Namnledslexikon:G

Kohteesta Sanat
Loikkaa: valikkoon, hakuun

InfoABDEFGHIJKLMNOPRSTUVYZÅÄÖ

Sisällysluettelo

Gabb(el)-

(gabb-) i beb.namn Gabbas Pl Tj, Gabbes Sv, Gabbel(a)s Ha Pl Sv Kh Re, Gabbers Bo, samt bl.a. Gabbelsbacken Öv, Gabbasgrundet Mu Öj, Gabbusbetan odl. Kb, Gabbastorpet Pe. Till kortf. Gabb el.d. av mansn. Gabriel. Jfr följ. (LEX)

Gab(ri)el-

(ga:b-) i beb.namn Gabel(a)s Kö Kv Mu, Gabr(i)el(a)s Fi Bö St Nä Pl Pö Sv, samt bl.a. Gabelsbacken Nb, Gabelsgärdan Mu, Gabelsviken Vö och Gabrelasgärdan Df Sv, Gabrelskärr Po. Till mansn. Gabriel. (LEX)

Gackon-

i Gackonskär (gack-) Kö. (LEX)

GADD

(gadd) i ett drygt hundratal grundnamn, de flesta i den södra utskärgården mellan Föglö och Ekenäs, t.ex. Gaddarna Jo Ko Ky, Bredgadden Fö, Skarvgadd(arna) Kö Ho Bj, Törmulgadden Ko, Bolax gaddarna Hi, Ropangadden En, samt ett drygt tiotal fall som Gaddbrottet Bö, Gaddgrundet En Ky Sm Öj, Gadd-Huslandet Ko, Gaddkallan Be, Gaddsanken Fö, Gaddörarna Iå. Till ä. gadd 'utskjutande spetsigt skär' (SAOB), syftande på grund som "hugger ut" från land. (LEX)

-gadd

Namnen på -gadd är omkring 120 och förekommer framför allt i den södra utskärgården från Föglö?Kökar till Ekenäs. De har regelbundet bestämd form. Exempel på namntypen är Storgadden i Föglö, Snögaddarna ("snöd" låg växtlighet) i Kökar, Tordmulgadden i Korpo, Bolaxgadden i Hitis, Ropangadden utanför Ekenäs, Gaddarna i Bergö.

I namnen ingår ett äldre gadd för 'spetsig landtunga, utskjutande stenigt skär' (SAOB), som väl främst har syftat på att grunden "hugger ut" från land. (SKG:73)

Gala-

i Galabacken (gala-) Vasa (där man "galade" efter båtskjuts från Roparnäs). (LEX)

Galeas-

(galjá:s- el. galljas- vNL) i Galeasbacken Sa, Galeasgrundet Fö Ku Ky, Galeashamnen Ho, Galeasholmen Fb, Galeasudden Te. Till fartygsordet galeas (FO). (LEX)

Galej-

(galæj- el. galé:- Vå) i Galejan halvö Nä och Galejberget Vå, Galejvikarna So. Till ä. galeja 'ett slags segel- och roddfarkost' (SAOB). (LEX)

Galg-

(galg- el. galj- ÅL NL, ibl. gall-) i bl.a. Galgbacken Ky Es Bo Py Kb, Galgberget Bö Hi Sn Bo, Galgholmen Fö Ma, Galgkullen Vö, Galgmyra Ha, Galgskär Hi, Galgåsen Kb. Till sb. galge syftande på galgplatser. (LEX)

Galjons-

i Galjonsgrund (galljɷns-) Ky (med ett skeppsvrak). (LEX)

Gall-

(gall(d)- ÅL vNL, ga:l(d)- ÅB möNL) i Gallbro odl. Lt, Galledet Te, Gallglo Bö, Gallgärdan Te Lt, Gallstägnan Te, Gallträsk Es, Gallvarp (gå:l(d)-) Ho, jte Gallkon omr. Pa Ki, Gallkuddan klippa Bo. Åtm. i vissa fall till adj. gall 'ofruktsam' (FO). (LEX)

Gallan-

i Gallanskär halvö Hangö. (LEX)

Gallar-

i Gallaräng Jo. (LEX)

Gall(a)s(-)

i gårdsn. Gallas Ho. Till personbin. Galle el.d. (LEX)

Gallby-

i Gallbyskäret Hi. Besl. med Galtarby i Vf? (LEX)

Gals-

i Galsbacken (ga:ls-) He. (LEX)

Galt(s)-

i beb.namn Galt(s) (galls) Kh samt Galten/-arna grund (12) el. stenar (8) och bl.a. Galtbacken En He, Galtberget Iå Si Bo Be, Galtby Ko, Galtgrunden Vå Mm, Galthagen Ki Si Kr Tj, Galtnabb Ho, Galtstenen Su Iö Si, Galtudden Bo Pä, Galtvarpet Bo. Till personbin. Galt(e) (beb.namnen) el. sb. galt syftande på likhet el.d. (LEX)

Galtan-

i Galtanberget notvarp Ki. (LEX)

Galtar-

i Galtarby Vf. Till personbin. Galt (+ -arv?). (LEX)

Galär-

i Galärsköket/-köks udden omr. Ho (Berghamn). Trol. syftande på flottbesök. (LEX)

Gamla-

i (Dånö) Gamlan (ga:mlan) ö Ge, Gamlan odl. Ki, Gamlansbergen, -gärdan (gammblons-) Ki, Gamlornas och Gamlornaskärret odl. Te Sn. Till dial. gamla 'sälhona'(?), resp. 'sytningsfolket i gården' (FO). (LEX)

Gamlas

(gam(b)las) som beb.namn Hi He Pä samt Gamlasberget, -skogen Lt. Till personbin. Gamal, Gamble. Jfr Gammal(s). (LEX)

Gamlens-

i Gamlens gärdan (ga:mbl-) Iö. Till dial. gamle 'gamla husbonden' (FO). (LEX)

Gam(ma)l-

såsom Gammal- (gam(m)al- ÅL Iö), Gammel- (gam(mb)æl- allm., ga:mbæl- vÖB öNL mÖB), y. Gamla, i ett drygt tusental namn, de flesta i NL ÖB, t.ex. de vanliga Gammelbacka/-en allm., Gammelbro(n) Fö Kö Bö Ho, Gammelby och Gammelgård allm., Gammelgärdan och Gammelhagen allm., Gammelhamn(en) ÅL ÅB skg. ÖB, Gammelkyttan/-kyttlandet ÖB, Gammelstu, Gammeltomten och Gammelåker(n) allm. Till adj. gammal 'ålderstigen; tidigare' (FO). (LEX)

Gammals

(gam(m)als) som beb.namn Lo Iå Li Lt Vö. Till personbin. Gamal, Gamble. Jfr Gamlas. (LEX)

Gammelfars(-)

som beb.namn Pa samt i Gammelfarsgrinden, -gärdan Ki, Gammelfarsredden odl. Df. Till dial. gammelfar 'f.d. husbonde' (FO). (LEX)

Gammelmans-

i Gammelmansgärdan Te En Po, Gammelmansmossen Te, Gammelmanstegarna Df, Gammelmansåkern Br Te Po. Till dial. gammelman 'sytningsfar' (FO). (LEX)

Gammelmors-

i Gammelmorsgärdan Pa, Gammelmorskyan Es, Gammelmorskärret Ki Vf, Gammelmorsstycket Iå. Till dial. gammelmor 'sytningsmor' (FO). (LEX)

Gams-

(gamms-) i Gamsen torp, hage Te, jte Gamsbacken, -berget, -skogen, och Gamsholm udde Sa. Till vb gamsa 'glamma' (FO)? (LEX)

Gana-

i Ganaklint (gana-) Iö. Till vb gana 'gapa, speja (FO)? (LEX)

Gang(s)-

se Gång(s)-. (LEX)

Gangu(r)s

(gang-) som gårdsn. Pö, jte Gangursback, -fors, -holmen. Oförklarat. (LEX)

Gans-

(gans-) i Ganskärret Bo, Gansängen Iå (1777 Gansäng). Oklart ursprung. (LEX)

Gapa(n)-

(gapa-) i Gapasten(sbacken) Nb (med kluven sten), Gapanberget Pa. Till vb gapa om öppning (FO) resp. 'speja'? (LEX)

Garn-

i Garnkärret (ga:rn-) Iå. (LEX)

Garp-

(garp-) i Garpen skär och Garpan vik Hi, odl. Pä, Garpom by Li, samt Garpgrundet Df Hi, Garpgård by Pä, Garpharu Ko Na, Garpholm(en) Df Hi, Garpskär Ho, Garpåkern Li, Garpängen Pä, Garpören Bj. Till (personbin. bildat till) ä. garp 'tysk'. (LEX)

Garr-

i Garrören Kh. Oklart ursprung. (LEX)

Gars-

i Garsböle (ga:rs-) by Pa, Garsängen (gars-) St. Jfr följ. (LEX)

Garts

(garts) som hemmansn. Li, jte Garsbacken, -bäcken. Till personbin. Garp. Jfr de föreg. (LEX)

Garvar-

(garv-) i beb.namn Garvars (över 10), Garvaris ÖB samt bl.a. Garvarbacken Ky Kv, Garvarhagen Ki, Garvarsåkern Ha. Till yrkesbet. garvare. (LEX)

Gas-

i Gasängen (ga:s-) Nb, med Gasängsforsen. (LEX)

Gasan-

i Gasangrundet La (utkiksplats). Till vb gasa 'gapa, speja' (FO). (LEX)

GATA

förutom i gatunamn i ett 50-tal namn på byvägar o.d. (vanl. på -ga:tan sFL, -gatun ÖB), t.ex. Bysgatan Fi, Svedlandsgatan Jo, Domargatan En, Klossoggatan Py, Grötgatan Mu, samt i namn som Gatgrind(en) Su Te, Gatuberg Ko och Gatukärret Na (gatu-). Till dial. gata 'bygata' (FO). (LEX)

Gaudis

(gaɷdis) hn Na. Trol. till ett personn. (LEX)

Gavel-

(ga:v(æ)l-) i Gaveln odl. Ha Vå, vik Ho Mm Re, Böls gaveln och Körok gavel åkerändar Ho, Världsgaveln odl. Na. Till dial. gavel 'åkerända mot berg' el.d. (Zilliacus SNF 55:129). (LEX)

-gavel

Namn på -gavel, som är glest spridda över hela Svenskfinland, uppträder sammanlagt ett tiotal gånger. Gaveln och Körok gavel i Houtskär är exempel på berg. Gavel avser vanligen mer eller mindre branta berg(väggar), men även vikar och ängar som ligger vid branta bergformationer har övertagit namn på -gavel. (TER:36)

Gavelbänk-

i Gavelbänkhålet och -viken Re. Till dial. gavelbänk (FO). (LEX)

Gebbel-

i Gebbelby (jæll- el. jævel-) Sn. Till mansn. (LEX)

Gel-

se Gäl-. (LEX)

Gelbgjutars

(jæll-) gård Fi. Till yrkesbet. gelbgjutare 'mässingsgjutare' (SAOB gälb-). (LEX)

Gen- 1

i Genböle (jæin-) by Df. Till ett mansn. Geime av Germund? (Fortelius SNF 62:91- ). (LEX)

Gen- 2

(ji:n-) i Genbergen Iå (på barnens skolväg), Genkobben Lu Kö, Genmossen Tj, Genstigen Ma, Gentået Kv, Ginverka Su och det allm. Genvägen. Till adj. gen el. vb gena 'ta en genväg' (FO). (LEX)

Gena-

i Genaträsk sjö och Genakärr Si (ä. ge:na-). Oförklarat. (LEX)

Generals(-)

i Generals gård Ka och Generalsgrundet En. (LEX)

Genn-

i Gennäs by Po (ä. jinnæs), med Gennäsnäset, -skogen osv. (LEX)

Gennar-

i Gennarby (jinar-) Te (1392 Genarfuaby). (LEX)

Genstigan-

i Genstiganmossen (ji:n-) Pä. (LEX)

Genväders-

(ji:n-) i Genvädersskatan Kv, Genväderssund Fö. Till ä. genväder 'motvind' (SAOB). (LEX)

Georg(a)s

som beb.namn Su (jorjs), Lt Pu Kr (jorgas), Sv Re (je:orgas). Till mansn. Georg. (LEX)

Ger-

i Gera (jeira) äng Pe, Geran odl. (jeiran) Ki, jte Gerabäcken, -kullen, -tået, Geren el. Gerarna (je:r-) skärgr. Be samt Gerby (je:(r)by) Pä Vasa, Gernäs odl. Pä. Kanske till ett ä. gere 'kilformigt stycke' (Granlund SNF 44:214- ). (LEX)

Gerdas

som beb.namn Fi Vå Na Bj. Till kvinnon. Gerda. (LEX)

Gerk(-)

(järk) i Gerk hn Es samt Gerknäs by Lo. Till ty. mansn. Gerike. (LEX)

Germund(s)-

(järrm-) i Germundby Te, Germund(s)svidja by Ki, Germundö by Sa, Germundsö Py, kanske Germonklobba skär So. Till mansn. Germund. (LEX)

Gertruds(-)

(järt-) som gårdsn. Sa Nb La samt i Gertrudsbäcken Ky, Gertrudsgärdan Mu. Till kvinnon. Gertrud. (LEX)

Gesars

(jesars) hn Ko. Oklart. (LEX)

Ges(k)-

(jæis(k)-) i Geskan odl. Lf, Gesklandet (je:sk-) odl. Mu, Gesdalen och Gesängen Vö, Gesträsk Lf. Kanske till växtordet geske 'ormbunke' (FO). (LEX)

Gest(er)-

se Gäst(er)-. (LEX)

Gestas-

i Gestasbacken, -gärdan, -mossen (jæistas-) Or. (LEX)

Get-

i närmare 400 namn (vanl. jæit-, Bo Si gæit-, ÅL vNL je:t-), t.ex. de allm. Getberg(et) och Getgrundet, Getholm(en), Getklint(en), Getnäs(et), Getskär (15 st.), Getudden, Getören. Till djurordet get, syftande på betande eller att djuren sökt sig till platsen. (LEX)

Geta

(je:tta) sn, med byarna Väster-, Östergeta, samt Getabergen, Getaön m.m. (LEX)

Getan

som skärnamn (jæiton) Hi, odl.namn ((d)jæitɷn) Kv Öj. Till djurordet get? (LEX)

Getan-

i Getanberg (je:tan-) Ha. (LEX)

Getapels-

i Getapelskärret (jæitapels-) Bö. Till trädordet getapel. (LEX)

Gethoppan-

i Gethoppanstenen Ky. Syftande på getters hoppande. (LEX)

Gethus-

i Gethuset grund, i Gethusefladan Sj, och Gethusvikarna Vå. Till dial. gethus 'hus för getter' (FO). (LEX)

Geting-

(vanl. jæit-) i Getingsbacken Mö, Getingsbergen Bö, Getinggärdan Mu, Getingkärret Nä, Getingsnäs Fö, Getingsänget Kb. Trol. till insektordet geting. (LEX)

Getpors-

i Getporsdavan Ha, Getporskärret Fö Iö Na. Till växtordet getpors. (LEX)

