberget Sa, Vetgärdan Iå, Vetmossen Bo, Vetvärva Fö, samt ((k)væit-) i Vetberget St, Vetgärdan Bo, Vetholmen Pa, Vetåkern Si Pä. De sistn. till sb. vete (sädesslag)? De övr. oförklarade. (LEX)
Vi-
(vi:-) i ett tjugotal namn som Viberget Pu, Vibådan Fö, Vibäcken Ki, Vidalen Ku Ki Pa, Vikärr(et) Ki Ka, Vimossen Nä, Virödslan Es, Viviken Bo, Viören Sn. Till växtordet vide. Se även Vid-. (LEX)
Via(l)s-
(vi:a(l)s-) i ett drygt tiotal namn som Vialkärr Si, Vialsundet, -udden Bo, Vialängen Mö, Vialsbråtan Li, Viasholmen Pä, Viasåkern Db. Till växtordet vial (Granlund SNF 44 s.174). (LEX)
Vib(b)erholm
i holmnamn Vibberholm Vå, Viberholm Na. Oförklarade. (LEX)
Viborg(s-)
(vi:bor-) i Viborg äng Ma och bl.a. Viborgsberget Bo, Viborgsgrund(et) ÅL En Be, Viborgsharun Ho, Viborgsholmen St, Viborgsklinten Iå, Viborgs sten En Si, Viborgssundet He Bo, Viborgsviken St, Viborgsåkern Iå. Till stadsn. Viborg av växl. anledn. (LEX)
Vid-
(vi:d-) i ett hundratal namn som Vidberget Ko Na, Vidhagen Pa Bo Ma, Vidkärr(et) allm., Vidskär(en) ÅL ÅB, Vidängen En He Lt. Till växtordet vide. Se även Vi-. (LEX)
vid
i namn som Bukten vid Harudden Bö, Vid storladan odl. Iå, Vid finnrån skog Öv. Till prep. vid. (LEX)
Vidbusk-
i Vidbusken vik Sn, grund Iå samt i Vidbuskgrundet Be, Vidbuskrevet Iå. Till växtordet videbuske. (LEX)
Vidje-
(vid(d)je-/vidi-) i några tiotal namn som Vidjeholmen Df Hi Py Kh Sv, Vidjeklev Ko, Vidjekärr Te Ky Li, Vidjeskär(et) Gus Kv, Vidjeören/arna Bö Hi. Trol. till sb. vidja. (LEX)
Vigg(es)-
(vigg-) i ett trettiotal namn som Viggbådan Be, Viggholm(en) Na Vö, Viggkläppen Fö, Viggskär Sa Su Kö So Df, Viggvekan Bo, Viggören Nä samt (viddjes-) i Viggesbådan Re Bj, Viggesgrunden Hi, Viggesskär Na Hi, Viggesträsk Bj, Viggesören Na Öj la. Trol. till fågelordet vigg. (LEX)
VIK
(vi:k) i inemot 7500 namn, främst vid kust och i inre skg., som de allm. förekommande Sandviken, Le(de)rviken, Långviken, Bredviken, Djupviken, Svartviken, Stor- och Lillviken, Norrviken o.d. och Bast(u)viken, Bo(d)viken, Byviken och Kyrkviken. Dessutom i ett hundratal namn som de allm. Vikbacken, Vikberget/en, Vikminnet, Vikåkern, Vikängen eller Vikesbukten Df, Vikesvarpet Pa, Vikesvägen Bö, Viksbacken Vf Si, Vikskärret Fö, Viksåkern Pa Ka. Till sb. vik. (LEX)
-vik
Namnen på -vik är den helt dominerande typen bland viknamnen och en av de största namngrupperna överhuvudtaget; sammanlagt uppgår de till över 7000 namn. De förekommer i synnerhet i trakter med stor och tät inre skärgård, i bl.a. Föglö, Houtskär, Nagu, Ekenäs, Ingå, Borgå. Namn på -vik i det centrala namnförrådet är sockennamnet Saltvik och ett femtiotal bynamn som Djurvik i Jomala, Granvik i Pargas, Lappvik i Tenala, Prostvik i Nagu och Sköldvik i Borgå.
Vik-namnen förefaller att genomgående vara ursprungliga naturnamn och är fortfarande för det mesta namn på vikar. Obestämd form på -vik förekommer särskilt på Åland och i västra Åboland, i t.ex. Horsvik i Hammarland, Kuggvik i Lumparland, Munkvik i Sottunga, Hullvik i Kumlinge, Kannvik i Iniö, Ramsvik i Houtskär. I socknarna kring Skiftat har de förkortade uttalsformer på -vek som antyder en viss ålder. På Åland finns också former på -vika, som i Skepphusvika i Föglö. Det vanliga i största delen av materialet är bestämda former på -viken.
