Namnledslexikon:M
Ma-
(ma:-) i Magrund Be, Makull Kh, Maträsket Pl, troligen av Mar-. (LEX)
-maa
(-ma: el. vanl. -ma) i några tiotal lånade namn på (f.d.) öar (ÅB) eller ägor (NL ÖB), t.ex. Kronoma ö Rim, Udema omr. Sj, Helgama omr. Vö. Till fi. maa 'land', vars långa a i gamla namn har övergått till å, förkortat -o, se -mo. (LEX)
-maa
Gruppen av namn på ursprungligt -maa omfattar ett femtiotal svenska namn, flertalet i västra Åboland. Bland exemplen kan nämnas sockennamnen Maxmo (1543 Maximo) och Larsmo i Österbotten och bynamnen Jurmo i Brändö och Korpo (ca 1250 Iurema), Innamo i Nagu, Jermo i Pargas, Kadermo i Bromarv, Tirmo i Borgå, Kvimo och Teugmo i Maxmo, Hankmo och Petsmo i Kvevlax, Iskmo och Karkmo i Korsholm samt t.ex. önamnen Hepmo, Kupmo, Masmo i Iniö och Armo, Jöutmo, Kanitmo i Houtskär.
I enstaka fall som Kronoma längre inne i Rimito kvarlever former på -ma(a), men vanligen har slutstavelsen deltagit i svenskans utveckling av långt a till å och sedan förkortats till kort -mo. Namnet Kadermo i Bromarv har fått ett läsuttal med långt o och anslutits till svenska namn på -mo.
Namnen återgår på finska namn bildade till maa för 'ö, kringflutet land'. (SKG:50)
Mack(el)-
i Mackil och Mackklev sänkor Bö, Mackklint berg Ku samt Mackelpatten odl. Bö. Oklart ursprung. (LEX)
Mad-
(mad-) i Madåkern, Madängen Ka. Till sydsv. mad 'kärräng'? (LEX)
Madams-
i enstaka namn som Madamsbiten teg Vå, Madamsholm Pa, Madamsåkern Es. (LEX)
MAGASIN
i ett hundratal namn på magasin av olika slag, de flesta i Ki NL, samt i t.ex. Magasinsbacken och -åkern (allm.) och Magasinsbryggan Su, Magasinsholmen St, Magasinsudden Ko. (LEX)
Magastjälpan
(-sjölpon) holme Sn. Till dial. magstjälpa på tal om magsjukdom (FO). (LEX)
MAGE
i tiotals Magen som namn på vikar, sänkor, odlingar i Fö (ma:gan) och Pa Db Pä Li (magan), jämte Långmagen Na, Skämmömagen Iå samt t.ex. Magakläppen Na, Magastycket odl. Si, Magaviken Iå Vö. Till sb. mage syftande på formlikhet, liksom i Komagen, Modermagen, Själamagen. (LEX)
Mag(er)-
(ma:g-) i Magberg Le, Magkärr Vö, Magskär Bö, Magudden Fö samt Magerdalen Ki, Magergrynnan Kh, Magerget omr. Fö, Mageråkern He. Kanske alla till adj. mag(er)? (LEX)
Magg-
(magg-) i Maggan holme En, odl. Je, Ant-Magg berg Pe, Skäggmagg grund Ho samt Maggböle Db, Maggrundet Be, Maggholm(en) Ko Na Kh, Maggmossen Ko Te Vö, Maggvik Ko, Maggörarna Bj. Vanl. till kortform Magg(a) av Margareta. (LEX)
Maggas-
i bl.a. Maggas beb. Re Kh, Maggasback vägbacke Kh, Maggasgrund Na, Maggaskärr och -udden Ko. Till personn. Magg(a) eller beb.namn. (LEX)
Magnus-
i Magnusas gård So Fö Kö Bo, Magnuses gård Te, Micks Magnus gård Kö samt Magnuskobb(a) Kö, Magnuskärr He, Magnusskär Na, Magnusåker Bo och Magnusos grundet Bö, Magnusas hagen Ha. Till mansn. Magnus el. därtill bildat beb.namn. (LEX)
Mago-
i Magobergen, -udden (ma:go-) Fö och Magohamn (mago-) Sn. De förstn. trol. Maga-namn med vokalbalans. (LEX)
Maj-
i ett hundratal namn som Majberg(et) ÅL Ki vNL, Majholm(en)/-arna Na Vf NL, Majkäll(an) Fö Ko, Majkärr(et) Bö Na NL, Majsund Sa, Majvik(en) NL, Majören Pl, jfr Majbrasberget Sn. Till ä. maj-/mäj- för lövkvistar, eller fi. maja? (LEX)
Maj-
Vid sydkusten är det i stället gott om namn på Maj-, som viknamnen Majan i Pernå och Hitis och de i Nyland vanliga Majholmen, Majudden, Majviken. De återgår kanske på finska ortnamn på Maja-, bildade till ordet maja 'koja'. (SKG:213)
Maja- 1
i Maja grund Vå Kn, Näs-Maja sten Bö samt Majas/-os/-us allm. som beb.namn, och t.ex. Majas backen Kr Mm, Majas grundet Hi En, Majas gärdan allm., Majas tegen Ec, Majos grundet Hi, Majos hamn Pa, Majos klintarna Iö, Majus ängen Ma, Majus ören Bj. Till kvinnon. Maja. (LEX)
Maja- 2
i Majo åker Ko, Majon vik Hi Lt Pä, sankm. Öv, Majorna omr. Bö Vö Kv samt Majaberget Si, Majagrundet Iå, Majakärret Kb och Majogropen kärr Vå. Till fi. maja 'koja'. (LEX)
Majors-
(vanl. majors-) i beb.namn Majors Bo, Majorses Sv och bl.a. Majors backen Mu Pl, Majors gärdan Df, Majors källan Bo. Till officersbet. major. (LEX)
Makalös-
i odl.namn Makalös(en/an) La Mu Sv Nä Ka. Till adj. makalös. (LEX)
Makar-
i gårdsn. Makar Nä, Makaris Vö, möjl. Makas Es, samt i Makarbacken, -liden Nä. Till yrkesbet. makare för sadelmakare el.d. (LEX)
MAL
(ma:l) i Malen grund Hi, odl. ÖB, Stenmalen ÅL, Spökarmalen Ha, Römalen Ma samt bl.a. Malbacken Tj Kh, Malberg(et) Ec Ha La Pe, Malhösar/en Bj Ma, Malskär(et) Le Na ÖB, Malören Su Nb och Malsberget Ki. Till sb. (sten)mal 'rullstensfält' (FO). (LEX)
-mal
Namnen på-mal förekommer ett fyrtiotal gånger. De flesta av dem finns på Åland, som Malen, Stenmalen. Mal förekommer inte som huvudled i nyländska namn, men som bestämningsled påträffas det på alla håll i namn på grund. Namnen betecknar steniga områden, åkrar och grund. De är bildade till ordet mal som på Åland är belagt i betydelsen ?stenröse, grusfylld mark? och i Österbotten i betydelsen ?stenig mark?, ?mark som för en tid sen stått under vatten?, ?jordyta utan växtlighet?. (TER:71)
Malar-
(malar-) i Malarby, Malarträsket m.fl. i Te. (LEX)
Malen-
(ma:len-) i Malenback omr. Ho, Malenstenen Ko, Malenkobb(a) Ge Sa Vå. Oförklarat. (LEX)
Malias
(ma:l-) som beb.namn i Sa Pa. Till kortform av Amalia. (LEX)
Malis-
(ma:lis-) i Malisgrundet Te, Malisåker He. Oförklarat. (LEX)
Mallas-
i Mallasbacken La, Mallaslindorna Je, Mallaspotten La. Till kvinnon. Malla? (LEX)
MALM
i över 600 namn på skogsmarker, s.g.s. enbart i NL och öÅB, t.ex. allm. Malmen, Malmarna och Lindö malm Kö, Brännmalmen Ki, Krokmalmen Ki, Kullamalmen Df, Ryssmalmen Fb, Tjädurmalmen Df, Degermalm Te, Kyrkmalmen Te, Stadsmalmen En, Båssamalmen Sn, Dalsmalmen Iå, Bosmalm Es, Sundmalmen Bo, Korsmalm(en) Lt Pä. Dessutom i ett tusental namn på närliggande orter som Malmdövlan Ki, Malmgärdan allm., Malmkärret allm., Malmskogen allm., Malmåkern allm. Till dial. malm 'sandig skogsmark' (FO). (LEX)
-malm
Namn på -malm är omkring 600. Namntypen är sydfinländsk. De flesta av namnen förekommer i Nyland. I västra Nyland påträffas över 300 namn på -malm, i östra Nyland över 200. Ett femtiotal namn uppträder i Åboland, speciellt på Kimitoön. Från Österbotten och fasta Åland saknas belägg för naturnamn på -malm. De namn på -malm som har blivit bynamn, har en begränsad, västnyländsk utbredning. Malm har senare blivit en beteckning för utkantsbebyggelser, vilket syns i nyare namn på stadsdelar. Därtill förekommer ordet malm i torp- och lägenhetsnamn i alla landskap. Bynamnen har officiellt obestämd form, men naturnamnen uppträder övervägande i bestämd form -malm(e)n. Det osammansatta Malmen påträffas ett hundratal gånger. För det mesta betecknar namnen skogar som ligger på sandmarker. Namnen är bildade till ordet malm ?sandig mark?, ?jämn och sandig skogsmark?. Ordet är i östra Nyland känt även i betydelsen ?sandås? (vanligen skogbevuxen), ?upphöjning?, ?ås?, vilket återspeglar sig i namn på förhöjningar och åsar i östra Nyland. En tredjedel av namnen på -malm innehåller ortnamn som bestämningsled. Förutom läge anger bestämningslederna i ett femtiotal fall tillhörighet, som i Hannusas malmen i Pernå och Sandbergsmalmen i Tenala. De kan också vara ortsbeskrivande, som i Lillmalmen (14 fall) och Slätmalmen (10 fall) eller Högmalmen (8 fall) i Pargas. Vanligt är Brännmalm(en) som påträffas ett trettiotal gånger. (TER:115)
Malma(r)s(-)
som beb.namn i He Si Tu Bo Pä samt i t.ex. Malmasvägen Pä. Till ordet malm, därtill bildad personbet. eller ett beb.namn eller släktnamn. (LEX)
Malme(n)s/-is(-)
som beb.namn i Na Ki Vf Hi St Tj samt i t.ex. Malmisgärdan Pä. Som föreg. eller till ett släktnamn. (LEX)
Malms(-)
som beb.namn i Es Bo Py samt i t.ex. Malmsbacken allm., Malmsfjärden Ki, Malmsmossen Py. Till ordet malm, en personbet. eller ett beb.namn el. släktnamn. (LEX)
Malox-
(maloks-) i Maloxen/-arna skär He. Oförklarat. (LEX)
Malt-
i ett tiotal skärgårdsnamn som Maltgrundet Fö Hi, Maltholm Bö Na, Maltkläppen Kö, Maltskäret Hi och Maltörarna Rim samt Maltbacka He, Maltberget Ky, Maltsvedjan Si. Till sb. malt med okänd syftning. (LEX)