Getter-

i Getterränniln bäck Pä. Trol. till plur. av djurordet get. (LEX)

Geust(-)

i beb.namn Geust och Storgeust (-göus) Kn, jte Geustback, -åkern, och Geustas (geustas) Bj. Kanske till fsv. Gøtstav varav mansn. Gustav. (LEX)

Gibb-

i Gibböle hn Fi. Till ett mansn. (LEX)

Gibraltar

som namn på uddar Hi Re, grund Mm samt i Gibraltarberget Pä. Till ortn. Gibraltar, syftande på liknande form eller läge. (LEX)

Gideons

som beb.namn i Sa (ji:djons), Tj (gi:dis) samt i Gideons gärdan Sa, Gideonstorpet Na. (LEX)

Giftas-

i Giftasstenen Na Kar. Till giftas- (FO); lyckades man klättra upp på stenen skulle man bli gift. (LEX)

Gig-

i Gigbådan (ji:g-) Be. (LEX)

Giller(s)-

(vanl. jilldær-) i Gildern äng He samt Gillerhagen St, Gillerholm- Ku, Gillersklobb Bö, Gillerkullen Lt St, Gillermalmen Pä, Giller(s)mossen Df NL ÖB (över 10 st.), Gillerskär(et) Fö So Sm Re, Gillerstenen Jo, Gilleråsen Tk. Till dial. giller 'fågelfälla' (FO). (LEX)

Gillers(-)

(jilldærs(-)) som beb.namn Db He Bo samt i Gillersberget, -bron, -åkern Db, Gildersbacka, -bergen He. Till en personbet. bildad t.ex. till ortn. Gildern He resp. ngt av beb.namnen. (LEX)

Gillo-

i Gillobacka (gillo-) by Ky. Till ett mansn. (LEX)

Gin-

se Gen-. (LEX)

Ginbast-

i Ginbastudden (gi:n-) Na. Syftande på bastu där man torkat ginor 'ett slags taljor' (FO). (LEX)

Gingel-

i Gingelgrund (jingæl-) Kh. Till vb gingla 'vingla' (FO)? (LEX)

Gips-

i Gipsberget (jips-) St. (LEX)

Gir-

(ji:r-) i tegnamn Giran Ec Sa, Lilla och Stora Giran = Girorna Sa. Jfr dial. girplanka 'tvärtilja i golv' (FO). (LEX)

-gira

Några åkertegar i Eckerö och Saltvik på Åland kallas Giran, Girorna (ji:ran, ji:råna). Alternativt till Girorna, två tegar i Norråkern, Främmanby, Saltvik, står Stora och Lilla Giran (1814 Girarne).

Giran förefaller vara en feminin form av app. gir m. 'kilformigt stycke, vinkel, krok' (lågtyskt lånord?, se SAOB G 421). Gir förekommer som snickarterm, 'fog i gering, sned fog', men används också allmänt syftande på krokar eller svängar (FO). (ÅÄH:275)

Girs-

(jirs-) i Girsen grund Ki samt Girsberget Bo Pä Mö Vb, Girsbäck He, Girsgrund Ho Ko He, Girsgrynnan Pa, Girsholmen Si, Girshällen Lf, Girsnäs Vf En Si Bo, Girsudden Sn K:stad, Girsvik(en) Te Iå Bo Pä Py. Till fiskordet girs, gers (FO), jfr Gärs-. (LEX)

Gissl-

(ä. ji:sl-) i Gisslan skär Ec, Gissle(t) äng Fö, kanske Gisslätt Ec, samt Gisslevik Bö och Gisslaviken Br (jissl-). Oförklarade. (LEX)

Gissl(ar)-

(ji:sl-) i bynamn Gislarböle och Gislom Pä. Till mansn. Gisle. (LEX)

Gist(ar)-

(jisst-) i Gistorna vikar Hi samt Gistgrundet Fi, Gistholm(en) Fi Bo, Gistnäs-(et) Vf Bo, Gistudden Ge Ha Sa Fi, Gistvarpet La, Gistviken Ki Sn Bo Mm Kv och Gistaredet Bö, Gistarkleven Ku. Till dial. gista 'torkställning för not' el.d. (Gistorna, Gistviken) eller vb gista 'sätta upp nät för varg- el. rävskall' (FO) (Gistudden, Gistar-namnen). (LEX)

Gister-

i Gistermossen (ji:stær-) Pä. (LEX)

Gisthag-

i Gisthagen Ge, Gisthaget Ha. Till dial. gisthag(e) 'inhägnad för torkning av nät' (FO). (LEX)

Gistvallen

strandomr. Ma Be. Till dial. gistvall 'plats för torkning av nät' (FO). (LEX)

Gjus-

se Ljus-. (LEX)

GJUTA

(utt. (g)ju:to, nÖB dju:to) i ett drygt hundratal namn på sänkor, sankmarker, odl. el.d., de flesta i ÖB, t.ex. Gjutan allm., Högnäs gjutan So, Långgjutan Lf Pö, Mossagjutan Bo Re, Rummelgjutan Mu, Träskgjutan La, samt bl.a. Gjutbacken Ma Kv Kr, Gjutklinten Bö, Gjutmalmen Ki, Gjutudden Ho, Gjutviken Bo, kanske Gutorna Fi. Till dial. gjuta 'sank däld' (FO). Jfr GÖTA. (LEX)

-gjuta

ingår i omkring 100 namn, varav de flesta betecknar odlingar. Namnen förekommer i Österbotten (80), där de är speciellt utmärkande för norra Österbotten (se Slotte 1987:12). De påträffas också sporadiskt på Åland, i Åboland och Nyland. Omkring en tredjedel av fallen är enledade i sing. eller plur., t.ex. Gjutan (jöuton), åker i Töjby, Korsnäs. Ett stort antal namn har ett lägesbetecknande ägonamn som förled, t.ex. Norrängsgjutan (nårrenggsjy:ton), äng i Iskmo, Korsholm.

App. gjuta, verbalsubstantiv till gjuta, har en grundbetydelse 'ränna', men syftar i svenska och norska dialekter ofta på terräng, 'däld, långsträckt fördjupning i marken' o. dyl. (se Thors 1953: 101 ff, Jonsson 1966:319, SAOB G 487). I österbottniska dialekter är den vanligaste betydelsen av app. gjuta 'sank däld, sidlänt sänka', men ganska allmänt är också 'åker- eller ängsflik som skjuter in i skog eller myr' (FO). (ÅÄH:311)

-gjuta

Beteckningen -gjuta ingår i ett hundratal namn som speciellt uppträder i norra och mellersta Österbotten. Också i Korsnäs, Övermark och Närpes finns gjuta-namn. De förekommer sporadiskt i Nyland och på Åland samt i Åboland, där de ursprungligen har betecknat små dalsänkor mellan berg eller backar. De flesta av de österbottniska namnen betecknar numera åkrar och ängar. Namnen har övervägande bestämd form -gjutan, med uttalet -ju:tan eller -dzu:to, -ju:to(n). En tredjedel av namnen har den osammansatta formen Gjutan, Gutan eller Gjutorna. Namnen är bildade till dialekternas gjuta ?sank däld, sidlänt sänka?, ?sank flik av äng som skjuter in i skog eller myr?. I Petalax och Korsnäs kan betydelsen ?kärr, myr? ingå i gjuta-namn. Bestämningslederna anger oftast läge, som i Slättmossgjutan i Replot, Kvarngjutan i Vasa och Nörrgjutan i Malax, men de kan också vara ortsbeskrivande, som i Långgjutan i Pörtom, eller innehålla ord för växter, djur eller namn på personer, som i Porsgjutan i Esse, Bässgjutan (till bässe ?bagge?) i Kumlinge och Hindersgjutan i Solv. (TER:100)

Gjutar(s)-

(ju:tar-) i Gjutarbacken, -mossen Or samt beb.namn Gjutars Ko Ka He Nä, och Gjutarsmalmen Ka, Gjutarsmossen He. Till personbet. gjutare 'gelbgjutare' eller till ortn. på -gjuta. (LEX)

GLAD(A)

i vattenområdesnamn Norr-, Södergladet (-gla:de) En, Gladan (gla:dɷn) Lf, Lillgladan (-glædɷ) m.fl. Tj, samt bl.a. Gladedet Sn, Gladforsen Tk, Gladholm(en) Sn, Gladträsk(et) Bj Mm, och Gladuholmen Iå, -kärret Pä, -mossen St. Till dial. glad(vatten) 'öppet vatten i kärr', glada 'vassfritt ställe i sjö' (FO). (LEX)

-glad

I Nyland finns några namn på -glad som tydligen innehåller dialekternas glad för 'öppen fläck i vass eller skog', jfr gladvatten 'öppet vatten i kärr' o.d. (FO). Det är främst viknamnen Norrgladet och Södergladet i Ekenäs (uttalade -gla:de) samt namn som Gladedet i Snappertuna. I andra namn som Gladakärret i Pernå och Gladumossen i Strömfors (med kort a) ingår väl i stället dial. glada för 'vassfritt ställe i sjö' (FO). (SKG:142)

Gladan

I de osammansatta namnen Gladan i Terjärv och Lappfjärd och i sammansättningarna Stornäs gladan, Lillgladan och Särs gladan, alla i Terjärv, ingår dialektordet glada i betydelsen ?öppet vatten i t.ex. insjö, fritt från vass och säv eller is?. Från Nedervetil kommer uppgiften att ?gladan kan vara en större källa på en mosse, (ett ställe) där det är öppet vatten, så att det inte bär (håller att gå på)?. Ordet är känt i betydelsen ?vattenpöl? i Närpes, ?skogssjö? i Replot, ?träsk? på öarna i Kvarken. FO anger betydelsen ?hölja i mosse, tjärn el. göl i myrmark?. Ordet kan jämföras med gladvatten ?öppet vatten i kärr? och dialekternas glad ?öppen fläck i vass eller skog?, vilket torde ingå t.ex. i Norrgladet, Södergladet, vikar i Ekenäs.

Namnen är sällsynta. Som huvudled förekommer glada endast i Österbotten, men som bestämningsled ingår det i några namn i Åboland och Nyland. (TER:209)

Glada-

i Gladagrund (glada-) Na. Till fågelordet glade (FO). (LEX)

Glader(s)-

(gla:dær-) i beb.namn Gladers Ha Fi, Gladeras Sv Kh samt bl.a. Gladerasback Kh, Glader(s)grundet Bö Ky, Gladersören Bö. Till personbet. Glader av adj. glad. (LEX)

Gla(d)milders

(gla:-) gård Sa. Till personbet. inneh. adj. gladmild 'glättig' (SAOB). (LEX)

Glammar-

(glamar-) i Glammarn äng He, jte Glammarsbacken, Glammarbäcken, -kyan, samt Glammars omr. Si, jte Glammarsbacka, -hagen, -åkern. Till ett ä. personn. Glamare? (LEX)

Glams(-)

(gla:ms) i Glams gård och Glamsbacka by Sn, med Glamsbacken, -malmen. Till ett ä. personn. Glam av fsv. glam 'larm'? (LEX)

Glap-

i Glapåkern (gla:p-) Lu. Till dial. glap 'gap', glapa 'vidga sig' (FO). (LEX)

Glas-

(gla:s-) i Glasberget allm. (över 10), Glasbrinken Te, Glasgärdan Li, Glaspotten Iå, Glasskär Ec En, jfr Glasaskär Na. Till glas(berg) syftande på glatt yta el.d. (FO). (LEX)

Glasbruks-

i bl.a. Glasbrukskällan Lo, Glasbruksmossen Si, Glasbruksviken Df. Till sb. glasbruk. (LEX)

Glasmästar-

i beb.namn Glasmästars Ha Sa Vå Sj He Kh samt Glasmästarn grund Mu och Glasmästarsberget Fö, Glasmästargärdan Su, Glasmästarsundet Py. Till yrkesbet. glasmästare. (LEX)

GLEP

i sundnamn Glepet (glipe) Ki, Sanduddsglepet Fb samt Vargglepet Ki, Kyrkkullglepet glänta Pa, kanske Gleppgärdan och -gärds gård Nä. Till dial. glep 'springa, glänta o.d.' (FO). (LEX)

-glep

Endast i östra Åboland förekommer några glep-namn, som Kyrkkullglep, glänta i Pargas. Namnen är bildade till ordet glep ?glänta i skog, öppning mellan vassruggar el. inne i vass?, som är känt från Österbotten och Åboland. (TER:107)

Glimma-

i Glimmastenen (glima-) Te. Till vb glema 'glimma', syftande på kattguld. (LEX)

Glimmavetts-

i Glimmanvettsudden (glimanvits-) Vf (y. Glimmarvik-). Till dial. glemmavett 'barnsligt oförstånd' (FO). (LEX)

Glims(-)

(glims) som gårdsn. Es, jte Glimsbacken, samt Glimsberget Ki. Till personn. (LEX)

Glip-

(gli:p-) i Glipgrundet/-en Na Df Hi, Glipströmmen och Glipören Hi. Till dial. glip 'strandskata' (FO). (LEX)

Glipar-

i Gliparberget (gli:par-) Pa (med vid utsikt). Till dial. glipa 'stirra, spana' (FO). (LEX)

GLO

(glɷ:) i inemot 600 namn på vikar, infjärdar, sankmarker, odl. i alla delar av området, de flesta i Skärgårdshavet, t.ex. Gloet allm., Djupglo Fö So, Laxglo Ku, Tjuvglo Iö, Roskärs gloet Ho, Hovdgloet Ko, Skata gloet Hi, Alglo by En, Dekonigloet Bo, Röglo Kv. Dessutom som förled i omkr. 150 namn på Glo-, som Globotten Sv, Gloholm(en) (över 20), Glohål(et) Kö Ho Ko, Glominnet Ho Ko Hi, Gloskär(et) (över 40), Gloviken Lu Df Vf Br, eller på Gloe-, t.ex. Gloeholmen Si, Gloeviken Br, eller Glos-, t.ex. Glosgärdan Li Lt, Glosholm(en) Sa Fö Kö Hi Bo St, Glosträsket Bo La, Glosängen Fö Na Bo. Till dial. glo 'grund vik eller infjärd' (FO). Urspr. har "gloen" tydligen allm. varit infjärdar med flera inlopp (Skgnamn). (LEX)

-glo

Relativt vanliga är också namnen på -glo, som uppgår till inemot 600 namn i alla delar av området, de flesta i Skärgårdshavet, ett fåtal i Österbotten. De har jämförelsevis ofta obestämd form, både i namn som Laxglo i Kumlinge, Norrglo i Houtskär, Dekoniglo i Pellinge, Trollglo i Björkö och namn som Backholms glo i Föglö och Gåsvik glo i Björkö. Bestämd form förekommer i det allmänna Gloet och i Mjärdgloet i Föglö, Bredskärs gloet i Brändö, Hovdgloet i Korpo, Storgloet i Ekenäs och Väderskat gloet i Replot.