Ordet vik har tydligen överallt varit det vanliga ordet för vikar i allmänhet, utan de speciella särdrag som har kännetecknat t.ex. "bukter", "krokar" och "pärar". Riksgeografiskt har det kunnat användas t.o.m. i havsnamn som Finska viken och Bottniska viken. Men från början har ordet varit besläktat med verbet vika och alltså syftat på mindre invikningar i en strandlinje.
De vanligaste namnen på -vik är Sandviken (inemot 300 fall) samt Långviken (ca 120) och Bredviken och Bast(u)viken (ca 100 namn). Allmänt vanliga (med 20-30 bärare) är också Bo(d)viken, Hummelviken, Kal(l)viken, Träsk(es)viken och Verkviken. (SKG:120)
Vikar-
(vi:kar-) i Vikaren holme Py samt bl.a. Vikarfjärden Vå, Vikargrunden Ko, Vikarhällan Kn, Vikarkläppen/arna Kö Ko, Vikarskär(en) Vå Kö En, Vikarören/arna Fö Vå Py. Till sb. vikare (sälart). (LEX)
Vika(r)s/es(-)
(vi:k-) i beb.namn Vikars Vå Na Kar Vf Sj, Vikas Pä Li Kh Pe La, Vikis Pä Mm samt i bl.a. Vikasbacken Pä, Vikasholmen Kv, Vikishagen Vö, Vikisträsket Mm. Till sb. vik, en personbet. el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Viktorias
som beb.namn i Ha Ge Sa. Till kvinnon. Viktoria. (LEX)
Viktor(a)s(-)
o.d. i beb.namn Viktoras So Nä Kh Sv Re Ee, Viktoros Ho, Viktors Ha Fi Su Vå Kö Iö Kr Kb Pu Tj samt i bl.a. Viktoras lindorna Kn, Viktors gärdan Ha Pä, Viktors åkern Br Lt Pu. Till mansn. Viktor el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Vil-
(vi:l-) i Vilan beb. Fi och bl.a. Hästvilan vik So, Kråkvilan grund Ku, odl. Kb, Käringvilan sten Ec, Märravilan grund Sb, Pigvilan grund Df Hi, Trutvilan grund Bö samt namn som Vilbacken st Pu, Vilberget/en Ku Kö Lf, Vilbåda(n) Ha Nä, Vilstenen Sa Sn Mö Öv Mu och Viloberget Ee, Vilostenen Or. Till sb./vb vila av olika anledn. (LEX)
Vilan/ar-
(vi:l-) i tiotals namn som Vilanbacken Te Bo, Vilanberg(et) Sn Bo Ky Lt, Vilangrundet En Öj, Vilanstenen Vf Ky Bo Lt Pö Sv Vö, Vilanudden Te Sn och Vilarberget Vå Sm K:stad, Vilargrund(et) Lu Nä, Vilarkleven Iö, Vilarklint Ha, Vilarstenen Sa Vå Ko St Kn Öv Sv, Vilarudden Ky samt Vilasbacka Si. Till vb vila. (LEX)
Vild-
(vild-) i Vildberget Li, Vildkärr(et) Sn Pä, Vildmossen Ko, Vildskäret Vö. Oförklarade. Jfr Vill-. (LEX)
Vilhelm(a)s(-)
som beb.namn Fö Kn Nä Pu, Vilhelmsberg Pa Dl Sj Es He Bo Kh samt i bl.a. Vilhelmsbacken Fi Fö, Vilhelmskärr(et) Sn He. Till mansn. Vilhelm el. ngt beb.namn. (LEX)
Vill-
i tiotals namn som Villbacken St Öv Pu, Villbådan Ec, Villholm, -vik Iå, Villkullen Or, Villkärret Mu, Villmossen Jo, Villnäs Ka, Villskär Vö, Villvassa Vå Fö, Villängen Pä. Kanske till vild 'ouppbrukad' (Huldén SNF 40-41 s.149). Jfr Vild-. (LEX)
VILLA
i ngt hundratal unga beb.namn, de flesta i NL t.ex. Rosavilla Ki Es, Gula villan Bo, Husvilla Pä, Villa Billnäs Po och Villahem Ka, Villaro Nb, samt i bl.a. Villaberget Sn, Villaudden Su St, Villaviken Su Ky. Till sb. villa. (LEX)
Villas(-)
