Namnledslexikon:T
Tabor
(ta:bor) som beb.namn Df Po Nä. Till ortn. Tabor, berg i Galiléen. (LEX)
Tack-
i ett tjugotal namn som Tackbäcken Sj, Tackgrundet Na Vf Kb, Tackholmen Bo Sv, Tackkleven Bö, Tackskog by Es, Tackskär Iö Iå, Tackören Bo La. Till djurordet tacka 'fårhona'. (LEX)
Tackel-
(ta(c)kæl-) i Tackelgrund(et) Ky Nb. Till sb. tackel (rigg). (LEX)
TAG(A)
(ta:g, tagɷn) i Taget varp Ko, jte Tagudden Ko, och i bl.a. Lertag vik En, Mulltaget Iå Mö, Märgeltaget Sn, Sandtaget En, Stentaget Ka, Vattentaget Kn samt Torvtagan Öj och Intagan odl. Re Kb. Till sb. tag(a) av vb taga. (LEX)
Taga-
(tag-) i Tagavarp skär Ho, Tagavarpet Pa. Oförklarade. (LEX)
Taipale-
Till de svenska namnen kommer ett tiotal finska lånenamn innehållande taipale, t.ex. Taipal som återkommande uddnamn i Houtskär och Taipalpäran i Korpo, Taipalängen i Sibbo. Det finska taipale, taival har i dessa namn snarast syftat på landhalsar. (SKG:139)
Taka-
(taka-) i Takahagen, Takaåkern Nv. Till fi. ortn. på Taka- bildade till taka- 'bakre'. (LEX)
Takved(a/s)-
(ta:kve(da)- el.d.) i Takvedholmen Ku Hi Br, Takvedaholmen En He Si Ee, Takvedakärr En, Takved(a)mossen Iå Kn, Takvedasundet Si, Takvedsmossen Kh Mu. Till sb. takved 'trodor på näver- el. halmtak' (FO). (LEX)
Talg-
(talg-) i Talgön/-ören grund Mm Or Vö. Oförklarade. (LEX)
Talk-
(talk-) i odl.namn Talkrödjan He, Talkängen Ky Bo Pä. Oförklarade. (LEX)
TALL
i ett hundratal trädnamn som allm. Råtallen, Stortallen, Krokogtallen o.d. och t.ex. Kikartallen Sa Su Vå, Friartallen Pa, Tiputallen holme Hi, Kärlekstallen Es Bo, Hålatall Lf och Grundet med tallen på Bö Iö samt i ett tusental namn som de allm. förekommande Tallbacka/-en, Tallgrund(et), Tallholmen, Tallkläppen Fö Na Hi, Tallkulla beb. Sa Su ÅB NL, Tallmossen NL ÖB, Talludden, Tallören. Till trädordet tall. (LEX)
-tall
Av ett hundratal namn på -tall finns ett fyrtiotal i Nyland. Oftast betecknar namnen tallar. Enstaka namn har ibland övergått till att beteckna platsen där träden fanns, som Tallarna, skogsklev i Vårdö, Tallen, notvarp i Dragsfjärd och Borgå. Den bestämda formen -tallen dominerar, ibland har namnen bestämd form pluralis -tallarna. Bestämningsleden är oftast beskrivande, som i det vanliga Stortallen, ibland lägesangivande som i Bastutallen i Snappertuna, Purmo, Ritallen i Pojo, Råtallen i Kyrkslätt, Borgå, Pernå. (TER:130)
Tann-
i Tannkilen Hi, Tannskäret Hi, Tannvik Ko. Oförklarade. (LEX)
-tapp
i Tappen odl. Ki, grund Hi St och Antastappen skog Kr, Martappen vass Na, Molntappen odl. Ee, Skitutappen kärr Pä, Skogstappen Na, Stortappen äng Vå. Till sb. tapp för skogstapp, tunntapp el.d. (LEX)
-tapp
Endast ett tiotal namn på -tapp finns i Österbotten, Åboland och på Åland, som Antas tappen i Kronoby, Skogstappen i Nagu och Stortappen i Vårdö. Namnen som vanligen betecknar skogar och ängar är bildade till ordet tapp, som är känt i betydelsen ?buskage? från Åland. Betydelsen ?skogsudde som skjuter ut mot öppen terräng?, ?litet skogbevuxet område som på åtminstone två håll gränsar till öppen terräng eller terräng av annan typ än skog? är belagd i Österbotten. (TER:136)
Tapp(a)-
i Tappbäcken Sj Öv, Tappholmen St, Tappkärret Ki och Tappaskäret Hi. Oförklarade. (LEX)
Tap(p)el-
(tap(p)æl-) i Tapelbacka torp En, Tapelbacken Je och Tap(p)els torp Te, jte Tap(p)esbacken, -ladan, -udden Te och Tap(p)elsåkern Bo. Oförklarade. (LEX)
TARA
(tara) i ett fyrtiotal odl.namn i öÅB och alla delar av NL, vanl. Taran Fb NL, Backens taran Te, Fårtaran Bo, samt i tiotals namn som Tarabacken öNL, Taraberget Te En Ky, Taraudden Iå Si, Taraåkern Te Es He Si. Till lånordet tare 'inhägnad' av fi. tarha. (LEX)
-tare,-tara
35 namn. Tare elle tara ingår i namn på små odlingar eller inhägnader i Nyland.I Åboland finns belägg för Taran, "liten dalgång" i Pettu, Finby. Där förekommer också bynamnet Tara, Pargas. Bynamnet har en annan etymologi och skall troligtvis härledas från fr. taro 'nybygge, odlad och bebodd trakt' (Pitkänen 1985: 250 ff).
På Åland saknas namntypen och i Österbotten förekommer ordet endast i förled, t.ex. Tararant(en), ängar och åkrar i Karleby, Kronoby, Nedervetil.
Tara kommer från fi. tarha 'stängsel, gärde, inhägnad, fålla'. Det är ursprungligen ett litauiskt lånord, darzas 'Garten', som i estniska förekommer i formen tara 'Hürde, Umzäunung' (Wessman 1957: 157). Tara m. är välbelagt som appellativ i nyländska dialekter (Wessman 1957: 157). Den allmännaste betydelsen är 'inhägnad', som dels avser 'inhägnad odling', dels inhägnad för djur (FOreg.).
Tara som namnbeteckning fungerar därför som kya , dvs. en liten inhägnad odling i skogen påminner om en inhägnad för djur, en fårkätte, kalvkya osv.
Enligt excerpter ur gamla kartor var namnen ganska allmänna redan fr.o.m. 1600-talet i östra Nyland, t.ex. 1693 Taran, äng i Massby, Sibbo, 1756 Tara Gärdan, Norike, Borgå, 1770-75 Bäckis Thara, äng i Paipis, Sibbo, m.fl. (SLS 724).
Den enledade formen Taran är den vanligast förekommande. Förlederna i de fåtaliga tvåledade namnen utgörs bl.a. av lägesangivande ortnamn, t.ex. Kärrängstaran, hage i Svartså, Borgå, eller tillhörighetsangivande ortnamn, t.ex. Skomars taran, åker under Skomars hemman i Drombom, Liljendal. (ÅÄH 145)
Tara-
I sammansättningar på Tara- är senare leden ofta backe, berg, brant osv., t.ex. Tarabacka, -backen, Kyrkslätt, Sibbo, Borgå, Pernå, Liljendal, Lappträsk, vilket ytterligare karaktäriserar "taran" som en liten, inklämd odling mellan berg och backar. (ÅÄH 146)
Tarm-
(tarm-) i Tarmen odl. Na Ki Iå Pä Pö Kh, Tarmarna vikar Le, tegar Fö och i bl.a. Långtarmen äng Vå Sv, sund Fö Ho, Fattigtarmen vik Na, Gäddtarmen sund Hangö, vik Sn Ky samt i t.ex. Tarmkällan Ki, Tarmkärr Ho, Tarmviken Pä, Tarmängen Br Vö. Till sb. tarm, ofta syftande på formlikhet. (LEX)
Tas-
(ta:s-) i Tasbacka skog Tu, Tasby beb. Si, Taskil, -näs, -sveden Bo, Tasträsket Si. Oförklarade. (LEX)
Task-
(task-) i Taskan odl. Je Kb, Baktaskan odl. Ha, Guldtaskan odl. Pä, samt i Taskhamn vik Fö, Tasklandet odl. Or, Taskmossen, -åkern Bo, Taskören Bj. Till sb. taska 'väska; ficka'. (LEX)
Tass-
i bl.a. Tassas grund Na, Tassens mossen Ky, Tassis kärret Ki, Tassoshagen Pu. Till ngn personbet. (LEX)
Tast-
se Tavast-. (LEX)
Tattar-
i Tattarn grund, odl. Bo, Tattars beb. Li Mö, samt ett hundratal namn som de allm. Tattarbacken, Tattarberg(et), Tattarmossen och bl.a. Tattargrund(et) Le Fö Lf, Tattarkällan Na Te Mö, Tattarudden Bö Pä, Tattaråkern Iå He Si. Till folkbet. tattare 'zigenare'. Jfr Tattur-. (LEX)
Tattur-
i Tatturback(en), -stenen Vö, Tatturhagen Or, Tatturskatan Mm. Till folkbet. tattur 'zigenare'. (LEX)
Tavast/est(-)
i beb.namn Tavast Nb, Tast Nv, Tavastas St och Tavasten grund Vå Ky Sb Nb samt i tiotals namn som Tavastby He Pä Py, Tavastfjärden Ky, Tavastrona by Ki, Tavastviken Ky Tj och Tavistholm(en) Na Bo Pä, Tavestkärret Si Bo Mö Py, Tastaslindan Tj. Till folkbet. tavast el. ngt person- el. ortn. (LEX)
Tavel-
(ta:væl-) i ett tjugotal namn som Tavelbacken Te Iå, Tavelgrund(et) Bö Ko Na Hi Kh Bj Kv, Taveludden Vå Sn. Till sb. tavla (väg-, farleds- el.d.). (LEX)
Tax-
(tacks-) i Taxbacken, -kärr Si, Taxnäs- Hfrs, Taxviken Pä. Oförklarade. (LEX)
Te-
(te:-) i Tegrundet En, Temossen Mö. Oförklarade (T-form?). (LEX)
TEG
(te:g ÅL vNL sÖB, tæig ÅB öNL nÖB) i över 700 namn på åkertegar som de allm. förek. Bastutegen, Kvarntegen, Källtegen, Källartegen, Långtegen, Smaltegen, Kroktegen, Stortegen, Lertegen, Sandtegen, samt i bl.a. odl.namn Tegbytet Si, Teglindan Kb och Tegträsket Kn. Till sb. teg 'åkerteg'. (LEX)
teg-
Ca 740 namn. Namn på -teg är särskilt karaktäristiska för Åland, och i materialet är ungefär hälften åländska belägg.