Mamma(-)
som namn på en sten i La (mamm) samt i bl.a. Mammberget Ka, Mammasberget Ky, Mammasgrund(et) Na, Mammasgärdan Lt Pl, Mammaskyan Ky och Mammas röven odl. Kb. Till sb. mamma av växlande anledningar. (LEX)
Mamsells(-)
som beb.namn Pe samt i Mamsellshagen Or, Mamsellslindan äng Pe, Mamsellstomten Pl. Till sb. mamsell, trol. som öknamn. (LEX)
Man-
(mann-) i Manberg Bö, Manböle (mamm-) by Kar, Mandal(en) Fi So, Mandövlan kärr Ki, Mangrund(et) Fö Kö Na Iå, Manholmen Br, Mankärr Ko, Manskär Jo Vå Ku Kö. Till sb. man, med oklar syftning. (LEX)
Mandas(-)
som beb.namn Mandas/-os Ha Su So, Ör-Mandas Iö, Mandas Te He St Db Re samt i bl.a. Mandas grundet Iö La, Mandas gärdan Iö Kö Na, Mandas kyttan Pu. Till kortform Manda av kvinnon. Amanda. (LEX)
Mandus-
som beb.namn Mandusas Ho samt i Manduses berget Df, Mandusas fladan Ho. Till kortf. Mandus av mansn. Amandus. (LEX)
MANEGE
i tiotals namn som Manegen Bo Li, Strandmanegen Bo, Stora manegen Iå, de flesta i öNL, samt bl.a. Manegebacken Lt, Manegeåkern Bo Pä Mö St. Till sb. manege för 'magasin, stor lada'. (LEX)
Manels(-)
i beb.namn Manels Ho Vö samt Manels gärdan Ho Öv, Manels hagen Ma. Till kortf. Manel av mansn. Emanuel. (LEX)
Mangel-
i Mangelbacka/en Sa, Mangelbo Fi Iö, Mangelbobacken Bo, Mangelåkern Ka. Oförklarade. (LEX)
Mangs(-)
som beb.namn Mangs i Ko Lo Iå Db Sj och (ma:ngs) Nä Sm samt i Mangsbacken Nä, Mangsholm Bö, Mangskyan Iå, Mangsnäs(et) Bo, Mangskärr Si, Mangsören Re Bj. Till mansn. Magnus eller ngt av beb.namnen. (LEX)
Mangård-
som beb.namn Mangård(en) Ka Sj Nä samt i Mangården klev Ho och Mangårdsbacken Pä, Mangårdsgrinden Po Sn, Mangårdskällan Ki. Till sb. mangård 'bostadsbyggnad'. (LEX)
Mani-
(mani-) i beb.namn Manis Si samt i Manibacka omr. Po, odl. Si. (LEX)
Mank-
i beb.namn Mankans, i Mankby Es, Manks, Mankers Ka, samt i Mankholm Na Fb Es, Mank(on)skär Hi. Till mansn. Manke el. dial. manke. (LEX)
-manke
i Nyåkersmanken backe Bö, Skrammelmanken stenbacke Pu. Till dial. manke 'förhöjning i terrängen' (FO). (LEX)
Mann(-)
i beb.namn Mann Nä Kn, Mannas Nä Re, Mannes He Fi Sa Su Le, Mannenas Nä samt bl.a. Mannback Nä, Mannholstret stenbacke Kn, Mannklobben Re, Mannesfladan Fö. Till kortf. av mansn. Emanuel el. ngt beb.namn. (LEX)
Mans-
i beb.namn Mansas (manns-) Fi Jo Vå, jte Mansassveden Jo, eller bl.a. Mansbacken (ma:ns-) Kr, Mansfors(en) Ec Nb, Mansvik Bö, Mansören Pe, Mansskogen Pu. Kanske till kortf. av Magnus? (LEX)
MAR
(ma:r) i omkring 500 namn på f.d. infjärdar eller vattensamligar, ofta numera odlingar. Namnen finns på alla håll, de flesta i ÖB. Exempel är Maren allm., Pattermar vik Ho, Römaren sankm. Pä, Trollö maren sjö Hi och odl.namnen Bredmaren Bj, Långmar Ha, Bolomaren Es, Stormaren allm. I nÖB förek. kortstav. (-maran) i t.ex. Krokmaran Mm, Stuntmaran Kr, Bomaran Vö.
Dessutom ingår ordet som förled i hundratals namn som Marby Ec St, Marbäck(en) allm., Marholm(en) allm., Marhällan So, Marskär allm., Marängen allm. I ÖB är ordet kortst. (mar(a)-) i namn som Margärdan Nä, Marholmen Tk och Marabacken Kh Sv Kv, Maragärdan Mu, Maramossen Kb.
Till dial. mar, i ÖB mare för 'vattensamling, grund vik' (FO). Se även Mara-, Mars-. (LEX)
-mar
Namnen på -mar betecknar vanligen numera små sjöar eller sankmarker, ibland odlingar nära stranden. Sammanlagt omfattar gruppen omkring 500 namn. Enstaka namn har obestämd form, som Grundmar i Föglö, Pattermar i Houtskär. Former på -maren är vanliga på alla håll, i t.ex. det allmänna Maren samt Österö maren i Sottunga, Söderängs maren i Korpo, Trollö maren i Hitis, Römaren i Pyttis och Rörmaren i Korsnäs, Alskärs maren i Replot. Bland bynamnen finns Svartmara i Finström (1376 skrivet Swaertingxmarum). I Österbotten från Solv till Munsala förekommer också former på kort -maran, i namn som Maran, Långmaran och Stormaran.
Ordet mar, i Österbotten ställvis mare, finns belagt för 'vattensamling, grund vik' i dialekterna (FO). Med tiden har många av de betecknade orterna förvandlats till sankmarker eller odlingar, vilket säkert har påverkat både ordbetydelsen och den senare namngivningen. Vissa "marar" ligger fortfarande så nära sjön att de ännu i våra dagar kan ge en uppfattning om hur "mararna" egentligen har sett ut. (SKG:160)
-mar
(e) Namnen på -mar(e) är sammanlagt omkring 500. De betecknar numera ofta små sjöar, sankmarker, åkrar eller ängar, ofta nära stranden. Former på -maren finns överallt. I Vittisbofjärd och i mellersta Österbotten ända till Munsala förekommer kort -maran, som i Maran och i Långmaran. På grund av landhöjningen har naturförhållandena ändrat sig, vilket i sin tur har lett till betydelseförskjutningar för ordet mar. Betydelsen ?grund vik, fjärd? är känd i Nyland, Egentliga Finland och Österbotten, där mar-namnen ofta numera betecknar upplandade vikar, sanka ängar eller åkrar. På alla håll finns mar-namn som åsyftar vattensamlingar. Betydelsen ?tjärn, träsk? är känd i Föglö, Brändö och Kumlinge. Grundörs maren med alternativnamnet Grundörs potten i Finström antyder att betydelsen ?tjärn? ingå i mar-namnet. Namn på -mar som betecknar insjöar finns också på andra håll, speciellt i Korpo och Hitis. Exempel är Lillmaren, Stormaren och Söderängs maren i Korpo samt Trollö maren i Hitis.
Den tredje i Finland förekommande betydelsen ?gungfly, kärr? som är belagd på Åland, i östra Nyland samt i Vittisbofjärd, Maxmo och Petalax, torde ingå i yngre mar-namn som betecknar sankmarker. I dessa mar-namn ingår ofta ett ortnamn som bestämningsled. Andra är ortsbeskrivande, som de österbottniska Fräknesmaren, Långmaren, Torrmaren eller Tränjonmaren. (TER:214)
Mara-
(mara-) i ett tiotal namn som Maraholm(en) Ho Hi, Marabastun vik En, Maraberget Li, Marabäcken St, Marapottarna Po. Till sb. mar 'vattensamling' (öNL) eller sb. mare 'plågoande' (ÅB), jfr ssg. med mara-/maru- i dial. (FO) samt Maru-. (LEX)
Maras(-) 1
(maras) som beb.namn i ÖB samt i bl.a. Marasbacka Ma, Marasgrunden Kn, Maraskällan Pl. Till ett personn.? (LEX)
Maras/e(n)s(-) 2
(ma:r-) som beb.namn Maras i Pä St Nä, Mares Bj, Marens Lu Br He samt Maresgrund Bj, Marensåkern Py. Till mar 'vattensamling' eller beb.namn. (LEX)
MARD
i Marden (ma:rdn), gungfly och skog Lt, Mardbacken Lt. Till dial. mard 'gungfly' Lt (FO). (LEX)
Marga(n)-
i Margakärr odl. Si, Margamossa odl. Iå, Marganskär Hi. Oförklarade. (LEX)
Marg(a)ret(e)-
i Margreteberg omr. Iå Es, Margaretelund beb. Pa Bo, Margretören Re. Till kvinnon. Margareta. (LEX)
Maria/e-
(marí:-) som beb.namn Maria(s) allm. samt i t.ex. Mariakällan Sa, Mariasgärdan Pl, Mariebacken Sa, beb.namn Marieberg, Mariedal, Marielund, Marieklobbarna Hi. Till kvinnon. Maria, Marie el. därtill bildat beb.namn. (LEX)
MARK
i ett sjuttiotal namn på skogsomr. el. odlingar, t.ex. Marken Ka Bo Bj Sv, Stormarken Ec, Sattmark Pa, Dragonsmarken Ki, Norrmark(en) En La Kr, Sjömarken Bo, Träskesmarken Lt, Utmarken Kh Kn, samt i namn som Markby Nb, Markmossen Or, Marknäs Le Te, Markåkern Ky. Till sb. mark för 'skogsmark'. (LEX)
-mark
Bland skogsnamnen förekommer ett sextiotal namn på -mark av vilka några har blivit socken- och bynamn i Satakunta, Österbotten och Åboland redan under medeltiden. Betydelsen ?utmarksskog? kan ingå i de allra äldsta namnen. Av de yngre namnen på -mark betecknar ett fyrtiotal skogar och ett tiotal åkrar och lägenheter. Namnen är vanligast i Österbotten och i västra och östra Nyland; i mellersta Nyland saknas de. Namnelementet ingår också i lägenhets- och torpnamn. Dessa ortnamn är bildade till ordet mark i betydelsen ?jord, äga? som är känt i Österbotten och Nyland. Den bestämda formen dominerar för ägonamnen. De yngre namnen på -marken har vid sidan av lägesangivande bestämningsleder som i Storträskesmarken i Tenala och Norrmarken i Kronoby även bestämningsleder som syftar på ortens växtlighet, storlek och form, som Rismarken i Korsholm, Björkmarken i Vörå, Långmarken i Lappfjärd eller Stormarken i Eckerö. (TER:117)
Markna-
