Namnledslexikon:U

From Sanat
Jump to: navigation, search

InfoABDEFGHIJKLMNOPRSTUVYZÅÄÖ

Ubben-

i Ubbenholma Kö. Oförklarat. (LEX)

UDD(E)

(udd-/ɷdd-/odd-) i över 5000 namn på uddar, de flesta i sFL, t.ex. de allm. förekommande Bergudden, Norrudden o.d., Björkudden, Granudden, Långudden, Näs(e)udden, i sFL Korsudden, Kummeludden, Vedaudden. Dessutom i ett drygt hundratal namn som Uddberget Lu Br Sb, Uddgärdan Jo Lu Pa Bo Lf, Uddskatan Hgö Bj Kb, Uddvarpet Sa ÅB NL, Uddängen Ec Sa Pa Te Po. Till sb. udd(e). (LEX)

-udde

Den största gruppen av uddnamn bildar själva namnen på -udd(e), som uppgår till över 5 000 och finns i alla delar av området. Förutom uddar kan sådana namn beteckna utskjutande skärgårdar som Tryskärs udden ytterst i Hitis samt skogsuddar som skjuter ut i åkrar el.d., särskilt i norra Österbotten.

Den obestämda formen -udd ingår i några riksbekanta namn som Hangö udd och Porkala udd samt (sekundärt?) i en del folkliga namn som Bodals udd i Vårdö, Vittel udd i Houtskär, Sideby udd i Österbotten. På Åland förekommer namn på -udda, som bynamnet Hammarudda i Jomala. I allmänhet har namnen bestämd form, med något varierande uttal: -ɷdd(e)n i västra och mellersta Nyland och norra Österbotten, -ɷddan i östra Åboland, -udden på Åland och -odd(e)n i östra Åland, västra Åboland, östra Nyland och södra och mellersta Österbotten.

Namnen innehåller det i dialekterna levande ordet udd för 'udde', som ställvis har utvecklats till udde. Ordet förefaller att ha varit den vanliga beteckningen för uddar i allmänhet, inte så stora som "näs", inte så smala och långt utskjutande som "skatar" osv.

Speciellt vanliga udd-namn är de väderstrecksangivande av typen Norrudden, Österudden (ca 150 fall av var sort) och Näs(e)udden, Långudden, Sandudden, Stenudden (saknas påfallande nog i det stenrika Österbotten) samt Kors-, Kummel- och Kvarnudden i Skärgårdshavet och Bastu- och Ved(a)udden vid sydkusten. (SKG:111)

-udd

, -udde Namnen på -udd, -udde betecknar skogsbackar ett femtiotal gånger, huvudsakligen i Österbotten och på Åland. Exempel är Björkudden, ås i Pörtom, Stormyrudden, ås i Lappfjärd,

Tomtudden, fortsättning på Tomtberget i Kökar. Många av de åländska namnen på -udde åsyftar skogar på uddar eller i deras närhet. Bestämningslederna är ofta lägesangivande eller terrängbeskrivande. (TER:66)

Uddas/is(-)

i beb.namn Uddas Bö Ho Ko Na Br Bo Nä, Uddars Te, Uddens Lu Fö, Uddis Df samt i namn som Uddasback Pö, Uddaskärret Br, Uddasåkern Ma. Till sb. udd(e), en personbet. el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Uggel-

(ug(g)æl-) i ett par tiotal namn som Uggelholmen, -skogen Pa, Uggelkärr Bö Ki Pa Pl Kn, Uggelskär Kn och Ugglansberg Si, Uggleskärren Lt. Till fågelordet uggla. (LEX)

UGN

(u(n)gn el. u:n) i några tiotal namn som Ugnen varp Df, odl. Nä, Ugnarna grund Hi och Trollskärs ugn grotta Vå samt i namn som Ugnklobben Ku, Ugnsberget Pä Mö, Ugnsgärdan Kh, Ugnsmunnen Bö Hfrs, Ugnsnabbudden Ko. Till sb. ugn, vanl. syftande på formlikhet. (LEX)

-ugn

Ett tiotal gånger förekommer ordet ugn som huvudled i namn på grottor, som i Ekeberga ugnen i Sjundeå. Namnen på -ugn kan också åsyfta stenformationer som liknar ugnar till det yttre, som Flintbergsugnen i Kökar och Munkugn i Lappträsk. Namnen anger något slags formlikhet. (TER:89)