Enligt uppteckningarna betecknar namnen enskilda åker- eller ängstegar, grupper av tegar eller t.o.m. en hel åker eller äng. Smaltegen kallas var och en av tre tegar på Aspö, Korpo, medan Smaltegarna är den gemensamma benämningen på alla tre tillsammans. Majastegen betecknar en åker i Torp, Eckerö.
App teg motsvaras av fsv. tegher m. 'teg, långsträckt mindre jordstycke, särskilt om andel i till en by hörande ägor' (Sdw). Harry Ståhl (i KL 18: 175 f) förmodar, att teg ursprungligen inte har betecknat åkerstycken, utan delar av ängs-, skogs- eller slåttermarker. Den riksspråkliga nutida betydelsen 'åkerteg, liten åker' är ung. Teg i ortnamn har haft en betydelse 'ägoskifte', framförallt ifråga om ängs- eller skogsskiften (KL 18: 176).
I de finlandssvenska dialekterna är appellativet teg välbelagt i en allmän och riksspråklig betydelse 'litet åkerstycke, åkerteg', men syftar också på 'ängs-, skogs- eller mossteg' (FOreg.).
Påfallande ofta, eller i nästan hälften av fallen, uppträder namnen på -teg i pluralis, särskilt på Åland, t.ex. Brotegarna, åkertegar i Västanträsk, Finström.
Mycket typiskt för sammansättningarna på -teg är ett adjektiv i bestämningsleden (nästan 30 procent). Allmänna är namn som Stortegen och Stortegarna, Smaltegen eller Smaltegarna, Bredtegarna, Korttegarna och Stackotegarna (stackog 'kort' i Pernå, Liljendal). Ytterligare särskiljande adjektiviska förleder ingår i åländska namn som Lilla och Stora Sandtegen, Västra och Östra Sjötegen, och t.o.m. Lilla Stortegen (!) i Baggholma, Brändö (uppt. av Väinö Solstrand 1909; SLS 138 a).
Tegar som har en annan riktning än de kringliggande har kallats Tvartegen, Tvärtegen eller -tegarna. Namnen har förleder på Tvar- i Nagu och Snappertuna, Karis och Kyrkslätt, på Tvär- i Saltvik, Föglö och Pedersöre (tvar parallellform till tvär, se Hellquist 1948: fsv. både ?? och ??.
I namnmaterialet är det vanligaste tegnamnet Långtegen eller Långtegarna med ca 80 belägg från s.g.s. alla socknar.
Lägesangivande förleder med ett ortnamn eller ett appellativ förekommer i nästan en tredjedel av namnen, t.ex. Fårhagategarna, tegar i eller vid Fårhagen i Bjensböle, Kimito. Lägesangivande appellativ med ord för artefakt som bastu, brunn, kvarn osv. är mycket vanliga: Bastutegen, Brunnstegen, Kvarntegen, Källartegen, Ritegen. De förekommer ofta i synnerhet på fasta Åland, och som spridda belägg i de andra landskapen. Ett typiskt åländskt namn är Skiljegårdstegen, med sju belägg från Saltvik, Sund och Vårdö. I namnet anges att tegen ligger vid en skiljegård, eller en sådan gärdsgård som är gräns mot en annan äga (se skiljegård SAOB S 4026). (ÅÄH 57)
Tegel-
(te:gæl-/tegæl-/tigæl-) i flera tiotal namn som de vanl. Tegelbacken Ki Po Pi, Tegelgrund(et) Ko Es Si Bo Kh Re, Tegelhagen Sa Pa Te Pä, Tegeludden Na Pa Ky Bo Pä, Tegelviken Le Na Pa Te Bo Pä Öj. Till sb. tegel. (LEX)
Tegelbruk-
i Tegelbruket plats ÅB NL ÖB samt bl.a. Tegelbruksgärdan Su Kh Kr, Tegelbruksudden En Po Iå Ky Bo Pä Mu. Till sb. tegelbruk. (LEX)
Tegelugn-
i Tegelugnen plats Ec Si samt i bl.a. Tegelugnsbacken Su He, Tegelugnsgärdan Mu. Till sb. tegelugn. (LEX)
Teglars(-)
som beb.namn Ki Sj Ky samt i Teglars pirran odl. Ki. Tydl. till yrkesbet. teglare 'tegelslagare'. (LEX)
Teir(-)
(tæir) i beb.namn Teir Sb Nä, Teira Ka Iå Sj Bo, Teiras Si Pä Li, Teirfolk Ee, jte Ter Ky, Tera Ka Iå och Tervik by Pä, samt i Teirdalen Bo, Teirmossen Es Sb. Ej slutl. förklarade. (LEX)
Telegraf-
i Telegrafen berg Ec Signilskär, Telegraf(s)berget Ki Fb Te?St. Till sb. telegraf, syftande på rysk optisk telegraf. (LEX)
Tell-
se Täll-. (LEX)
Tempel-
i Templet hus Po, Björnholmstemplet berg Kr samt i Tempelbacken Es Bo, Tempelberget Te Sj Pä, Tempelsundet, -åkern Es, Tempelängen Si. Till sb. tempel, syft. på olika slags "tempel". (LEX)
Tenn-
(tænn-) i Tennäs omr. Na, by Pa samt Tennskär En, Tennören Na. Oförklarade. (LEX)
Ten(s)-
(tæin-) i Tensberget, -flyet En, Tensklinten, -ängen Df, Tennby Pa samt i tiotals namn på Ten- (te:n-) av TJÄRNA. (LEX)
Teodor-
(vanl. teɷ:dor-) i beb.namn Tedors Fö, Teodors Hi Kb, Teodoras Pl, Todors Ho. Till mansn. Teodor. (LEX)
Ter(-)
se Teir(-). (LEX)
Tias-
(ti:as-) i Storback-Tiasas beb. Ma samt Tiasas lindan Pu. Till kortform av mansn. Mattias. (LEX)
Tift-
i Tiftö Iå, 1651- Töftöö (Westman Nyl.ön. s.357). (LEX)
Tiggar-
i Tiggarberget Bo, Tiggarkleven Kö. Till sb. tiggare/ vb tigga. (LEX)
Tildas(-)
(tild-) i beb.namn Tildas ÅL Ho ÖB, Tildus Bj, Haga-Tildas La samt i Tilda i kröken vägkrök Be och bl.a. Tildasback(en) Pö Kr, Tildashagen Ki, Tildaspotten Mu, Tildasudden Py. Till kortf. av Matilda. (LEX)
Till-
i bl.a. Tillbacken, -berget Mö, Tillgrund Sb, Tillnäset Hi, Tillören Pä Kh Kv. Oförklarade. (LEX)
Tim-
(timm-) i Timböle gård Kar, Timskär Vå Ko och (ti:m-) i Timstenen Iö, Timören Na. Oförklarade. (LEX)
Timmer-
(vanl. timbær-) i Timran grund So, vik Hi, odl. Pu, samt ett par hundra namn på Timmer- som Timmerbacken Sa Sn He Si Bo ÖB, Timmerberg(et) Ec Ha Fi Ko Pa Hi Iå Ky Es, Timmerholm(en) Ho Na En Bo Or Sv, Timmerkärr(et) Le Pa Te Bo Vö Or Kv, Timmermalmen Ki Po Iå He Pä Lt, Timmermossen Ge Jo Ki NL Nä Kh, Timmervik(en) Fö NL ÖB, Timrö Vå. Till sb. timmer. (LEX)
Timmermans-
i bl.a. Timmermansberget Vå, Timmermansmalmen Ki, Timmermansmossen Tu, Timmermansängen He. Till yrkesbet. timmerman. (LEX)
Timotej-
(ofta timoté:-) i Timotejgärdan Fö Pa, Timotejhagen Db, Timotejlandet Sa Fi Ki Te, Timotejlindorna Je. Till växtordet timotej. (LEX)
Ting(s)-
i Tingskär Iö, Tingön Su, Tingberget, -gärdan Jo samt Tingsbacka Jo, Tingsholmen Iå, Tingskällan Bo, Tingsängen Br. Till sb. ting (jur.), av olika anledn. (LEX)
Tipp-
i Tippan grund Pa och Tippgrundet Vf, Tippkull(a) Pa Si, Tippkärr(et) Te He, Tippmossen Bo Lt samt Tippagränen/arna granar Kh Je, Tippagränspotten Mu jte Tippbjörken Be, Tippagrund Bj, Tippasund Or (se Huldén SNF 40-41 s.72,96). De förstn. till sb. tippa 'fågel'? Jfr Tippe(l)s-. (LEX)
Tippe(l)s-
(tipp-) i Tippelsdava mosse Br, Tippesmossen Br Sn, Tippespotten, -ängen Sn. Till växtordet tippe 'ängsull'. Jfr Typp-. (LEX)
Tir-
(ti:r-) i ett tiotal namn som Tirgrund(et)/-en Su Ky, Tirholmen Hfrs, Tirhället He, Tirrevet Es, Tirstenen Iå Ky Kb, Tirören Py och Tirans grund Iå. Till fi. lånordet tira 'fisktärna'. (LEX)
Tistel-
(vanl. ti:s(t)el-) i några tiotal namn som Tistelgärdan Br Pä Ma Mu Tj, Tistelklev Fö, Tistelkärr(et) Te Db St, Tistelstycket Ee Pu, Tistelängen Ko He, Tistelörarna En. Till växtordet tistel. (LEX)
Tistron-
(vanl. ti:stron-) i Tistrorna grund Hangö samt ett hundratal namn som Tistrongrund(et) ÅL Ko Hi, Tistronholm(en) Lu Fö Sv Vö Mu, Tistronklobb(en) Ha Sa Vå Ku Ho Df, Tistronskär(et) Sa Bö Kö Ho Hi Bj, Tistronören ÅL ÅB Nä Bj. Till växtordet tistron 'svartvinbärsbuske'. (LEX)
Tjock-
i Tjockforsen Kr, Tjockharun En, Tjockkärret Bo, Tjockskatan Kv, Tjockskogen Pu, Tjockudden Kb, jte Tjocka udden Kö. Oförklarade. (LEX)