Ordet glo har uppgetts vara levande i dialekterna för 'grund vik eller infjärd' (FO). Orterna har i allmänhet legat relativt långt inne i land och liksom det gamla "Gloet" i Helsingfors tidigt blivit upplandade. Men i äldre tid har många av dem utan tvivel varit små infjärdar med flera inlopp. De obestämda formerna antyder att namnen har en viss ålder. (SKG:158)

Gloa(r)s/-is

(glɷ:-) som beb.namn Gloars Hi, Gloas Nä, Glois Na Df Bj. Till personbet. bildat till -glo. (LEX)

Gloms

(gloms) som gårdsn. Es, jte Glomsåkern, Glomsån. Trol. till ett personn. (LEX)

GLOPP

i ett tjugotal fjärdnamn, de flesta i ÖB (glopi), t.ex. Gloppet Bö Br ÖB, Bjenögloppet Öj, Svartstensgloppet La, Grundgloppet Bj, Hamnholms gloppet Hi, samt Grynnan i gloppet Be, Gloppbergen Nä, Gloppstenarna Bj. Till dial. glopp 'gatt mot öppen fjärd' (FO glåp). (LEX)

-glopp

Först bland de återstående sundnamnen kommer ett tjugotal namn på -glopp, flertalet i Österbotten. De har genomgående bestämd form, som i Bjenögloppet i Öja, Norra gloppet i Björkö, Hamnholms gloppet i Hitis, Gloppet i Bromarv, Bygloppet i Pernå. Uttalet är vanligen kort -glope, i Brändö förlängt -glå:pe, i Hitis -gloppe. Ordet glopp är känt som levande ord i dialekterna för 'sund, gatt mot öppen fjärd' (FO glåp). (SKG:151)

Glosan

(glɷ:son) skär Na. (LEX)

Gloss-

(gloss-) i Glossback odl. Kh, Glossgropen, -åkrarna Na, Glossholm, -äng Ko, Glosskär- La. Oförklarade. (LEX)

Glossan-

i Glossanträsket (glossan-) Kh. (LEX)

Glottan

(glotton) udde En. (LEX)

Glotter-

(glotær-) i Glotterkärret Kh, Glotterpott Bj. Till dial. glotter 'sörja' (FO). (LEX)

Glottron-

(glotron-) i Glottronmossen Po, Glottronpotten Te. Till dial. glottron 'fullmoget hjortron' (FO). (LEX)

Glugg-

(glɷgg-) i Gluggan sund Ko, Gluggen vik Pä, Stockö gluggen sund Na, Östergluggen sund Na samt Gluggrundet La, Gluggkläppen Fö, Gluggudden Ko Ky. Till dial. glugg 'öppning' (FO). (LEX)

Glup-

(glu:p-) i Glupen skär Na, Stora och Lilla Glupen grund Ko, Ägg-glupen grund Fö Na, samt Glupkläpparna Ko, Glupören Bj. Till dial. glup 'glupsk person; slyngel' (FO). (LEX)

Glutten

(gluttn) odl. Lt. (LEX)

Glädje-

i Glädjeberget Bo, Glädjekulla torp Df Py, Glädjestranden Kb (med "glädjehus"). (LEX)

Glägg-

i Glägg-gärd odl. Ho. Till adj. glägg 'lysande' (FO)? Jfr Kläck- . (LEX)

GLÄNNA

(glænnon) i ett 50-tal namn på strandlokaler, de flesta i vNL, t.ex. Glännan/-orna vikar/notvarp, Flakholms glännan vik Hi, Korpsårglännan sund Te, Ådöglännan vik Sn, Vadglännan vik Pä, samt bl.a. Glännudden sn, Glännviken En Ky, Glännars torp Hi. Till dial. glänna 'vassfritt ställe i sjön' (FO). (LEX)

-glänna

Namnen på -glänna är ett femtiotal och finns huvudsakligen i västra Nyland, enstaka fall i Kimitotrakten och östra Nyland. Exempel är Glännorna i Hitis, Korpsårglännan i Tenala, Ådöglännan i Snappertuna, Vadglännan i Pernå. Beteckningen ingår också som förled i t.ex. Glännviken på olika håll. Ordet glänna är belagt i dialekterna för 'vassfritt ställe i sjön' o.d., liksom för 'öppning mellan moln på himlen' (FO), jfr glänta. (SKG:142)

GLÖT(A)

i Glötan (glö:ton) notvarp Pä samt några namn på -glötet (-glöyte) i mÖB, t.ex. Glötet äng Kh Kv, Gammelglötet sankmark Re, Hampträskglötet Sv, Söderasglötet strand Bj, jte Glötholmen Ma, Glötkärr Kv, Glötas lgh. Kh och Glötesskatan Re. Till dial. glöta 'sumpig plats' (FO) el.d. (LEX)

-glötet

I mellersta Österbotten finns några strandnamn på -glötet, t.ex. Koglötet (-glöite) i Replot, som tydligen sammanhänger med verbet glöta för 'vada i vatten' o.d. (FO). (SKG:136)

Gnet-

(gne:t-) i Gneten grund Lu, Gnetören udde Sa. Till sb. gnet 'lusägg' (SAOB). (LEX)

Gnid-

i Gnidanbacka (gni:dan-) omr., torp Iå och Gnidars (knidars) gård Nä. Till vb gnida 'massera' (FO). (LEX)

Gnydingen

(gny:-) skär Vö, med Gnydingkallan. Se Karsten SB I:422. (LEX)

Gnäll-

(gnæll-) i Gnällgrunden Hi, Gnällkärr Su (1781 Gnällkiärr), Gnällören Bö. (LEX)

Goar-

i Goarholmen (gɷ:ar-) backe Kr. (LEX)

Gobb-

i Gobban (gobbon) äng Db. Se f.ö. Gubb-. (LEX)

God- 1

i Godby (gɷ:d-) Fi. Till fsv. binamn Godhe. (LEX)

God- 2

(gɷ:(d)-) i Godorna odl. En, Goddalen odl. och Godholmen Pä, Godvarp torp Ho, kanske Godanhagen Es. Till adj. god? (LEX)

Godafton-

i Godaftongrundet Bö (där förbiseglande hälsat på en sten). (LEX)

Goddars-

i Goddarsböle (goddars-) gård Ky. Till ett mansn. (LEX)

Godel-

i Godels(j)ö by Gus. Till mansn. Gudolv (Thors FMS 21:15). (LEX)

Godmorgon-

i Godmorgonstenen Kh (där en blind hälsat på en sten). (LEX)

Goll-

(goll-) i Goll grynna Kn, Gollan holme Fö och (gollon) udde Ku, odl. Te, notvarp Bo, samt Gollbacka Pä, Gollhagen Ki, Gollkil- Bö och Gollbacka, -berget, -udden Te. Oförklarade. (LEX)

Gollas

som beb.namn (gollas) He samt i Gollasbacken (gollɷs-) Vö. Till mansn. (LEX)

Golv-

(golv-) i t.ex. Stugugolvet grynna Nb samt Golvbacken Pu, Golvgrundet Bö, Golvstenen Bo. Till sb. golv? (LEX)

Gom-

se Gum-. (LEX)

Gomma-

i Gommaskär Ko, Gommorna grund Na, Gommanberg Ku. (LEX)

Gommel-

i Gommeldal (gombæl-) Kö. (LEX)

Gomsan

(gomsan) holme Kö, jte Gomsans norrkobben, Gomsans stora kobben, Gomsans ström osv. Jfr Gums-. (LEX)

Gop-

i Gopnäs (gɷ:p-) odl. Iå. (LEX)

Gormar-

i Gormargrund (gorrma-) Kv. (LEX)

Gorr-

(gå:r- ÅL Ko, gor(r)- vNL ÖB) i Gorret (gore) vik Ki samt bl.a. Gorrbacken Ma, Gorrfjärden Nä, Gorrfladan Sm, Gorrglo(et) Fö En, Gorrholm Fö, Gorrklobben Re, Gorrkärr(et) Sa Tk, Gorrvik(en) Kö Kn Nä, Gorrören Ko. Till dial. gorr 'smuts' (FO), syftande på dy (vattnen) eller kadaver (backar, grund). (LEX)

Gott-

(gott-) i bynamn Gottby Jo, Gottböle Nä samt Gottfjärden Nä, Gottholm Vå Fö Ku, Gottland odl. Kr Nv, Gottskär Sa och (gɷtt-) Kö, jte Gottsfladan, -gloet, Gottsved Sa, Gottvik och Gottören Bö. Till folkbet. gute, mansn. Gut(t)e el.d. (LEX)

Gottfrid(a)s

som beb.namn Ha Ge Pu. Till mansn. Gottfrid. (LEX)

Grabb-

(grabb-) i beb.namn Grabb Te, Grabbans el. -ers Te, Grabbas Ko Pä samt Grabbacka by Ka, Grabbholm(en) Sa Po, Grabbkläpp(en) Fö, Grabbnäset Po Sn, Grabbskog by Po och Grabbträsket Po, Grabbören Bo. Till mansn. Grabbe. (LEX)

Grams-

i Gramsåkern (grams-) Ky. (LEX)

Gran-

(vanl. gra:n- ish. ÅL öÅB vmNL, f.ö. ofta græ(:)n-) i ett tusental namn som Granen vik Sa, holme Bö Kv, nätplats Sn, Granarna omr. Vå Bö, Krokogran strand Na, Kuckugranen gran Bo, samt t.ex. Granbacka beb. NL ÖB, Granbacken allm., Grangrund(et) ÅB ÖB, Granholm(en) (ett 80-tal), Grankärret allm., Granskär(et) sFL (ett 50-tal), Granudden allm., Granö(n) (20). Till trädordet gran syftande på enst. träd (Grangrund) eller skog (Granholm, Granö). Formerna på græ(:)n- till ä. böjn.former av trädordet gran eller koll. gräne, jfr Grän-. (LEX)

-gran

Namn på -gran omfattar endast ett trettiotal namn. Två tredjedelar av dem förekommer i Nyland. Vanligen syftar de på enskilda granar. I ett tiotal fall har namnen överförts till att beteckna holmar eller vikar, och lika många gånger ingår ordet gran i lägenhetsnamn. Namnen har övervägande bestämd form -granen, som Storgranen i Pedersöre, Närpes, Bromarv, Snappertuna, Ingå, och Tippagranen i Jakobstad. (TER:131)

Granbusk-

i Granbusken grund En Ky, odl. Ma och Granbuskören Bj. Till dial. granbuske (FO). (LEX)

Grann(as)-

(grann-) i beb.namn Grannas allm. (ett 40-tal) el. Grannars Si Pä, namn på -grannas, som Backgrannas Ko Na, Norrgrann(as) Ho Ko Na Nä, Nygrann(as) NL ÖB, Nästgrannas Ko Na, samt bl.a. Grannasbacken allm., Grannasgärdan Ge Ki En Mö, Grannaslindorna Mu Nv, Grannasudden So Na En K:stad, och t.ex. Grannbacken Pu, Grannkobben Ko. Till sb. granne, därtill bildad personbet. eller något av beb.namnen. (LEX)

Granta-

i Grantagrundet (granta-) La. (LEX)

Gras-

i Graskärret (gra:s-) Lt. (LEX)

Grav-

(gra:v-) i Graven vik Si Re, Gravarna omr. Ho Df Te Bj och t.ex. Backfars graven Tk, Estgraven Su, Ryssgraven/-arna allm., Svartens graven Fi samt bl.a. Gravback(en) Sa Iö Ka, Gravklint Bö. Till sb. grav syftande på plats där död(a) begravats. (LEX)

Gravstens-

i Gravstensgrundet Ku, Gravstensgrynnan Re. Till sb. gravsten. (LEX)

Gravtags-

i Gravtagsskiftet odl. Nv. (LEX)

Gravöls-

i Gravölsvarpet notvarp Fi. (LEX)

Gre(d)-

i Grebacka Le och Grekil Ku (gre:-) samt Gredholm (gre:d-) Ku. Oförklarade. (LEX)

Gregers(-)

(gre:- el. græ:gærs) som beb.namn Ec Kö Ko samt i Gregerskläppen Fö, Gregersäng Kö, Gregersö Jo. Till mansn. Greger. Jfr Gregg- och Grej-, Grels-. (LEX)

Gregg-

(grægg-) i beb.namn Gräggas Pä, Greggas Nä, Gräggjas Kv Mu, Grägges Ec Kn, Gräggos Ge, Greggus Kh samt Gräggböle by Pa, Greggböle by Pä, Gräggholm Na, Gräggkil Kö, Gräggnäs by Ge Vf, Gräggstenen Ho, Gräggören La samt bl.a. Gräggasbacken, -gärdan Mu, Gräggasholmen Kv och Gräggfolksbacken Nb. Till kortf. Gregg(e) av mansn. Gregorius resp. ngt av beb.namnen. Jfr Gregers(-). (LEX)

Grejar-

se Krejar-. (LEX)

Grej(u)s(-)

i beb.namn Grejs Bo Pä, Grejsas St, Grejus He Bo Li Py samt Grejsbacken el. Grejusbacken Bo. Till ä. form av mansn. Gregorius. Jfr Gregg-. (LEX)

Grels(-)

(gre:ls- el. græls-) i beb.namn Grels Sj, Grelsas Pä samt Grelsby Fi, Grelsböle Kar, Grelsåkern Sj. Till kortf. Grels av Gregers. (LEX)

Grem(s)-

(greim(s)-) i Gremsgrynnan Bo, Grem(s)kärret Lt. (LEX)

GREN

(vanl. græin, ÅL vNL gre:n) i odl.namn Grenen/-arna ÖB, Bäck(s)grenen Bo Vö Tj Kb, Ågrenen Po Si Pö, Kyrkgrenen väg Kb, Piggrenen odl. En, samt Grenbacken Tj Pu, Grentegen Su Vå, Grenören Kv. Till sb. gren syftande på förgrenad form. (LEX)

-gren

Gren ingår som huvudled i ett 30-tal ägonamn, varav de flesta finns i Österbotten samt några ströfall i Nyland, t.ex. Lillgärds grenen (lilljä:ls greine), åker i Nederpurmo, Purmo.

Namnen på -gren är vid en närmare granskning osäkra som primära ägobeteckningar. App. gren kan betyda 'förgrening av åker, flik i skogen' (FO), men har liksom redan fsv. gren (m. o. f.) med en ursprunglig abstrakt betydelse 'skiljande, åtskillnad' (Hellquist 1948), använts med syftning på många slags tudelade eller förgrenade formationer, vilket också återspeglas i ortnamnen.

Ägonamn som Bäcksgrenarna, Karleby, Bäcksgrenen, Terjärv, Bäckgren, Borgå, och Ågrenarna, Korsholm, Pörtom, Ågren, Pojo, är förmodligen sekundärnamn; denotationen syftar närmast på vattenområden och namnen återgår förmodligen på app. bäck(s)gren, ågren. Hit hör på så sätt också t.ex. Smalagrenen, odling i Vitsar, Karleby, troligtvis primärt benämning på en förgrening av Gamlakarleby älv, och sekundärt benämning på den bredvidliggande odlingen.

I ägonamnen syftas på åkerns tudelade form. T.ex. Grenen, åker i Töjby, Korsnäs, betecknar enligt uppteckningen "grenig teg, diket igenfyllt", och Bastugrenen i Töjby, Korsnäs, "grenig teg vid en bastu".