Ull-

i Ullholm Vå, -arna He, Ullmossen Ee, Ullstenarna Fö. Oförklarade. (LEX)

Ullas(-)

i beb.namn Ullas Sa Nä Kn La, Ullos Sa Fö Kh, Ullus Ki samt i bl.a. Ullasback Kn, Ullosbådan Be, Ulluskärret Ki. Kanske till kvinnon. Ulla. (LEX)

Ulrik(a)s

(úll-) som beb.namn Sa Ha Fi Sv samt i Ulrikasgrynnan Fö. Till mansn. Ulrik. (LEX)

Ul(u)-

i Ulvik (u:l-) Le, Ulubäck- (u:lu-) Ka och Uluberg (ulo-) Na. Trol. av Hulu-. (LEX)

Ulv(er)s(-)

i Ulversö by Fö, Ulvis hn Or, Ulvsby by Jo. Till personn. (LEX)

Ulvingen

som namn på skär So Ko. Oförklarade. (LEX)

Undan-

i Undanefter stranden odl. Vö. (LEX)

Under-

i namn som Norrunder odl. Ec, Österunder omr. Lu, skog Öv, Söderunder äng Fö, Nerunder odl. Pu och namn som Under backen odl. He Si Mu Kb, Underbyn bydel Vö, Under fähuset odl. Na, Under Högberget odl. Bo, Undermalm torp Ki, by Te, Under sågen odl. Iå, Under åsen beb. Te och Underbergsbäcken Ku, Underbäcksängen Kn. Till adv.uttr. el. prep.uttr. med under. (LEX)

-ung(a)

i Skaftung by Sb, Sottunga sn ÅL samt bl.a. Blekungen skär Gus Hi, Lappungen sten K:stad, Lekungar berg Le, Pattungarna grund Ku, Salungarna skär Bö, Vattungarna grund Hi Kb. Ev. suffixbildningar med -ung, jfr -ing(e). (LEX)

Ungar-

i Ungarnäs Lu Bo. Oförklarade. (LEX)

-unge

i några grundnamn som Hamnholmsungen Si, Linnholmsungen Bo, Nedre och Övre ungen St, Knoppis ungen Mm. Till sb. unge, jämförande. (LEX)

-unge

I materialet finns också ett antal namn på -unge som eventuellt representerar en enhetlig namntyp. En särskilt samlad grupp bildar ett tiotal östnyländska namn som Hamnholmsungen och Korpholmsungen i Sibbo, Linnholmsungen och Nätiholmsungen i Borgå, Nedre och Övre ungen i Strömfors. De betecknar alla små grund namngivna enligt sitt läge intill större holmar. Namnen innehåller tydligen ordet unge i mer eller mindre bildlig användning.

Längre västerut finns en del strödda och mera speciella fall. Blekungen förekommer som grundnamn i Gustavs, Pargas och Hitis. I Kumlinge finns Pattungarna och i Hitis Paddungarna. Nära besläktade med dessa är väl också namnen Vattungen, -arna (15 fall) i Österbotten, Ålands skärgård och Hitis, Vättingen (4 fall) i Österbotten. (SKG:86)

Ungkarls-

i Ungkarlsladan, -åkern Sj, Ungkarlsviken Nb. Till sb. ungkarl. (LEX)

Ungnöts-

i Ungnötshagen Sn Db. Till sb. ungnöt. (LEX)

Unos-

(u:nos) som beb.namn Iå Sv Ee. Till mansn. Uno. (LEX)

Upp-

(upp/ɷpp/opp-) i allm. beb.namn Uppgård(s), Uppstu och bl.a. Uppby(s) beb. He Lt, Uppgärdan St Sv Pe, Uppåkern Tu Le St, Uppängen Li St. Till adv. upp(e) om högre belägen. (LEX)

Uppi-

i tiotals namn som Uppibrännan odl. St, Uppibyn bydel Le Lt St Bj, Uppigärdan Li Pu, Uppimossen St, Uppistu Pl Nä, Uppiåkern Bo Lt Kh Bj Pu. Till adv. uppi, syftande på högre belägen, eller till prep.uttr.? Jfr Opp(e) i. (LEX)