Tjuck-
i Tjucken odl. Bj, Tjuckarna grund Ma. Oförklarade. Jfr Tjuk-, Kyck-. (LEX)
Tjud-
(tju:d-) i Tjuda by Ki, Tjudas beb. Iå, samt Tjudö by Fi. (LEX)
Tjug-
(tju:(g)-) i Tjugan varp Ho samt i Tju(g)grund So, Tjugholmen Hi, Tju(g)nabben Öj, Tjugvarpet La, jte Tjuggrenskäret Na. Till sb. tjuga. (LEX)
Tjugg-
i Tjuggbäcken, -fladan, -potten Bj. Jfr Karsten Sv.bygd I s.465. (LEX)
Tjuk-
(tju:k-) i Tjukan skär Na Hi, jte Lilltjukan Na, och Tjukarn udde Ky; jfr Tjuckan skär, Tjuckorna grund Hi. Se Zilliacus Farled.berättar s. 53. (LEX)
Tjur-
(tju:r-) i Malltjuren sten Or samt i Tjurberget Br, Tjurholmen Es He Si Bo, Tjurmossen Sj Sb, Tjurpotten Bj, Tjurviken Ec. Till sb. tjur?, jfr Tjug-, Tjuv-. (LEX)
Tjus-
(tju:s-) i Tjusbacka beb. Lu, Tjusterby by Sj Bo Pä, Tjus(t)träsk och Tjust(er)ängen Sj, Tjustäng Bo. Se Granlund SNF 44 s.261-. (LEX)
Tjuv-
(tju:v-/tjy:v- el.d.) i grundnamn Tjuven Pa, Tjuvarna Re samt i bl.a. Tjuvgrund(et) So Ho Ky Sm, Tjuvholm(en) Kar Vf NL Lf Kh Kr, Tjuvskär(et) Na Br Sn, Tjuvö Ho Pä, Tjuvören Ku Bö La. Till sb. tjuv?, jfr Tjug-. (LEX)
Tjyck-
se Kyck-. (LEX)
Tjäder/ur-
(tjæd-) i tiotals namn som Tjäderberg(et) Pa Br Sn Po Nä Nb, Tjädergärdan Iå Ee, Tjädermossen Ky Bo Lt Ma Sv, Tjäderudden Öv Pö och Tjädurberg(et) Pä St Py Nä, Tjädurholmen Nb Je Pu, Tjädurmossen Bo Pä Lt Lf, Tjädurören St. Till fågelordet tjäder. (LEX)
Tjäderlek(s)-
i Tjäderlekholmen Ee, Tjäderlekskärren En, Tjäderleksmalmen Br En. Till sb. tjäderlek 'tjäderspel'. (LEX)
Tjäders/urs(-)
i beb.namn Tjäders Vå, Tjädurs Pu samt i Tjädersbacken, -udden Vå, Tjädursgärdan St. Till släktn. Tjäder. (LEX)
Tjäla-
se Käla(s)-. (LEX)
Tjäns-
se Kän(g)s-. (LEX)
Tjäran-
(tjæran-) i Tjärangrundet, -klobben Sn. Till vb tjära (fiskbragder). (LEX)
TJÄ(R)N
(tjæ:n- el. te:n-) i ett knappt hundratal namn på småsjöar, kärr el.d., de flesta i NL och på ÅL, som Tenan Ka Bo Pä Mö Li Lt St, Tjärnan Ge Fi Sa Su Na Te Sn Po Ka Iå Li St Pö Mu och t.ex. Nästjärnan Ha, Egeltjärnan Fi, Gulltjärnan En, Fårtjärnan Ka, samt i tiotals namn som Tenberget Pä Mö, Tengärda(n) Bo Li Mö, Tenträsket Ka Pä Li Mö, Tenoängarna Pä, Tjärnfallen Ge, -gärdan Fi, -träsk Su (tjænn-) och (tje:n-); i Tjärnbacken Fi Nv, Tjärnbäcken Vf Po Ka, Tjärnhagen Sa, Tjärnaträsk Ha Sa Sj. Till sb. tjärn 'liten sjö'. Jfr TÄRN(A). (LEX)
-tjärn
, -tärna Namn på -tjärn, -tärna är tämligen fåtaliga i Finland. De flesta av dem finns i Nyland, där det förekommer ett femtiotal namn; vanligast är de i Ingå och Karis. På fasta Åland finns ett tjugotal namn, huvudsakligen i Saltvik och Geta. Därtill förekommer några namn i södra och mellersta Österbotten. Från Åboland kan nämnas Tjärnan, nu kärr i Nagu.
Namnen betecknar oftast småsjöar, ibland ängar och kärr. Tärnan/Tenan i Liljendal åsyftar liksom Lill- och Stortärnan i Borgå mossar. Tenan i Pernå är en mosse med en ?tena?, Tenan i Karis ett litet träsk.
I namnen ingår tärna som är en obruten biform till tjärn. Tärna (tena) är belagt i Pernå i betydelsen ?bottenlöst hål i mosse eller kärr?. Omkring hälften av namnen utgörs av det osammansatta Tärnan, Tenan; bestämd form dominerar.
Tärnan i Liljendal och Tenan i Pernå kallas alternativt Tenträsket. Också Ormtärnträsket i Borgå innehåller ett förklarande tillägg. Lägesangivande bestämningsled ingår i Gårdsböletjärnan och Nybytjärnan i Ingå, Rangsby tjärnan i Saltvik. Några namn har storleksangivande bestämningsleder, som Lilltärnan, skogstjärn i Lappträsk. Formangivande är endast Hästskotjärn i Geta. (TER:207)
Tjär(u)-
(tjæ(:)r- ÅL ÖB, vanl. tjærɷ-) i hundratals namn som de vanl. Tjäruberget ÅB NL ÖB, Tjär(u)bådan Nä Kn Ma Be Kh Bj, Tjärugrundet La Re, Tjäruholmen Ho Df Br Py Nv Kb, Tjärukobben Ko Hangö Pä, Tjäruören Pä Bj samt (tjirɷ-) i Tjäruberg(et) Ko Na Re Kr, (tjæ:ro-) i Tjäruberg Fö, Tjäruholmen Hi, Tjäruskär(et) Fö Hi och (tjærro-) i Tjärunäs(et) Ku So Fö, Tjäruskär Ku (ofta skrivna Kärro-). Till sb. tjära, vanl. syftande på tjärbränning. (LEX)
Tjär(u)dal(s)-
i Tjär(u)dalen Su ÅB NL ÖB, samt bl.a. Tjärudalsbacken Vf Sn Li Lt, Tjärudalsmalmen Te Po, Tjärudalsmossen Df Bo. Till sb. tjärdal (för tjärbränning). (LEX)
Tjärven
som namn på udde Ge, grund Fö Kö Ko. Till skärnamnet Tjärven i Roslagen. (LEX)
To-
(tɷ:-) i ett tjugotal namn som Toby Kh, Toböle Ge Sa, Todalen odl. Df, Tofall(et) Kar Db, Toholmen Hi Öj Kr, Tokärr(et) Pa Vf, Tomossen Ki Lt, Tomyra Sa. Oförklarade. (LEX)
Tobakrullen
som namn på sten Ma, grund Vö. Till sb. tobak(s)rulle. (LEX)
Tobak(s)-
(tɷb(b)ak-) i Tobakgrund Vö, Tobakåkern Ma och de vanl. Tobaksgrund(et) Ky Bö Na Sm, Tobaksgärda(n) Iö Bo Li Nä Mu, Tobakskärr(et) Fö Ki, Tobakslandet odl. Sa Su Db Pä Mu Nv Kb, Tobaksstenen Ko Or, Tobaksåkern Ky Si Lt St. Till sb. tobak av växl. anledn. (LEX)
Tobakspungen
som namn på grund Na Es Kh, odl. Vö. Till sb. tobakspung. (LEX)
Tobb-
(tobb-) i Tobben grund He Si samt Tobboda odl. Ha, Tobbgrop äng Si, Tobbholmen Ha. Oförklarade. (LEX)
Tofs-
i Rysstofsen topp Te, Talltofsen Iå samt i Tofsgranen Kb, Tofsgrund(et) En Nä, Tofsharu Na Nä, Tofsholm Jo, Tofskobb Fö, Tofsängen Iå. Till sb. tofs (växtlighet). (LEX)
Tok(o)-
(tɷ:k-) i holmnamn Västertokan Hfrs, Östertokan Si samt i Tokholmen Hi och Tokogrund, -gärdan Na. De sistn. till adj. tokog; f.ö. oförklarade. (LEX)
Tolk-
(tolk-) i Tolkis torp Bo samt Tolkby He och Tolkmossen Öv, Tolkström(men), -åkern Na. De förstn. till person(bi)namn Tolk (Granlund SNF 44 s.269-). (LEX)
Tolvman(s)(-)
i beb.namn Tolvmans Ka He ÖB, Tolvmannis Or samt i bl.a. Tolvman(s)backen Je Vö Pu, Tolvmansberget Ka, Tolvmansgrundet Hi Nä Pe Tj La, Tolvmansskogen Ka Tj, Tolvmansängen Pa Ka. Till sb. tolvman 'nämndeman'. (LEX)
Tom- 1
(tɷ:m-) i Tombacka Sa, Tomfallet Vö, Tomhålet sund Pa, Tomviken Fb. Oförklarade. (LEX)
Tom- 2
(tomm-) i Tommyra Lu, Tommossen Br Ka. Oförklarade. (LEX)
Tom(m)as/os-
(tɷ:mas-) i Tomasgärdan Db, (tomas-) i Tomasböle Po, Tomaslindorna Nv, Tomasängen Bo, (tommos-) i Tommosgrund(et) Ge Ho, Tommosholm Ge Kö Iö, Tommosskär Na, Tommosören Bö. Till mansn. Tomas. (LEX)
Tom(m)asas/os-
i beb.namn som (tomas-) i Tomasas Kv, Tomasos Or, Tomosas Kh Ma Nä, Tomasfolk Nä, (tɷ:mas-) i Tomasas Pä St Nä, Tomasos Iö Ho och (tommos-) i Tommosa(s) Ec Ge Sa Hi Sv, Tommoses Jo, Tommosos Ku Bö samt i bl.a. Tomasaskärret Kv, Tomasosgrundet Or, Tomasasback Nä, Tomasas stenarna Iö, Tommosas sveden Pa, Tommosa backen Ec. Till mansn. Tomas el. ngt av beb.namnen. (LEX)
TOMT
(tɷ:mt/tomt och tont Na NL, tɷn(k)t ÖB) i över 300 namn på beb./odl./hagar el.d., som de allm. Tomten, Gamla tomten, Ritomten samt i ett par hundra namn som allm. Tomtbacken, Tomtberget, Tomtgärdan, Tomthagen, Tomtåker(n). Till sb. tomt 'hustomt'. (LEX)
Tomtas/es(-)