Namn som associerar till gren i betydelsen 'skrev hos människa och motsvarande på byxor' (FO) förefaller särskilt populära, t.ex. Byxgrenen, åker i Överpurmo, Purmo, som sägs vara "åker dikad halvvägs". Byxgrenen finns också som åkernamn i Terjärv och Karleby. Maja-Gretas grenarna betecknar en åker i Harjux, Munsala, Piggrenen en åker i Skåldö, Ekenäs. (ÅÄH:275)

-gren

Största delen av ett trettiotal namn på -gren finns i norra Österbotten, ströfall förekommer i Malax, Närpes och Lappfjärd. Exempel är Söderbackgrenen i Karleby, Rimmigrenen och Smalagrenen i Gamlakarleby och Bäcksgrenen i Terjärv, som alla betecknar bäckar.

I Österbotten är ordet gren känt i dialekterna i betydelsen ?ågren?. En tredjedel av namnen har den osammansatta formen Grenen. Bebyggelsenamnen har i allmänhet obestämd form, t.ex. by- och gårdsnamnet Ågren i Petalax, som återgår på ett primärt naturnamn. (TER:182)

Grenad/-og-

(græin-) i Grenadkobben Nä, Grenadkärret Kn, Grenogberget Li, Grenogbådan Vö, Grenoggrundet Na, Grenogmossen Ky. Till adj. grenad, grenog 'förgrenad' (FO). (LEX)

Grens-

som græins- i Grens lgh. Bo, Grensgärdan St, Grensåker Bo, som gre:ns- i Grenssundet och Grensudden Pä, Grensviken Bö. Till personn. (LEX)

Grep-

(græip-) i Grepen vik Bj, skötplats Be, med Grepgrynnan, samt Norra, Södra, Östra grepen vikar Bj. Till sb. grep, syftande på förgrenad form? (LEX)

Grep(p)a-

i Grepafång (gripafang) holme Na, Greppagrundet Hi. (LEX)

Greskan

(gre:skan) holme Ko. (LEX)

Gretar-

(gre:t-) i Gretarby Te. Ett urspr. Gret-arva-by. (LEX)

Gretas(-)

(gre:t-) som beb.namn Gretas En La Pe Tj Pu Kb, Gretos Sa, samt bl.a. Gretasbacken Sj, Gretasgärdan Pä Sv, Gretas klint Sa, Gretasudden Fö Te, Gretasängen Mö Pe. Till kvinnon. Greta. (LEX)

Grev-

(vanl. græiv-, vmNL gre:v-) i beb.namn Greva Pe, Grevas Na Db Sj Pä Pö, Grevarna grund Iö, Greven berg Ko samt Grevböle Pä, Grevkärr Pä, Grevnäs by Mö, Grevskär En och Grevö by En och Grevens grynnan Bo, Grevens åkern Sj. Till sb. greve, eller därtill bildat personbin. (LEX)

Gribb-

i Gribb(v)ikfjärden, -maren Ha. (LEX)

Grill-

se Grissel-. (LEX)

Grim(a)s-

(gri:m-) i gårdsn. Grimmas Li, Grims St Vö, jte t.ex. Grimsgrundet, -holmen, -källan St, Grimsåkern Vö, Grimsängen Pä. Till fsv. personn. Grim resp. ngt av gårdsnamnen. (LEX)

Grim(s)-

(ä. gri:m-) i Grimmen holme Na, jte Grimblekan, -fladan, -huvudet, Grimsholm(en) Na Ky, Grimsnabb Ko, Grimsörarna Ko. Till fsv. grim 'ansiktsmask', syftande på ä. farledsmärken (Skgnamn). (LEX)

Grim(s)-

Den första typen bildas av några namn på Grim(s)-, uttalade grims- eller äldre gri:m(s)-. Det gamla namnet på Ytterlanden utanför Utö i Korpo är Grimsörarna. I Bonäs vid farleden i till Korpo finns en udde vid namn Grimsnabb. Den holme som man håller kurs på i farleden västerifrån mot Nagu Nötö heter Grimsholm, medan styrmärket från öster mot Nagu Kopparholm är ett skär kallat Grimmen. I Kyrkslätt mitt i farleden ut mot Porkala ligger holmen Grimsholm.

Enligt den svenska forskaren Ivar Modéer (i Färdvägar 1936:63-) är Grims-namnen bildade till ett gammalt grim för någotslags strimmig ansiktsmask anbringad som farledsmärke. Tolkningen är ganska besynnerlig och inte helt lätt att tro på. Men det är svårt att hitta på något alternativ; namnen kan inte i likhet med Grimsholmen i Strömfors innehålla ett gårdsnamn eller personnamn. Om man faktiskt har rest sådana sjömärken i vår skärgård så har "Grimsholmarna" varit de lämpligaste möjliga platserna. (SKG:228)

GRIND

(grinnd) i omkr. 400 antecknade namn på grindar, t.ex. Oxgrinden Ge, Korsgrinden Fö, Svartgrinden Pa, Pajbölegrinden Ki, Milgrind Br, Rigrinden allm., Lötesgrinden Mu, Skärigrinden Öj, samt ca 300 namn på Grind-, som Grindbacken och Grindgärdan allm., Grindklintarna Ho, Grindkyan Iå Sj Si, Grindmalmen Pä, Grindstycket ÖB, Grindåkern allm. Till sb. grind 'port i stängsel'. (LEX)

Grinda(r)s(-)

(grinnd-) som beb.namn Grindars Na Ki Df Mö, Grindar(i)s Bj, Grindas So Ko Fb Bo Pä, Grindis Iå, samt i Grinda(r)sbacken Na Bo, Grindarsbådan Bj, Grindarsgärdan Ko, Grindasåkrarna Pä, Grindiskyan Iå. Till personbet. bildad till sb. grind resp. ngt av beb.namnen. (LEX)

Grinkar-

i Grinkarudden (grenkar-) Su. (LEX)

Grip-

(gri:p-) i Gripen grund Mhmn Le, med Gripströmmen Mhmn, Gripskäret Re, Gripö Fö, jte Gripeskleven Hi. Oförklarade. (LEX)

Gris-

(gri:s-) i gårdsn. Gris Hi Iå, Grisas Sj Si, grundnamn Grisen He, Grisarna Ki samt t.ex. Grisböle lgh. Pa, Grisforsen Py, Grisgrundet Lu Hi Vö Kh Mm, Grisholm(en) Fi Bö He Mm Vö, Grisnäset Kö Ki Hi, Grisängen Sa Hi Si. Till sb. gris, i de förstn. som personbin. (LEX)

Griss(e)l-

(ä. ofta grihl-, y. grill-, grissel-) i ett hundratal namn, de flesta i ÅL ÅB, t.ex. Grisslan skär Bö Kar En, Grisselborgen Na, Grisselbådan Vö, Grisselgrundet Fö Bö En Be Bj, Grisselharu Ko Na, Grisselklobb(en) Sa Vå Bö Ho Pa Hi Sn, Grisselskär el. vanl. Grillskär(et) (ett 20-tal), Grisselören/-arna Ku Bö Pä Bj Vö La, ofta Grissles- i Ku Bö Iö Ho Ko. Till fågelordet grissla, vanl. syftande på grisselbon i sprucket berg. (LEX)

Gro-

(grɷ:-) i Grogärdan Py, Groholmen Kr, Grovarp So, Grovärva odl. Su. Oklara. Jfr Grod-. (LEX)

Grobb-

se GRUBBA. (LEX)

Grobbil

hn Vö. Till dial. grobbil 'grov person' (Karsten SB II:158). (LEX)

Grock(e)l-

i Grocklarna två skärgr. Hi (=Stora, Lilla Grockeln). (LEX)

Grod-

(grɷ:d-) i Grodas gård Ko samt Grodhamn- Kn Be, Grodkärret Fi, kanske Grodlam mosse Es, Grodmossen St, Grodpotten Db Lt, kanske Grosjön Pö, Grodträsk(et) Sj Ma. Till djurordet groda, jfr Gro-. (LEX)

Grodd-

(grɷdd-) i Groddgärdan Vå, Groddklev Fö. (LEX)

Gronn-

(gronn-) i Gronnbergen, Gronn(hagen) odl. Es, Gronnviken Ky. (LEX)

GROP

(gro:p) i omkr. 300 namn på olika slags fördjupningar. Inemot 200 av namnen, de flesta i ÅL ÅB, har betecknat djupa vatten, som Finnklobb gropen Vå, Trutörs gropen Hi, Pattskärsgropen En, eller vikar som Gropen allm., Gäddgropen Ha, Simpgropen Bö Bo, Degelstens gropen Ho. Nära dem står Gropen som odl.namn i NL, Grop by Te Sn, gårdsgr. Öv. Enstaka namn har betecknat gölar som Gropen Jo, Gildars gropen Hi. Vanliga särsk. i NL ÖB är dessutom namn som Kolagropen, Le(de)rgropen, Sandgropen och Varggropen för grävda gropar av olika slag. Som förled ingår ordet i ett hundratal namn, som Gropgärdan Sa Ki Fb Br, Gropkärret NL, Gropskär Fö Iö Ko, Gropudden Ki Py, Gropvarpet Ec Ho Ky, Gropåkern allm. Till sb. grop. (LEX)

-grop

Inemot 200 namn på -grop har betecknat fördjupningar utanför en strand; andra namn med samma slutled har ursprungligen syftat på vattensamlingar på land, ler- eller sandgropar, varggropar m.m. Namnen har genomgående bestämd form och finns främst inom Åland och Åboland, sparsammare i södra Österbotten och västra Nyland. Som exempel kan anföras Finnklobb gropen i Vårdö, Måsörs gropen i Kumlinge, Friargropen i Brändö, Hästgropen i Iniö, Degelstens gropen i Houtskär, Lortgropen i Nagu, Pattskärsgropen i Ekenäs och Klockgropen i Närpes. Ordet grop är känt från dialekterna för 'fördjupning i sjöbotten' (FO). (SKG:144)

-grop

Antalet namn på -grop, som åsyftar andra lokaler än sandtag, varggropar, vikar eller notvarp, uppgår till ett sjuttiotal. De flesta av dem förekommer på Åland. Många av de åländska namnen på -grop åsyftar numera kärrmarker och sänkor. Om Hargropen i Brändö har konstaterats att ?där har varit brunn?. Också Norrgropen, Stengroparna i Brändö och Prans gropen, Majsos grop i Houtskär åsyftar brunnar.

Namnen har övervägande bestämd form. Ordet grop är känt i dialekterna i betydelsen ?fördjupning i havsbotten?, ?naturlig källa?, ?vattenpuss?. Betydelsen ?göl, vattengrop? återspeglas i namn på små vattensamlingar, pottar och gölar, speciellt i namnen i mellersta och södra Österbotten, som i Lergrop och Stengrop i Korsholm och Mörtgropen i Solv. (TER:213)

Grop(ar)s(-)

(grɷ:p-) som beb.namn Grops Ha Hi, Gropas Na Pa Ki Vf Ka Db Öv, Gropens Ha Ge Sa Su Iå, Gropis Vf Kh samt t.ex. Gropas berget Db, Gropisåkern Fb. Till personbet. bildad till sb. grop resp. ngt av beb.namnen. (LEX)

Gros

(grɷ:s) hn Nä. Till ett personbin. Grot. (LEX)

Groses-

i Groseshagen (grɷ:sis-) odl. Ma. (LEX)

Gross-

(gross-) i Grossnäs- omr. Bö. Gross-sjön Öv. Oklara. (LEX)

Grosslan

(groslon) grund Br Te. (LEX)

Grot-

(grɷ:t-) i gårdsn. Grotas Iå Db, Grotens He samt Grotbacka by Sj. Till personbin. Grot, jfr Gros. (LEX)

GROTTA

(grott-) i ett 30-tal namn på grottor, som Grottan allm., Djupviksgrottan Ge, Ingbygrottan Jo, Hålabergsgrottan Ko, samt t.ex. Grottberget/-n Jo Br Sn, Grottberget Sj Bo. Till sb. grotta 'grottbildning i berg'. (LEX)

-grotta

Namnen på -grotta uppgår till ett trettiotal. Hälften av dem är nyländska, resten av namnen förekommer på Åland och i Åboland. I allmänhet har namnen bestämd form som Djupviksgrottan i Geta. Hälften av namnen utgörs av det osammansatta Grottan. Namnen är bildade till ordet grotta. Bestämningsleden är ofta lägesangivande. (TER:89)

Grov-

(grɷ:-) i Grovfurubacken Nv, Grovtallen Pu. Till adj. grov. (LEX)

GRUBBA

(nÖB grɷbb-, f.ö. grobb-) i Grobban grund Ko, Mickelas grobban Kö, Jakosgrobban vik Py, Björngrubban grop Kb, Skatagrubban vik Kr, Storgrubban sjö Mu, samt Grobberget, -fjärden, -strömmen Sn, Grobbmossen Pä, Grubbsveden Nv. Till dial. grubba 'grop, fördjupning' (FO). (LEX)

-grubba

Också några namn på -grubba har betecknat bottenfördjupningar, t.ex. Mickelas grubban i Kökar, Grubban i Korpo Österskär, Jaakkos grubban i Pyttis (alla uttalade -grobbon) och Skatagrubban (-grɷbbɷn) i Kronoby. Namnen innehåller tydligen det grubba som finns belagt för 'grop i marken' o.d. (FO). (SKG:144)

-grubba, -grubbe

-ingår i några få ortnamn. Namnen förekommer oftast i norra Österbotten och betecknar vanligen gropar i terrängen. Därtill åsyftar de vikar och sekundärt även odlingar. Ett dialektord grubba (FO) är i Österbotten och Åboland känt i betydelsen ?liten grop, fördjupning i marken?. I Houtskär används ordet i betydelsen ?liten skreva?. Vattugrubba ?vattenfylld fördjupning i terrängen? är känt från Terjärv. (TER:90)

Grud-

i Grudholmen (gru:d-) Ky. (LEX)

Grum(me)l-

(grɷmb(e)l-) i Grumlet kärr Pe, med Grummelhagen, samt Grummelholm Mm, Grummelör Or. Oförklarade. (LEX)

Grumsan

(grɷmsɷ) djupt ställe i å, Tj. (LEX)

GRUND

(vanl. grɷnn-, i ÅL sKo grunn-, i öNL smÖB gronn) i över 700 grundnamn, många i obest. form (särsk. ÅL smÖB), t.ex. Rödgrund Sa, Gåsgrund Vå, Smörgrund Ko, Trutgrund Bj, Hällgrund Vö, överväg. i best. form (särsk. NL). Vanligast är Algrundet (150 st.) och Långgrundet (120), andra allm. förekommande t.ex. Notgrundet, Vedagrundet, Stengrundet, Storgrundet, Norrgrundet, Rågrundet, Tärngrundet (80-50 st.). Dessutom som förled i enst. namn som Grundbrottet Kn, Grundgärdan Hi, Grundskat(an) ÖB, Grundslätt(en) Na Pa. Till sb. grund 'mindre berggrund i sjön' (FO). Jfr Grund-. (LEX)

-grund

Namnen på -grund bildar den största gruppen av namn på kringflutna orter, med sammanlagt över 7000 namn. Ordet har tydligen på alla håll varit den vanliga beteckningen för grund i allmänhet; på Åland har det i växlande utsträckning fått vika för andra konkurrerande beteckningar (kläpp och kobbe). Ett enda grund-namn har blivit bynamn: Vallgrund i Replot, och Österbotten uppvisar också andra fall av att "grund" genom upplandning har blivit relativt stora bebyggda orter, som Kummelgrund i Sideby, Ritgrund i Replot, Rövargrund i Närpes, Sälgrund vid Kaskö. Vanligen betecknar namnen fortfarande kringflutna eller tillandade grund.