Ur-

(u:r-) i Urberget Vå Ky Mö, jte Urberga beb. Ki Es, och Urbäcken Mö, Urklintarna Ko, Urkärret Mö, Urmossen Lt. Jfr bergnamnen med Urbysberget Ky Bo Pä; till urby 'uv'. F.ö. oförklarade. (LEX)

-uren

(-u:rn) i några grundnamn som Rönnklobbsuren, Ryssuren, Aluren Sn samt Urgrynnan, -stenen Kn. Jfr OR, ÖR. (LEX)

Urmakar-

i beb.namn Urmakar(e)ns Sj Tj, Urmakars Fi Ho Na Lt Nä Tj La och i Urmakarbacken He Vö, Urmakarkärret Te, Urmakarsgrundet La, Urmakarsudden Fb. Till yrkesbet. urmakare. (LEX)

-us

i ett hundratal beb.namn i ÖB som Antus Mm, Klåvus Nä, Lassus Or, Sippus Kv. Till gen. av olika slags personbet. (LEX)

Ut-

(u:t-) i tiotals namn som Utby(n)/arna Fö He Bo Pä Lt Re, Utbådan Kn, Utgrynnan Vå Ku Iö Ho Na Bo Kn Ma Mm Re, Utgård(en)/-gårds Ge Fi Lu Bö Sj Bo Nä, Utholmen Fö Na Bo, Utskogen Fi Ha Jo NL Nb Je, Utåkern Ho NL Kn Kr. Till adv. ute för utkant. (LEX)

Utan-

(u:tan-) i Utanåker by Iå, Utanåkern Ky, Utanäng Es. Oförklarade. (LEX)

Utanpå-

som namn på vattenlott Ku samt i tiotals namn i öÅL som Utanpå fladan Ku, Viken utanpå Getören Bö, Utanpålandet odl. Ku. Till adv. utanpå för 'på yttre sidan av/om'. (LEX)

Ute-

(u:te/i-) i bl.a. Utefjärden odl. Kb, Utegården Bo, Uteskogen Ka Kb, Uteåkern Nb Kb. Till adv. ute för utkant. (LEX)

UTFALL

i tiotals namn på diken el. odl. som Utfallet allm. och bl.a. Långvik utfallet Lu, Södermed utfallet Ha, Mossautfallet Iå La samt Utfallslindan Sa, Utfallsåkern Pa. Till sb. utfall 'utfallsdike'. (LEX)

Utför-

i Utförbacka Li och (utför-) Utförstu beb. Lt, Utförängen Mö. Till adv. utför. (LEX)

Utkiks-

i Utkiksberget Sa Pa Sn, Utkikstallen Nä. (LEX)

Utsikts-

i Utsiktsberget Ki Df Es He. (LEX)

Utter-

(vanl. ot(t)ær-) i Uttern grund Iå samt ca 300 namn som de allm. Utterberget, Uttergrund(et), Utterholm(en), Utterklobben, Utterskär(et), Utterstenen/arna och bl.a. Utterbådan Be Bj Kh Kv, Utterharu(n) Ko Na En Sn, Utterklinten/arna So Br En, Utterudden Bo Sm Bj Vö Nb. Till djurordet utter. (LEX)

Utö

Det åboländska Utö är alltså en förvånande benämning på en skärgrupp i yttersta skärgården, bestående av bl.a. Enskär, Finnskär, Ormskär. Förklaringen till namnet på är att det har representerat en speciell kameral terminologi som skiljer sig från den i skärgårdsnamnen vanliga. Skärgruppen har ursprungligen tillhört Kökars socken, där man har skilt mellan sina "uppöar" Kyrkogårdsö och Husö uppe vid Sottunga och "utöarna" ute vid Jurmo. (SKG:34)

Uv-

(u:(v)-) i ett par tiotal namn som Uvberget ÅL ÅB NL, Uvklint Sa, Uvkull Ho, Uvkärret Ma, Uvliden Nä och kanske Uvberget Pä. Till fågelordet uv. Jfr Ur-. (LEX)

Uvala(-)

i Uvala(berget) (u:ala) berg Sn (vid Raseborg), jte Uvalaholm, -strömmen, -udden. Oförklarade. (LEX)