i Marknabacken St, Marknanbacka Bo, Marknasholm(en) Mm. Till sb. marknad. (LEX)
Markus-
i allm. beb.namn Markus, Markusas, Markuses samt i bl.a. Markusback Ho, Markusmossen Nv Pu Je, Markusören Vå, Markusasbacken Jo Bo, Markusensgrundet Fö. Till mansn. Markus el. därtill bildat beb.namn. (LEX)
Marmor-
i Marmorgrynnorna Le, Marmorhällen Ec, Marmorgruvan Vf. Till sb. marmor, kanske syftande på brokigt berg. (LEX)
Marr-
i Marrbacken Je, Marrön Kr. Oförklarade. (LEX)
Mars
(ma:rs) som beb.namn i So ÅB Sn Iå Bo Pä liksom i ssg. Marslars Fö Ho, Mars-Mattas Kn. Till personn. Marten el. Mats? (LEX)
Mars-
(ma:rs-) i bl.a. Marsbacken Ki Iå Sj, Marsbäcken Ki Iå Pe, Marsholm(en) ÅL En Bo, Marskil Ku, Marskärret Sn St, Mar(s)skär(et) Kö Fö Kn, Marsåkern NL, Marsö Le Fö So Ko, Marsören Ho Bj. Till mar 'vattensamling' el. ngt person- el. beb.namn. (LEX)
Martas
som beb.namn Ho Sj He Si samt i Martasberget Ky. Till kvinnon. Marta. (LEX)
Martins
som beb.namn Martins Ha Ge Iö Mö Kh, Martens Öv Nä, Martinas Pu Sb. Till mansn. Martin. (LEX)
Maru-
(maru-) i Marubacken Pä, Maruberget Ka, Marupott Po. Till sb. mare 'mara, plågoande' (FO). Jfr Mara-. (LEX)
Mas-
(ma:s-) i Mas gd Es samt Masberg Kö Bö, Masbrunn Ki, Masholmen Bo, Maskärr St. Oförklarade. (LEX)
Masa-
(masa-) i beb.namn Masa Db Ky samt Masabacken Db, Masaberget Sj, Masagärdan Nv, Masaholmen Pe, Masaskogen Db Sj. Till person- el. beb.namn? (LEX)
Masa(r)s-
i Masa(r)s gd Kb Ee och Masarsstranden Kb. Oförklarade. (LEX)
Mask-
i Maskhamn Fö, Maskholmen/arna He Si, Maskklubben skog Kr, Maskskär En, Maskören/-arna Kr Ku samt Maskis hn Ka, Maskisholmen Sn. De förstn. kanske till ä. mask 'orm'? Jfr Mass-? (LEX)
Masmästar-
i Masmästaren sjö Po, Masmästars beb. Te samt Masmästarberget, -källarn, -ängen Te. Till masmästare 'förman vid masugn'. (LEX)
Mass-
i Massbacka/-en odl. Si, Massby Si, Massbäck odl. He, Massholmen Hi Iå, Masskärr(et) Hi Sj Es Kn, Massviken Mm, Massängen Iå. Jfr Mask-? (LEX)
Mast-
i Mastbacken Nv Ee, Mastberg(et) allm. ÅL ÅB Sn Bo, Mastbrant(en) Ko Na, Mastbådan Na Be, Mastgrundet Le, Mastön Kr, Mastholmen St, Mastkobben Vå, Mastvarpet En. Till sb. mast 'båt- el. skeppsmast'. (LEX)
Mastan-
i Mastangrundet Fö Sn. Till vb masta 'resa mast'. (LEX)
Masugn-
i Masugnen f.d. masugn Df Te Iå Or samt i Masugnsbäcken, -träsket Df, Masugnsgrundet Or, Masugnskullen, -träsket Te. (LEX)
Mat(a)-
(ma:t-) i Matberg(et) Fö Br, Matflisan Na, Matholmen Sj, Matkrok äng, notvarp Sa, Matvik Ho eller (mata-) Matabacken Pe, Mataberget En Sn Pu, Matakärr Te He, Mataskär Es. Bl.a. bergnamnen till sb. mat, syftande på att man brukat äta där? (LEX)
Matbordet
som namn på grund i Ko Na Hi. (LEX)
Matmo(de)r-
i Matmodran skär Na, Matmor grund Kh, vik Be, Matmorsviken Vasa. (LEX)
Matsäcken
som namn på ett skär i Ho, jte Matsäckudden Ho. (LEX)
Matilda-
i beb.namn Matildedal Ha Bjä Ka, Matildelund Si, Matildero Su. Till kvinnon. Matilda. (LEX)
Mats-
se Matts-. (LEX)
Matt-
i enstaka Kalkmatt sten Ho, Kontmatt äng Re, Smörmatt grund Bo samt i ett hundratal namn som Mattberget En Nä, Mattby Es, Mattböle Ki, Mattgrund(en) Ko Na, Mattholm(en) Fö Iö Pa Bo Pä, Mattkärr by Ki, Mattnäs by Na, Mattskär(et) Ge Fö Ma Pl, Mattängen Na Pa Bo Re. De flesta till mansn. Matt(e)? (LEX)
Matta(s)-
i beb.namn Matta Kö Br Iå Sj Ky, jte Mattahagen Ec, Mattamyran Jo, Mattaviken Iå, samt hundratals Mattas i alla delar av omr., jämte bl.a. Mattasback(en) Je Bj Kh, Mattasgrund(et) Lu Na, Mattasgärdan Pa Ki Mu, Mattasåkern Pä Nv Pl Kn, Mattasören Vå. Till personn. Matte eller beb.namn. (LEX)
Mattes
som beb.namn i Sa Ha So samt i Mattesgrundet Fö, Mattestomten Sa. (LEX)
Mattfolks-
som beb.namn Mattfolk Kn Nä Lf, Mattfolks Kö Ko, samt i Mattfolksbacken m.fl., till beb.namn el. folkbet. (LEX)
Mattias
i gårdsn. Matties Ho, Mattius Iå, Mattiasas Tj, Matisas Kb. Till mansn. Mattias. (LEX)
Mattos-
i bl.a. Mattusforsen Or, Mattosgrundet, -ören Iö, Mattosknösen Bö, Mattosas grundet Hi. Till personn. Matt(e). (LEX)
Matts-
i beb.namn Matsas Fö Sn He Si och bl.a. Mats-Ers, -Hans, -Jans på ÅL, samt i Matsback Na, Matsgärdan Ha, Mattsasviken Si. Till mansn. el. beb.namn. (LEX)
Mauritz-
i beb.namn Mauritzas Sb, Mauritsas Iö. Till mansn. Mauritz. (LEX)
-med-
i enstaka namn i Skghavet, t.ex. Tegen med ramlan i Bö, Grundet med tallen på Iö och Norrmed land vik Hi samt Nedermed odl. Tj o.d. (LEX)
Me(d)-
i Medbettnet udde, sund Sa, Medskär Na. Otolkade. (LEX)
Medal-
(me:dal/r-) i Medalen sjö, odl. Ge, Medalbäck Fi, Medalnäs Ge, kanske Medarklobb Bö, Medalskäret Ma, Medalängen Lf, jfr Medelby (1540 Medolby) Ho och Medarstholm Hi. Till ä. medal 'mellersta'. (LEX)
Medel-
i Medelbådan Be, Medelglo Pä, Medelholmen Iö, Medelklobben Ku, Medeläng Ho. Till medel 'mellersta'. (LEX)
Mej-
i Mejholmen En Pä Py, Mejkärret Lt, Mejviken Bo. Oförklarade. (LEX)
Mejar-
i Meja(r)vägen Mu, jfr Mejerasback Pl, syftande på mejerister. (LEX)
MEJERI
i allm. Mejeriet samt t.ex. Mejeribacken Su Nv Or, Mejerivägen allm., Mejeriåkern Ha NL. Till sb. mejeri. (LEX)
Mejl-
i beb.namn Mejlans Hfors, Mejlas Si samt i Mejlbacken Si, Mejlberg och Mejlby He. Till personn. Meile, se Granlund FMS 19 s. 86. (LEX)
Mel-
(me:l-) i Melberg Ho, Melhäran Kö, Melskär Fö Kö, kanske liksom Melstäng Ku till en form av medel 'mellersta'. Jfr Mellersta, Mäl-. (LEX)
Mell-
i Mellby omr. Es, Mellbådan Ko, Mellgrund Kn, Mellkilen Ki, Mellören Iö. Eventuellt också till medel, mellan? (LEX)
Mellan(-) 1
i enstaka namn som Bergmellan odl. Sj, Mellanet omr. Kö, Norrmellan vattenomr. Hi, Nordanmellan vik Ge samt i hundratals namn som Mellanbacken allm., Mellangrund(et) Jo Hi Kv, Mellangård(s) allm., Mellanklobben Vå Bo, Mellankläppen Bö Na, Mellanskogen Ho Pä, Mellanskär Ge En, Mellanviken Ku Br Mö Pe, Mellanåker allm. och kompletterade namn som Mellan-Fjärdskär Kö, Mellan-Rödskär Ko, Mellan-Styrskär Ky. Till adv. mellan, avseende läge mellan. (LEX)
Mellan 2
i t.ex. Mellan holmarna vattenomr. Fö Bö Kb, Mellan Mörskär och Brännskär vik Kö, Mellan Verkuddarna vik Ku. Till prep. mellan. (LEX)
Mellande
i t.ex. Mellande betet Fö Vå, Mellande bådan Ko, Mellande kläppen Fö. Till dial. mellande 'mellersta' (FO). (LEX)
Mellarst/erst-
i bl.a. Mellersta Dammhålet Kb, Mellersta Målkobben Ge och Mellersbacken Pä, Mellarstholmen Bo Je, Mellerstholmen Si, Mellarsviken Ho, Mellars(t)åker Bo och Melstäng Ku. Till mellarste/mellersta. (LEX)
Mellungs-
i Mellungsby (melungs-) He, numera stadsdel i Hfrs. Till mansn. Medhlung, trol. för den mellersta av tre syskon (Hfrs gatunamn s. 22, 215) (LEX)
Mengels(-)
i gårdsn. Menge(l)s och Mengelsmalmen Ka. Oförklarade. (LEX)
Men(n)-
(me:n) i Men odl. och Mensbacken Ky, Menbäcken Pä, samt i Menskäret (mæin-) och Mennskär- (menn-) Kn. Oförklarade. (LEX)
Mensas
i Skogsmensas torp och Mensasforsen Bo. Oförklarade. (LEX)
-ment(et)
i Mentet åker Pa, Östament (?) skog Po, Rasamentet (?) Mö samt Menthagen och Mentgärdan Pa. Troligen nedslitna former av sb. augment 'tilläggsjord till rusthåll' (SAOB). jfr Augment. (LEX)
Mes-
(me:s-) i Mesholmen/-arna Hi, Meskärr Iö samt Mesängen (meis-) Vf. Åtminstone de förstn. till växtordet miss(ne). Jfr följ. (LEX)
Mess(e)-
i tiotals namn i NL ÖB, uttalade ant. mess- i t.ex. Messbäcken Sv Öv Sb, Messgjutan Ma, Messkärr Iå Sj, Messmyran/-orna Ky Nä, Messträsket Kv Sb, eller mæs(j)i- i t.ex. Mesiliden Or, Mesipotten Re, Mesisundet Lf. Till växtordet mässe/messe 'missne' (FO). Jfr Miss-, Myss-. (LEX)
Met-
(meit-) i bl.a Metbådan Ko, Metholmen Br He Py, Metskär Hi, Metstenen Kb, Metviken Vö Vasa. Till vb meta (fisk). (LEX)
Metan-
(vanl. meitan-) i Metanberget Df Te Es, Metangrundet St Mm, Metanstenen Mu, Metanudden Kö. Till vb. meta (fisk). (LEX)
Metar-
(vanl. meitar-) i Metarberget Vå Nä, Metargrundet Ho Bo, Metarstenen Ma Kn La. Till vb meta (fisk). (LEX)
-metsä