Obestämd form på -grund förekommer sporadiskt över hela området, speciellt i namn med enstavig förled som Grötgrund, Nygrund, Rågrund. Det vanliga är bestämd form på -grundet, som i allmänhet har uttalats -grunne eller -grɷnne; uttalet -gronne är det vanliga i östra Nyland och mellersta och södra Österbotten. På flera håll inom Skärgårdshavet förekommer namnet Grundet i fjärden, med omvänd ordföljd. Bestämda pluralformer på -grunnenen har antecknats från Ålands skärgård. Namnen innehåller det i dialekterna levande grund för 'mindre berggrund i sjön' el.d. (FO).

Vanliga grund-namn överallt är Algrundet (150 fall) och Långgrundet (över 120) samt Notgrundet, Vedagrundet, Stengrundet, Lill- och Storgrundet, Norrgrundet, Rågrundet, Tärngrundet (80?50 fall). (SKG:76)

Grund-

(utt. som föreg.) i ett 40-tal namn som Grundfjärden Ha Fi Bo Kr, Grundfladan Sn Bj, Grundforsen Kr Tj, Grundglo(et) Ku Hi Br Re, Grundkil Ko Na, Grundsund(et) allm., Grundträsk(et) Ho Es Si, Grundvarp(et) och Grundvik(en) allm. Vanl. till adj. grund om ringa vattendjup. (LEX)

Grundas/-is

(grɷnn-) i Grundas gård Nä, Grundis lgh. Mm, äng Kv. Till (personbet. bildad till) ortn. Grundet. (LEX)

GRUNNA

i ett 60-tal grundnamn i Fö Hi vNL, t.ex. Engelsmans grunnan Fö, Bastugrunnan Na, Parprickgrunnan Sn. Till dial. grunna 'undervattensgrund' (FO). Jfr GRYNNA. (LEX)

-grunna

Beteckningen -grunna ingår också i omkr. 60 namn, i Föglö, Hitis och västra Nyland, t.ex. Fjärdgrunnorna och Åldermans grunnorna i Föglö, Grunnorna och Hästgrunnan i Hitis, Långgrunnan och Pirprickgrunnan i Snappertuna. Ordet grunna är belagt för 'undervattensgrund' i samma trakter där namnen finns (FO). (SKG:94)

Grus-

i enst. namn som Grusbacka lgh. Nb Nv, Grusbacken Pu, Grusbetan odl. Pu Kb, Grusgrund Mm, Grusgärda Ha, Gruslägden odl. Tj samt Grusgräven ÖB. Till sb. grus och dial. grusgräv 'grusgrop' (FO). (LEX)

Grut-

(gru:t-) i Grutberget och Grutängen Sj. Till dial. (LEX)

Grutavass-

i Grutavasskärret (gru:tavass-) odl. Nv. (LEX)

Grutmåls-

i Grutmålsberget (gru:t-) Ko, jfr Grytvårdsberget (Grut-?) Ho. (LEX)

Gruv-

(gru:(v)-) i t.ex. Runholms gruvan Pa, Storgruvan Vf, Koppargruvan odl. Pä och Gruvan allm., samt ett hundratal namn som Gruvbacken Vf Es He Pä Pu, Gruvberget/-en allm., Gruvböle Ky, Gruvpäran Na, Gruvudden Fö Hi Fb Br. Till sb. gruva, i allm. syftande på f.d. gruva. (LEX)

Gryckels-

i Gryckels udden (gryttjels-) Ko. (LEX)

Grymmel-

i Grymmelåker Iå. (LEX)

Gryn-

i Grynkärr (gry:n-) odl. Db. (LEX)

Gryngers

(grynnjærs-) gård Lf. (LEX)

GRYNNA

(vanl. grynn-, i öÅL Iö Bo grinn-) i över 1400 namn, de flesta i sÖB och Skghavet, få i NL, t.ex. Storgrynnan och Utgrynnan allm., Postbåtsgrynnan Vå, Gloskärs norra grynnan So, Brudgrynnorna Ko, Remmargrynnan En, Sillgrynnan Be, Tavelgrynnan Kv. Till dial. grynna 'undervattensgrund' (FO). I ÖB också för lågland, t.ex. Gåsgrynnan äng Kr, och grunt ställe i å, t.ex. Galthagagrynnan Tj. Som förled i enst. namn som Grynnbacken och Grynnlindan Tj, Grynnsund Na, Grynnostenen Kar. Jfr GRUNNA. (LEX)

-grynnan

Den vanligare formen -grynnan ingår i omkring 1300 namn i övriga områden, främst i Österbotten och Skärgårdshavet; i östra Nyland är också den namntypen sällsynt. Exempel är Korpgrynnan i Eckerö, Svartgrynnan i Brändö, Nygrynn (med apokoperad obestämd form) i Houtskär, Järngrynnan i Hitis, Linfrögrynnan i Borgå, Finngrynnan i Närpes och Strömmingsgrynnan i Kvevlax.

Beteckningen grynna är dialekternas vanliga ord för 'undervattensgrund' (FO). En stor del av "grynnorna" ligger fortfarande under vatten, andra har höjt sig ur havet. I Österbotten uppges grynna sekundärt ha fått betydelsen 'stenrev med låg växtlighet'.

Vanliga namn är Storgrynnan, Utgrynnan och bl.a. Bredgrynnan, Långgrynnan, Nygrynnan, Skötgrynnan. En speciell representant för namntypen ingår i uttrycket "på Pinngrynnan"; där säger man i Bergö att man har näten när vädret är otjänligt för fiske. (SKG:94)

Grynvällings-

i Grynvällingsbacken Ec. (LEX)

Gryt-

(gry:t- o.d.) i ett hundratal namn på alla håll. En del av namnen bildade till sb. gryta och syftande på likhet med en uppochnervänd gryta, som Grytan sten Vå Ko, grund Hi En St, Storgrytan sten Nä, kanske Grytgrund(et) allm., Grytkläppen Fö Na, Grytkobb(en) Fö Ky, Grytstenen Ho St, andra syftande på jättegrytor, som Högskärsgrytan Bö, Kattilot grytorna Na, Jättegrytan allm., Trollgrytan Bo och Grytberget allm., Grytsundet Si, Grytudden Kö Br, Grytviken allm. I några fall snarast gryta för vatten mellan berg, som Grytan vik Hi, Kokgrytan fiskevatten Or Mu. Andra namn bildade till ä. gryt 'stenröse' (SAOB) el. gryte syftande på stenig mark, som kanske Grytholm(en) Fö Fb Si Pä Mu, Grytskär(et) Hi En Nä Öj, Grytverka Su. Jfr Gröt-. (LEX)

-gryta

Namnen på -gryta uppgår till ett femtiotal, och de flesta av dem uppträder i Nyland och västra Åboland. Namnen åsyftar orter av olika slag, som fördjupningar, gropar och jättegrytor, men även stenar som Grytorna, två stenar i Nagu, och Grytan i Korpo, som anses likna uppochnedvända grytor. Namnen har övervägande bestämd form. Speciellt i Nyland förekommer Jättegrytan, Jättegrytorna, och i Åboland dominerar formen Gryten. (TER:89)

GRYTE

(gry:t- o.d.) i t.ex. de allm. Grytet, Rävgrytet, Uttergrytet samt Grytesholmen Bo, Gryteskärr och Grytesvik Kö. Till sb. gryte syftande på gryt för djur (SAOB). Jfr föreg. (LEX)

Grytfot

odl. Ho och grund Na. Till ä. grytfot 'trefot' (SAOB), av obek. anledning. (LEX)

Grå- 1

(grå:-, på ÅL grɷ:-) i omkr. 300 namn som Gråberget allm., Gråbådarna Bö, Grågalten sten Ec, skär Ho, Grågrundet Bö Ko Na Fb, Gråharun o.d. Fö Kö Ko Na En Hfrs, Gråklobb(en) Na En, Grålandet Na, Gråskär(et) (över 20), Gråstenen Ec Te Si Bo St. Till adj. grå. (LEX)

Grå- 2

(grå:-) i beb.namn Grå torp Na, Gråns hn Bo, Gråens lgh. Ho, jfr Gråbondas hn Bo. Till personbin., bildade till grå? (LEX)

Gråhäst-

i Gråhästberget Br. (LEX)

Grållan

(grollan) berg Pa. (LEX)

Grållas

(grollas) gård Ky. Till personbin. bildat till grålle 'grå häst' el.d. (LEX)

Gråman-

i Gråman odl. Mö, Gråmansberget Sn. Till dial. gråman 'hin onde' (FO). (LEX)

Gråmar-

i Gråmars = Gråmarböle (gromar-) by Iå. Till ett mansn. Grome + arv. (LEX)

Gråmus-

i grundn. Gråmus(en) Vå Kö Iö. Jämförelsenamn. (LEX)

Grån

(grå:n) skog Vf, grund Hi. (LEX)

Grås

(grå:s) f.d. beb. Es, jte Gråshalsen, -kyan, -åkern, samt Gråsö Na, Gråsören Bj Nb. (LEX)

Gråsid(a)

(grå:si:d-) som skärnamn Ho Ko. Till dial. gråsida 'lutfisk' (Zilliacus SNF 55:225). (LEX)

Grås(j)äls-

i Gråsjälsberget Be, Grås(j)älsbådan Ky Sv Bj, Gråsjälsgrynnan Be Sv Bj, Gråsjälshällen Sa Bo, Gråsjälsörarna Or. Till djurordet grås(j)äl. (LEX)

Gråskinns-

i Gråskinnsberget Ma, Gråskinnshällan Or, Gråskinnsskogen La. Till dial. gråskinn 'ekorre' (FO). (LEX)

Gråsugg-

i Gråsuggudden Sa (med grå sten). Till insektordet gråsugga (FO). (LEX)

Gråt(ar)-

(grå:t-) i odl.namn Gråten Jo, Storgråten Le, Gråtaren Lf, Gråtarkärret Sm, Gråtarstycket Na, Gråtarängen He, samt Gråten grund Vå. Till sb. gråt/ vb gråta syftande på dålig växt, rinnande vatten eller tvistande. (LEX)

Gråtar-

Övriga namn har Gråtar- som förled och betecknar också ägor, dvs. Gråtarkärret, äng i Sastmola, Gråtarstycket, äga i Nagu, Gråtarängen, ägor i Helsinge. Se Gråten, Gråtaren. (ÅÄH:299)

Gråten, Gråtaren

Belägg för namn av typen Gråten, Gråtaren och namn med förleder på Gråtar- finns i fem fall från Åland samt i enstaka fall från andra orter.

Gråten betecknar odlingar på Åland, t.ex. Gråten (grå:tin), åker i Karrböle, Jomala, samt Storgråten (sto:rgrå:ten), åkerteg i Västeränga, Lemland. Gråten är enligt en skrivform från 1752 namn på en äga i Kungsö, Jomala. En holme i Östra Simskäla, Vårdö, heter Gråten.

Gråtaren (gruå:tarin) betecknar en åker i Lappfjärd (sÖB). Gråten i Karrböle, Jomala, kan beläggas i en plural liknande namnform från 1850: Gråtarne. Ett annat äldre belägg av samma typ är från 1742, Gråtarne i Västerkalmar, Jomala.

I namnen ingår bildningar till sb. gråt eller vb. gråta, och anledningen är att orterna på något sätt vållat bekymmer. Som konkreta företeelser i terrängen på orterna med sådana namn har också ibland konstaterats att de är fuktiga och översvämmade, "av gråt" (Falck-Kjällquist 1973:83, Franzén 1982.119, Friberg 1938:26). Gråt-namnen kan ha blivit modenamn som vunnit spridning som en skämtsam och karaktäriserande benämning för svårskötta marker (se Ståhl 1941:28).

Anteckningarna om Gråten, Karrböle, Jomala, innehåller traditionella karaktäristika för gråt-namnen. Åkern befinner sig i en sank starräng, och till den muntliga traditionen hör en berättelse om det mödosamma arbetet där, och om hur en av pigorna uttröttad efter en natts höarbete brast i gråt ! (SLS 592). (ÅÄH:299)

Grädd-

(grædd-) i Gräddhagen Ma, Gräddklint Ku, Gräddkläpp odl. Fö, jte Gräddsnäckan grund Bj. (LEX)

Gräddar-

i Gräddarbergen Ho. Till vb grädda, syftande på vad? (LEX)

Gräft-

(græft-) i odl.namn Gräfta Ha, Gräftorna Fö, Gräften Sa, Gräftet Nä Kv, Finngräftet Re, Lillgräftet Mm Vö Or, jte Nygräftet ÖB, samt Gräftbacken Pe, Gräftberg Jo, Gräftgärdan Ec Ho Sm Sv Kh, Gräftjorden Öj, Gräftkärret Sa Fö, Gräftåkern Ec. Till vb gräfta 'ta upp jord med gräfta' (FO). (LEX)

-gräfta

I Österbotten och på Åland förekommer också en feminin variant: Gräftan och Nygräftan, åkrar i Solv, Gräfta, åker i Lillbolstad, Hammarland, och Gräftorna, odlingar på Föglö.

Som topografisk beteckning finns ordet inte belagt i finlandssvenska dialekter (FO). Namnen är eventuellt bildade i analogi med namn av typen Hackan på Åland, eller feminina parallellformer till Gräftet i Österbotten.

En avvikande genusform (st. mask.) uppvisar ytterligare Gräften, teg i Rangsby, Saltvik. (ÅÄH:165)

-gräfte

13 namn. Namn på -gräfte är en österbottnisk namntyp (Finngräftet, finngrefte, potatisland i Panike, Replot, Lillgräftet, lillgräfte, åker i Vexala, Munsala). Namnen är bildade till dialektordet gräfte n. 'gräftland, hackland', belagt i Närpes och Pörtom (FO). Gräfte är snarast en avledning av verbet gräfta (jfr Huldén 1952:26).

Sex av namnen är tvåledade Nygräftet, i belägg från mellersta och norra Österbotten. I vissa fall skall namnen kanske betraktas som enledade. App. nygräfte n. 'nyodling' finns nämligen belagt i mellersta Österbotten (FOreg.). (ÅÄH:164)

Gräftland-

i omkr. 400 odl.namn, främst i nÖB och vÅL, vanl. som ensamt Gräftlandet, eller Gräfta(de)landet Pu Tj Kb, ibland i t.ex. Stora Gräftlandet Ha, Bastugräftlandet Jo, Gammelgräftlandet Mu, Vadagräftlandet Öj. Som förled i bl.a. Gräftlandsberget Ge Mu, Gräftlandsgärdan ÖB, Gräftlandsmossen Sb Mu. Till dial. gräftland 'nyodling' (FO). (LEX)

-gräftland

ca 480 namn. Gräftlandet förekommer rikligt på Åland (160), med några ströfall i Åboland (4), samt i Österbotten (320), där det är synnerligen välbelagt i norra Österbotten (290).