som beb.namn Bj Re Ma samt i bl.a. Villasback, -glo Bj, Villashagen Pu, Villasskatan Re, Villasudden Bj. Till kortf. Vill av mansn. Vilhelm, el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Villing-
(vil(l)ing-) i Villinge ö Hfrs, odl. St och Villingholmen Pä samt i Villinghålet, Villinge sund Hfrs. Oförklarade. (LEX)
Vimon-
i Vimonböle (vi:mon-) by Te, jte Vimonkäringen holme Te, och Vimonmossen (vimon-) Vf. Till personn.? (LEX)
Vin-
(vi:n-) i Vinbergen Te Po, Vindalen Su, Vingärdan Pa, Vinkällan Si, Vinpipan brunn Hi. Oförklarliga. (LEX)
Vinbär-
(vi:nbæ(:)rs-) i ett par tiotal namn som Vinbärsbådan Kn, Vinbärsfallet Vf, Vinbärsgrundet ÖB, Vinbärsgärdan Te, Vinbärsholmen Bo, Vinbärshället St, Vinbärsudden Fö En, Vinbärsören Pä St (och flera flertydiga Vinbergs- i NL) samt Vinbärigrundet (vi:nbæri-) Re Kr La. Till växtordet vinbär. (LEX)
Vind-
(vind-) i ett tjugotal namn som Vindberget Bo, Vindbranten En, Vindklobben Hi En, Vindlandet Hi, Vindskär Br En, Vindudden En. Till vb vinda (not el. fågelnät). Jfr Vindan/ar-. (LEX)
Vindan/ar-
i ett tjugotal namn som Vindangrundet Hi, Vindanklobben Iå, Vindankläpparna Na, Vindanknobban Fö, Vindanudden So och Vindarberget Lu, Vindargrundet Ho Ko Na, Vindarholmen Si, Vindarudden Ha Sa So Bö Ho Na, Vindarören Bö Ho. Till vb vinda (not el. fågelnät). Jfr Vind-. (LEX)
Vindo-
(vindo-) i Vindobacka(en) Ky Es He, Vindoberget Ky. Till adj. vindog 'skev' (FO). (LEX)
Vindul-
(vindul-) i Vindulskär(et) Ko Na och kanske Vindusviken Hi. Oförklarade. (LEX)
Vingel-
(vingæl-) i Vingeledan, -forsen Ee, Vingelgrynnan Ma, Vingelliden Lf Nä, Vingelnabben Kr. Till vingel- för ngt slingrigt. (LEX)
Vinkel-
i Vinkelbacken He, Vinkelkneken krök Vf, Vinkelskären nÅL, Vinkelstycket odl. Tj, Vinkelängen Df He. Till sb. vinkel (vinkelform). (LEX)
Vinter-
i Vintret vik Ky och ett drygt hundratal namn som Vinterbacken He Py Or Mu, Vintergärda(n) Fi Pa Ki, Vinterkärr(et/en) Ge Fö Ho Ki Ky Si Bo Pä, Vintermossen Ge Ka Lf Kn, Vinterviken Ge Te He Pä St Py, Vinteräng(en) Na He Pä Or. Till sb. vinter, syftande på del av vinterväg el.d. (LEX)
Vinterligg-
i Vinterligget vik Mu, Vinterliggarhamnen Kv. Syftande på vinteruppläggning av båtar. (LEX)
Vinterväg-
i allm. Vintervägen (flera tiotal) samt t.ex. Vintervägsbacken Vå Ee, Vintervägsgärdan Pa Ee, Vintervägshagen, -kärret Ho, Vintervägsmossen Ky, Vintervägspäran Na, Vintervägsviken Ho Na Tj. Till sb. vinterväg. (LEX)
Vintras-
i Vintrasnäs Ko, Vintrasängen Sj. Oförklarade. (LEX)
Vipp-
i Vippan udde Ho, odl. Bo samt i Vippbergen Df, Vippbrunnen Fi, Vippmossen Lf, Vippstenen Ho, Vippsund Kö. Till sb. vippa (t.ex. brunnsvippa, rötofs) el. vb vippa (stenen). (LEX)
Vir-
(vi:r-) i Viran/Svartviran skär Pä St, Virby/-böle by St, Virbäcken Pä, Virhamnen, -skär, -viken Bo, Virkulla Lt, Virmossen Li Mö samt Virasforsen, -åkern. Till ett vir- för 'krokig, böjd'? (Granlund SNF 44 s.125-, 297.) (LEX)
VIRVA