Finska namn på -metsä ?skog? förekommer som lånenamn sammanlagt ett fyrtiotal gånger, huvudsakligen i Nyland, i Bromarv, Pojo, Karislojo samt i Borgå, Mörskom och Lappträsk. Vanligast är de i östra Nyland. Några få namnlån finns också i Pargas. Namnen har lånats direkt, som Takametsä i Karislojo och Borgå samt Rantametsä i Mörskom. Även i svenskan återges ofta den finska dialektala uttalsformen -mettä, som i Perämettä i Lappträsk. (TER:229)
Mias-
(mi:as-) i beb.namn Miasas La samt Mias-Abbas åkern Nv, Miasmors päronlandet Nv. Till kortf. Mia av Maria el.d. eller därtill bildad personbet. (LEX)
Mickel(-) 1
i beb.namn Mickels allm., jte Mix Si, Mick(e)las Jo Lu Fö Kn Ma Nä samt i bl.a. Mickelgrund Su, Mickelsbacken Bo Mu Je, Mickelsgrund Fi Mm, Mickelsnäs Fö, Mickelsäng(en) Ko Ki Pa, Mickelsörarna Vö och Mickelsbådan Vö. Till personn. Mickel el. därtill bildat beb.namn. (LEX)
Mickel- 2
i bl.a. Mickelskären Ky. Till ä. adj. mykil 'stor'. Jfr Mjöl- 2. (LEX)
Mika(el)-
(mi:ka-) i beb.namn Mikas Ho, Mikaels Bo samt t.ex. Mikasskatan (mikas-) udde Re. Till former av mansn. Mikael. (LEX)
MILA
(mi:l-) i namn på platser för gamla kolmilor som Milan/-orna Ki, Kolmilan Jo Sa, Kolamilan Ko NL Pl Ma, Mörkmilan Pa, Timmermil Ka samt i t.ex. Milbacken Te Pö Mu Je, Milbottnet Te, Milkärr(et) Hi NL, Milskogen Ki, Milåkern Pa NL Je. Till sb. mila 'kolmila', eller sb. mil för väglängd? Jfr Mils-. (LEX)
Milder-
i Mildernäs(udden) Iö. Oförklarat. (LEX)
Mili/ja-
(mi:li-) i beb.namn Milis Su, Miljas Iå samt Miljas (milljas) Mm. Till kortformer av kvinnon. Emilia. (LEX)
Mils-
(mi:ls-) i Milsbergen Iå, Milsbäcken och Milsvägen Ki. Till sb. mila el. mil som längdmått. (LEX)
Milstolp(-)
i Milstolparna plats vid väg Ka, Milstolp kärr Or samt bl.a. Milstolp(s)backen Te Pö, Milstolp(s)kärret Li Or, Milstolpliden Nä. Till sb. milstolpe. (LEX)
Miljon-
i Miljongrynnan Vå (god sikfångst), Miljonsveden skog Bo, Miljonudden Po. Till sb. miljon. (LEX)
Mimmis(-)
i Mimmis beb. Sj samt Mimmisgrundet La, Mimmislandet St, Mimmisåkern Sj. Till kvinnon. Mimmi. (LEX)
Minas(-)
(mi:nas) i beb.namn Minas allm. samt i bl.a. Minas backen Sj Kv, Minas hålet Pä, Minas kläppen Kö, Minas kyttan Pu, Minas åkern Ka Sj Nb. Till kortform Mina av kvinnon. Vilhelmina. (LEX)
Minder-
i Minde(r)sbacka Bö (?), Mindersand strand Pä, Minderstu beb. Kh och Mindergärdan Mu. Till komp. mindre. (LEX)
MINNE
i ett drygt hundratal namn på olika slags mynningar el. områden kring sådana i alla svenskbygderna, antingen bara Minnet allm., Minnen Iö eller t.ex. Bäckesminnet ÖB, Dunminnet So, Durminn Ho, Glominnet Ho Ko Hi, Lilla minnen Iö, Sundminnet Hi, Vikminnet ÅB Iå Bo Mm Kv, Vägaminnet ÖB. Dessutom i namn som Minnbackarna Kb, Minndiket Ho, Minnediket eller Minnesgärdan Na, Minnesviken Sn. Till sb. minne 'mynning av vattendrag (och i ÖB av landsväg)'. Jfr MYNNE. (LEX)
-minne
Ett sextiotal namn på -minne, -mynne har betecknat vik- eller sundmynningar. Nära besläktade är en del namn på bäck- och åmynningar. Namnens form kan uppfattas både som obestämd och som bestämd; av andra namntyper att döma har namnen snarast genomgående bestämd form. De enda bynamnen av typen är Tvärminne och Åminne i västra Nyland.
Namnen på -minnet är omkring 50 och finns sporadiskt över hela området, de flesta i Åboland. Exempel är Glominnet i Korpo, Adelminnet i Hitis, Kungshamnsminnet i Pellinge, Fjärdsminnet i Solv. Formen -mynnet har ett tiotal namn i västra Nyland, t.ex. Östermynnet i Hangö, Sundsmynnet i Snappertuna.
Ordet minne finns belagt i dialekterna för 'mynning av vattendrag', liksom också den västnyländska formen mynne (FO). (SKG:153)
-minne
Namnen på -minne är vanligast i Österbotten. Några namn har blivit bebyggelsenamn. Euraåminne nämns som sockennamn (Æffrabominne) redan 1344. Kända bynamn är Åminne i Pojo och Tvärminne i Ekenäs. Ordet ingår också i Åmisby i Borgå. I Österbotten kan namnen på -minne och -mun alternera, ett exempel är Bäcksminnet eller Bäcksmunnen i Terjärv.
I namnen ingår -minne i betydelsen ?mynning av (rinnande) vatten?. Åminne är vanligast i Nyland, där det dock numera oftast betecknar gårdar och lägenheter. De österbottniska Åminne(t)-namnen åsyftar däremot vanligen bäckmynningar. Ibland kan -minne ha övergått till att beteckna hela viken, ibland åkrar i närheten. I Österbotten är också Bäcksminne(t) mycket frekvent. Av naturliga skäl ingår bäcknamn ofta i dessa namn som i Nabbäcks minnet i Munsala, Svartbäcks minnet, Kaitbäcks minnet i Terjärv. (TER:190)
Miss-
(miss-, på ÅL mess-) i ett hundratal namn, de flesta i ÅB vNL, t.ex. Missdal Ge, Missdövlan Bo, Missholm(en) Ko Te Bo, Misskärr(et) Su Fö Ku ÅB Br Te Po Bo, Misskär Ho, Missträsket Kh, Missvik(en) Na Sv. Till växtordet miss(ne). Se även Mes(s)-, Missne-, Möss(en)-. (LEX)
Missblads-
i Missbladskärret Vf Kf, syftande på blad av missne. (LEX)
Missne-
(misn-) i Missenkärr Te En Po Iå. Till växtordet missne. (LEX)
Mitt-
i beb.namn Mittby Vf Hi samt i Mittskiftet Df, Mittåkern Bo Pä, Mittängarna Fi. Till mitt för mittpunkt. (LEX)
Mittel-/er-
i Mittelgrund Ky, Mittelrutan odl. Sn, Mittelskift odl. Bo samt Mitterholmen Iå, Mitterkullen Sn. Till mittel-, mitter- för 'mittersta'. (LEX)
Mittersta
i bl.a. Mittersta odl. Pu, Mittersta backen Kb Nv, Mittersta berget Ka, Mitterskärret Po. Till adj. mittersta. (LEX)
Mitti-
i bl.a. Mittibyn Pä Lt Kb, Mittibygrundet Sa, Mittibysbergen Si, Mittiholmen Ko St Si, Mittilandsmossen Kv, Mittilandsträsket Pä, Mittitegen Ha Sa, Mittiådran Pl. Till mitt i om läge. (LEX)
Mittiga
i åländska namn som Mittiga myran Fi, Mittiga skiftet Jo Fi, Mittiga ängen Vå. Till mittig för 'mittersta'. (LEX)
Mittra
i enstaka namn som Mittra Trutlagnen So. Till mittre 'mittersta'. (LEX)
Mitts(-)
som beb.namn i Lf samt i bl.a. Mittsforsen Lf, Mittsgränden gårdsgr. Sv, Mittsäng(en) Kh. Enligt Karsten SB II s. 12 trol. till kortform av Mickels; jfr Mix Si. (LEX)
Mjo-
i Mjobacken Pu Mu (jte Mjubacken Je), Mjohagen Kb Je, Mjoholm Kö Ho, Mjonäs Ho Na, Mjosund Ho Öj, Mjoträsket Kr, Mjoängen Ee och Mjoö Kö Na. Till ä. mjo 'smal'. Se även Mjå-, Mjö-,Mö-. (LEX)
Mjon-
i Mjonkärr och Mjonrödslan Vö. Oförklarade. (LEX)
Mjuk-
i Mjukkärr Ky. Till adj. mjuk? (LEX)
Mjå-
i Mjåbäcken Lt, Mjågärdan Bo, Mjåkärret Pä Li Lt, jte Mjårkärret Pä, Mjåmossen Mö Li Lt, jte Mjå(r)mossen St, Mjåsundet Pä, Mjåviken Bo, Mjåängen Bo Mö Li. Till ä. mjå(r) 'smal'. Se även Mjo-, Mjö-. (LEX)
Mjäd-
(mje:d-) i Mjädarholmen Bo, Mjäderbäck Bo, Mjäderängen Si, jfr Mjälarängen Fi. Utvecklat av Mjärd-? (LEX)
Mjält-
i två Mjälten grund Ko, Mjältarna stenbacke Kh. Till sb. mjälte, angivande formlikhet. (LEX)
Mjärd-
(mjæ:l-) i bl.a. Mjärdbådan Kö, Mjärdgloet Fö, Mjärdhällen Ku, Mjärdstenen Iö Ho, Mjärdsundet Bö, Mjärdsåget odl. Fi, möjl. Mjärdagrund Re och Mjärdsmossen (mjæ:rs-) St. Till sb. mjärde för ett fiskredskap. (LEX)
Mjärd-
Om mjärdfiske erinrar dessutom ett antal namn på Mjärd- (vanligen mjæ:l-), t.ex. Mjärdbådan i Kökar, Mjärdgloet i Föglö, Mjärdsundet i Brändö och Mjärdstenen i Iniö och Houtskär. (SKG:175)
Mjö-
(mjö:- o.d.) i Mjöholm Bö, Mjökärr Ki, Mjömossen St Tk, Mjöskäret Re, Mjösund(et) Jo Fö Ki Kv, Mjö(d)träsket Kh Na samt Mjödö(n) Fö Br. Till ä. mjö 'smal'. Se även Mjö-, Mjå-, Mö-. (LEX)
Mjöl- 1
(mjö:l-) i bl.a. Mjölbäcken Pu, Mjölgrund(et) Ki Kf Kv, Mjölmossen Mö Pu, Mjölnäs Fö Pa, Mjöläng(en) Ki Bj, Mjölören Bj Mu. Kanske i ngt fall av Mjö-. (LEX)
Mjöl- 2
i Mjölbolsta by Ka, möjl. i Mjölö Hfrs (Hfrs gatun. s. 22) till ä. mykil 'stor'. Jfr Mickel- 2. (LEX)
Mjölk-
i hundratals namn, de flesta på mjölkningsplatser o.d., t.ex. Mjölkback(en) ÅL Ho Sn, Mjölkhamnen ÅL Iö Kb Re, Mjölknäs(et) Bö Ko Pa Pä Or Sv Sb, Mjölkslätten ÅL ÅB He, Mjölkvallen Öj Kr Mu Sm, Mjölkviken ÅL Si. Till vb mjölka. Jfr Molk-. (LEX)
Mjölkan-/ar-
i t.ex. Mjölkanberget Hi En Sn Iå, Mjölkangärdan Br, Mjölkanviken Hi En Sn Bo, Mjölkanängen Pä och lika konsekvent Mjölkarberget Lu Iö Na, Mjölkargrundet Iö Ho Pa, Mjölkarhamnen Vå Lu Ko Na, Mjölkarskatan Ec, Mjölkarplatsen el. -stället Na, Mjölkarslätt(en) Ko Na Pa, Mjölkarudden Ec Ha Fi Sa Ho Na. Till vb mjölka, syftande på mjölkning(sresor). (LEX)
Mjölke(s)-