Utanför Åland och Österbotten är gräftland ett okänt ord (FO) och förekommer, med några åboländska undantag, inte heller i ortnamn utanför det här området.

App. gräftland, enligt SAOB (G 1139) "i Finland", betyder 'med gräfta upphackat område, hackland'. Den hacka eller gräfta, som redskapsordet åsyftar, kan beskrivas som en bredbladig hacka eller flåhacka, som användes för att "upphacka mark, lindor och kärr o.d., som man ärnat odla" (Grotenfelt 1899:244; se FO).

Ortnamnen består i ca 70 procent av fallen av enledade namn. I de övriga, tvåledade namnen ingår oftast personnamnsförled, som anger ägare eller uppodlare, t.ex. Esaias gräftlandet, åker i Karrböle, Jomala, och Lydias gräftlandet, Karleby. En vanlig sammansättning i norra Österbotten är Nygräftlandet, som förekommer i ett 30-tal belägg.

I norra Österbotten (Purmo-Karleby) förekommer i 13 fall en namnform på gräftalandet, t.ex. Fridoltas gräftalandet, fri:dåltas greftalandi, åker i Eugmo, Larsmo. Det återgår på participformen gräftat-land 'gräftat land' (FO). (ÅÄH:161)

Grägg-

se Gregg-. (LEX)

Grän-

(græ(:)n- el. grænn-) i hundratals namn som de vanl. Grändalen allm., Gränkläppen sÅL, Grännäs allm., Gränskär ÅB. Till ä. böjn.former av trädordet gran el. koll. gräne, jfr Gran- och Gräne-. (LEX)

Gränd-

(grænnd-) i ett antal namn på beb.områden, som Finströmsgränden sndel Fi, Finby gränd by Te, Backgränd sndel Ka, Fagerviks gränd del av F. Iå, gårdsgruppsnamn som Paxalgränden Ma, Mittsgränden Sv, Gränden Je. Dessutom i enstaka Gränden beb. Po Iå Sv Kv, vägar Nä Pe samt i t.ex. Grändhagen Sj, Grändesudden Fö, Grändesåkern Ma. Till dial. gränd 'mindre del av by' el.d. (FO). (LEX)

Gräne-

(vanl. græni-) i några tiotal namn som Gräneback(en) Pa Kh, Gränefladan Sn Lf, Gränegrundet Ho, Gräneholm(en) (græ:ne-) Bö och Pa Lf, jfr Gränagrundet La, -viken Bo och Gränudal- Bo, Gränunäs Ho. Till ä. koll. gräne 'granbestånd'. Jfr Grän-. (LEX)

Gräns-

i Gränsfladan och Gränshällan (græns-) Kn. (LEX)

Gräs-

(græ(:)s-) i Möckelgräs by Ge och strandlok. Sa Bö samt ca 250 namn som Gräsbådan ÖB, Gräsbäcken NL, Gräsböle by Ki, Gräsgrundet och Gräsgärdan allm., Gräskläppen sÅL, Gräskärr(et) NL, Gräsviken och Gräsören allm. Till sb. gräs syftande på gräsväxt. Jfr de följ. (LEX)

Gräsog-

i Gräsubacken (græsɷ-) odl. Tj. Till adj. gräsog 'gräsbevuxen' (FO). (LEX)

Grässj(a)-

i Grässjan fjärd Fi, vik Br, Nedre och Övre grässjan notvarp Bo samt Grässje- eller Gräsifladan, -viken Bo, Gräsiudden, -örarna Si (alla græsi-). Jfr gräsja för vattenväxter (SAOB). (LEX)

Grätas

(græ:tas) hn Si, jte Grätasbäcken. (LEX)

GRÄV

(vanl. græv-) i ett knappt hundratal namn på olika slags fördjupningar, de flesta i nÖB och öNL. En stor del av namnen betecknar vattensamlingar, sänkor el.d., som Gräven Re Mu Tj, Mossagräven Tj, Tattargräven Kr, Korvgräven Öj, andra (sekundärt?) odlingar, som Kasgräv Sn, Norsgräven Pä, Mogräva Fi, eller också vikar, notvarp el.d., som Abborrgräven Pu, Storgräven och Lillgräven Pä, Gräven Bo Sn. Dessutom i namn bildade till sms. ord, t.ex. Grusgrävan Py, Hampgräven Kr, Lergräven och Varggräven Kb. Som förled i Grävängen (græv-) Lf och (utt. græva-) i Grävaberget och Grävagrundet Bo, Grävalandet Mu, Grävaåkern He Bo Pä. Till dial. gräv 'grop' (FO). (LEX)

-gräv

Nära besläktade med de föregående är namnen på -gräv, som stiger till ett femtiotal och främst finns i mellersta Österbotten och östra Nyland. Namnen har bestämd form och uttal med kort -græven. Exempel är Grisselörsgräven i Nykarleby, Abborrgräven i Björkö, Gräven i Snappertuna och Borgå och Nothusgräven i Pernå. Ordet gräv är allmänt i dialekterna för fördjupning, grop, grav' (FO). (SKG:144)

-gräv

Ordet gräv ingår i ca 170 namn, som huvudsakligen förekommer i Österbotten, där de är speciellt utmärkande för norra delen av landskapet. Därtill finns några liknande namn i Åboland och Nyland. Exempel är Kattgräven i Nedervetil och Kronoby, Stengräven i Karleby, Tåskgräven i Pedersöre och Likesgräven i Borgå. Förutom obetydliga vattensamlingar och gropar av olika slag betecknar namnen numera sänkor och åkrar. Namn som Hampgrävarna i Kronoby eller Vattugrävarna i Terjärv antyder att namnen har betecknat vattensamlingar, medan Björngräven i Terjärv eller Varggräven i Purmo har åsyftat fångstgropar. Grus-, Ler- och Sandgrävarna i Purmo och Munsala har som namnen anger varit grus-, ler- och sandtag. Appellativet mossagräv ingår i Lillbäcks mossagräven, Mossgrävarna och flera Mossagräven i Terjärv.

Namnen förekommer både i singularis och pluralis, alltid i bestämd form. Grundbetydelsen för ordet gräv, som hör ihop med verbet gräva, är ?grop, fördjupning?. Betydelser som ?större grop i marken, vattenfylld el. dyig sänka i jorden, hölja i rinnande vatten el. i sjö el. fjärd? är kända i Österbotten. Den sistnämnda betydelsen kan ingå i ådelsnamnet Gräven som åsyftar en sjöliknande utvidgning av Kyro älv i Kvevlax. Vattugrävarna innehåller ordet vattugräv i betydelsen ?vattenfylld, mindre fördjupning i marken?. (TER:212)

Gräv(i)-

i Grävbäck Sa och Grävström Ge samt (utt. grivi-) i Grävidiket Tj, Gräviströmmen Sv. Till ptc. av vb gräva. (LEX)

Grävlings-

(græ:vl-) i Grävlingsberget Iå, Grävlingskyorna Sn, Grävlingsmossen Ma. Till djurordet grävling. (LEX)

Grävsvins-

i Grävsvinskulorna Kn, Grävsvinsmossen Sb, Grävsvinsstenarna Ma. Till dial. grävsvin 'grävling' (FO). (LEX)

Grön-

(grö:n-) i nära 300 namn i sFL, t.ex. Grönbacka lgh. NL, Grönborg grund Jo Bö Iö Ho Sn, Gröndal(en) allm., Grönholmen Fö Hi Fb Li Pä St, Grönkulla lgh. ÅB NL, Grönkärr(et) Vå Fö Te Sn Ka Bo, Grönstrand(en) och Grönvik(en) allm., Grönören Sa Vå Lu Su St, alternativt t.ex. Gröna grundet Vå, Gröna udden Mhmn Es. Till adj. grön syftande på grönska. (LEX)

Gröpper-

i Gröpperkärret (grö(:)pær-) Ki Df. Till plur. gröpper av sb. grop (FO). (LEX)

Gröt-

(grö:t-, i ÖB gröyt-) i Grötan grund Bj, Långgröten kärr La och ett hundratal namn som Grötback(en) Fö He Pä Kr, Grötfjärden Iö, Grötgrund(et) Ho Nä Re, Gröthamn(en) Ku Bo Nä Bj, Grötkulla beb. Jo Su Sj, Grötskär(et) Ko Hi Re, Grötudden Ku Ho Bo, Grötvik(en) Vå Ho Df Hi Ky Py, Grötö Na, Grötören Vå Bo Or. Till sb. gröt syftande på maträtten (Gröthamnen) eller stenighet (bl.a. grunden), jfr Gryt-. (LEX)

Gröt(a)s

som beb.namn Grötas (gröytas) Je, Gröts (grö:s, 1768 Gröts) Iå samt Grötaskyttan odl. Je. Till personbin. Gröt. (LEX)

Grötfatet

som namn på odl. Fö He Si, göl He Vf Mu, grund Bö Pa Sn Kr. Till sb. grötfat (FO) syftande på god växt, gott fiske el.d. (LEX)

Grötmjölet

odl. Fö. Jfr föreg. (LEX)

Grötö

På tal om förlederna skall jag ytterligare ta upp önamnet Grötö vid Nagu Stenskär, som av gammalt har uttalats gröyti. Skärgårdsnamn på Gröt- liksom Gryt- brukar nämligen i allmänhet syfta på stenar eller stenig terräng. Sådana namn är t.ex. Grötfjärden i Iniö, Grötgrund i Houtskär, Grötskäret och Grötviken i Hitis, Grötholmen i Sibbo. Förhållandet mellan orden gryt och gröt är oklart; båda anses ytterst härstamma från ett urgermanskt verb med betydelsen 'krossa'.

När det gäller Grötö finns det ytterligare en sak att beakta. Ett litet stycke från bebyggelsen på ön finns en stor jättegryta, ungefär en meter i diameter och ett par meter djup. Ingen gröt eller stenighet förefaller att kunna mäta sig med den såsom sannolik namngivningsgrund. Också ordet gryta ser alltså ut att ha varit sammansnärjt med de nämnda; från början har det faktiskt betecknat ett kärl av sten.

Jättegrytorna har tydligen varit föremål för de namngivande förfädernas speciella intresse. De har ofta gett anledning till ortnamn, såsom Högbergs grytan i Brändö, Kittelbergs kitteln i Houtskär och Grytberget eller Kittelberget i Tenala. (SKG:47)

Grötögat

göl Kr Kb. Till dial. grötöga 'smöröga i gröt' (FO). (LEX)

GRÖVLA

(grövv- ÅL, f.ö. gröv(e)l-) i Grövlorna odl. Fö, Grövlan göl Kö Ko Sj, udde Sv, jte Grövelberg Kö, Grövelbrunnen Fö, Grövelhålet och -viken Sv. Till dial. grövla 'grop, sänka' (FO). (LEX)

-grövla

Ett fåtal namn innehåller ordet grövla, som Grövlan, ravin i Sjundeå, udde i Solv, äng i Föglö, brunn i Kökar och kärr i Korpo. Namnen är bildade till ordet grövla, som är känt i betydelsen ?sänka, fördjupning i mark el. berg, bergsklev? från Åland och Åboland. Ordet har även använts om ?grund? och ?dålig brunn? i Brändö. Grövlan, brunn i Kökar, kan återge denna betydelse. (TER:107)

Gubb-

(vanl. gobb-, ställvis gubb-, gɷbb-) i Gubben grund Pa Hi Br Te En Kn La, Kalkgubben sjömärke Mm, Kråkgubben sten Pä, Stengubben kummel Ky, Trollgubben grund Ko, samt ca 250 namn på ant. Gubb-, som Gubbgrund(et) Fö Pa Hi Re Kn Kh, Gubbgärdan allm., Gubbholmen Pa Iå Mm Vö Nb Kb, Gubbkärr(et) Su Fö Ki Te, Gubbudden Sa Fö Pa Bo, Gubbåker(n) allm., alternativt Gubbens- (gobbas-) i t.ex. Gobbasgärdan Pa Bo Vö Nb Nv, Gubbasören Bö La, eller (gobbens-, gobbis-) i Gubbensgrundet Ko Na Pe, Gubbenskärr(et) En Iå He osv. Till sb. gubbe för 'äldre man', 'övernaturligt väsen' (FO) el. 'farledskummel'. Betr. former på Gubba- (gobba-), som Gubbaglo Hi, Gubbategarna Df, Gubbavekan Fb, jfr FO gubba-. (LEX)

Gubbas

som beb.namn (gubbas) Pä Nä och (gobbas) Bo Mö Lt Kv. Till kortf. Gubbe av Gudhbiorn el. personbin. av gubbe. (LEX)

Gubbskägget

grund Iå. (LEX)

Gud-

i Guds namns grundet Hi, Gud vare lov odl. Py. (LEX)

Gudfars-

(gufars-) i Gudfarsbacken Si, Gudfarsbrunnen Li, Gudfarsstranden Pä. Till sb. gudfar. (LEX)

Guding(s)-

(gu:dings- ÅL, gɷ:dings- Hi, guding(s)- ÅB En) i Guding(s)grund(et) Bö Ho Ko Na, Gudingshällen Vå, Gudungsklackarna En, Gudingklobb Hi, Gudingsnäset Hi. Till dial. guding 'ejderhanne' (FO). (LEX)

Gudmors-

i Gudmorosgärdan Sv. Till sb. gudmor. (LEX)

Gudmunds(-)

som beb.namn Gummus (gummu(n)s) Ec Ko, (gɷmmɷs) Po Mu Pu La, (gommɷs) Ma, samt i t.ex. Gummus dalen, -mossen Ko, Gummus kärret Df, Gummusbäcken, -kilen Po, Gummuskärret Mu. Till mansn. Gudhmund. (LEX)

Gugg-

i Guggas stuga Pe, Gugghals vik Na. (LEX)

Gul-

(gu:l-) i Gulan grund Kn, Gulberget Bö, Gulkläppen Kö, Gulknobban So, Gulkobben Kö Bö En, Gulskär Le Fö Na, jte Gula grynnan So, Gula knallen Hi. Till adj. gul, syftande på lysande uv-grund el. gul lav. Jfr Gål-. (LEX)

Gull-

(vanl. gɷll-, ÅL gull-) i Gullberget Sa Si Sb Pö Mu, Gullböle Fb Br Te, Gullholmen En Sn Po Ka, Gullhällan Kh Or Kb, Gullskär Vå So Kö Ko, Gullö En, Gullören Ho Bo. Till sb. guld, gull, berömmande? (LEX)

Gull(ans)/es(-)

(gɷll-) i gårdsn. Gull(ans) Nä, Gullans Öv, Gullis Re samt Gullansgrundet, -viken Nä, Gullisgrynnan Re, Gulleshagen, -sveden Pe. Till kortf. Gulle av Gudhlev el.d. (LEX)

Gullar-

i Gullarörarna Vf. (LEX)