(tɷ:mt-/tomt-/tɷnt-) i beb.namn Tomtas Sa Na ÖB, Tomtens ÅL, Tomtes Vö samt bl.a. Tomtasbacken Su Ge Na, Tomtishagen Or Pö. Till sb. tomt, en därtill bildad personbet. el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Tomtebo
som namn på tiotals beb. i ÅL Ko Ki NL Kn. Romantiskt modenamn. (LEX)
Topp-
i Toppan sten Ma, Toppen backe Ma och bl.a. Sockertoppen grund Br En Sn, berg Te Sj, sten Mu Vasa samt i namn som Toppberget Sj, Toppgrund Iö Iå, Toppholmen Ha Iå, Toppstenen Bo Pä. Alla till sb. topp? (LEX)
Toppar-
i Topparen odl. Vö, Topparbacken Kb, Topparstenen Re Kb, samt i beb.namn Topparis Kv, Toppas Vö och Topparis gårdarna, -viken Kv. Till yrkesbet. toppare 'krukmakare' (Karsten Sv.bygd II s.126). (LEX)
Tor-
(tɷ:r-) i Torbacka beb. Sj Tu Pä, Torby by Po, Torgrund Sv, Torholmen Kv, Torskär(et) Ku So Kö Na Kh, Torängen Mm, Torören Iö. Oförklarade. Jfr Tors-. (LEX)
Tora(-)
(tɷ:ra(-)) i odl.namn Tora Ka Lo samt Torabacken Ka Lo Pä, Toraängen Ka. Oförklarade. (LEX)
Toras(-)
(tɷ:ras(-)) i Toras by Na, gård Jo samt i Torasbacken Bo, Toraskärr Ki, Torasviken Na. Av växl. ursprung. (LEX)
Tordmul-
(torr-/törr-/turrmu(:)l-) i Tordmulgadden Ko, Tordmulharun Hi, Tordmulkläppen Kö Ko, Tormulören Be, Tordmulsgrundet Fö, Tordmulsharen Fö Kö, Tordmulsklobb Sa. Till fågelordet tordmule. (LEX)
TORG
i tiotals namn på bytorg, öppna platser o.d. som allm. Torget och bl.a. Köpmanstorget Sa, Tattartorget Ko, Hästtorget Kö Na Iå, Vedatorget Vf, Hundtorget Hi Ky, Vargtorget Sn, Flugutorget Bo, Svintorget Py Pe, Tjärutorget Kb samt i t.ex. Torgback Bj, Torggrinden Pa. Till sb. torg. (LEX)
Torgars(-)
(torgas(-)) i Torgars odl. Kr samt i Torgarsbacken, -änget Kr. Till gårdsn. Torgare. (LEX)
Tork-
i Torkan odl. Bo Pä och Torkmossen Nb, Torkslätan Lf, Torkåkern Su Iå Bo samt i namn som Torkanberget Bo, Torkanbådan Kv, Torkangärdan Pä och Torkhuset NL, Överängs torkhuset Ki, Isoniitun torkhuone Ki, Torkhushagen Sn En, Torkribrunnen Ki och Torkesgärdan Ki. Till vb torka resp. sb. (sädes)tork, torkhus, torkria. (LEX)
Torka(d)-
i Torkahagen Mu Je, Torkakärret Pu, Torkamossen, -träsket Mu. Till vb torka. (LEX)
Torn(-)
(tɷ:rn(-)) i Torn odl. Su, skär Ko, Tornen udde Kn, Tornet Iå Bo, Rysstornet Df Nä Kn Öv samt bl.a. Tornberget allm. ÅB NL, Torngrund(et) So Lf Kn Sv, Tornängen Ha Db. Till sb. torn? (LEX)
Toron-
(tɷ:ron-) i Toronskär(et) (2 st.) Hi. Oförklarade. (LEX)
TORP
(torp) i över 800 namn på byar, gårdar, torp, odl. m.m., de flesta i NL som de vanl. Dragon(s)torpet, Fiskar(s)torpet, Soldattorpet och Råtorp, Nytorp(et), Brotorpet, Kvarntorpet, ofta namn med en personben. i förleden. Dessutom i hundratals namn som de allm. förekommande Torpbacka/en NL ÖB, Torpgärdan, Torpskogen, Torpåker(n), Torpängen. Till sb. torp. (LEX)
Torpar(s)(-)
i beb.namn Torpa(r)s ÅL ÅB Pu Vö, Torpares Kb, Torpes Pä samt namn som Torparsgärdan Fi Su Le Mu Nb Tj, Torpars hagen Ho Re, Torpa(r)såkern Ki Lt Pu och Torpesmalmen Pä. Till sb. torpare, en folkbet. eller ngt av beb.namnen. (LEX)
Torr-
(torr-) i tiotals namn som Torrback(a) Gus Pa Ky Si Pl Pu, Torrbolsta by Fi, Torrholmen Ka Bo Nä La, Torrkobben Kö, Torrkärr He, Torrudden Ki, Torrvik Iö samt bl.a. Torraisarn Es, Torrkalsor Rim, Torra Lövö Es, Torra hästen He. Till adj. torr. (LEX)
Torrveds-
i Torrvedsholmarna Si, Torrvedskärret Sv, Torrvedsskogen Lt. Till sb. torrved 'brännved'. (LEX)
Tors(-)
(tɷ:rs-) i beb.namn Tors Ec Fi So Ho He Öv Pl Vö Or, Torses Sv samt i ett par hundra namn som Torsbacken Pl Or, Torsby Sn Pä, Torsböle beb. Pa Ki Ka Ky, Torsholm(a/en) Ha Ku Bö Iö Sn Iå Öv Mm Vö, Torsklobb(en) Vå Ku Bö, Torsnäs Pa Ky, Torsvik(en) Ha Ho Db Ky Pä Pl Mm Vö, Torsäng(en) Fi He Lf Vö, Torsö Sn. Till personn. Tor el. ngt av beb.namnen. Jfr Tor-. (LEX)
Torsk-
(torsk-) i ett drygt tiotal namn i Skghavet, som Torskbådan Kö, Torskharu Hi, Torskholm(en) Iö Si, Torskklobben Ec Ha Sa, Torskudden Fö Kö. Till fiskordet torsk. (LEX)
Torskar-
(torsk-) i To(r)skarn udde En samt Torskarberget Kö, Torskarhamn Ko, Torskarkläppen Na. Till vb torska 'fiska torsk'. (LEX)
Torsten(a)s(-)
i beb.namn Torstenas Re, Torstens Ec samt i Torstensholm Si. Till mansn. Torsten. (LEX)
Torv-
(torv-) i Torvorna odl. Db samt i några tiotal namn som Torvbådan Bj, Torvgrundet Hi, Torvkärret Pe, Torvholm(en) Ho Py, Torvmossen Df NL Pl Vö, Torvskär Ko, Torvängen Lf. Till sb. torv, el. torva 'tapp av växtlighet' i skg.namnen? (LEX)
Torvströ-
i Torvströbäcken Po, -ladan Sn Sj Kr, -mossen Ki NL Ee Kb. Till sb. torvströ. (LEX)
Tosk-
(tosk-) i Toskberget Pe, Tosklindan Tj, Toskpotten Kr Tj Ee, Toskviken Tj. Till djurordet t(r)osk(a) 'groda'. (LEX)
Toss-
i Tossan holme Pä samt i Tossback Nä, Tossgrund Ho, Tosskärr(et) Si Pä, Tosskär Hi, Tosståget väg Kb. Oförklarade. (LEX)
Tost-
(tost-) i Tostholm(en) Kö Iå, Tostör Ho. Till mansn. Toste (Westman FMS 3 s.364). (LEX)
Tott-
i Tottan och Tottholmen holmar Na, Tottängen Te. De förstn. kanske av fi. ursprung (Pitkänen SKS 418 s.265). (LEX)
Tralla(n/r)-
i Trallabacka el. Trallanbacken och Trallarberget, alla i Iå. Till vb tralla 'nynna dansmusik'. (LEX)
Tran-
(tra:n-) i Tranan odl. Sj samt bl.a. Tranbacka Iå Sj, Tranberget So Nä, Trankyan He, Trankärr(et) Pa Df, Tranvik(en) by Su, vik Br, Tranören En Si. Till fågelordet trana, jfr Trän(u)-. (LEX)
Tranbärs-
i Tranbärskärret Na Pa Te Sn Po, Tranbärsmossen Ki Sn He St, Tranbärspotten Br En. Till växtordet tranbär, jfr Tränjon-. (LEX)
Trapp-
i namn på trappformiga berg, vägpassager, odl. som Trapporna Bö Vf Li Kv samt t.ex. Klockarfallstrapporna Ha, Hästtrapporna Ku, Käringtrapporna Bö Sn, Helvetestrapporna Bö Bo, Brudtrapporna Pa, Stentrapporna En, Mörktrapporna Lt samt i Trappberg(et/en) Fö Ho Na Pa Df En Ka Sj Pä, Trappstenen Pä Vö. Till sb. trappa. (LEX)
Trapp(as)-
i beb.namn Trappas Bo, Trappens Ge samt Trappgärdan Su och kanske Trappmyran Ec, Trappåkern Ky Bo. Till släktn. Trapp. (LEX)
Trast-
i Trastbacka/en Sn Si St Kr, Trastholmen/arna Si Pe, Trastmossa Es, Trastnäset, -viken Bo, Traståkern Sn, samt i beb.namn Trastas Mu och Trastis åkern Or. Till fågelordet trast resp. släktn. Trast. (LEX)
Tratt-
i grundnamn Tratten Ho Ko Na Pa och t.ex. Söskärs tratten Na, Kuggö tratten Pa, Gåstratten Hi Iå, Karlö tratten Es samt i Tratten odl. Pö, Rackartrattarna odl. Po, Kvarntratten i bäck Es. Till sb. tratt med oklar syftning (formlikhet?). (LEX)
Travar-
(tra:v-) i beb.namn Travars Ge samt i Travarkärr, -åkern Ge, Travarslätt Jo. Oförklarade. (LEX)
Tre-
(vanl. tri:-) i bl.a. Trebergen Po, Treborg(en) holme Bö, Tregrund(en) Sa Ko Na, Tregölen Po, Trekobb En, Trestenarna Nä Sv Bj Mm, Tretegarna Li St Je, Treörarna Iö Na Mm samt i namn som Trebröderna grund Or, Trekopeksbacken He, Tremansgärdan Jo, Tre mans öde vik Ho, Tresocknarsgrundet Ge. Till räkn. tre. Jfr Try-. (LEX)
Tredje
(vanl. tridi-) i namn som Tredjebacken Pö Pu, Tredjeholmen Bo, Tredjeskiftet Sa Pä, Tredjeträsk Po. Till räkn. tredje. (LEX)
Trefot-