i Mjölkebacken, -kilen Hi och Mjölkesberget, -päran Na, Mjölkeskroken, -udden Ko och Mjölkesbron Si. Till vb mjölka?, syftande på mjölkande. (LEX)
Mjöln-
(mjö:ln-) i Mjölnan lgh. Ko, Mjölndiket Na, Mjölnhagen Mm, Mjölnäng(en) Fö Na samt (mjölln-) Pa. Till ä. mölna 'kvarn'? Jfr Moln-, Möln-. (LEX)
Mjölnar-
(mjö:ln-) i Mjölnaren grund Ko, Mjölnarfjärden Br samt (mjölln-) i bl.a. Mjölnargrundet En, Mjölnarnäset Lt, Mjölnarängen Pa. Till yrkesbet. mjölnare. Jfr Molnar-, Mölnar-. (LEX)
Mjölnars(-)
i beb.namn Mjölnars (mjö:lnars) Ha Sa Se och (mjölln-) Na Ki Te En Po He Bo Pä Py samt t.ex. Mjölnarsgärdan Pä, Mjölnarsåkern Es. Till yrkesbet. mjölnare eller ett beb.namn. (LEX)
MO
(mɷ: o.d.) i strönamn i alla landskapen, som Moen odl. Le, Sandmoen Ec, Bredmo Jo Le, Norrmogen Lu, Moen Ho, Sandmoga strand Na, Sandmogen Df, Moan Hi, Tallmo lgh. NL, Stenmon Si, Högmon Li, Moen Pe Ma och Stor- och Lillmoan Mu samt i t.ex. Mobacken Bo Sv Kn, Moggärdorna Fi, Mohagen Fi Ec, Moängen He. Till sb. mo, 'sandig skogsmark'. (LEX)
-mo
Ordet mo ingår i ett fyrtiotal namn som förekommer i alla landskap. Ordet finns oftare som bestämningsled i ortnamn. Vanligen betecknar namnen skogar, men i Nyland har namnelementet varit produktivt i bebyggelsenamngivning. Nyländska namn på -mo är övervägande lägenhetsnamn. Från Kimito kan nämnas bynamnen Högmo och Stenmo, vilka ursprungligen har varit naturnamn. Namnen är oftast primära och innehåller inte andra ortnamn. Framför allt i Åboland och Österbotten har namnen bestämd form. På Åland och i Nyland överväger obestämd form. Uttalsformen har vanligen varit -mo:, -mo:(n) i Österbotten och i Åboland också -måon. Former på -mo:ga, -måogin förekommer i Åboland och på Åland, t.ex. Sandmogen i Dragsfjärd och Norrmogen i Lumparland. I namnen ingår ordet mo ?slättmark på sand eller grus?, ?skogsmark, (tall)skog?. Bestämningslederna är ofta ortsbeskrivande, som i Lilla Moan, Stora Moan i Munsala, Bredmo i Jomala. (TER:122)
-mo
se -maa. (LEX)
Mobb-
i Mobbhagen odl. Ma, Mobbsund Vå. Oförklarade. (LEX)
Moder-
(mɷ:dær-) i Moderbäcken Te, Moderdalen Vö, Modergrund Ky, Moderholm(en) Fö Ho En, Moderklev Ko, Modervik(en) Br Te, Moderörarna Iö. Till sb. moder?; jfr Måder-. (LEX)
Modermagen
i ett drygt tiotal viknamn Modermaga/-en ÅL Iö Ho Bo Kb Re, jte Modermagen holme En. Till sb. modermage, metaforiskt för 'trygg hamn'. (LEX)
Modes-
(mɷ:des-) i Modesbacken Te St, Modesbäcken Te, Modeskyan He, Modesåkern St. Till personn. Modig. (LEX)
Moll-
i Mollan vik Bö, Mollholmen Sv, Mollkärret Te och Molltegen/-arna Sa. Oförklarade. (LEX)
Molk-
i Molkhålet Öj, Molkvallarna Öj La Sm. Till dial. molka 'mjölka'. (LEX)
Moln-
i kärrnamn Molnan, uttalat må:ln- i Re, molln i Bo. Med lång vokal finns dessutom bl.a. Molnbacken i Py Nä, Molnbäcken Bj Nä, Molnmossen Nä, Molnträsket La. Antecknade med kort vokal är Molnbacken Bo Ee, Molnbergen Hi, Molnkläppen Ko, Molnkärr(et) Ko Ki Db, Molnmossen Iå Ky Si och Molnträsk(et) Ky Si. Ytterligare förekommer uttalet monn- i Molnåker, -ängs- Ha, Monnadamm vik Ec. Till ä. molna 'kvarn'. Se även Möll-, Möln-. (LEX)
Monn-
se Moln-, Mönn-. (LEX)
Mommas-
i Mommasgrund(et) Re Nä, Mommas hällan Bj, Mommas skatan Nä. Till personbet. (LEX)
Mommos-
i bl.a. Mommosbacke Po, Mommosberget Pä, Mommos grundet Na, Mommosgärdan Pa Te, Mommoshällan Vö, Mommosåkern Mö. Till mommo för 'mormor'. Se även Mormors-. (LEX)
Mor-
(mɷ:r-) i Morlandet och Morskär Hi. Oförklarade. (LEX)
MOR(A)
(mɷ:r-) i ett drygt tiotal odl.namn el.d. på -mor, de flesta i NL, t.ex. Moren Jo Iå Si Li, Morarna Si och Bakmoren, Källmoren Si, Kullomoren Bo. Med dem sammanhänger bl.a. Morbacken Si Bo, Morby Es, Morbäcken Si, Mornäbben och Morsveden Sa. Till ä. mor 'skogsmark' el.d.
Inom ÅL NL finns dessutom ett antal namn på -mora, de flesta beb.namn som Mora Iå Ky, Båtsmora och Bengtsmora Ka, Stormora Iå, andra odl.namn som Mora Se He, Degermora Ka, Mörkmora Iå, jte bl.a. Morabergen, Moraholmen Sa, Moraklinten, Moraskogen Iå. I fråga om båda typerna, se C-E Thors i SNF 42:2 s. 76-. (LEX)
-mor
, -mora Namnen på -mor(a) uppgår till ett trettiotal och förekommer huvudsakligen i västra Nyland. Namntypen saknas helt i Åboland och Österbotten. Redan i mitten av 1500-talet förekom några av namnen som bynamn, t.ex. Bengtsmora och Båtsmora i Karis, Stormora i Ingå. Nuförtiden betecknar huvuddelen av namnen skogar, ängar och åkrar. Ett tiotal av namnen är gårdsnamn.
Nästan hälften av namnen är osammansatta namn som Mora, Moren eller Morarna. Naturnamnen har bestämd form -moren. Namnen är bildade till ordet mor som är känt i östra Sverige i betydelsen ?(sank)skog?, ?(tät) (gran)skog?. Från Sibbo finns en uppgift om att mor har använts i betydelsen ?med skog (ish. granskog) bevuxen mark?. (TER:121)
Morbrors(-)
i t.ex. Morbrors (mɷrrbos) beb. Bö och Morbrorsgärdan Li, Morbrorskärret Po. Till sb. morbror. (LEX)
Mord-
se Mort-. (LEX)
Morgon-
i bl.a. Morgonberget Bo, Morgonklev Ku, Morgonledet Ka, Morgonören Iö. Till sb. morgon. För Morgonland Hi, se Moring/ung-. (LEX)
Morgongåvan
som namn på holme/grund Na Pa Iå He Bo La, åker Fi. Till sb. morgongåva. (LEX)
Moring-
(moring-) i Moringgrundet Ko Pa, Moringharu Ko, Moringskär Ko och Moringören Na. Till ä. moring för en sälart. Se även Morung-. (LEX)
Moring-
Dessutom finns det ett tjugotal namn på Moring- el.d., bildade till ett ställvis belagt moring, -ung som antagligen har syftat på 'ung vikarsäl' (FO). Sådana namn är bl.a. Morumhära i Sottunga, Måringskär i Kökar, Moringharu och Moringskär i Korpo, Morumshällarna i Borgå och Strömfors och ett äldre Morungsgrund i Sastmola. Morgonland utanför Hangö har ursprungligen varit ett namn av samma typ. (SKG:191)
Mormors(-)
allm. som beb.namn samt i t.ex. Mormorsgärdan, -lindan, -ängen. Vanl. i formen Mommos(-). (LEX)
Morr-
i Morren udde Ha samt Morrbådan Be. Oförklarade. (LEX)
Mor(s)-
(mɷ:r-) i beb.namn som Mor-Annas Mu, Fina-moros Ho, Backa mors Hi, Moras Si La, Morsas Kb Nä samt i ett hundratal namn som Morsdövlan Ki, Morsgärdan Ki Hi, Morsvik(en) Fö He Si, Morsängen Kb Vö Pl och Morashagen Kb, Morosgrynnan Nä. Till sb. mor för 'mor; ofta sytningsmor'. (LEX)
Mor(s)fars(-)
(ofta mɷffas-) som beb.namn samt i bl.a. Morfarsflaten teg Jo, Morfarsgärdan och Morfarsåkern allm. Till sb. morfar. (LEX)
Mort-
i odl.namn Morton Na, Mordon Si (båda mɷ:r-) och Permortan Po, Hepmort Es (mort-) samt Mordhagen, -mossen Si, Mordbrink, -kärr He och Mordstycket Pä. Troligen lånenamn inneh. fi. murto 'sved'. Se MURTO. (LEX)
Morung(s)-
vanl. (mɷ:rɷng-) i Morungsgrund Sm, Morunghära So, Morungkläpp Kö, Morumskobbarna Fö, Morungskär Ko Hi, urspr. också i Morgonland Hi. Till ä. morung för en sälart. Se även Moring-. (LEX)
Mossa-
(ÅL Hi må:sa-, Ko öNL mɷsa-, f.ö. mosa-) i skärgårdsnamn som Mossagrund(et) Ko, Mossaholm(en) allm., Mossaklobb(en) Iö Ho, Mossaskär allm., Mossaklobb(en) Iö Ho, Mossaskär allm., kanske också Mossaberget/-en allm. Till växtordet mossa, syftande på att man samlat mossa på orterna. (LEX)
-mossagräv
se -gräv, -mossagräv
Mossar-
(mo-/mɷsar-)i Mossarholm, Mossaråkern Bo. Oförklarade. (LEX)
Mossas
(ÖB mosas, NL mɷsas) i beb.namn Mossas Si Mm Öj, Mossus Re samt i Mosas back Pö, Mosas brunnen vik Mm, Mosas hällorna Vö, Mosas åkern Iå. Till ngn personbet? (LEX)
MOSSE
(vanl. måsa, i ÅL Hi må:sa, i Ko öNL mɷsa) i över 5000 namn på (f.d.) mossar, en del i obest.form, särskilt i vÅL, t.ex. Degermossa, Hjortronmossa, Stormossa, vanligen i best.form som de allm. Mossen, Gåsmossen, Hjortronmossen, Långmossen, Stormossen, Tränjonmossen. Dessutom som förled i ett tusental namn på Moss(a)-, i vÅL vNL allm. t.ex. Mosshagen, Mosskärret, Mossåkern, f.ö. vanl. Mossabäcken, Mossadalen, Mossaviken, Mossaängen. Till sb. mosse 'mossmark'. (LEX)
-mosse
Namnen på -mosse är ca 5800 och därmed något färre än namnen på -kärr. Mellan 15 och 35 procent betecknar odlingsmark. De åländska namnen på -mosse är 215. Därav betecknar ca 15 procent odlingar, t.ex. Ängesmossa (engesmå:sa), åker i Torp, Hammarland, Långmossen (långmåssan), åker i Brännbolstad, Sund.
