Namnledslexikon:O

Kohteesta Sanat
Loikkaa: valikkoon, hakuun

InfoABDEFGHIJKLMNOPRSTUVYZÅÄÖ

O-

(ɷ:-) i Okärren Te, Onäs beb. Sj, Onäsåkern En (1695 Ånäs-). Oförklarade, jfr Od-. (LEX)

Obb-

i Obbnäs, udde och by Ky. (LEX)

Od-

(ɷ:d-) i Odhagen Po, Odmossen Pä, Odnäs Po, Odstenen Te. Oförklarade, jfr O-. (LEX)

Odelning-

i några odl.namn i vNL, Odelningen Br Te Ka, -arna En och Träskodelningarna. Folketymol. form av sb. -odling. (LEX)

Oden-

(ɷ:dæn-) i Odensö ö och by En samt ? Odensnäs beb. Sn och ? Odenström omr. Sa. (LEX)

-odling

(-ɷ:dl-) i tiotals odl.namn Odlingen Iå He Bo, Nyodlingen Df NL ÖB, Märgmossodlingarna Öv samt Odlingsvägen Bo. Till sb. odling. (LEX)

-odling/nyodling

Odling och nyodling ingår i namn, som troligtvis har tillkommit ganska sent. Flera av benämningarna kan dateras till 1920-, 30- och 40-talet. Informanterna minns ännu uppodlingsprocessen; Nyodlingen, åker i Överpurmo, Purmo är enligt uppgift uppodlad ca 1930, Nyodlingen, åker i Bredslätt, Ingå, är "uppgjord på 1920-talet". Det var en tid då man ännu startade uppodlingsprojekt och odlade upp hela skiften på gammal skogs- eller ängsmark. Namn som tyder på detta är t.ex. Märgmossodlingarna, odlingsfält i Överträsk, Övermark, Äggmossaodlingarna, odlingsfält i Västerby, Pyttis.

Ungefär en tredjedel av namnbeläggen utgörs av namn på -odling, ungefär två tredjedelar av namn på -nyodling.

Benämningarnas kronologi visar sig tydligt i ett par fall från Borgå. Två åkrar i byn Kallola hette i Othmans uppteckningar år 1909 Nyodlingen. I Kartanos uppteckningar 1971-72 har ny fallit bort och de åtminstone ca 70 år gamla åkrarna kallas då Odlingen. (ÅÄH 160)

Odon-

(ɷ:don-) i Odonberget Ha Fö Pa Bo, Odondövlan Ki, Odonkleven Fö Sj, Odonkärr(et) Ha Na Pa Ki Iå Si Pä, Odonmossen NL ÖB, Odonskär Fö Hi Vb, Odonängen Bo. Till växtordet odon. (LEX)

Offer-

i Offerberget Po, Offergärdan Ec Te, Offerkullen Sn, Offerkällan Le samt Offerkistan sten Or och Offrankällan Si, Offranstenen Vö. Till sb. offer el. vb offra. (LEX)

Ofsar-

(offsar-) i Ofsarslätt och Ofsaräng Ha. Oförklarade. (LEX)

-ois

i fi. lånenamn som Ispois Åbo, Miemois Vö. Av fi. böjn.former på -oinen, -oisissa av namn på -oinen. (LEX)

Oja-

i fi. lånenamn som Ojakorp Kb, Ojalot Ko, Ojanper Si. Till fi. oja 'bäck'. (LEX)

-oja

Lånenamn på -oja påträffas ett hundratal gånger i svenska trakter. Namnen är rena finska namnbildningar som har lånats som sådana. De flesta av namnen förekommer i Nyland. Vanligast är de i Mörskom, Borgå, Sibbo och Lappträsk. Exempel är Isoniitynoja i Karislojo, Myllyoja i Borgå och Sahaoja i Esbo. Ordet oja kan i finskan användas om bäckar, mindre åar och också om grävda diken. Primärnamnen är bildade till finskans oja ?dike?, ?bäck, rännil?. (TER:232)

Ol(a)-

(ɷ:l-) i beb.namn Olans Nä, Olar(e)s Kö Sn Es Si Iå Ma, Olas So Kö Ki Bo, Oles Vö Kv och Oldansos Ku samt i bl.a. Olarssveden Ec, Olasböle Pa, Olaskär Kö, Olasvika Ge, Olasören La. Till mansn. Olav, Olev, Olof eller ngt av beb.namnen. (LEX)