i Trefoten odl. He, Trefotas torp Kb, Trefotsgrundet Ky. Till sb. trefot. (LEX)
Trehörningen
som namn på odl. Ha Ho, sjö Sj. Till sb. trehörning 'triangel'. (LEX)
Trekanten
som namn på odl. ÅL Ko Ki NL ÖB, skär Ho Na. Till sb. trekant 'triangel'. (LEX)
Trekanten
Se Fyrkanten. (ÅÄH:289)
Tretton-
i Trettonbäck(en) Öv Pö, Trettonskär Bö. Till räkn. tretton. (LEX)
Triangeln
En modernare variant av Trekanten är t.ex. Triangeln (triangeln), åker i Gösbacka, Karis, och Triangel (triangäl), "triangelformad" äng i Kalax, Närpes. Beläggorterna för ägonamnen begränsar sig till Pojo, Karis, Kyrkslätt, Helsinge, samt Närpes. (ÅÄH:289)
Trill-
i Trillbacka beb. Ky, Trillmossen Br Bo, Trillören Pä. Oförklarade. Jfr Träll-. (LEX)
Trind-
(trinn(d)-) i tiotals namn som Trindback(en) Kh Mu, Trindbådan Kn, Trindgrundet Sm Sv Öj La, Trindholmen Ha Öv Sv Or Je Tj, Trindkärret Pö Kb, Trindträsket Mm Vö, Trindören Ku Bö. Till adj. trind 'rund'. (LEX)
Tripp-
i Tripphagen Tj, Trippträsk Mm Vö samt Trippashagen Nb. Oförklarade. (LEX)
Tro(d)-
(trɷ:(d)-) i Tropott Pl, Troängen Ky, Trodmossen Kn Nä Öv, Trodavägen Pl samt bl.a. Lenas trodor kavelbro Nä, Britas trodan f.d. spång över å Pl. Till dial. troda ?stång i gärdsgård, kavelbro el.d.? (FO) (LEX)
Troll-
(troll- el. trɷll- nÖB, trull- Si Bo) i ett par hundra namn som de allm. Trollback(a)/en Ko Po Bo Kh Pu Je, Trollberg(et) Ku ÅB NL ÖB, Trollgärdan Na Pa Bo Vö, Trollholm(en) Jo Sa Fö Na Vf NL ÖB, Trollklint(en) ÅB En Sn, Trollkärr(et) Kö ÅB NL Sv Or, Trollmossen Ko Br Po Iå He Sv, Trollskär ÅL Hi En, Trollträsket Po Ka Sn, Trollö(n) Pa Hi Kb. Till sb. troll. Jfr Tröll-. (LEX)
Tron(s)-
(trɷ:n(s)-) i Tronskär Ku, Tronsby och Tronsböle Te, Trunsdal (trɷns-) Bö, jfr Trunsö by Na, gård Kö. Trol. till personn. (LEX)
Trot-
i Trotby Ki. Till mansn. Trot(t)e. (LEX)
Trubben-
i Trubbenholm omr. Kö. Oförklarat. (LEX)
Trull-
se Troll-. (LEX)
Trum-
i Trumman (trombon) vik Hi Df och (trɷmbɷ) odl. Nä, sänka Tj, Ormtrumman (-trombon) sänka Te samt i Trumbergen Ki, Trumgärdan Or, Trummossen Öv, Trumåkern Bo. Oförklarade. (LEX)
Trumpetas
som gårdsn. Si Pä Li Lovisa. Till yrkesbet. trumpetare (Granlund SNF 44 s.381). (LEX)
Trut-
(tru:t-) i Truten udde Ec, Stortruten grund Iå samt i ett hundratal namn som Trutbådan Vå Bö Na ÖB, Trutgrund(et) allm., Truthällen ÅL Bo, -hällan ÖB, Trutkläppen ÅL Ko Na, Trutlandet Fö En Si, Trutlägnen Fö So Kö, Trutören Hi ÖB. Till fågelordet trut. (LEX)
Try-
(try:-) i ett drygt tiotal namn som Tryborg holme Sn, Trybolet skär Na, Tryholm(en) Pa Db, Tryhål(et) sund Pa Hi, Trykärren Ku, Tryskär(et) Hi Br, Tryudden En St, Tryören Si. Till ä. form try av räkn. tre. (LEX)
Trygg(o)-
i Tryggholm So, Tryggkil Hi, Tryggoskär Fö. Oförklarade. (LEX)
TRÅD(A)
(trod) i ett fyrtiotal vägnamn i nÖB, t.ex. Fårtrådan Kb, Dalatrådan Tj, Sommartrådet Ee, Kuddtrådet Nb. Till dial. tråd(a) 'stig' (FO). (LEX)
Trån-
(trå:n-) i Trån skär Ko, Trånan vik Si, Trånkärr(et) Bo Nä. Oförklarade. (LEX)
Trång-
(tra(:)ng-/trong-) i odl.namn Trånget Ho, Tyskas trånget Hi, Trången Bo Vö, vägkrök Li, samt i bl.a. Trångberg(et) Ge Pä Nä Vö, Trånghålet Kv La, Trångsund(et) ÅL Na Hi En Es ÖB, Trångån Pe och Trånga hagen Ho, Trånga vägen Bö. Till adj. trång. (LEX)
Träck-
i bl.a. Träckbacka, -bron Po, Träckbäcken Ki Te, Träckpotten Pä, Träcktå(g)et Ki Ka Bo, Träckvägen Nä och Träckebäck He, Träckeåkern Hi, Träcke(s)tå(d)et Pa Es Si, Träckesmossen St. Till sb. träck 'dy; skit'. (LEX)
Trä(d)-
i (træ:-) Träskär Vå Ku Kö, Träören Ku Na. Möjligen till sb. träd, jfr Tre- samt SKOG. (LEX)
Träd(e)s-
(træ:des- el. træ:s-) i Trädesgärdan Fi Df Lt, Trädesholmen En, Trädessved Br, Trädesåkern Mu, Trädesängen Si. Till sb. träda/träde för 'jord i träda'. Jfr Träs-. (LEX)
TRÄDGÅRD
i Trädgården odl. allm., grund Kh, samt bl.a. Trädgårdsgärdan Fö Ho, Trädgårdshagen Sa Fi Sn, Trädgårdsholmarna Si, -häran Kö, -skär Ho (frodig växtlighet) och Trädgårdskällan, -åkern allm. NL. Till sb. trädgård, egentl. el. metaforiskt. (LEX)
Trälhavet
som namn på fjärd Bo Kn, upplandn. Kb. Till ortn. Trälhavet i Sthlms skg. (Stahre 1986 s.74-.) (LEX)
Träll-
i Trällan vik Pa, Trällen odl. Te. Oförklarade. Jfr Trill-. (LEX)
Tränbär(s)-
i Tränbärikärret Si, -mossen St, -potten Öj och Tränbärskärr Kv. Till växtordet tränbär 'tranbär'. Jfr Tränjon-. (LEX)
TRÄNGSEL
(trængs(e)l-) i ett drygt tiotal namn på förträngningar som Trängslet sänke Bö Ho Na Kh, sund el.d. Pu Re Kv, Trängslen odl. Tk Nä, Trängslarna odl. Kh. Till trång/trängsel. (LEX)
-trängsel
Sammanlagt ett tiotal namn som innehåller ordet trängsel påträffas i Österbotten, Åboland och på Åland. Vanligast är de i Österbotten, där namnen betecknar sänkor, åkrar och sund. Namnen har vanligen formen Trängslet. De är bildade till ordet trängsel i betydelsen ?trångt ställe, pass, sund?. (TER:106)
Tränjon-
i tiotals namn som Tränjonholmen Vf Hi, Tränjonkärr(et) Ha Vå Na Pa, Tränjonmossen Sa Le Ku Ho Ki NL Kh, Tränjonmyra(n) Ha Jo Lu, Tränjonpotten Ki Vf Sn Bo ÖB, Tränjonörarna Vf. Till växtordet tränjon 'tranbär'. Jfr Tränbär(s)-. (LEX)
Trän(u)-
(trænn-/trænu- el.d.) i ett par hundra namn som Tränmyran Sa Su Nä, Trännäs Ho Pa Ka Pä, Tränskär(et) Le Kö Ko samt bl.a. Tränuholm(en) Ho Br Bo, Tränugrund(et) Bo Re Pe, Tränukärr(et) Ho Ki NL ÖB, Tränumossen Ki NL ÖB, Tränugång Df och Tränuhals sjö Ky, udde Or. Till fågelordet trana. (LEX)
Träs-
(træ:s-) i Träsbacka skog He Nv, Träsgärdan Lt Nä, Träsvik Es, Träsåkern Si Mö, Träsängen/et Sj Nä samt i Träsarhagen, -myra Ec, Träsarudden Ge. Till vb träsa 'streta', el. till Trädes-. (LEX)
TRÄSK
(træsk) i inemot 1500 namn på (f.d.) sjöar o.d. som allm. Träsket, Molnträsket La, Mö(l)nträsk Ge och de allm. förek. Hemträsket, Stor- och Lillträsket, Långträsk(et), Svartträsk(et), Kvarnträsket, Igelträsk och t.ex. Västanträsk by Fi. Dessutom i flera hundra namn som de vanl. Träskberget/en Ha Le Ki Iå, Träskholm(en) ÅL ÅB NL, Träskmossen NL ÖB, Träsknäs(et) Ho Ko Br Te Bo Nv, Träskskär(et) Ku Kö, Träskvik(en) ÅL Ho Fb Si Lf Pe, Träskåkern Sa Na Ki NL Nä Kb, Träskängen Fi Ho Ko Pa NL Pl Kh, Träskö(n) Bö Ki En Db Ky, t.ex. Träske gärdan, -klinten Hi och bl.a. Träskesbergen Fi So Na NL Mu Pe, Träskesbäcken Pa NL ÖB, Träskesgärdan ÅL Pa NL Kh Re, Träskesmossen, -skogen NL ÖB, Träskesängen Ha Ky Bo Pä Mö. Till dial. träsk 'mindre sjö'. (LEX)
-träsk
Av de cirka 1 500 namnen på -träsk förekommer omkring 670 i Österbotten, 530 i Nyland och 140 på Åland. Av sjönamnen dominerar namnen på -träsk i Åboland; antalet uppgår till omkring 130. Av träsk-namnen har flera gått över till att beteckna en bebyggelse vid sjön. Sekundära bynamn finns i södra Finland: Träsk i Sund, Houtskär och Sibbo samt Vitträsk i Kyrkslätt och Sävträsk i Liljendal. Lappträsk har blivit ett sockennamn. Senare har nya lägenhetsnamn på -träsk bildats ett femtiotal gånger, huvudsakligen i Österbotten och Nyland.