Gullkrona

Utanför i Nagu skärgård ligger den bekanta skärgårdsbyn Gullkrona. Namnet är oförklarat, men det kan i varje fall inte såsom sägnen berättar ha föranletts av att någon svensk drottning skulle ha tappat sin krona vare sig i själva byn eller i fjärden utanför. Den enda sannolika förklaringen är att också det är ett ursprungligt finskt namn på -ruona, kanske ett Kultaruona? (SKG:176)

Gullmes

(gɷllmes) hn Lf Nä, med Gullmeshagen, -mossen. Till mansn. Gudhmar el. Gudhmund. (LEX)

Gulu-

i Guluskär (gu:lu-) Kö. (LEX)

Gum-

dels som gɷm- i bynamn Gumbacka Ky, Gumböle Iå Es Si, Gumnäs Po, Gumtäkt He och Gummossen Re, Gumskär Ko, Gumören La samt beb.namn Gummens La, Gummis Tu Tj, dels som gom- i Gomholm Ha, Gomkilen vik Pä, Gomåkern Sa och Goms hn Lt. Åtm. de förstn. till kortf. Gumme av Gudmund. (LEX)

Gumman(-)

(gɷmman) i Gumman holme En, Mossaholmsgummorna holmar Py samt Gummansgärdan Te En Sn, Gummanskärr Po, Gummanskärret Si. (LEX)

Gummar-

i Gummarbacka (gomar-) by Db, Gummarvik Bo. Till mansn. Gudhmar? (Thors, FP:39). (LEX)

Gummus(-)

se Gudmunds(-). (LEX)

Gump-

(gomp-) i Gumparna notvarp Ki, Gåsgumpen udde Br, Hästgumpen berg Sn, samt Gumpnäs- Si. Till sb. gump för kroppsdel (FO), syftande på formlikhet? (LEX)

Gums-

(gums- el. goms- öÅL) i ett 20-tal namn, de flesta åländska, t.ex. Gumsan holme Kö, med Gumsans ström, Gumsgrundet Sa Bö, Gumshagen En, Gumsholmen Jo Fö, Gumsören Vå Ku Bö. Till djurordet gumse 'bagge' (FO). Jfr Gomsan. (LEX)

Gund-

se Gunn-. (LEX)

Gung(an)-

(gɷng-, öNL gung-) i ett 50-tal namn, de flesta i NL, t.ex. Hjortrongungan kärr Bö, Gungbacken Vf NL, Gungberget öNL, Gunggärdan Pä Li, Gungmalmen St, Gungmossen Pä, Gunganbacken Bo Pä, Gungarbacken Nä, Gungarklint Fö, Gunga(r)mossen Pu. Till sb. el. vb gunga, syftande på bygunga el. gungande mark. (LEX)

Gunn-

(gɷnn-) i Gundby (gɷmmbi) Ki Te, Gunndal, -gärd odl. Pe, Gunndava Sn, Gunnholmen Df Br, Gunnäset Hi, Gundvik by Pa och Gunnviken Iö Hi, Gunnängen Ki, Gunnören Kn. Åtm. de förstn. till kortf. Gunne av mansn. Gunnar el.d. (LEX)

Gunnars(-)

(gunn- ÅL el. gɷnnars) som beb.namn (ett 20-tal) samt i ett hundratal namn som Gunnarsby Su Ky, Gunnarsböle Iå, Gunnarshamn Sa Bö, Gunnarskulla by Ky, Gunnarsten skärgr. Bö, Gunnarsvik(en) Pa Po Ka Iå, Gunnarsö Br En. Till mansn. Gunnar. (LEX)

Guss(-)

(vanl. guss) i beb.namn Guss Ky Es He Sv, Gussböle Lt, Gussdal Kar, samt Gussholmen Kh, Gussängen Es, kanske Gushagen, -skogen, -åkern (gu:s-) Db. Till mansn. Gutze el.d. (LEX)

Gussa(r)-

i Gussanäs (guss-) Lu, Gussarnäs (gɷss-) Df. (LEX)

Gusslan

(gusslan) skär Kö. (LEX)

Gustavs(-)

(guss- ÅL öNL, vanl. gɷsstas) som beb.namn (60 st.) samt i ett hundratal namn som Gustavsbacken allm., Gustavsberg sFL, Gustavsgrundet Fö St Re La, Gustavsgärdan Ec ÖB, Gustavskärr(et) Lu Vå Pa Vf En Tj, Gustavsängen Jo Mm. Till mansn. Gustav. (LEX)

Gutorna

(gu:tona) skogsäng Fi. Till sb. gjuta? (LEX)

Gutt(a)-

(gɷtt-) i Guttholmen Ka, Guttakärret Sb, Guttaviken Mu och Guttas grundet Mm. Till personn.? (LEX)

Gyll-

i Gyllbotten notvarp och Gyllnäs- (gill-) Bo, Gyllfall omr. Na (ä. gyllfalld), samt (jyll-) Gyllklobben Fö, Gyllkull odl. Vö, Gyllskär Iå. Oförklarade. (LEX)

Gylles-

(djyllis-) i Gyllesgrund Kv, Gyllesäng Tj. Jfr följ. (LEX)

Gylling(s-)

som beb.namn Su Li Nv samt i bl.a. Gyllingsbacken Su Nv, Gyllingbådan Ku, Gyllingsnäs, -strömmen Pa. Till släktnamn? (LEX)

Gylsing(s)-

i Gylsing(s)kärret (jyls-) odl. Ka. (LEX)

Gylt-

(jylt- el.d.) i Gyltan skär En Bo, kärr St, fjärd Pa, Gylten skär Na, Gylto ö Fö, Gylt(ö) by Ko, med Lillgylt, samt ett 50-tal namn som Gyltbacken Lt Kh, Gyltgrund Sb Kh, Gyltholmen Hi Iå, Gyltkärr(et) Iö NL Or Kr, Gyltmossen Bo Pä Lf, Gyltskär(et) Hi Iå, Gyltviken Ko En Si Tj. Till dial. gylta 'sugga; snigel' (FO). Jfr GÖLP(A). (LEX)

Gymmer-

i Immer- el. Gimmerholm ((j)imbær-) Bö, Gymmerskär Na. Till dial. gimra, gymra 'ungt honfår' (FO). (LEX)

Gyrkel-

i Gyrkelholm(sfjärden) (djyrkæl-) Öj. (LEX)

Gyras

(gy:ras) gård He. (LEX)

Gyttj(e)

(jyt(j)i- o.d.) i Gyttja (gyti) by Na, med Gyttjaviken, Gyttjorna odl. Po samt ett hundratal namn på Gyttje-, de flesta i ÖB, t.ex. Gyttjebäcken Kb, Gyttjeholmen Br ÖB, Gyttjekärret Vf Vö Kr, Gyttjepotten Ki Pä Tj, Gyttjevik(en) Iö ÅB NL, kanske Jittkil omr. Bö. Till sb. gyttja 'ävja, dy' (FO). Jfr Ju-. (LEX)

Gåd(a)-

(god-) i Gådaholm Pa, Gådåkern Pa. (LEX)

Gål(a)-

(gå:l- el. gola-, ÅL gå:lo-) i ett 30-tal namn som Gålgrundet Na, Gålhuvudet Ko Na, Gålklint Pa, Gålkläppen Kö Ko, Gålkobb(en) So Kö Na, Gålstenen Mu, Gålör(en) Ho Na Pl Sv, Gålakobb Ko Na, Gåloskär Kö. Till adj. gål 'gul' (FO), vanl. syftande på gul lav. (LEX)

Gåli-

(goli-) i Gålibacken, Gålibergen, Gålisjö(n), Gåliängen Ka. (LEX)

Gån(a)-

i Gånholm (gå:n-) Bö samt Gunabacken och -bäcken (guna-) Bo och Gunabäcken (gɷna-) Lt. Oförklarade. (LEX)

Gång-

(gong-, ä. gang-) i Gröna gången holme Sn, passage Kn, samt Gångberget Na Sn, Gångklobb Ko, Gångkärret Pä, Gångskär Kö. Till sb. gång 'gående' (FO). (LEX)

Gångar-

i Gångarberget Kö Lt, Gånganberg Sn, Gångarholm Ko, Gångarviken Nä. Till vb gånga, jfr föreg. (LEX)

Gånggren-?

i Gånggrenen väg Vö, Gånggrensstycket teg Vå. Till vilket ord? (LEX)

Gångspel(s)-

i Gångspel(s)grynnan Sb, Gångspelholmen Lf. Till sb. gångspel 'vindspel' (FO). (LEX)

Gångspång-

i Gångspång(en) odl. Kh Vö samt Gångspångsklubben Tj, Gångspängerrapan Nb. Till dial. gångspång 'bro av kluvna trädstammar i sankmark' (FO). (LEX)

Gåp-

i Gåpo (gå:p- el. gɷ:po-) omr. Ha, med Gåp bergen och Gåp sundet. (LEX)

Går-

se Gorr- (LEX)

GÅRD

(gå:rd el. gå:l) i omkr. 1700 namn på gårdar, de flesta i öÅB vNL, t.ex. de allm. Norrgård(s), Södergår(s), Västergård(s), Östergård(s) och Mellangård(s), Uppgård(s), Nedergård(s), Nygård(s), samt Nästgårds ÅB, Storgård(s) öÅB NL ÖB; former på -gårds är vanl. i ÅB, på -gården i ÖB, liksom gårdsgruppsnamn som Kroknäsgårdarna Ma, Sigfridsgårdarna Or. Med dem sammanhör t.ex. Gårdsbacken Ho, Gårdsbrunnen Sa Bö, Gårdshagen Fi Sa Ma och Gårdse(n)sberget Fb, Gårdsesviken Vö. Till sb. gård 'bondgård' (FO).

Dessutom i ett 70-tal odl.namn, främst i ÖB, t.ex. Skomakarsgården Sa, Skaggårdarna Ku, Sjögården Nä, Mossagården Kb, och i namn som Smågårda vik Ge, Gammelgårdarna vik Bö, Ormgården vik Hi. Till sb. gård för 'inhägnad', 'gärdsgård' el.d. (FO). (LEX)

-gård

ca 115 ägonamn. De vanligaste betydelserna av gård i finlandssvenska dialekter är dels 'gärdsgård', dels 'tomtplats med byggnader' (FOms). Vid en närmare granskning visar det sig att namnen huvudsakligen är sekundära namn och primärt syftar på tomtplats eller någon annan sorts "gård". T.ex. Gammelgården i ett trettiotal odlingsnamn framförallt i Österbotten och på Åland är namn som syftar på tomter eller platser där det förr har stått boningshus, "gamla gården" (jfr Huldén 1952:24). Liknande fall är Nygården och Andragården, som också betecknar åkrar i Österbotten. Primärt syftande på bosättningar är vidare nutida åkernamn som Kraftasgården (soldaten Kraft) i Karleby, Blindmansgården (där bodde en blind man) i Pedersöre, Skomakarsgården i Lemland m.fl. På odlingsområdena har överförts gårdens eller torpets namn.

Många andra ägonamn på -gård kan härledas till någon annan typ av sammansatta appellativ, t.ex. Djurgården, som påträffas i Hammarland, Gustavs, Snappertuna, Fägårdarna i Geta, Ingå, Karleby, Kalvgården i Houtskär (jfr app. djur-, fä-, kalvgård FO, FOms). Liknande fall är Rågården, Snappertuna, Korsholm, Vörå, och Sjögård(en), Lemland, Lumparland, Närpes (jfr app. rå-, sjögård FOreg.) m.fl.

Det förekommer också ägonamn på -gård som är uppkallelse- eller likhetsnamn, t.ex. Rosengården, Vingården, som påträffas särskilt i Nyland, och Borggården, upptecknat på Åland. (ÅÄH:116)

Gås- 1

(gå:s-) i Gåsen grund Kar, sten Vf, samt över 300 namn på Gås-, de flesta vid sydkusten, t.ex. Gåsberget Bö So Hi Be, Gåsbäck(en) ÅL, Gåsgrund(et), Gåsholm(en) och Gåskärr(et) allm., Gåsmyra ÅL, Gåsskär(et) ÅL ÅB Kh, Gåsvik(en) och Gåsören allm. Till fågelordet gås. (LEX)

Gås- 2

i Gåsarv (gå:sar(v)) by Sj och Gåsas (gå(:)sas) gård Ho Iå. Till mansn. Gutze. (LEX)

Gåsar-

i Gåsarbäcken, -viken, -ängen (gå:sar-) Bo. (LEX)

Gåsta

el.d. som Gåsto (gɷ:stɷ) odl. Sa (sank), med Gåstohagen, och Gåsta (gå:sta) bete Su. Jfr Hellberg SNF 68:134). (LEX)

Gåta-

i Gåtafall (gota-) odl. Na. (LEX)

Gåtas

(gotas) hn Pe, med Gåtaslöten. Till ett mansn. Gote? (LEX)

Gåv-

(gå:v-) i Gåvan holme En Sn, med Gåvgrundet En, Gåvsundet Sn, jfr Morgongåvan holme Iå, Faddergåvan odl. Nä. Till sb. gåva, syftande på donerad mark. (LEX)

Gädd-

(jædd- el.d.) i ett hundratal namn som Gäddberget Iå Sj, Gäddrag by Bo, Gäddgloet Kö St, Gäddgrund(et) Ku En Bo Sv, Gäddkärr Te Ka, Gäddvarpet En Ky Bo Be Bj Mu, Gäddvik(en) Ha Iö Na Df NL Re Öj, jfr Gäddbergsö by St (personn.?). Till fiskordet gädda. (LEX)

Gädda(s)

(jædd-) som beb.namn Gädda Nä La, Gäddas Re Kh. Till personbin. Gädda. (LEX)

Gäddhuvudet

grund Ku, syftande på formlikhet. (LEX)

Gäddlevern

grund Hi, syftande på formlikhet. (LEX)

Gäddskallen

grund Sa Iö Ko, udde Bö, syftande på formlikhet. (LEX)

Gäddtarmen

vik Vf, sund Hgö, syftande på långsmal form. (LEX)

Gäl-

(ÅL jæ:l-, övr. jæil-) i Gälberget Sa Fö Bö Ho Be, Gälgrund(en) Vå Iö Ko. Till vb gela 'rensa fisk' (FO). (LEX)

Gäll-

(jæll-) i Gällbacken bydel Nä, Gällberget Kh, Gällängen Nä samt Gällanbetan odl. Kb. Till vb gälla 'kastrera' (FO)? (LEX)

Gällar(en)s

(jællar(e)s el.d.) som beb.namn Ka Nä Kb. Till sb. gällare 'kastrerare' (FO). (LEX)

Gär-

(jær-) i Gärskär Na Hi. Jfr Järo-. (LEX)

GÄRDA

(vanl. jæ:l-, ofta jæ:rd- el.d. i Su Ko Na Pa öNL) i ca 8000 namn på små odlingar, de flesta i NL ÖB, ibl. i obest. form som Västergärd Ho, Stubbgärd Bj, vanl. best. form som de allm. Backgärdan, Bastugärdan, Havergärdan, Kalvgärdan, Långgärdan, Nygärdan, Rigärdan, Skog(s)gärdan, Soldatgärdan, Storgärdan, Östergärdan. Dessutom i ett 50-tal namn som Gärdback(en) Vå Ho Bo Lt, Gärdkärr Lu So En Iå, Gärdtegen Fi Fö, Gärdshagen Fi. Till dial. gärda 'inhägnat åkerstycke' (FO). (LEX)

-gärda

ca 7960 namn. Namnen på -gärda är en av de största namngrupperna i hela materialet. Beläggtätheten är störst i Österbotten (3200), i synnerhet i norra Österbotten (1980). Mycket frekvent är namntypen också i östra och västra Nyland (1570 resp. 1270). Mellersta Nyland (6) saknar nästan helt namn på -gärda.