Olga-

i beb.namn Olgas Vå Bj och t.ex. Olgas gärdan Bo, Olgasviken Vö. Till kvinnon. Olga. (LEX)

Olj-

i Oljan flade Na och bl.a. Oljebergs- Li, Oljeberget He, Oljebetan odl. Nv, Oljegrund Ky, Oljolandet odl. Pu. Oförklarade. (LEX)

Olk-

(olk-) i Olkholm Bo, Olknäset En. (LEX)

Oll-

i ett hundratal namn som Ollbäcken Si, Ollgärda So, Ollholm Ko, Ollhugget Or, Ollkärret Na Si Bo, Ollskogen Ko Si, Ollskär Fö, Ollvarpet Ho, Ollåkern Es He Si Lt, jfr Olvkärr Ko. Kanske till sb. ulv 'varg'?, eller personbet. (LEX)

Oll(a)-

i ett stort antal beb.namn Oll He, Olla Hi En Ka Iå Db, Ollas ÅL NL ÖB, Ollos Iö Bö Ku, Ollus Or Vö samt i bl.a. Olla näset Hi, Ollasbacken Bo Li, Ollas mossen Ko Db Bo Tj, Ollos dalen Bö, Ollusbacken Vö. Till mansn. Oll(e) eller ngt av beb.namnen. (LEX)

Ol(of)s(-)

(ɷ:l-) i beb.namn Olofs Ha Ho Ko He Si, Olofas Ee, Ols Vö Bj Nä samt i bl.a Olofskil Ho, Olofasvägen Kn, Olsviken Ko, Olsön Ma. Till mansn. Olof el. beb.namn. (LEX)

Olycks-

i Olycksbåda Hi, Olyckshagen Ki, Olycksstenen Na. Till sb. olycka. (LEX)

-om

i namn i ÖB som Stubbom odl. Vö, Vikom odl. Mm, Revom skg. Be, Bergom skog Mu. Av ä. dativ? (LEX)

Ombytes-

i Ombyteshällen Mu. Jfr Ömsan/ar-. (LEX)

On-

(onn-) i Ondal beb. Sn Ka, jte Ondalsberget, -mossen, -vik, -ängarna Sn. Jfr Ons- samt Ån-. (LEX)

Onis-

(ɷ:nis-) i Onisbacken Mö, Onisåkern Db, Oniskören Bo. (LEX)

Ons-

i Onsberget (ons-) Py och (ɷ:ns-) Onskärr Po och Onsäng Sn. Oförklarade. Jfr Oden-, On-. (LEX)

Onytt-

(ɷ:nytt-) i Onyttan skär Ho Na, odl. Mö samt Onyttberget, -kärret Bo, jte Onyttigkulla Iå, Onyttogkobben Na. Till onytta, -ig. (LEX)

Opan-

i Opanholmen Si. Jfr Westman FMS 3 s. 271. (LEX)

Opp-

i några hundra namn, de flesta i ÅL öÅB vNL, t.ex. Oppbrunnen Ho, Oppby(n) bydel Fö Lt Py, gård Na Hi Te, Oppgård(s) ÅL öÅB vNL, Opphagen Fi Ki, Oppsjön Kö, Oppskogen Iå, Oppstu Na På Ki Ka Kv Kh, Oppstunas Sa Vå, Oppåker Sa, Oppängen Pä. Till adv. upp(e), syftande på läge högre upp. Jfr Opp(e) i- samt Upp-. (LEX)

Oppbygga(r)s

i gårdsn. Oppbyggars Hi, Oppbyggas He. Till en folkbet. (LEX)

Oppdräkt-

i strandnamn Oppdräkten Sa Ho, Oppdrätten Sa Vå Le Kö Ku Bö, Oppdrättarna Ko. Till dial. oppdräkt/-drätt 'båtuppdragningsplats' (FO). (LEX)

Opp(e) i-

i ett hundratal namn, de flesta i öÅL öNL ÖB, t.ex. Opp i byn bydel Hi Si Kb Vö Kv, Opp i fladan omr. Bö, Opp i gården Mu Or, Oppigårds Ka Sj, Opp i gärdan Si Nv Tj, Opp i hagen Kb, Opp i kyan Iå, Opp i malmen Pä, Opp i skogen Si Bo, Opp i åkern Si Bo Lt. Till adv. uppe i, syftande på läge högre upp, eller till prep.uttr.? (LEX)