Träsk är på alla håll den vanligaste beteckningen för en insjö. Namnen betecknar både stora och små insjöar. Med tiden har en del av träsken torkat eller dikats ut och uppodlats. I Nyland t.ex. åsyftar omkring 250 träsk-namn kärr eller åkrar.
I dialekterna används ordet träsk i betydelsen ?liten insjö?, ?mindre vattensamling?, ?insjö med öppet vatten och vassbevuxna stränder?. I Nyland förekommer det osammansatta Träsket ett hundratal gånger, i Österbotten finns ett sjuttiotal fall. Av de åländska namnen har över hälften obestämd form -träsk. I Åboland uppgår frekvensen av obestämd form till ca 20%, i Österbotten till ca 17% och i Nyland till ca 37% av träsk-namnen. Österut från Borgå överväger bestämd form.
I Nyland innehåller över hälften av namnen på -träsk bestämningsleder som anger läge. En femtedel av dem innehåller appellativer som bestämningsled, som Byträsket, Hemträsket, Kvarnträsket eller Nästräsket och Skogsträsket. Största delen av namnen är dock bildade till andra ortnamn. Till exempel i namn i de västra och mellersta delarna av Nyland anger bestämningsleden ofta i vilken by träsket ligger, som Bjursträsket i Ingå, Odensö träsk i Ekenäs, Träskbyträsket i Kyrkslätt, Tjusterbyträsket i Borgå. Byborna själva har knappast kallat sjöar i närmiljön på detta sätt. Det är utmärkande för namnen på -träsk också i Österbotten, Åboland och på Åland att över hälften av dem har bildats med bestämningsleder som syftar på träskets läge i förhållande till omgivningen. Lägesangivande namn som innehåller ortnamn, som Västmyra träsk i Hammarland eller Björkboda träsket i Dragsfjärd är överallt vanligare än namn av typen Kyrkträsk i Finström eller Holmträsk i Närpes. På Åland och i Åboland ingår väderstrecksord oftare i träsk-namnen än på andra håll.
Förutom läge anger bestämningslederna i namnen olika slags topografiska särdrag. Cirka 300 gånger åsyftas träskens storlek som i De(ge)rträsk, Storträsk(et), Lillträsk(et), ett trettiotal gånger form som i Långträsk(et), Mjoträsket, Trindträsket och ett trettiotal gånger färg som i Mörkträsk, Svartträsk(et), Vitträsket. Bestämningslederna i namnen kan också ange någonting i träsket förekommande. Djurbeteckningar förekommer över 100 gånger. Växtbeteckningar i träsk-namn är däremot mycket sällsynta. Vanligast är de i Österbotten. (TER:196)
Träska(r)s(-)
i beb.namn Träskars Ki Sn, Träskes Fö St, Träskes Sa, Träskis Na Pa och t.ex. Träskars viken Sn. Till sb. träsk, en folkbet. el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Trät-
(træ:t-) i Trätan grund Hi, odl. Bo och Trätgrund Ho, Trätholm Pa, Trätkärr Bo, Trätäng(en) Iå Si Pä Vö, Trätö(n) Sa Vå Kh samt t.ex. Trätesbulten grund Iö, Trätesbådan Kö Bj, Trätesholmen En Mu, Träteskärr He Si, Trätesvarpet Fö, Trätesören Bö Bj och Trätogärdan Te Pu, Trätolandet Kr Tj. Till sb./vb träta. (LEX)
Trätan/ar-
(træ:t-) i Trätankärret Bo, Trätanstenen Bj och Trätarhagen Ec, Trätargrynnan Bj. Till vb träta 'tvista'. (LEX)
Tröll-
i Tröllbacken Pä, -hamnen, Tröllberget, -viken Py Tröllbäcken Bo, Tröllholmen Lt, Tröllmossen Li, Tröllviken Pä Py. Till dial. tröll 'troll' (FO). Jfr Troll-. (LEX)
Trösk(an)-
i Tröskanbacken Df, Tröskberg Bö, Tröskhuset rior ÅB NL, Tröskhusåkern NL och Tröskanberget Si Öj. Till vb tröska (säd). (LEX)
Trött-
(trött-) i Tröttbacka Ge, Tröttviken Sa Fi samt (tröytt-) i Tröttas beb. Vö, Tröttbacka Vö, Tröttåkern Or. Till ngn personbet.? (LEX)
Tu-
(tu:-) i Tubäck Tu, Tuhagen Na Iå, Tukärr(et) Db Bo Pä Mö, Tumossen Lf, Tustycket Ko Pä, Tutegarna Ko, Tuåkern Si, Tuängen/t Ki En Ka Kb. Till räkn. tu syft. på tudelad form. Jfr Tuv-. (LEX)
Tull-
(tɷll-/tull-) i Tullen beb. Lu Te En Ka, odl. Or Lf, port Df, backe Ka Iå Pä, udde Iå och bl.a. Tobakstullen grind Ki, Backgrändstullen backe Ka, Flugutullen plats Sj Es samt i ett hundratal namn som Tullbacka/en Ha Ki Iå Sj, Tullberget Te Sj He, Tullbron Lovisa J:stad, Tullgrinden Pa Ki Df, Tullhamnen Hi Sn Si, Tullandet Ky Bo, Tulludden Fö Ko Na Br Iå Ky. Till sb. tull syftande på tullstation, tullare el. metaforiskt. Jfr Tullar-. (LEX)
Tullar-
i Tullarn ö Fi, Tullarns äng M:hamn, Tullars beb. Ha, Tullarsviken Fö. Till sb. tullare 'tullbetjänt'. (LEX)
Tun(a)-
i beb.namn Tuna Fi Vö, Tunet Ge, odl.namn Tuna Iå, Tunan/-orna Es samt i Tunfall beb. Es, jte Tunån, -åkern Es och Tunabergen Fi, Tunasund Öj, Tunaudden En, Tunaviken Fi. Oförklarade. Dessutom finns Snappertuna sn vNL (uppkallelse) och nya beb.namn som Altuna Ka, Bergtuna Po, Soltuna Ge. (LEX)
Tunder-
(tɷndær-) i Tunderbacka Ku, Tunderbruket beb. Kb, Tunderholmen La Tj. Till sb. tunder 'fnöske'. (LEX)
Tung-
(tɷng-) i Tungorna odl. Kn, Hundtungan odl. Si, Sarjärvtungorna skog Or, jte Båla-, Grästungen/t halvö La, samt i Tunggrund Lf och Tungobacken, -bron Pe, Tungoängen Mu. Till sb. tunga? (se Huldén SNF 40-41 s.32.) (LEX)
Tunn-
i Tunnan grund Ky, sund Kn, Öltunnan berg Na, -orna stenar Fö, Tomtunnorna grund Iö samt i tiotals namn som Tunnber(en) Bö Fö, Tunngrund(et) M:hamn Ho Na En Bj, Tunnhamn Hi, Tunnholm(en) Fö Bo Pe Mu, Tunnklobben Iå, Tunnkällan Ka Si Bo, Tunnviken Na La, Tunnträsket Bo, jte Tunnbottnen odl. Pl, Tunntappen vik Po. Till sb. tunna (bl.a. som sjömärke el. i brunn). (LEX)
Tunn-
I mitten av 1500-talet påbjöd Gustav Vasa att farlederna skulle utmärkas "med kummel eller, där djupgrund är, med flytande tunnor" (1555). På den nedan återgivna kartan från omkring 1650 finns också både remmare och kummel utritade vid skeppsleden.