Namnen på -mosse i Åboland är 215. En tredjedel av namnen är odlingsbeteckningar, t.ex. Bakmossen (ba:kmåsan), åker i Dalkarlby, Nagu, Römossen (röjmåsan), åker i Tappo, Västanfjärd
I Nyland är namnen ca 2900, varav en tredjedel är odlingsbeteckningar, t.ex. Stormossen (sto:rmåsan), åker i Svarvarböle, Karis, Lillmossen (lillmosan), åker i Munkby, Borgå.
Av de ca 2400 upptecknade namn i Österbotten betecknar nästan 30 procent odlingar, t.ex. Ändlösmossen (endlö:småsan), åker i Söderby, Kronoby, Åkermossen (å:kämåsan), åker i kyrkbyn, Sideby.
I namnen ingår app. mosse 'mosse, öppen sankmark', allmänt i finlandssvenska dialekter (FOms).
Lokaler med namn på -kärr torde ha varit näringsrikare och ha haft en högre halt av matjord än lokaler med namn på -mosse, och har därför varit lämpligare att odla upp (Slotte 1971:213).
Namnbildningar som anger att man nyttjat en mosse för ängsbruk, odling etc. är Havermossen (havreodling; ÅL,NL 4), Hömossen (höbärgning; NL, ÖB 35), Råmossen (rö- eller vasstäkt; ÅL,ÅB,NL,ÖB 39), Slått- och Slåttermossen (höbärgning, NL, ÖB 18), Ängs- och Ängesmossen (höbärgning, ÅL, NL, ÖB 16), samt med syftning på nyodling, Åkermossen (NL, ÖB 16) och Nymossen (ÅL,NL,ÖB 19). (ÅÄH 308)
-mosse
Namnen på -mosse är omkring 5 800 till antalet. Vanligast är de i Nyland, där deras antal uppgår till omkring 2 800 namn. I Österbotten har upptecknats omkring 2 600 namn. Där utgör de den vanligaste namntypen av namnen på våtmarker. Både på Åland och i Åboland finns ca 200 namn på -mosse. Namnen är bildade till ordet mosse i betydelsen ?mosse, öppen sankmark?. På Åland har nästan hälften av namnen obestämd form, uttalad -må:sa eller -måssa. I Nyland är bestämd form -mossen med uttalet -måsan, -mosan dominerande. Både i Åboland och i Österbotten överväger bestämd form -måsan. Formen -måsa med n-bortfall dominerar i Karleby, Nedervetil, Terjärv, Pedersöre, Purmo och Malax. Den påträffas också i Kronoby och Nykarleby. Namn på -mosse har sällan blivit bynamn. Nuförtiden betecknar ca 36% av namnen på -mosse åkrar och ängar. Namn som Nybyggmossen,?ny upptagen? eller Slått(er)mossen, tyder på att namnen från början har betecknat odlingar. Hit hör också namn av typen Brännmossen, Hampmossen, Havermossen, Rödningsmossen och Svedjemossen samt namnen med personnamn eller personbeteckningar som bestämningsled. Namn av typen Gamla mossen, Gammalmossen har ursprungligen syftat på en mosse, men Nya mossen, Nymossen, Ny Stormossen har sannolikt namngivits som odlingsnamn.
Mossar har speciellt benämnts efter läge, storlek, utnyttjar- och ägoförhållanden samt vegetation och i någon mån djurvärld. Endast i Österbotten når namnen på -mosse med personbeteckningar som bestämningsled en hög frekvens. På Åland och i Åboland och Nyland anger bestämningslederna i moss-namnen oftare storlek och växtlighet än ägo- eller utnyttjarförhållanden. (TER:147)
Moster(s-)
i Moster grund Kn, Mosters torp Es, samt Mosters dövlan Ki, Mosters kroken vik Bj, Mosteras gårdan Kn, Mosters kyan Si, Mosters ören Lu. Till släktskapsordet moster. (LEX)
Motton-
i Mottonskär Na. Oförklarat. (LEX)
Mudder-
(mɷdær-) i Mudderpotten Vf, Mudderpuss odl. Sn. Till mudder 'dy, ävja'. Jfr Måder-. (LEX)
Mul-
(mu:l-) i Mulan grund Ku, skär Hangö samt Mulbådan Bj, Mulklobben Sa, Mulören Kn, jte Mulanäng Bo. Kanske till sb. mule? (LEX)
Mulbetet
som omr.namn Fö Na Sv. Till skiftestermen mulbete. (LEX)
Muling-
(mu:l-) i Mulingskär och Mulingsängen Vå. Oförklarade. (LEX)
Mull-
(mɷlld-) i odl.namn Fattigmullen Ki Vf Df och Svartmullen Df samt i ett hundratal namn som Mullberget Bo (?), Mullbron ÖB, Mullhagen Ki Es, Mullkärr(et) Na Ki NL, Mullmossen NL, Mullvallarna Kr, jte Mulltaget Po Iå Es Mö och Mulltäkten Bo Pä Li. Till sb. mull och mulltag, -täkt. (LEX)
MUN
(mɷnn) i ett 50-tal namn på f.d. mynningar, de flesta i ÖB, NL. Namnen har genomgående (?) best.form, t.ex. Bokärrs munnen Bö, Vikmunnen Iö Df, Bäck(es)munnen Ki NL ÖB, Sundsmunnen NL ÖB, Åmunnen Ka Ky Nv Tj samt Tåg(s)munnen Db Li St Öb och Vintervägamunnen Kb, jte Ugnsmunnen sund Bö Hfrs. Till sb. mun 'mynning'. (LEX)
-mun
Ytterligare en variant har mynningsnamnen i namnen på -mun, sammanlagt ett tjugotal, de flesta i Nyland. Som exempel kan nämnas Vikmunnen i Dragsfjärd, Glomunnen i Kyrkslätt, Storvikmunnen i Pernå, Sundmunnen i Sideby, Karleby. I namnen ingår den bestämda formen av ordet (vik)mun el.d. för 'mynning' (FO). (SKG:153)
-mun
Ett tjugotal namn på -mun förekommer både i Österbotten och i Nyland, ett tiotal i Åboland. Ordet mun ?mynning av vattendrag? ingår i namn som Bysundsmun i Ekenäs, Kalvkärrsmunnen i Houtskär, Kvarnmunnen i Esbo, Revmunnen i Kyrkslätt. Sammansatta appellativ som bäck(es)mun, sundsmun, åmun och vikmun ingår ofta i namn på mynningar. I Nyland finns flera Bäck(s)mun, några Sundsmun och Åmun. Bäck(s)mun(nen) kan också nämnas från Kimito och Terjärv, Sundmunnen från Karleby, Nykarleby, Åmunnen från Terjärv, Nedervetil, Vikmunnen från Västanfjärd. Bestämd form dominerar. Namnen har förutom å- och bäckmynningar åsyftat också vik- och sundmynningar och möjligen även vägmynningar, för flera vägskäl i Österbotten och Åboland heter Tå(g)smunnen eller Tågmunnen, till tå(g) ?fägata, väg mellan gärdesgårdar?. (TER:190)
Munder(n)ings-
i Munderingsbacken Bo, Munderningsberget Pa och Munderningskulla Si. Till sb. munder(n)ing 'utrustning'. (LEX)
Munharpan
som namn på brunn/odl. Ki, odl. Mm. Till sb. munharpa 'munspel'. (LEX)
Munk-
i Munken skär Na En, strand Hi, berg Bo samt ett hundratal namn som Munkbacka Kö Pa Po, Munkberget Pa En Lo Bo, Munkbron Kö, Munkby Bo Pä, Munkböle Pa, Munkgrundet Kö Nb Mu Or Kh, Munkhamnen Pä, Munkholm(en) Jo Le Iö Es Hfrs Si Py Or Sv Kn Nä Sm, Munkkulla Ky, Munkklint Ho, Munknäs Fö Bö Ho, Munkvik(en) Vå Ku So Bö Iö Ho Ko Pa Df Lf, Munkvärvan Kö, Munkören Be Sn Pä. Till sb. munk, i många fall syftande på medeltida munkar. (LEX)
Munkas-
el.d. i beb.namn Munkas So, Munkens Po samt Munkas kärret Kr Mu, Munkas näs Ho, Munkasängen Py Kb. Till sb. munk eller personbet. (LEX)
Munks(-)
som beb.namn Sj och i Munksnäs Hfrs Si, Munksån Sj, Munksängen Sj Si. Till personbet. eller beb.namn. (LEX)
Muns-
i Munsgärdan Ma, Munsäng Bö, Munsön Öj. Oförklarade. (LEX)
Munt-
i Munten omr. Na, Muntdal Bö, Muntäng Na. Oförklarade. (LEX)
Munter(s)-
i beb.namn Munters Ha Ka He Si Vö samt i Munterholmen Pe, Muntersberg Sj, Muntersgrundet Ky, Munters kyan He, Munterslindorna Vö, Munters stenen Ky. Till en personbet. eller ett beb.namn. (LEX)
Mur-
(mu:r-) i Murbergen Po, Murbådan Re, Murgrund(et) Be Sm, Murklobben Sa, Murmossen Sb, Murnäs Py, Murskär(et)/-en Ko Re, Murängen Si. Oförklarade. (LEX)
Murar(s)-
i beb.namn Murars Sa He Bo Pä Bj samt i Murarbacken Li Lt Nä, Murarbergen Po, Murarhagen Nä, Murarsjön Po och i Murarsgärdan Sa, Murarsåkern/-rarna Pä Re. Till yrkesbet. murare eller beb.namn. (LEX)
Murj-
(mɷrj-) i Murjun stuga Iå Db, jte Hugganmurjun hygge Po, samt Murjubacken Ka Ky och kanske Murikärret Lt. Till fi. murju 'kyffe'. (LEX)
Murmästar(s)
i beb.namn Murmästars He Pä och Murmästargärdan Ko Vö. Till yrkesbet. murmästare. (LEX)
Murt-
(vanl. mɷrt-) i Murto(n) beb./odl. He Bo Mö Kb, samt i bl.a. Murthagen, -skogen He, Murdobäcken Sj, Murtobacka/-en He Kb, Murtoberget Mö och trol. i Permortan omr. Po och Hepmort odl. Es (båda -mort-). Till fi. murto 'sved'. Se även Mort-. (LEX)
Mus-
(mu:s-) i Musen vik Kf, jte Gråmus(en) grund Kö Iö, Haramusen udde Sn samt i bl.a. Musbacka Ko, Musberget Kb, Musmossen Sa, Musnäs Le, Musskär Bo, Musborsten grund Na Hi Iå Hfrs Si Pä Py, Musbrickan odl. Sn, Musläpparna grund Hi och Musvältran odl. St. Till sb. mus, i många fall i bibet. 'cunnus'. (LEX)
Musis
(mɷsis) gård i Db Ky, den senare enl. uppg. urspr. Musikants. (LEX)
Musjik-
i beb.namn Musikas (mɷsikas) Pu samt i Musikasberget Tk, Musikisgärdan Mö, Musikasvägen Pe Pu. Till ry. musjik 'bonde'. (LEX)
Muskan(-)
(mɷskan) omr. Mu Se, jte Muskanbacken Mu. (LEX)
Muss-
(mɷss-) i Mussis backen Kv samt i Mussus gropen brunn Sv, Mussus holmen Pe, Mussus kärret Kv Ma. Kanske till dial. morse resp. morsa för 'morfar' och 'mormor; gammelmor' (FO). (LEX)
Muss-/Must-
(mɷss(t)-) i många fi. lånenamn som Mussor av Mustasaari i ÖB och t.ex. Mustun omr. Vö Mm Lf, Mustvik Ko Na. Till fi. adj. musta 'svart'. (LEX)