((k)virv-) i odl.namn Virvan/orna Na Ki Vf Br samt bl.a. Virvbacken, -åkern Df, Virvhagen, -skogen Vf, Virvsundet, -träsk Na. Till ä. hvirva, värva 'ingärdad odl.' Jfr VÄRVA. (LEX)
Vis(a)-
(vi:s-) i Visbacka Ka, Visberget, -stenen Db, Visgärdan Ki, Viskärr Es, Vistjärnen Sn Ka, Visviken En samt Visalandet Ka, -rödjan Db. Oförklarade. (LEX)
Visas-
(vi:sas-) i Visasbådan Bj, Visasreveln La, Visas tomten Kr. Till kortf. av kvinnon. Lovisa. (LEX)
Viss-
(viss-) i bl.a. Vissbacken Vö, Visshamn Ku, Vissrödjan Na, Visskär Iö, Vissören Jo. Oförklarade. (LEX)
Vistar/is-
i beb.namn Vistis Pu samt Vistarstu(gan) Or Vö Kv. Jfr VIST(E). (LEX)
VIST(E)
(vist-) i en brokig samling namn på beb. som Vistan Re, Vistet Tj, Finnvistet Pu, tjärdalar som Visten Ee Pu, Åvistet Pu, Brännvistet Pu och båtplatser som Roosens visten Ho samt i tiotals Vistbacka/en Tj Ee Pu Nb Vö Re och Vistforsen, -lindan Tj, Vistgärdan, -platsen Pu. Till sb. vist 'skjul, koja' (Karsten Svensk bygd I s.405), ev. fäbod, eller 'hamnstrand' (Zilliacus SNF 55 s.106). (LEX)
-vist(e)
Dessutom finns det några namn på -vist(e) som har betecknat båtplatser, som Pellos sjövistet i Brändö Jurmo och Fagerströms visten och Vadens visten i norra Houtskär. Ordet vist(e) är bl.a. känt för 'strandbacke ovanför hamn' (FO). (SKG:200)
Vit-
(vi:t-) i Viten grund Nä Kn samt i ett par hundra namn som Vitberg(et) Na LN ÖB, Vitbäcken Na Bo Pä, Vitharu Ko Na En, -häran Kö, Vitklobb(en) Sa Ku Bö Ho Hi, Vitkärr(et) Ku Fö Pa Bo, Vitmossen NL ÖB, Vitsjö(n) Te Po Mö Kr Ee Tj, Vitträsk Sj Ky, Vitören Bö Ho Bj och bl.a. Vita hästen berg Ku, Vita stenen Pä. Till adj. vit. (LEX)
Vitfågel(s)-
i Vitfågelskatan Re Bj, Vitfågel(s)skär(et) Jo Le Fö Kö Hi Vö Mu. Till sb. vitfågel 'måsfågel'. (LEX)
Viva(r)s-
(vi:-) i Vivarsgaddarna Kö, Vivarskär Fö och Vivastby Sa Su. Kanske alla till mansn. Vidfast. (LEX)
-vor
(-vå:r) i bergnamn som Kirkonvor Na, Kondivor Vö. Till lånade fi. ortn. på -vuori ('berg'). (LEX)
Vrak-
(vra:k-) i Vraket Ec Fö Kö Na Kaskö, Skutvraket vik Su Bj samt tiotals namn som Vrakberget Ge Bo, Vrakholmen Fö En Hfrs, Vrakkläpparna Fö Kö, Vrakudden Kö Te Nä, Vrakviken Ha So Ku En. Till sb. vrak 'skeppsvrak'. (LEX)
VRET
i ett trettiotal odl.namn i ÅL (ÖB) som Vreten (vre:t-) Ec Ge Fi Jo Su och (vræit-) Nä La och Norr-, Holmvreten Ec, Nässelvreten Ha samt (?) Vreta by Ki, Vretkärret Vå Vf och Vretesbacken La, Vretesgärdan Fi. Till ä. vret 'nyodling'. (LEX)
-vret
35 namn. Vret är framförallt ett åländskt ortnamnselement, som ingår i namn på odlingar eller f.d. odlingar på fasta Åland. Majoriteten av beläggen är från Eckerö och Finström (32 Kopparvreten, kåpparvre:ten, åker i Storby, Eckerö, Vreten, vre:tin, åker i Enbolstad, Finström).
Också i Österbotten förekommer några belägg för namntypen. Det är två fall i Närpes: Vreten (vräjtin), åker i Norrnäs, samt Vräken (vräjtjin), åker i Tjärlax, som troligtvis är en urspårad form av Vreten (se Thors 1953: 35).