I Skärgårdshavet och vid sydkusten påträffas nu ett tiotal namn på Tunn- (ställvis tonn-) som tydligen har syftat på farledsutmärkande tunnor. Det bästa exemplet är väl Tunnhamn i Hitis (på bilden s. 33), där slutleden bekräftar anknytningen till sjöfart. Dessutom finns Tunngrund(et) vid Mariehamn och i Houtskär, Nagu, Tvärminne, Tunnholm(en) i Föglö och Borgå och Tunnklobben i Ingå yttre skärgård. Alla de här orterna ligger intill gamla farleder. (SKG:225)
Tunnbindar(s)
som beb.namn Iå samt i Tunnbindarbacken Bo. Till yrkesbet. tunnbindare. (LEX)
Tunnland-
i Tunnlandet odl. Ka Mu samt i Tunnlandsstycket Si. Till sb. tunnland. (LEX)
Tupp-
i Tuppen grund Iå Sm, berg Sj, sten Pu samt i Tuppberget Df, Tuppbådan Ma, Tuppgrund Iå, Tuppholm So och kanske Tuppamossen, -stenen Mu. Till fågelordet tupp. (LEX)
Tures(-)
(tu:r-) som beb.namn Ee Je Pu samt i Turespäran Na, Turestegen Sn. Till mansn. Ture. (LEX)
Turk-
(turk-) i Turken grund Kaskö, Turkens stycket odl. Pu samt Turkbäcken Öv, Turkhagen Nä, Turkmossen Iå, jte Turkiet odl. Nä Tk. Till turk?, Turkiet. (LEX)
Tut-
(tu:t-) i Tutkärr(et) Li Pl, Tutvallen odl. Bj, Tutviken Sn. Till växtordet tut 'vattenklöver' (FO). (LEX)
Tutan/ar-
(tu:t-) i Tutanberget Df, Lottas tutarberget Na. Till vb tuta 'signalera med vallhorn el.d.'. (LEX)
TUVA
(tu:(v)-) i tiotals odl.namn Tuvorna Sa Le Ho vNL Lf Ma Tj och t.ex. Klockartuvorna Ku, Sandtuvorna Kö, Finntuvorna Iå, Agdas tuvan Pä, Träsktuvan Nä samt i tiotals namn som Tuvgärdan Ho Nä Kh Vö, Tuvhagen Fö Iå He Pä, Tuvkärr(et) Ec Le Vå Bö Mö, Tuvmossen St Sv Ma, Tuvtegen/arna Ec Sa Ge Bö Na Hi, Tuväng(en) Sa Bö Pa NL Nä, jte bl.a. Tuvo(g)hagen Mu, -kärr Re, -landet Öj Kr. Till sb. tuva/adj. tuvog. (LEX)
Tvar-
(tva:r- el. tvar-) i Tvarorna odl. Sa samt i ngt tiotal namn som Tvarbergen Na, Tvarbytet/na Ki Li Lt St, Tvartegen/arna Sn Na, Tvarskogen Li Sn Ka Ky, Tvarån Po Kh, Tvarören Bj, samt i Tvara (tvara) bydel Po. Till dial. tvar 'tvär'. Jfr Tvär-. (LEX)
-tvara,-tvära
En substantivering av adjektivet tvar eller tvär 'tvär' har gett åländska tegnamn som Tvarorna (tva:råna), tegar i Främmanby, Saltvik, Skarptväran (skarptvä:ran), odling i Geta.
Formerna på -tvära är nu i majoritet, men i Saltvik uppträder i uppteckningar från början av 1900-talet alternativt t.ex. Starrtvarorna och Starrtvärorna, tegar i Främmanby. Belägg i storskifteshandlingar från Åland uppvisar också båda formerna, t.ex. 1776 Västra, Östra Flattvärorna i Dalkarby, Jomala (LSA Å 7 4/5), samt 1796 Skarptegs twarorne i Posta, Hammarland (Å 6 14/8).
Fsv. þvära f. 'teg som ligger framför en annan' (Sdw) kvarlever i ägonamnen.Liksom i namnen Tvartegarna, Tvärbytet anges i Tvärorna, Tvarorna att tegarna ligger på tvären jämfört med omgivande åkrar eller tegar. (ÅÄH 292)
Tve(g)-
(tve:-) i Tvegata holme Lu, Tvegården skär Vå, jfr Tvigårdskär Vå Kö, och Tvegskär Le. Oförklarade. Jfr Tvi-. (LEX)
Tvet-
(tve:t-) i Tvetan el. Tvetholmen Vf, Tvetberget (kvæit-) St och Tvetiskär (tveti-) Ko. Oförklarade. (LEX)
Tvi-
(tvi:-) el. tve-) i grundnamn Tvibaggen Kö, Tveball Iö, Tvibenan Jo samt i tiotals namn som Tvigrundet Vå Ku, Tvigölp(en) Iö Ho Hgö Es, Tvihällarna Lu Fö, Tvikläppen Fö Kö, Tvikärret Ku, Tviskär Bö, Tviören/arna Lu. Till formen tvi av räkn. två, vanl. syft. på ngt tudelat. Jfr Kvi-. (LEX)
Tviet-
(tvi:et-) i Tvietskär, -ören Bö, jte Tvitholm Fö. Oförklarade. (LEX)
Tvigg-
el.d. i några skärnamn Tvidjeskär Ho, Tvidjesskäret, -ören Bj, Tvidjoskär(et) Ku Fö, Tviggoskär Ku So. Kanske till ett tviggja för ngt tudelat, jfr Tve-, Tvi-. (LEX)
Tvigölp
I Iniö i Åboland finns det hela fem skär som heter Tvigölpen, uttalat med långt Tvi- eller också förkortat till tvejölpin. De närmaste namnen av samma typ är skärnamnen Tvigölp och Gölpingen i Houtskär. Andra lätt igenkända släktingar har namnen borta i Nyland, i skärnamnen Tvigylpan och Tvihylpan vid Hangö samt Jälpan (1769 skrivet Jylpon) och Tvijälporna i Ekenäs och kartans Tvijälp i Esbo.
Namnen är av allt att döma bildade till det gölpa eller äldre gylpa för 'göl' eller 'vik' som ingår i ortnamn som Smörgölpa i Kumlige, Notgölpor i Houtskär, Gölpo i Hitis. De flesta av namnen har ursprungligen betecknat vikar. Utmärkande för våra "Tvigölpor" är att de alla har varit mer eller mindre tudelade av en djup vik eller vanligen två motstående vikar.
I de nyländska namnen har slutleden -gölpa delabialiserats till ett -jälp(a), som allmänt har brukat skrivas -hjälp(an). (SKG:146)
Tvill(ing)-
(tvil(l)-) i Tvillingen odl. He Mu Öj, Tvillingarna grund Ko, odl. Ky samt i Tvilläng(en) Ho och bl.a. Tvilling(s)bergen Ho, Tvilling(s)grunden Bö En, Tvilling(s)holmen/arna Pa Bo Pä Py, Tvilling(s)kärr(et) Ho Ky, Tvilling(s)ladan/orna Ki Vf Tj Sj Si La, Tvillingsvikarna Ho Si. Till sb. tvilling. (LEX)
Tvis(ing)-
i Tvisklobb (tvi:s-) So samt i Tvisingskär (tvi(:)s-) Ko. Oförklarade. (LEX)
Två-
(två:-) i Tvåan odl. He Bo och Tvåbroarna odl. Kb, Tvågrund(et) Na, Tvåkobb(arna) Ko Na, Tvålindorna Pu, Tvåsten(arna) Ko Py Nä Sv Kv samt i t.ex. Tvåedaholmen Iå, Tvåstenudden Ko. Till räkn. två. (LEX)
Tvär-
(tvä:r- el. tvär-) i odl.namn Tvärorna Sa Su Fö, Skarptväran Ge, Tutvärorna Sa och tiotals namn som Tvärbacka Po Kv Ee Tj, Tvärbytet odl. Pä Li, Tvärgrund(et) Nä Bj, Tvärminne by En, Tvärtegarna Sa Fö Ky Kv, Tvärå(n) beb. Po, å Mu samt i Tvära (tvära) beb. Po Ky, Tväran ågren He. Till adj. tvär, jfr Tvar-. (LEX)
Tvärminne
Kändast bland våra minne-namn är väl bynamnet Tvärminne på Hangö udd. Det har 1545 skrivits Tuarminneby, 1547 Tuerminne, och verkar alldeles äkta. Från början bör det ha betecknat något slags mynning av ett rinnande vatten eller sund.
I första hand erbjuder sig sundet in till Tvärminne, mellan själva bynäset och Tvärminneön. Det viker tvärt in från farleden längs kusten, och har antagligen fört in till den äldsta hamnen i trakten, 1200-talets "Loviksund". Felet är bara det att Tvärminneön och därmed också sundet uppenbarligen är en relativt sen produkt av landhöjningen.
Bara omkring 500 meter från namngivningstidens strandlinje, nära 5-meterskurvan, ligger i våra dagar ändan av det vidsträckta Tvärminneträsket. 10-meterskurvan antyder att träsket kan ha haft ett utlopp ner mot Tvärminne by.
En färskvattensmynning från träsket skulle helt övertygande förklara både namnvalet och hamnvalet i Tvärminne. (SKG:154-155)
Tvätt-
i ett tiotal Fårtvätten Vf Fb Br?Ky samt i Tvättberget Db, Tvättstenen Ee, Tvättudden Sn och Tvättanudden Df, Tvättasstället Pu. Till vb tvätta. (LEX)
Tyll-
i Tyllbacken Kb Nv, Tyllbäcken Nv, Tyllfjärden, -potten Kb, jte Tyllas beb. Kb. Av fi. urspr.? (LEX)
Tynnar-
i Tynnarn holme Ky och Tynna(r)s sund Öj. Oförklarade. (LEX)
Typp-
i Typpängen Mm, Typpegrundet Or. Till växtordet typpe 'ängsull'. Jfr Tippe(l)s-. (LEX)
Tyri(s-)
(tyri-) i Tyris beb. Db Ky La och Tyrisdalen Db, Tyris gärdan Ee, Tyris åkern Sj samt ev. Tyrjan odl. Mu, jte Tyri(ls)mossen Mu Kb. Till mansn. Thorgils (Thors 1959 s.90-). (LEX)
Tysk-
(ty(:)sk-) i Tyskan odl. Je, beb.namn Tyskas Iå Db Ky Es På Li Mö Py samt Tyskbergen Py, Tyskholmen St, Tyskklobbarna Br, Tyskmossen Iå, Tyskviken Re. Till sb. tysk (som personbin.?) el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Tyv-
(ty:(v)-) i Tyvholmen, -hålet Na, Tymossen Sv, Tymyran Nä och kanske Tyvesmyra Ha, Tyvesviken, -ängen Fö. Till ä. tyv 'tjuv'. (LEX)
TÅ(D/G)
(tå:(g), tå:(j)æ o.d.) i ett drygt tusental vägnamn som Tået Sa Ko Na NL ÖB, Tådet Si Es, Tåget NL ÖB och Långtå Fi Sn, Strandtåen Ho, Erkas tået Ko, Bytåget Ki, Valltået vNL, Långtådet Ky, Kuddtåget Mu Kr samt hundratals namn som Tå(g)backen NL ÖB, Tå(g)gärdan Sa Na Ki Bo Li ÖB, Tå(g)mossen NL, Tå(g)munnen ÖB och bl.a. Tåsbergen Ho, -grinden Ki, Tåg(e)sbacka Sj Bo St. Till dial. tå(d), tåg 'bygata, fägata' (FO). Jfr TÄD/G. (LEX)
TÅNGE
(tong- el. ta(:)ng-) i Tången grund Ma, skötplats Ko samt i Tångkläppen Kö, Tångnäs Iö, Tångudd Ge, Tångängen Lf. Till dial. tånge 'långsträckt smal udde' o.d. (FO). (LEX)
Tåtel/ul-
i Tåtelträsk(et) (totæl-) Ka Iå samt (tå:tɷl-) i Tåtulbacken, -hagen Kr, Tåtulkärret Pö, Tåtuläng(et) Pl Öj. Till växtordet tåtel.