Mutt-
(mɷtt-) i beb.namn Mutta Kh Or, Muttaris Or samt bl.a. Muttaforsen Sv, Muttamossen Lf, Muttarbacken Or och Muttushamn Mm. Oförklarade. (LEX)
Mygg-
i Myggbacken Na En Pä, Mygghamnen Ec, Myggkärret (myddji-) Ki och Myggefittan odl. Vf Kf Bo. Till djurordet mygga. (LEX)
Myll-
i Myllbäck Ko Na, Myllaho St, Mylloja dike Fb. Till fi. ortnamn bildade till mylly 'kvarn'. (LEX)
Mynd-
i Myndstenarna Mu Or, Myndanstenen Re Bj. Till dial. vb mynda 'hopa' (FO). (LEX)
MYNNE
i ett tiotal namn på mynningar, alla i vNL, t.ex. Bäck(es)mynnet Br Te Sn Po, Glomynnet och Vikmynnet Sn. Labialiserade former av ordet minne 'mynning'. Jfr MINNE. (LEX)
-mynne
Ordet mynne och därmed sammansatta appellativ ingår i ett tiotal namn, som huvudsakligen förekommer i västra Nyland. Mynne är känt i betydelsen ?mynning av rinnande vatten samt av vik, fjärd och sund?. Exempel är Östermynnet i Hangö, Glomynnet i Snappertuna. I namnskicket dominerar Bäck(es)mynne(t), som finns i Bromarv, Tenala, Snappertuna och Pojo. Vikmynnet kan nämnas från Snappertuna. Som namnen anger har de förutom bäckmynningar också åsyftat vik- och sundmynningar. I vissa fall har de övergått till att beteckna hela vattendraget, som Bäckmynnet, utlopp och vik i Snappertuna. Namn av typen Åmynningen i Sjundeå och Bäcksmynningen i Purmo är sällsynta, d.v.s. namn som innehåller ordet mynning. (TER:190)
Mynt(-)
som gårdsn. Es samt i Myntböle by och Myntån Es, Myntlandet Pu Kn, Myntviken Sa, Myntåkern Kh, Myntängen Bö Na. Odl.namnen trol. till växtordet mynta. (LEX)
Myr-
(my:r-) i ett antal skärgårdsnamn i NL, som Myrgrundet En, Myrholmen Te Kb, Myrhällen Bo, Myrklobben Db, Myrören En. Antagligen till djurordet myra. Se även Mör-. (LEX)
MYR(A)
(mi:ro ÅL, f.ö. my:r(a)) i inemot 500 namn på (f.d.) sankmarker, de flesta i ÖB ÅL, ett tiotal i NL, t.ex. det allm. Myran/-orna och Römyran Sj, Messmyran Ky och bl.a. Degermyran ÖB, Gåsmyra ÅL, Källarmyra(n), Slått(e)smyra(n), Slätmyra, Stormyra(n), Tränmyran. I Iå förek. enstaka namn på -myren.
Dessutom som förled i hundratals namn som Myrbacka/-en NL ÖB, Myrbäcken ÖB, Myrgärdan ÖB, Myrkärr(et) NL, Myrvägen ÖB, Myrängen NL samt t.ex. Myrsgärdan ÅL.
Till sb. myr(a) för 'myrmark'. Jfr MÖR(A). (LEX)
-myra
Ingår i 525 namn. Ca 200 namn förekommer på Åland, företrädesvis på fasta Åland, t.ex. Gåsmyra (gå:smi:ra), åker i Marby, Eckerö, Lortmyra (lo:rtmy:ra), åker i Finby,Sund.
I Åboland finns bara ett namn, dvs. Myran (my:rån), åker i Kassor, Pargas. I Nyland förekommer sex namn i Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt, t.ex. Myran (my:rån), åker i Västankvarn, Ingå.
Över 300 namn är upptecknade i södra och mellersta Österbotten t.o.m. Pedersöre och Purmo i norra Österbotten, t.ex. Åmyran (oå:möyron), äng i Övermark och Bråtamyran (bråtamy:ro), åker i Överpurmo, Purmo.
I namnen ingår app. myra f. 'myr, vattensjuk mosse, kärrmark' (FOms). Ordet är glest belagt på Åland och i Österbotten. I Eckerö (vÅL) syftar myra också på 'uppodlad, fuktig mark' (FOms). I Österbotten uppges myrarna vara trädbevuxna (FOms).
Ägorna med namn på -myra tjänade förr som slåttermark, vilket ses i namn som Slåttmyra i Saltvik, Slåttesmyra(n) i Eckerö och Hammarland på Åland (jfr myrslåttar hos Brink 1984: 95 f).
Belägg för åländska namn på -myra finns redan från 1500-talet: 1561 Myron, 1564 Åker myra, ägor under Haga i Saltvik (G. Hausen 1927:153), samt 1561 Åker myro, äga under Kastelholm i Sund (G. Hausen 1927:181. (ÅÄH:314)
-myr
, -myra Namnen på -myr(a) är över 450 och finns främst på Åland och i Österbotten, där oftast i Purmo, Övermark och Närpes. Ett tiotal namn förekommer i Nyland. Av de 200 myr-namn som förekommer på Åland, finns majoriteten på fasta Åland. Nuförtiden betecknar ca hälften av alla myr-namn åkrar eller ängar. Namnen är bildade till ordet myra som är belagt i betydelsen ?myr, vattensjuk mosse, kärrmark? på Åland och i Österbotten. Ordet är inte känt från Nyland, men är genom ortnamn styrkt i de västra delarna av landskapet. Hälften av de åländska namnen utgörs av Myran med uttalet -mi:ran, -my:ran. På Åland har av de sammansatta namnen över hälften obestämd form, i Österbotten dominerar bestämd form -myran med uttalet -my:ro(n), -myiro, -möyron. Mycket vanliga är lägesangivande bestämningsleder. Därtill återspeglar namnen tydligt utnyttjarförhållanden till våtmarker. (TER:153)
Myra(n)s(-)
(my:r-) i beb.namn Myrans Iå, Myra(n)s Sj Si, Myras He samt i bl.a. Myra(n)sbäcken, -malmen Sj. Till personbet. eller beb.namn i ansl. till ngt myr-namn. (LEX)
Mys-
i Myshamn historiskt namn på hamn i Ko skg; enbart belagt i ä. handlingar. (LEX)
Mysk-
i Mysket el. Myskeln omr. Iå (1780), jte Myskesberget, samt Myskdalen Ge, Myskesgärdan Pä. Oförklarade. (LEX)
Myss-
(myss-, i Bo miss-) i ett drygt hundratal namn, s.g.s. alla i NL, t.ex. det allm. Mysskärret samt Myssfallet Li Mö St, Myssholmen Bo Pä St, Mysspotten Bo Pä (jte Myssjepotten Pä), Myssängen Lt. Till dial. växtordet myss(ne) 'missne' (FO). Se öven Möss(en)-. (LEX)
Måbärs-
(må:bærs-) i Måbärsklinten Vf, Måbärskläppen, -udden Fö. Till växtordet måbär? (LEX)
Måder-
(må:dær-, i Db modær-) i några tiotal namn som Måderbacken Db, Måderdalen Vö, Måderholm och -kull Ho, Mådernäs Bö, Måderviken Br Te, Måderängen Bö Lf. Till dial. måder 'ävja, dy' (FO). Se även Moder-, Mudder-. (LEX)
Måg(s)-
(må:g-) i beb.namn Mågs Sj, Mågas Mu, Mågens Vö Pu samt i Mågbyn Pa, Må(g)holmen Pä, Måg(s)holmarna Vf, Måghamn Vå, Mågsbacken Sj, Mågsholmen, -ängen Si, Mågas glo Bj, Till släktskapsordet måg eller ett gårdsnamn. (LEX)
Måka-
(moka-) i ett tiotal vägnamn i nÖB, Måkatåget Kb, Måkavägen Kb Kr Pe Pu. Till vb måka 'skotta, skyffla'. (LEX)
Mål-
(må:l-) i odl.namn Bymålet Sn, Urmålet Nä samt Målkärret Sb, Måläng Ko, Målön Tj. Kanske till sb. mål 'mått'; jfr SAOB bya-mål. (LEX)
Måla-
(må:la-) i Målaberget Bo, Målagrinden Pl, Målastenen Sv, samt i Målanudden Bo och kanske Målasviken, -åkern Bo. Till vb måla. (LEX)
Målar-
(må:lar-) i beb.namn Målars, Målaris Ge Ha Jo ÖB, samt i bl.a. Målarbacken Sa Kn, Målarbyn Sb, Målarholmen Te, Målaråkern Ky Bo Kn och Målarsbäcken Pu, Målaris gärdan Kv. Till yrkesbet. målare, personbet. el. beb.namn. (LEX)
Måls-
(må:ls-) i Målshamn Kö, Målshära Kö och Målsör Fö Kö. Oförklarade. (LEX)
Mån-
(må:n-) i Månen klyfta Ko, Halvmån(en) grund Ge samt i Månbacka Sj, Månberg(et) Na Es Sb, Mångärdan Lf, Månkärret Sb samt i Månaholmen Kh, Månaskär Kö, Månastenen Bj. Kanske till sb. måne, el. månad? (LEX)
Månd-
(må:nd-) i Måndholm Ho. Oförklarat. (LEX)
Mån(u)s-
(må:n-) i beb.namn Måns En, Månsas He Mu, Månses Ge, Månusa Hi, Månsos So, Månsfolk Pu samt i Månsholm Fi, Månskläpp Kö, Månsnäset Br, Månusmossen Kn. Till former av mansn. Magnus, Måns eller beb.namn. (LEX)
Månskens-
i Månskensberget Ky He, Månskensudden Sn. Till sb. månsken. (LEX)
Mår-
(må:r-) i Må(r)backa by Lo, Mårbergs- Sj Sb, Mårholm Ko, Mårkil Hi, Mårkärret Sb, Mårvik Ko Na, Måråker, -ängen Sa. Oförklarade. (LEX)
Mårs
(må:rs) som gårdsn. Pa Hi. Oförklarade. (LEX)
Mårtens(-)
(må:rt-) som beb.namn Fö Iö Ho Vf samt i bl.a. Mårtensbacken Mu Je, Mårtensholm(en) Ko Kh, Mårtenskärr Bö, Mårtenskär Kö, Mårtensåkern Kh Or Mu. Till mansn. Mårten el. ngt beb.namn. (LEX)
Mås-
(må:s-) i ett par hundra namn, de flesta i ÅL ÅB, några få i NL, t.ex. de allm. förek. Måsfjärden, Måsgrund(et), Måshällen/-arna, Måskläppen, Måsklobben, Måsskär(et) och Måsstenen samt Måsbo holme So, Måshemmet grund Na. Till fågelordet mås. (LEX)
Mått-
(mott-) i Måttmalm, Måttmossen He. Till sb. mått syftande på vedmått? (LEX)
Mått(i)s(-)
i beb.namn Måttis Kb, Måtts Kn samt i Måttsbacken Kb, Måttsmossen Kn. till ngn personbeteckning? (LEX)
MÄKI
(mæki, meki) i hundratals lånade fi. namn på -mäki i ÅB NL ÖB samt namn som Mäentaka, Mäkipelto och Mäkiforsen Pu. Till fi. mäki 'backe'. (LEX)
-mäki
Den största gruppen av lånenamnen på upphöjningar bildar namnen på -mäki. Sammanlagt uppgår de till över 250 fall, varav två tredjedelar är nyländska. Oftast förekommer de i Tenala, Pojo, Karislojo, Ingå, Kyrkslätt och Esbo samt i Borgå, Mörskom, Lappträsk, Strömfors och Pyttis. I Åboland uppgår deras antal till ungefär 60. Där förekommer mäki-namnen oftast i Rimito, Korpo, Nagu, Pargas, Karuna och Finby. I Österbotten finns omkring trettio namn.