Oppvattens-

i Oppvattenshällen Ha, Oppvattuhällen So, jfr Oppvättnesbådan Kö. Till dial.ord för läge över vattenytan (FO). (LEX)

Oppåt-

i t.ex. Oppåt stenringen vik Bö, Oppåt åsen fiskeplats Ho. (LEX)

OR

(ɷ:r) i några grundnamn i öÅL, Oren, Stenoren, Finnholms oren och Skagsklobb oren alla i Bö, samt i Orfjärden = Örfjärden Na?Pa. Jfr UR i vNL. (LEX)

-or

På Åland och i västra Nyland finns ett tiotal grundnamn på -or, -ur. Det är Oren, Stenoren, Finnholms oren och Skagsklobb oren i Brändö och t.ex. Aluren, Grönuren eller -ören, Rönnkobbsuren och Skräckskärsuren i Snappertuna. Formen är genomgående bestämd och uttalet är -ɷ:ren resp. -u:rn. De egentliga or-namnen förefaller att innehålla en speciell ordvariant or för 'stenigt grund' (FO, jfr SAOB ora). Däremot är väl de österbottniska uttalsformerna på kort -ɷrin, -ɷran av namn som Lappörarna, Valsörarna bara förkortade svagtrycksformer av ursprungliga namn på -ör. (SKG:83)

Orgos-

(orrgos-) i Orgosbergen, -grundet, -gärdan, -udden, -viken (=ä. Orgas-?), alla i Iå. Oförklarade. Jfr Orglosön Hi, av ä. Ormaglosö. (LEX)

Orkel-

i Orklan odl. Na grund Sn, Orkelgrynnan Iö, Orkelnäs Py, Orkel(s)viken Ge. Kanske till fiskordet orkla. (LEX)

-orko

i ett antal fi. lånenamn som Oro odl. Kb Nv, Körok och Värok Ho, Tackork och Tammort Na. Till fi. orko 'fuktig däld'. (LEX)

-orko

Bland dalnamnen finns bara ett fåtal lånenamn. Endast i Åboland förekommer lånenamn på -orko med varierande former. Exempel är Innork och Karenkorg, skogar i Korpo, Nyork, åkrar i Västanfjärd och Kimito, Tackork (Tackork 1540?43), by i Nagu och Öyork, åker i Nagu. Namnen betecknar nuförtiden ofta åkrar och strandområden.

I namnen ingår fi. orko i betydelsen ?fuktig däld, dalsänka, låglänt ställe, fördjupning?. Ordet är känt i västra och sydöstra Finland. (TER:228)

Orm-

(vanl. orrm-) i flera hundra namn som Ormback(en) Ho Ko Sj Lt Kb Pu, Ormberg(et) Vå Ku Bö ÅB NL ÖB, Ormholm(en) Sa So Ky Es Pä Kb Nv, Ormkleven ÅL ÅB, Ormkullen ÖB, Ormskär(et) Kö ÅB NL Re Nä, Ormudden Ge Fi Ho Na NL, Ormön Ec Bö Mm Or samt Ormiskärr(et) Ki Te. Till djurordet orm. (LEX)

Orr-

(orr-) i ett par hundra namn som Orren grund Ko Kb, Orrberget Jo Fö Pa Ki NL Re, Orrbådan Bj Kh Vö, Orrdal(en) Sa Le, Orrholm(en) ÅL Ho Ko En Iå Mm Or, Orrkärr(et) Ha Su Ki Sn Sj, Orrmossen NL ÖB, Orrskär(et) Ec Ha Vå Le Ho Nä Kh La, Orrstenen Fi Ki Bo, Orrören Bö Iå Si. Till fågelordet orre. (LEX)

Orras(-)

o.d. som beb.namn Orras Bo Mö Nä, Orrens Bo, Orris Kh samt t.ex. Orrasbacken Bo, Orraskärret Vö, Orris gärdan Kh. Till binamn Orre resp. ngt beb.namn. (LEX)

Orren-

i Orrengrund Pä, av urspr. Årn-, se Å. Granlund i uppsats (vilken?). (LEX)

Orrkojan

som namn på ett tiotal kojor för orrjakt i NL. (LEX)

Ors(-)