Täck-
i Täckmossen St, Täckesängen Iå samt i odl.namn Täckbäcklandet Li, Täckbäcksåker Lo, Täckdikalandet Tj Pu, Täckdikaga åkern Te. Till vb täcka, täckdika. Jfr Täkt-. (LEX)
TÄD/G
(te:(d), te:jæ) i ett drygt tiotal vägnamn, s.g.s. alla i Iö Bj, t.ex. Joganstä Ec, Långnäs täd och Sjötäget Iö, Gyttjetäd och Läsartäd Bj samt (?) Tämossen Kh. Till dial. täd 'valltå, fägata' (FO). (LEX)
TÄKT
i odl.namn Täkten/t Sa He Bo Lf, Täktarna Bo, Bjårstäkten Tk samt bynamn Täktom Hgö, Täkter Iå, Mångstäkta Su och Sävtäktet holme Pä, samt Täktåkern Ki Bo. Dessutom i bl.a. Le(de)rtäkten Jo Lt, Mulltäktet Bo Pä, Torvtäkten Lt. Till sb. täkt av vb taga. (LEX)
-täkt
Täkt förekommer i namn på odlingar, dvs. i Saltvik på Åland, i Helsinge samt i Borgå, Pernå och Strömfors i östra Nyland, samt i Tjöck och Lappfjärd i södra Österbotten. Med tillägg av -täkt i såväl existerande som döda bebyggelsenamn blir namngruppen större.
Täkt ingår i sammansättningar som syftar på tagande av något slag, grustäkt, lövtäkt, äggtäkt osv. Fsv. täkt f. 'tagande, plundring', en substantivering till vb. taka 'taga', åsyftade också konkret 'intaga, nyodling' (Sdw, Olson 1916:480). Som namnelement avser täkt i allmänhet 'röjning, nyodling' (Pamp 1988: 92).
Täkt uppträder med varierande genusformer i namnen. Vanligast är feminina former på -täkten, som förekommer i Österbotten och östra Nyland. Täktet, åker i Saltvik (se ovan), är upptecknat i neutrumform. Svag feminin form har Täktan, mosse i Seitlax, Borgå. En sammanfattande plural benämning är Täkterna (ä.uppt.) eller Täktarna (y.uppt.), åkerskiften i Kullo, Borgå. I äldre handlingar förekommer formen Täckten osv. (se ovan).
Ägonamnen på -täkt är enledade, med ett par undantag. Ett tvåledat ägonamn på -täkt är Björstäkten i Tjöck. Förleden innehåller troligen mansnamnet Björn i genitiv, men faktum är att utängen Björstäkten ligger i närheten av ett större ängsområde som heter Björndahlen enligt kartorna på 1700-talet (1712 LSA E 41 5/1), och namnet kan vara en förkortad form av *Björndalstäkten. Ett annat fall är Torstäkten, (uttal tårs-, tåsstekten), odling och mosse på ett för Pernå, Strömfors och Lappträsk samfällt område.
Också om förlederna inte är helt klarlagda förefaller det mycket troligt att Björstäkten och Torstäkten är exempel på en karaktäristisk typ av täkt-namn som i likhet med Mångstäkta och Gumtäkt har en tillhörighets- eller upphovsangivande personnamnsförled. (ÅÄH 151)
Täkt-
Som förled ingår namnelementet täkt troligtvis ytterligare i andra namn. Utvidgade eller epexegetiska namnformer är förmodligen Täktåkern, en åker i Tavastrona, Kimito, och en åker i Söderveckoski, Borgå. Förleder på Täkt-, som på grund av flerkonsonantism slitits ned, ingår eventuellt också i Täckbäcksåker, Jönsböle, Lojo, Täcksängen, Pålsböle, Ingå, Täckbäcklandet, åker i Garpom, Liljendal, Täckmossen, odlingsskifte i Kungsböle, Strömfors. (ÅÄH 154)
Täktarn
skär(grupp) Pä St. Oförklarade. (LEX)
-tälje
i Apartälje skog Le, Grästälje vik Lu. Oförklarade. (LEX)
Täljkniv(s)-
i Täljkniven sten Ku samt i bl.a. Täljknivsbrantarna Kö, Täljkniv(s)bådan Ma Pl, Täljknivshällorna Kn, Täljknivsmossen Ee, Täljknivsören Kh Bj Kv. Till sb. täljkniv. (LEX)
Täll-
i ett trettiotal namn som Tällholm(en) Ha Vå Bö Na Pa Hi Iå Bo Pä Kv, Tällmossen Kö Vf Lt Kh Sv, Tällnäs Jo Ho Po, Tällskär Ge, Tällviken Sa Pä, Tällören Vå Bö. Till ä. tälle 'tallbestånd'. (LEX)
Tängs-
i Tängsvik Sa och Tängsöda by Sa. Till ett personn. (LEX)
TÄPPA
i ett åttiotal odl.namn som de allm. Täppan, -orna och Täppet Br, Stentäppan Ge Vf, Ritäppan Jo Vå, Smedjetäppan Su, Skeppartäpporna Te, Märatäppan Kb samt i bl.a. Täppgärdan Tj, Täppkärr(et) Sa Kv, Täppmossen Ee. Till sb. täppa 'liten odling'. (LEX)
-täppa
94 namn. Namn på -täppa förekommer mest på västra Åland (21 Snåltäppan, snå:lteppan, åker i Bartsgårda, Finström), i östra Åboland (16 Täppan, teppån, skogsåker i Birsala, Pargas), i västra Nyland (29 Hopatäppan, ho:pateppan, åker i Kälkala, Tenala) samt i norra Österbotten (28 Gubbarnas täppan, gobbas teppå, åker i Närvila, Karleby).
App. täppa, i fsv. täppa med bl.a. betydelsen 'hägnad, inhägnad' (Sdw), är allmänt belagt i finlandsvenska dialekter och avser närmast 'liten odling eller åker', ofta 'ingärdad liten åker' (FOreg.).
Av namnbeläggen att döma har täpporna ofta legat i skogen. På Åland har täpporna speciellt varit torparjord. Också av belägg från andra orter framgår det att täpporna var jord som rotsoldaten, knekten, smeden i byn osv. fick sig tilldelad. Det äldsta belägget förefaller vara från 1560, Vesteruik täppan, äga under Helsingfors gård (G.Hausen 1920: 212)
Cirka hälften av namnen utgörs av enledat Täppan, eventuellt pl. Täpporna. I de tvåledade namnen på -täppa är förleden ofta ett personnamn eller en personbeteckning, som anger vem som ägt eller brukat täppan, t.ex. Döv-Biggas täppan, åker i Söderby, Kronoby, Östbergs täppan, åker i Ringsböle, Jomala, samt Skeppartäpporna, åker i Lindö, Tenala. (ÅÄH 132)
Täppars/es(-)
i beb.namn Täppars Ha, Täppis Df samt Täppasbacken Ha, Täppisgärdan Ki, Täppesbacka, -hugget Br. Till en personbet. el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Tärjan
som namn på ström Si, bäck Pö, odl. Öv. Till sb. tärja 'isfritt ställe' (FO). (LEX)
TÄRN(A)
(tä:rn- el. te:n-) i ett tjugotal nyländska (f.d.) sjönamn som Tärnan Te Ka Li Lt St, Barktärnan Te, Ormtärnan Bo och Lilltärna omr. Ha samt i bl.a. Tärnberget Ka Li, Tärnbolsta by Fi, Tärngärdan, -kärret Li, Tärnträsk(et) Ka Li. Till sb. t(j)ärn(a) 'liten sjö', jfr TJÄ(R)N-. (LEX)
-tärna
se -tjärn, -tärna (TER)
Tärn(es)-
(tä:rn-) i Tärnorna grund Br samt bl.a. Tärnberget Ho Nä Be, Tärngrund(et) ÅL ÅB NL Kv, Tärngrynnan ÖB, Tär(n)skär Le So Kö Ko Na St, Tärnören ÅL Ho Na NL Mm och Tärnesbulten Sa Re, Tärnesgrundet Lu Bö Or, Tärnesör(en) Ku Iö Bo Bj Or, Tärnsgrunden Fö, Tärnsgrundet Ku Hi Be, Tärsören Vå Hi Pe La. Till fågelordet tärna. (LEX)
Tät-
(tæ:t-) i Tätbacka beb. Pä, Tätflakorna skog Kb, Täthugget Po. Oförklarade. (LEX)
Töddingarna
skär Ec. Oförklarat. (LEX)
Töj-
i Töjby by Kn, Töjholmen Pä Py. Oförklarade. (LEX)
TÖR
(töur) i ett tiotal österbottn. namn som Töran kärr Je, Tören odl. Or Vö och Rödseltören odl. och Tröskestören skog Vö, Stortören odl Or samt Törbacken Or, Törvägen Vö. Till lånord tör av fi. töyrä 'brink' (Karsten SB I s.288). (LEX)
-tör
Ett par namn på -tör finns i Österbotten. Från Oravais kan nämnas Tören, Törutfallet och från Vörå Tören. I namnen ingår dialektens tör, uttalat -töur i betydelsen ?utskjutande torr del i kärr?. Ordet återgår på finskans töyry ?kulle, upphöjning?. (TER:60)
Törmul-
se Tordmul-. (LEX)
Törn-
(tö:rn-) i Kålholms törnet udde Ku samt i Törnbådan Ma Pl, Törngrund(et) Ge Sa Vå Be Ma La, Törngärdan Jo, Törnudden Vb, Törnören Ko och bl.a. Törnesgrundet Ge Sa Vå Ku Bö Vb, Törnesklubben Mu, Törnesviken Ku Bö, Törnesören Vå Ku Bö. Till växtordet törne, vanl. för 'havtorn'. (LEX)
Törnbusk-
i Törnbusken grund Pa, Törnbuskgrundet Öj. Till sb. törnbuske. (LEX)
Törves-
(törv-) i ett trettiotal namn som Törvesbacken Kh Pu Tj Nv, Törvesberget Nä Or, Törvesgjutan Ma, Törvesholm Ho, Törvesmalmen Bo, Törvesmossen Lt Ma Kb, Törvesnabba So, Törvesvekan Ku, Törvesåkern He, Törvesåsen Nä. Till dial. törve 'tjärved' (FO). (LEX)