Namnen är bildade till det i finlandssvenska dialekter allmänna sb. gärda f. 'inhägnat åkerstycke, täppa' (FOms). Gärda, i ä. fsv. en feminin parallell till gärde n. 'inhägnad', är ett verbalsubstantiv till gärda 'bygga gärdsgård, sätta upp stängsel' (SAOB G 1617 f.). Verbet är liksom sb. gärde en avledning av gård, fsv. garþer (SAOB G 1619, G 1538). Gärda och gärde har ursprungligen betecknat stängslet eller gärdsgården, men har överflyttats att avse själva marken som är inhägnad.

Lokaler med namn på -gärda i södra Finland är i allmänhet mindre än lokaler med namn på -åker och ligger utanför dem, eller är eventuellt en inhägnad del inom ett större åkerområde. Enligt äldre kartor från Österbotten är det uppenbart att lokaler med namn på -gärda kan vara de stora, centrala åkerområdena i en by, medan odlingar med namn på -åker kan vara mindre och ligga utanför "gärdorna".

På Åland har namn på -gärda ofta obestämd form, t.ex. Lergärda, bete i Önningby, Jomala. Det är ett drag som observerats också i fråga om andra namnleder på Åland (se t.ex. -åker).

Vid sidan av de allmänt vanliga namnformerna i bestämd form på -gärdan uppträder också namn på -gärd sporadiskt i Åboland i socknarna Houtskär, Nagu, Korpo, Pargas, samt i Österbotten i Björkö, Replot, Kvevlax, Maxmo och Korsholm, Munsala, Nykarleby och Larsmo, exv. Ladugärd, åker i Karby, Korpo, Nygärd, åker i Harjux, Munsala, Svedjegärd, åker i Larsmo. På grund av ovillkorlig apokope (se Ahlbäck 1945:1 ff, karta hos Ivars 1988:144) påträffas sådana former regelrätt också i södra Österbotten.

Namnen på -gärda är i allmänhet tvåledade singulara sammansättningar. De frekventaste namnen är Nygärdan (284 belägg), Storgärdan (223) och Rigärdan (203). Vanliga sammansättningar med över hundra belägg är vidare Backgärdan, Bastugärdan, Hemgärdan, Kvarngärdan, Lillgärdan, Långgärdan, Norrgärdan, Sandgärdan och Västergärdan. Det är samma slags förleder som i namnen på -åker.

Ett typiskt drag i namnen på -gärda är förleder i form av ett personnamn eller en personbeteckning, t.ex. Moses gärdan, åker i Bällarby, Karis, Brita-Lenas gärdorna, "åkerlappar" i Vexala, Munsala.

Med personbeteckningarna anges att ett stycke jord är anslaget åt eller har blivit upparbetat av vederbörande. I vissa fall syftar det på att personen i fråga bor på platsen, t.ex. Finskans gärdan, åker i Hästbacka, Terjärv, om vilken sägs "finsk kvinna bodde här". Skräddarsgärdan är allmänt som namn på en odling disponerad av byskräddaren, och av samma typ är Båtsmansgärdan, ett frekvent namn på Åland och i Åboland, samt Soldatgärdan, vanligt i Österbotten och Nyland.

Farfars- och Farmorsgärdan och ibland Morfars- eller Mormorsgärdan (vanligare att sonen övertog gården?) förekommer tämligen allmänt och syftar ofta på att gärdan är ett slags sytning för en äldre generation. (ÅÄH:108)

Gärda-

i Gärdaåkrarna (jæ:la-) Ec. Till vb gärda 'avgärda' (FO). (LEX)

Gärd(o)s

(jæ:l(ɷ)s) som beb.namn Gärdos Kv, Gärds Nä. Till personbet. bildad till sb. gärda. (LEX)

Gärds(e)l-

i Gärdselkärret (ge:sel-) Bo, Gärdselslanga (jessel-) udde Sa. Till dial. gärdsel 'gärdsgårdsvirke' (FO). (LEX)

Gärs- 1

(jærs- el.d.) i ett 20-tal namn som Gärsgropen Be, Gärsgrund Bö Ko, Gärsgrynnan Pa, Gärsstenen/-arna La Tj, Gärsviken Ha Re. Till fiskordet gers, gärs (FO). Jfr Girs-. (LEX)

Gärs- 2

i Gärsgrynnan Sa, Gärsholm Bö och Gärsängen En (jæ:rs-), Gärsskär Vå (jers-). Oklart ursprung. (LEX)

Gärsa

(djä:ssa) hn Ec. Till personbin.? (LEX)

Gäss-

i Gässgrund Ko och Gässholmen Pä (jæss-), Gässkulla (gæss-) Pa. Till plur. gäss av fågelordet gås? (LEX)

Gäst-

(jæsst-) i gårdsn. Gest Ho Es, Gestus Ho, samt Gäst(ans) by Sn, med Gästbukten, -fjärden, -hamnen, Gästans by Sj, kanske Gästback torskbank Ko, Gästäng Su. Till mansn. Gästil. (LEX)

Gäster-

(jæsstær-) i bynamn Gesterby Su Ki Ky Si, Gästerby Po, Gästerböle Pa, Gästers(j)ö Sn samt Gesterbäck (gæ:stær-) Si. Bynamnen till personbet. gästrike 'person från Gästrikland'. (LEX)

Gästgivar-

i beb.namn Gästgivars ÅL Ko NL ÖB samt Gästgivaren grund Vå Ko, notvarp Bo och bl.a. Gästgivarsfladan Le, Gästgivarsgärdan Ku Ka, Gästgivarmalmen Te, Gästgivarsviken Pe. Till yrkesbet. gästgivare resp. ngt av beb.namnen. (LEX)

Gävlings-

i Gävlingsgrunden (jæ:vl-) Df. Ordlekande?; inte till dial. gävling 'gavellada för foder' (FO). (LEX)

Gäv(u)-

i Gävskäret (je:v-) Nä, Gävuholm (jævɷ-) Iå. (LEX)

Göd-

(jö:d-) i Kalvgödorna grund Ge, Gödör Fö, jfr Gödiskättan odl. Sj. Till vb göda, jfr gödeskätte 'gödningskätte' (FO). (LEX)

Gök-

(vanl. jö:k- el.d., i öNL nÖB göuk-) i Göken notvarp La samt ett 20-tal namn som Gökbacken Nb Pu Tj, Gökberget Te Po, Gökholm(en) Fö Lt, Göknabba odl. Pe, och Göksbådan Kö, Göksdalen Pa, Gökskärr Jo. Åtm. de förstn. till fågelordet gök. (LEX)

Gök(s-)

i bynamnet Göks (jö:ks) Sj, med gårdsn. Stor- och Lillgöks och Göksbäcken, -vägen, samt Gök hn Kh. Till personbin. bildade till fågelordet gök. (LEX)

GÖL 1

(vanl. jö:l, jölæn, ÅL Hi jö:læn, Pa mNL -jöle) i omkr. 200 namn på vikar, bottengölar, ågölar, sankmarker, t.ex. Gölarna gungfly Su, Bodkargölen mosse Le, Storgölen vik Vå, Västergölen äng Bö. Svinö göl bottengöl, notvarp Ho, Falkgölen sjö Po, Storgölet ågöl Sj, Gorrgölen äng Sb, Fingersögölen sundgöl Öj samt bl.a. Gölblekan grund Ko, Gölkärr Vå, Göludden Kö Ku Bö Ho, och Gölapotten En Pe, Gölasundet Si. Till sb. göl 'fördjupning i sjöbotten' el.d. (FO). Jfr följ. (LEX)

-göl

Kusternas namn på -göl uppgår till omdring 40; dessutom finns det ett större antal göl-namn som har betecknat utvidgningar i åar, vattensamlingar, sankmarker, odlingar m.m. Namnen förekommer i alla delar av området och har normalt bestämd form på -gölen, vanligen uttalad kort -jölen. Exempel är Bengtsgölen i Finström, Ingvarskärs gölen i Kökar, Surnon gölen i Houtskär, Gölen i Ingå och Bässörs gölen i Öja. Ordet göl är allmänt känt för 'vattensamling'; syftning på en fördjupning i havsbotten har det i dialektordet gölbacke för 'bottensluttning' (FO). (SKG:144)

-göl

I Nyland uppgår namnen på -göl till ett hundratal, i Österbotten till ett sjuttiotal. På Åland påträffas ett fyrtiotal göl-namn, av vilka de flesta numera betecknar vikar, odlingar och sankmarker. I Nyland och norra Österbotten har göl ofta använts om utvidgningar av åar.

Betydelsen ?djup utvidgning av å eller bäck, särskilt nedan om fors? är känd i Esse och Nyland. Ordet är också belagt i betydelsen ?fördjupning eller bottenhål i å eller bäck? i norra Österbotten och Pernå och ?i sjö eller fjärd? i Ingå, Houtskär och Korpo. Denna betydelse ingår i namn som Abborrgölen och Långstrandsgölen i Nedervetil, Stora gölen i Purmo eller Gölen i Esbo, alla djupare ställen i en å. Betydelsen ?vattenfylld grop, vattenpuss, pöl? för göl torde ingå i många västnyländska namn på små träsk. Till den gruppen hör namn som Abborrgölen i Karis, Falkgölen i Ekenäs eller Fräkengölen i Pojo.

Namnen har normalt bestämd form -gölen, uttalad -jölen med kort ö, i Österbotten även -jöle eller -dsöle med n-bortfall, på Åland -:len. I Nyland, speciellt i Sjundeå, Degerby, Kyrkslätt, Esbo och Helsinge påträffas formen -gölet, som i Storgölet i Ekenäs och Degerby eller Båtgölet i Esbo. Över hälften av namnen innehåller appellativer eller ortsbeskrivande adjektiv som bestämningsled, som Fräkengölen i Pojo, Lillgölen och Storgölen i Borgå samt Svartgölen i Karleby. En fjärdedel av namnen har den osammansatta formen Gölen eller Gölet, Gölarna. Exempel på namn som innehåller ett ortnamn, är Lillforsgölet i Esbo, Nybrogölen i Mörskom, Långstrandsgölen i Nedervetil. Göl-namn av denna typ förekommer oftare i Österbotten än i Nyland. (TER:186)

Göl- 2

i Gölby (jö(:)l-) Jo. Till ett mansn. Gyrdh. (LEX)

GÖLJA

(jöllj-) i Göljan ågöl Sj, Göljorna äng Ku, samt Göliglo (jöli-) Iå och Gölihalsarna äng Ky. Till dial. sb. gölja = göl. (LEX)

GÖLP(A)

(jölp-, Ec NL jælp-) i ett 50-tal namn som Gölp strand Ho Na, Gölpan vik Na Kb, skär Ko Na En, odl. Pa Ki Ec, Gölpo by Ki, holme Ge, vik Hi, Smörgölpo odl. Ku, Tvigölp(en) skär Iö Ho Ko, Tvi(h)jälp(an) skär Hangö Es, Djupgölpan ågöl Nv, samt t.ex. Gölpobacken Ki, Gölpglo Ho, Gölpo minnet Hi, Gölpviken Vå Fö. Till dial. gölpa 'göl, vattenfylld grop' (FO), vanl. i namnen urspr. syftande på gölartade vikar. Jfr Gylt-, Tvigölp. (LEX)

-gölpa

Till ett fyrtiotal uppgår också namnen på -gölpa, som förekommer ställvis i alla landskap, de flesta fallen i Skärgårdshavet. Typiska exempel är viken Gölpo i Kumlinge, strandområdet Gölpor i Houtskär och sankmarken Munsö gölpan i Öja. I flertalet fall är orterna numera vattensamlingar, sankmarker eller odlingar. Påfallande ofta ingår beteckningen i namn på skär eller grund, som Tvigölpen, Gölpingen. De förtjänar sitt eget avsnitt här bredvid.

Ordet gölpa finns bara belagt i dialekterna för 'göl, vattenfylld grop' och (överfört) 'fack i sädeslår, plånbok o.d.' (FO). I strandnamnen har det tydligen från början syftat på fördjupningar, vikar el.d. Landhöjningen har sedan medfört att namnen har fått en mera obestämd syftning och att ortsbegreppen har brett ut sig. (SKG:145)

Göm-

i Gömskär (jömm-) Na. Till vb gömma, el. = Jämn-? (LEX)

Gömmas-

i Gömmasåkern Mö. (LEX)

Göns-

i Gönsören (göyns-) Ho. (LEX)

Görans(-)

(jö:ran-) som beb.namn Görans Ha Fi Sa Fö Pä, Göranas Re samt t.ex. Göranshagen Nb, Görans kobben Bö, Göransåsen Kr. Till mansn. Göran. (LEX)

Görd-

i Gördböle (ä. jö:l-, 1745 Giördböhl) by Sm. (LEX)

Gös-

1 i Gösbacka (jö(:)s-) by Ka. Till ett personbin. Göter? (LEX)

Gös- 2

(vanl. jö:s-) i Gösstenen Py, Gösvarpet Br, kanske Gösagrundet (jysa-) Pä. Till fiskordet gös (FO). (LEX)

Göstas

(vanl. jösstas, i Sj Pä ÖB jö:st-) som beb.namn Su Ho Si Bo Pä Vö Tj Kr, jte Göstis Sj, och i Göstasgärdan Mu, Göstaskleven Ho. Till mansn. Gösta. (LEX)

GÖTA

(göut-) i odl.namn Götan/-orna He Si Bo, Storgötan odl. Si Bo, samt bl.a. Götbacken Si Bo, Götstenen råsten Si Bo, Götudden St, Götängen He Bo. Till dial. göta 'däld, vattensjuk mark' (FO), jfr GJUTA. (LEX)

Göta

I Helsinge (mNL), samt i Sibbo och Borgå (öNL) finns parallellt med namn på -gjuta en specialform Götan (göuton). Lokalerna sägs ofta vara dalsänkor, där det rinner en bäck igenom. App. göta, i avljudsförhållande till gjuta, betyder 'däld, genom vilken det rinner ett vattendrag; låg, vattensjuk mark' och har belagts i Sibbo (FOms; se också Thors 1953:104). (ÅÄH:312)

-göta

I Helsinge, Sibbo och Borgå finns det belägg för -göta, som har ansetts vara en avljudsform av gjuta ?däld, genom vilken det rinner ett vattendrag, vattensjuk mark?. Som exempel kan nämnas Götan som betecknar en dalsänka i Sibbo. (TER:101)

Götis

(jö:tis) hn Db. Till personbet. göt. (LEX)

Göul-

i Göulören (göwl-) Iö. Till dial. göl 'tokeri' (FO). (LEX)