Namnen på -mäki åsyftar backar och berg, ibland åkrar och lägenheter. I svenskt namnbruk har huvudleden -mäki vanligen bevarats i oförändrad form. I Borgå och Lappträsk förekommer ibland alternativa uttalsformer -mäk eller -mäki. Huvudsakligen i Västnyland förekommer ibland former som saknar finsk genitivändelse -n i bestämningsleden, t.ex. Kotalonmäki används av svenskarna i formen Kotalomäki. I de östligaste namnlånen påträffas några få gånger fonetiskt anpassade former, t.ex. Soimäk av Soinmäki i Borgå, Ristmäk av Ristimäki i Strömfors. Översättningar till svenska är ytterst sällsynta i denna namngrupp. (TER:228)
Mäl-
(mæ:l-) i ett drygt tiotal namn som Mälbådan Kö, Mälhamn Na, Mälskär Fö, Mälåkern Kh, Mälön Ko, Mälören Fö Na Nä och kanske Mälabacken Sa, Mälastholm Hi. Till ä. adj. medal 'mellersta' el.dyl. Jfr Mel-. (LEX)
Mälar-
(mæ:lar-) i Mälaräng(en) Jo So Te Iå, kanske också i Mälarbacken Pu och Mälarstenarna Pl (mælar-). Oförklarade. (LEX)
Märg-
(mærj-, Hi mjærg-) i Märggrund(et) Ha Hi, Märggrynnan Le. Till sb. märg? (LEX)
Märgel-
(mærjel-) i Märgelgärdan, -viken En, Märgeltaget Sn. Till märgel 'jordart anv. som gödsel'. (LEX)
Märk-
i Märket fyrskär Ec, ä. Märken grund Sa samt Märkgrundet Ho. Till sb. (sjö)märke? Dessutom i Märkgärdan Bj, Märkemossen Nv. (LEX)
Märkeln
(mærtjelin) holme Bj, jte Märkelsund, Märkelören. Oförklarade. (LEX)
Märr-
i Märren grund Df, vik Hi och bl.a. Röda märren sten Fi, Smedens märren sten Li, Skarpmärren teg Vö samt som förled i åländska namn på Märr-, t.ex. allm. Märrgrundet, Märrklobb(en), Märrskär, hundratals namn på Mära-, t.ex. allm. Märagrundet, Märakällan, Märakärret, Märaviken och sydösterbottn. namn på Märi-, t.ex. Märigrund Nä, Märikärr(et) Pl Pö, Märimossen Öv Kn. Till sb. märr 'sto'.
Dessutom i namn som Märaarshålet berg Pä, Märafittan vik Pa En, Märaryggen berg Iö, Märaskallen grund Ko. Till sms. ord bildade till sb. märr. (LEX)
Märs-
i Märsen (mä:rsn) grund Ko samt i Stor- och Lillmärsan (-märson) vikar Hangö = Märsbukten. Till riggtermen märs? (LEX)
Märtas-
i Märtasbacken, -grund, -kärret Ko, Märtas åkern Iå. Till kvinnon. Märta. (LEX)
Mäsk-
i Mäskberg(et) Fö Na, Mäskkärr Sn, Mäskliden Nä, Mäskmossen Vö, Mäskudden Bo, Mäskträsket Kh samt Mäskhagen Vö, Mäskeslandet Je. Oförklarade. (LEX)
Mäss-
i Mässkärret La. Jfr Mess(e)-? (LEX)
Mässings-
i Mässingsbacken Ee, Mässingsbådan Re, Mässingskärr Ho Ee. Oförklarade; jfr Mess(e)- 'missne'. (LEX)
Mästars(-)
som beb.namn Mästars Ki La Pe, Mästaris Kb Kv samt i Mästarshamn Bö, Mästarsholmen Nb, Mästarssved Te och Mästerhagen Pe. Till sb. mästare (smed el.d.) eller personbet. (LEX)
Mö-
(mö:-) i ett drygt hundratal namn, som Mödalen Ec Na, Möholm(en) Fö Pa Si, Möhället Si Bo, Mölandet He Si, Mömossen Ki Po Ka Ky Bo St, Mösund(et) ÅL Ki Si, Möviken ÅL Na NL, Möön Fb Br. Till adj. m(j)ö 'smal'. Jfr Mjo-, Mjå-, Mjö-. (LEX)
Möckel-
(möckæl-) i de åländska Möckelby Jo, Möckelgräs by/odl. Ge Sa Bö, Möckelö Jo. Till ä. mykil 'stor'. Jfr Mickel-, Mjöl-. (LEX)
Möd-
(mö:d-) i Mödholmen Hi, Mödängen Fi Te, Mödön Hangö = Möön. Att döma av det sistn. fallet kanske = Mö-. (LEX)
Mögel-
i Mölberget (möul-) Es, Mölkleven (möyl-) Iö, kanske Mölskäret Hi. Till dial.former av sb. mögel. (LEX)
Möljan
hamn, sund Ho, Rimamöljan strand St. Till ä. mölja 'hamnpir' (SAOB). (LEX)
Möll-
i Möllan f.d. vattenkvarn Pl och Hammarmöllan beb. Ko samt i Möllbacken Kn, Möllberg Pa, Möllvik(en) Pa Sn, Mölläng(en) Ki Ky. Till ä. mölla 'kvarn'. (LEX)
Möllar(s-)
i Möllars beb. Pä, Möllaråkern Kn, Möllares backen Kv. Till ä. möllare 'mjölnare'. (LEX)
Möln-
(vanl. mölln-) i tiotals namn i ÅB Si, t.ex. Mölnbäck Pa, Mölnholmen Df, Mölnkärr(et) Pa Ki Df Vf, Mölnäng(en) Pa Ki Vf Hi Si och ett Mölnäng (mö:ln-) Su. Till ä. mölna 'kvarn'. Jfr Moln-, Mön(n)-. (LEX)
Mölnar(s-)
(mölln-) i beb.namn Mölnars Ki Df Br Te Ka Lt samt i t.ex. Mölnarbacka Es Pä, Mölnarberget Te, Mölnarkyan Sj, Mölnarängen Te Ka Si St. Till ä. mölnare 'mjölnare'. (LEX)
Mön(n)-
(mönn) i Mönn omr. Ge och Mönträsk Fe Ge samt (mö:n-) i Mönbacka och Mönkärr Le, Mönsvedar Sa, jte Mönnarudden och Mönnarängen Ge. Av allt att döma åländska former av Möln-. (LEX)
Mör-
(vanl. möur- el.d., på ÅL mö:r-) i namn av två slag, som det är svårt att avgränsa från varandra.
Djurordet möra 'myra' ser ut att ingå i bl.a. Mörgrund(et) Ko Hi Öj Kn, Mörharuna Ko, Mörkläppen Fö Kö, Mörklobben Hi, Mörskär Ec Kö Na Hi, Mörstenarna Na, Mörören Ku Ho En Pä, kanske också i Mörholm(en) allm.
I andra namn är det snarare fråga om ordet myr(a) 'myrmark', så i t.ex. Mören odl. Si, Degermören (-mö:n) Ky och Mörby Ha Pa Po, Mörbäcken Bo Pu, Mörkärr(et) och Mörmossen allm., Mörsveden Jo Bo, Mörängen Sn Vö Bj Kh. Se även Myr- och MYR(A). (LEX)
Mördar-
i Mördarberget Re Sb, Mördarliden Nä, Mördarängen Tj. Oförklarade. (LEX)
Mörk-
i bl.a. Mörkby(n) Pa, Mörkbäcken Po Iå Kv, Mörkdal(en) ÅL Ho Ki, Mörkkärr(et) ÅB ÖB, Mörkmossen Bo, Mörkvik(en) allm. Till adj. mörk. Jfr Mört-. (LEX)
Mörn-
(mö:(r)n-) i de åländska beb.namnen Mörns Sa Fi och Mörnbacka Sa Le, Mörnberg Fö, Mörnsvedar Sa, Mörnäng Su. Oförklarade; jfr Mör-. (LEX)
Mörs-
(mö(:)rs-) i Mörsbacka Sj, Mörsdal Fö, Mörskulla So, Mörsnäs Sa Vå, Mörstäkt Sj, Mörsåkern So. Oförklarade, jfr Mör-. (LEX)
Mört-
i flera tiotal namn som Mörtberget Sb Lf, Mörtkärr(et) Ku Bö Ee, Mörtmossen Bo Pä, Mörtträsket Ka Iå Si Bo Vö Kh Kv och Mörtvik(en) allm. Till fiskordet mört, eller missuppfattade Mörk-namn. (LEX)
Möss- 1
i Mössan Sten Na, odl. Ki Si Kr Pu, Stockholms mössan berg Ko, Käringmössan grund Na, Soldatmössan odl. Db och trol. grundnamnen Mössbådan Kn Nä, Mössgrund(et) Ko Mu, Mösskobben Ko samt Mösskullen Vö. Till sb. mössa (huvudbonad). (LEX)
Möss- 2
i namn som Mössbäck(en) Si, Mössglo Si, Mössholmen Br Ky St Vö, Mösskärr(et) Ky He Si Bo Sb, Mössved Es, Mössviken Bo samt Mössenholm Es, Mössenkärr(et) Si Es Ky He, Mössenpotten Sj Ky. Till växtordet möss(ne) 'missne'. Jfr Mess-, Myss-. (LEX)
Mössel-
i Mösslan mosse Le, Mösslorna (myslona) odl. Ki, Mösslen odl. Po, Möseln/-larna odl. Iå. Oförklarade. (LEX)
Mötan-
i Mötangrynnan Re, Mötanstenen Vö. Till vb möta. (LEX)