I Nyland finns inga levande belägg, men Vret(o)- ingår troligen som förled i några västnyländska namn. De åländska namnen, liksom de fåtaliga övriga fallen, är för det mesta enledade Vreten. Appellativet vret kan inte sägas vara levande, även om vret 'hägnad' förekommer i en åländsk uppteckning 1843, och wret 'åkergärda' i en uppteckning med ortsangivelsen Kökar, Eckerö från 1860-talet (FOreg.). (ÅÄH 149)
Vrång-
(vra(:)ng-) i Vrånggrund(et) Ge Fö, Vrångholms- Mm, Vrånghålet sund Nä, Vrångmossen Mö, Vrångskatan Nä. Till sb. vrång 'båtspant' el. adj. vrång 'krokig'. (LEX)
Vräng-
(vræng-) i odl.namn Vrängden Ge Lf, Vränglorna Fö samt Vrängfall Ha, jfr Vrängträsket Kv. Oförklarade. Jfr Bräng-. (LEX)
-våg
i åsnamn Källskärs vågorna Kö, Sandvågorna Or. Till sb. våg (vågform). (LEX)
Vål-
se Vård-. (LEX)
Våm-
(va(:)mb-) i Våmmen kärr Mu och Vattuvåmmen vik Ge, Gålvåmmen kärr Fö, Fårvåmmarna grund Ko och odl.namn Tackvåmmen Ki, Kovåmmen Df, Märavåmmen Kr samt i Våmhögan berg Ku, Våmholmen Pa, Våmkärret, -viken Mu, Våmstenen Ho. Till sb. våm (i mage). (LEX)
Vår-
(vå:r) i Vårbacka Na, Vårmossen Ka, Vårudden Sn Po, Vårvik(en) Ko Vf Iå. Till sb. vår, pron. vår, el.=Vård-? (LEX)
Vård-
(vå:l-/vå:r(d)-) i Vårdberg(et) Ge Ha Su Vå Ku Bö Kö Ko Df Hgö Iå Es Bo, Vår(d)holmen Ku Fö Te Sn, Vålnäs Su Ho Pa Br Sj Ky och Vålö/Vårdö Le Vå Kö Sj He Pä, jfr Vålanbergen Ki. Till ä. vård 'vakt'. Jfr Val- 1. (LEX)
Vårdkas-
(vå(:)lkas-) i Vårdkasberget Pa Fb, Vårdkasskäret Kh Kv, Vårdkasudden Vf Fb. Till ä. vårdkas(e) (signaleld). (LEX)
Vårland-
i Vårlandet odl. Ha samt Vårlandsgärdan Df. Till sb. vårland (jordbruk). (LEX)
Våt-
(vå:t-) i Våtdal Iå, Våthultet Ka, Våthäll Db, Våtkärr Sj, Våtmossen Te Es Ma, Våtvärva Fö, Våtäng(en) Jo Ho Df Sv Nb. Till adj. våt. (LEX)
Våtung-
(votɷng-) i Våtungen skog Nä Kv, udde La och Våtungsbacken Kv. Jfr Vattung-. (LEX)
Väd(an/as)-
(væ:d-) i Vädholms-, Vädörs- Bö, Vädansundet Kö samt (væd-) i Vädudden Nä, Vädören La, Vädavassa En, Vädanberg Iå, Vädanvarpet Bo, Vädarstället Na, Vädarskärret Sj, Vädasåkern Db, Vädasgärdan Pe och kanske Långvädan strand Nä, grund Bj. Till vb väda 'vada'. (LEX)
Väder-
(væ(:)dær-) i Nordanvädret berg Kö, Sunnanvädret skär Bö samt Väderberg Sa Br, Väderholm(en) Ku Ho Kr, Väderkärret Ki Fi, Vädernabben Rim Vf, Vädernäbb(en) Ki Hi Db, Väderskär(en) Vå Bö Kn, Väderskatan Sv Re, Väderudd(en) Ko Na och t.ex. Nio väders hålet Hi. Till sb. väder 'vind, blåst'. (LEX)
VÄG
(væ:g) i över 3000 namn på vägar, de flesta i NL ÖB, t.ex. allm. Byvägen, Kyrkvägen, Skolvägen, Vintervägen, Körvägen, Näs(e)vägen, Träsk(es)vägen, Ängesvägen, Mossavägen, Kvarnvägen, Rivägen, Nyvägen och Sjövägen ÅL Te Iå Kn, Strandvägen ÅB samt t.ex. Finnövägen Ge, Krokstavägen Lu, Skärivägen Pä Sb, Skatavägen Vö. Dessutom i tiotals namn som (væga-) Vägabiten/arna odl. Ho Nv, Vägakyan Ky, Väg(a)träsk(et) Si Or, Vägviken Pl Kn. Till sb. väg. (LEX)
Väg(a)gren-
i Väg(a)grenen/arna Nä Pl, Styrmans väggrenen La m.fl. och Vägagrens rå Iå He. Till sb. väg(a)gren 'vägskäl'. (LEX)
Vägakors-
i Vägakorset Sn Pu. Till sb. väg(a)kors 'vägkorsning'. (LEX)
Vägaminne-
i Vägaminnet odl. Vö Or Ee och Vägaminnsbacken Or. Till sb. väg(a)minne ?vägmynning? (FO). (LEX)
Väg(a)skäl-
i allm. Vägaskälet, t.ex. Siggby vägaskälet Te, och t.ex. Vägaskälsgärdan Pa, Vägaskälsåkern Db He Bo. Till sb. väg(a)skäl. (LEX)
Vägg-
i Väggkobborna Nä, Väggskär Ko samt Kyrkväggen berg Ho Kh. Till sb. vägg? (LEX)
Vägglus-
i Vägglusbacken Kb, Vägglusberget St, Vägglusgärdan Mu, Vägglusviken Ge samt Vägglusboet odl. Mu. Till djurordet vägglus. (LEX)
Väktar-
i beb.namn Väktar Nä, Väktarens Sn Pö, Väktaris Sv Re Vö, Väktars Sa Su Jo Bö Na Kv Ee samt i bl.a. Väktarbacka/en Ku Or, Väktargrundet Bö, Väktarstenen Nb och Väktarens hopen Ho, Väktarsberget Jo Ho, Väktarsgrundet Pl Kr. Till sb. väktare 'kyrkväktare'. (LEX)
Väll-
i namn som Vällnäs(en) Fi, Vällskog Es, Vällslätt Su, Vällsved Vå, Vällvik Sm samt Vällans Lo. De flesta oförklarade. (LEX)
Välling-
(væl(l)ing-) i Vällingen holme Bo, Korvvällingen vik Ho samt i ett tjugotal namn som Vällingshamn Ho, Välling(s)holm(en) Le Si Pä, Vällingspära Fö Ko, Vällingskär Ko, Vällingsund Fö, Vällingvik(en) Na Pä Or. Oförklarade. (LEX)
Vält(e)r-
(vælt-) i Vältern holme Db och Välterkärr Si samt Vältranbacka Br. Oförklarade. Jfr Valter-. (LEX)
VÄLVA
(vælvɷn) i några viknamn el.d. i ÖB som Välvan Re Bj Mm, Djupvälvan Re, Sockas välvan Kh. Till dial. välva 'däld, grop' (FO). (LEX)
-välva
I mellersta Österbotten finns några namn på -välva, som Välvan för en vik i Replot, Sockas välvan för en sjö i Korsholm, vilka är tydligt besläktade med dialektordet välva för 'däld, sänka' (FO). (SKG:147)
Vän- 1
(væ:n-) i Vänskär So, Vänö Hi. Oförklarade. (LEX)
Vän 2
(vænn-) i Vänholm Ko, Vänlandet odl. Ky, Vännäs Ho, Vänskär Ec, Vänviken Sn, jfr Vängskär Kö. Oförklarade, jfr Vänd-. (LEX)
Vänd-
(vænnd-) i Vändan odl. Db, Vargvändan skog Br En Ka, Nyvändan odl. Ky samt Vändskäret Bj, Vändvik Sn, Vändören Öj. Till vb vända? Jfr Vän- 2. (LEX)
Vänt(an/ar)-
(vænt-) i Väntskatan Vö, Väntträsket och -viken Mm Vö samt Väntanstenen Kh, Väntanberget Si, Väntarudden Vå. Till vb vänta. (LEX)
Väpplings-
i Väpplingsgrundet Pä, Väpplingsgärdan Sn Lt St, Väpplingsslätten Vå En. Till växtordet väppling. (LEX)
Vär-
(væ:r-) i Värorna uddar Ky samt i beb.namn Värans, Värby Ky, Värnäs Le, Värskär(et) Fi Ku, Värvik Le. Oförklarade. (LEX)
-värld
i Hela världen grund Iå, Mittivärlden notvarp Df samt i Världsgaveln odl. Na. Till sb. värld. (LEX)
Värr(e)-
i Värrberget Mu, Värrhagen Nv, Värrhålet Ma. Eufemistiskt, se Huldén SNF 40-41 s.141. (LEX)
Värs-
(værs-) i Värskläpp Kö, Värsslätt Su, Värsves- Bö. Oförklarade. (LEX)
VÄRVA
((k)værv-) i ett sjuttiotal namn på odl. o.d. i ÅL ÅB vNL, t.ex. Värvan Su Vå Kö Ho Ko Ki Ka Iå, Värvorna Ec Hi och Stubbvärva So, Munkvärvan Kö, Våtvärva Fö, Källvärv Ho samt bl.a. Värvberget/en Kö Ki, Värvgärdan Lu, Värvvik Le Kö. Till ä. (h)värva 'ingärdad odling'. Jfr -härva. (LEX)
-värva
66 namn. Namn på -virva och -värva påträffas på Åland (32 Sandvärvan, sandvärvan, åker i Norrboda, Lumparland, Stubbhärva, ståbbvärvå, åker, Sottunga) i Åboland (11 Gammelvärv, gambelkvärv, åker i Kölingby, Korpo, Värvan, kvirvån, åker i Helgeboda, Kimito) och västra Nyland. Något appellativ motsvarande namnelementet värva existerar inte i finlandssvenska dialekter (FOreg.). "Från början skall ordet ha betytt inhägnad, varur sedan betydelsen det inhägnade utvecklat sig" (Jansson 1938: 139, 183 F). Ett par åländska namn på -härva, dvs. Krokhärvorna, Brohärva(n), åkrar i Finby, Sund (äldre belägg: 1650-talet Kråke herfz åkeren LSA A 2 D 32-33, 1756-63 Krookhärfva, Brohärfva, Å 15 7/5.
Namn på -varva, som kan vara en senare utveckling av hvirva (Jansson 1938: 170 f), förekommer på Åland. Stenvarvan och Byvarvan betecknar två åkrar i Önningby, Jomala (äldre belägg: 1749 Bywarf, åker, LSA Å 7 32/5).
Till bildningssättet är de åländska namnen ofta tvåledade, t.ex. Grovärva, (med förleden Grop-?), åker i Mångstäkta, Sund, Åkervärva, liten åker i Nötö, Föglö. De åboländska och västnyländska namnen är nästan uteslutande enledade Värvan eller Värvorna. Tvåledat är emellertid Hankvärvan, åker i Osmundsböle, Karis, som förekommer år 1702 på en geometrisk karta i form av Anckwärfvon.
För övrigt uppvisar de vid det här laget enldade namnen Värvan ofta en äldre tvåledad, eventuellt epexegetisk skrivform. Värvan, åker i Trollböle, Ekenäs, hette på en karta 1695 Qvirgärdan, och Värvan, åkerskifte i Joddböle-Backby i Karis, på en karta 1771-73 Qvärfgärdan och Qvärfkyan. Fortfarande kallas Värvan, åker i Storbarsgård, Snappertuna, också Värvåkern (SLS 84). (ÅÄH:135)
Väs-
(væ:s-) i Väsbacken, -kärr, -åker Iå, Väsby Ko. Det sistn. till ett personn. (LEX)
Väst-
i ett drygt tiotal namn som Västgärdan, -liden, -ören Nä, Västbacka St, Västgrundet Bo, Väståkern Iå. Kortformer av namn på Väster-? (LEX)
Västan-
i ett drygt hundratal namn i sFL, de flesta i öÅL vÅB, t.ex. Västanbacka beb. ÅL vNL, Västanbäck odl. Si, Västandiket odl. Sa Fi, Västanfjärd by Vf, Västankärr by Ki Te, odl. He, Västanland(s) omr. Ho Na Df, Västansunda by Jo, Västanträsk(et) by Fi, odl. Ha Sb, Västanön odl. Jo, omr. Ho och t.ex. Västan Varpskär vik Ku, Västan Häggdal vik Ho. Till adv./prep. västan 'västerom'. (LEX)
Västani-
i namn som Västani Ström, Västani Vadet vikar Ho. Till prep. västani 'i västra delen av'. (LEX)
Västanpå(-)
i Västanpå ÅL Ho Ko Re La och Västanpå Bockholm vik Bö Fö, Västanpå holmen varp Bo, Västanpåviken vik Ku, Västanpå Björkgrund Kn. Till adv./prep. västanpå 'västerom'. (LEX)
Västantill(-)
i Västantill skog Iö, strand Hi och Västantillvarpet Df. Till adv. västantill 'på västra sidan om'. (LEX)
Väst(er)
i beb.namn Väst Vö, Västas Or, Väster Nä Kh Kb. Kanske till mansn. Sylvester (Huldén Budkavlen 35/1956). (LEX)
Väster-, Västra
i ca 4000 namn som de allm. Västergård(s), Västergärdan, Västerhagen, Västerkärr(et), Västerskogen, Västerudden, Västeråkern och Västra hamnen Bö Hi, Västra hålet Iö Na, Västra Furuskär Ko, Västra Lillholmen He, Västra Kobbhålet Be. Obs. namn som Västerhalsen vik Bö, Väster Hangö fjärd vNL. Till väderstrecksordet väster, västra, i ÖB också komp. västran. (LEX)
Västeri-
i namn som Västeri byn Kn Öv, Västeri fjärd äng Fö, Väster i Torsholms sund vik Bö. Till västeri 'i västra delen av'. (LEX)
Västermed-
i Västermed Näsviken strand Bö, Västermedvägen väg Nä. Till västermed 'längs västra kanten av'. (LEX)
Västerpå-
i Västerpå holmen varp Bo, Västerpå Tryborg strand Sn. (LEX)
Västerst-
i Västerstbådan Bj, Västerstglo So, Västersthagen Sv, Västersäng, -ören Bö, Västersta gaddarna Kö. Till superl. västersta. (LEX)
Väst(er)norr-
i Västernorr grund Re Bj, Västnorrbergen Vå, Västnorrudden Ku So Df, Västnorrörarna So. Till västnorr 'nordväst'. (LEX)
Västsunnan-
i Västsunnan Ånholm vik Ku, Västsunnan på Nölstö skötplats Ho, Västsunnanlandet Na samt Västsynnerstbådan Be. Till västsunnan 'sydväst'. (LEX)
Västsöder-
i Västsöderskäret Fö, Västsödra udden Sa Vå. Till västsödra 'sydvästra'. (LEX)
Vät(t)ing/ung-
i ett tjugotal namn, de flesta i ÖB, som Vätingen grund Ec, Vättingen grund Ku Bö, Vätungen/arna (vætung-) omr. Bj Pl Kn och t.ex. Svarta Vätungarna bete Bj, Hammarskärs Vätungen grund Be samt bl.a. Vätungpotten, -sundet Kn, Vätungsgrynnorna Be. Jfr Vattung-. (LEX)
Vävar(s-)
(vanl. vævar-) i beb.namn Vävars Ki Es Tu Si Bo Pä Lt St samt i Vävarbacka/en Br Te, Vävargärdan Ku Po och Vävarsbacka Bo, Vävarskällan, -åkern Pä. Till yrkesbet. vävare el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Vättj-
(vætj-) i Vättjan skär Na, Käringvättjan sten Na samt Vättjeberget Pa. Till sb. vättja 'brynsten'. (LEX)
Väx(e)l-
i Växlet sund Ec, vik Ha samt Växelhällarna Ec, Växeludden, -viken Ha. Oförklarade. (LEX)
Ybbers-
i Ybbersnäs by Pa. Till mansn. Ödbjörn el.d.? (Thors 1959 s.101). (LEX)
Yglas-
(yg(g)l-) i Yglasön, -klobben, -viken Bo. Oförklarade. (LEX)
Ylen-/li-/lä-
(yli/e-) i bl.a. Ylenkärr Si, Ylihagen Pu, Ylihaka Po, Ylespelto Te, Ylisgrund Ma, Ylitalo Na Fb. Till lånade ortn. på Yli-, Ylä-, Ylös-, Ylinen-, till fi. yli etc. 'över, övre'. (LEX)
Ymp-
(ymp-) i Ymprödslan Or, Ympviken Ho. Oförklarade. (LEX)
Yng(er)-
(yng-) i Yngskär Fö, Yngerholmen Tj, Yngerskär Ko. Oförklarade. (LEX)
Yr-
(y:r-) i Yrbacken Kh, Yrdal, Yrdalsberget Te. Jfr Ur-. (LEX)
Yrja(n)s(-)
(yrj-) i beb.namn Yrjas Bo Pä Mö St Mm Vö Kb, Yrjans Pö Nä samt i bl.a. Yrjasbacken Bo, -bron Tj, -lindan Kb, -äng Si, Yrjanåkern Mm. Till mansn. Yrjan, Örjan (se Otterbjörk 1964 s.139). (LEX)
Ytter-, Yttre
(y:tær-, yt(t)ær-, öt(t)ær, yttra, i ÖB ofta yt(t)ran-) i omkr. 500 namn som Ytterbådan ÅL Hi Bo ÖB, Yttergrund(et) Bö Br Bo ÖB, Ytterhagen Ec NL ÖB, Ytterholmen Ku Fö Ko Pa NL, Ytterkobben ÅL, Ytterland(en) Na Hi, Ytterskär(et) Ku Bö Ko Na, Ytteråker(n) Sa Ku NL ÖB, Ytterängen ÅL NL, Ytterön Ku Bo Sn Bjbg och Yttre fladan Le Vå Fö Ho, Yttre Fjärdskär Fö, Yttre Oxgrynnan Bj, samt i bl.a. Yttrast odl. Pu, Yttrastgärdan Tj, Ytterstgrunden Ko Hi Bo, Ytterstholm(en) Fö Na Hi Ka Mu, Ytterstör(en) Ku Na Iå Bj, Yttersta Långskär Bö. Till adj. komp. yttre. (LEX)
Yx-
(yks- el.d.) i Yxen teg Si Pä samt Yxforsen Ma, Yxholm, -fjärden Na, Yxkil Pa, Yxkobban Pa, Yxkärr(et) Ho Bo, Yxskär Ku Fö Hi, Yxvik Ku, Yxäng Pa, Yxören St. Till sb. yx(a) (verktyg), el. liksom Yxkari Ko, Yxpää Py till ortn. bildade till fi. räkn. yksi 'ett'. (LEX)
Zacharias(-)
(vanl. sackri-) i beb.namn Zachris(as) Vb Kh Kb, Zachrias Ha samt i namn som Zachriasbacken, -tået Kn, Zachriasgrund, -gärdan Vå, Zachrisasholmen, -träsket Kb, Zach(a)riasåkern Br. Till mansn. Zacharias el. ngt av beb.namnen. (LEX)