(ɷ:rs) i gårdsn. Ors Iå och Orsklobben Bö, Orslandet Iå, Orsnäs Lo, Orsviken Iå samt (orrs-) i Orsberg Si, Orsholmen Pa. Om Iå-namnen se Zilliacus Orter och Namn s. 85-. De övr. oförklarade. (LEX)

Ort-

(ɷ:rt-) i Ortåkern, -ängen St. Oförklarade. (LEX)

Orvis-

i Orvis bergen, -kärret, -liden Na, Orvismossen Lt. Oförklarade. (LEX)

Orädders

som gårdsn. He. Till personbin. (LEX)

OS

(ɷ:s) enstaka namn som Oset torp och Osbäcken En Tvärminne, Bäckoset Ho, Strandoset Hi samt Oskärret Te, Osmaren Sb, Osstänget odl. Sn. Till sb. os 'mynning'. (LEX)

-os

Enstaka namn på -os förekommer huvudsakligen i Åboland, Hitis och Houtskär. Som bestämningsled ingår os även i nyländska namn som Osbäcken i Ekenäs och Oskärr i Tenala.

Vanligen betecknar namnen källor och bäckar. Bäckoset i Houtskär syftar på början av en utloppsbäck och Oset, Arkoset i Hitis ett källsprång.

Namnen har med ett undantag bestämd form. De är bildade till dialektens os ?naturlig källa, källsprång?, ?mynning?. (TER:192)

-os

(-os) i ca 150 beb.namn, de flesta i vÅB, t.ex. Antos Kb, Dansos Kn, Heikos Or, Kilos Iö, Lassos Ho Kb, Lindqvistos Iö, Pellos Bö o.s.v. Till gen. av personbet. av olika slag. (LEX)

Osel-

(ɷ:sl-) i Oselbacka Kn, Oselholm Fö. Till växtordet oxel? Se även Oxel-. (LEX)

Osen-

(ɷ:sn-) i Osenören Na. Oförklarat. (LEX)

Oskars(-)

i beb.namn Oskars ÅL Ho Hi ÖB, Oskaras Sv samt i bl.a Oskarsbacken Pä, Oskars gärdan Jo Tj. Till mansn. Oskar. (LEX)

Oskift-

i Oskifthopen, -lindorna Fö, namn på oskiftade ägor. (LEX)

Osmus(-)

(ossmus-) i gårdsn. Osmus He samt i Osmusberget Bo Kb, Osmundal Fö. Till mansn. Åsmund. (LEX)

Ost-

(vanl. osst-) i Ostholm Iö, Osthålet Hi, Ostklev Kö, Ostklint Ko, Ostskär Ko samt (ɷ:st-) Ostgrund Bj, Ostörarna Na, jte Ostkaret odl. He. Syftande på likhet med ost(kar) eller på ostligt läge? (LEX)

Ostpricks-

i Ostpricksgrundet Es, Ostpricksgrynnan/-orna Es En. Till sb. ostprick 'ostremmare'. Jfr namn som Inderskärs ostremmaren En. (LEX)

Ot-

(ɷ:t-) i beb.namn Ota(n)s Db, Otas Li samt i Otnäs Es och Otastået väg Li. Till mansn. Ote (Å. Granlund FMS 19 s. 114-). (LEX)

Otter-

i Otterböte omr. Kö. Jfr Utter-. (LEX)

Ottos(-)

i beb.namn Ottos Sa Le Te Li St Kb Tj Pu, Ottosas Sa samt i Ottos klevarna Si, Ottos åkern Pa Mö. Till mansn. Otto el. resp. beb.namn. (LEX)

Ovan-

(vanl. ovan-) i Ovanholmen Ku, Ovankulla Tu, Ovankyan Iå, Ovanmyran So, Ovanträsk odl. Po, Ovanåker(n) Sa Si. Till adv. ovan om läge ovanför. (LEX)

Ovanför-

i några namn som Bitarna ovanför kullen Bö, Kärret ovanför Huspäran Na, Ovanför hästhagen Mu. Till prep.uttryck. (LEX)

Ovas-

i Ovasfjärd (ɷ:vas-) Kö, jte Ovasnäsbergen. Egentligen ett namn på Å-? (LEX)

Ox-

(växl. ɷks- och oks-) i grundnamn Oxen Lu Iå, Tessväroxarna Fb, Oxarna Iå i ca 500 namn som Oxberget Kn Pa Te Iå He Si, Oxbådan Fö So Ki Re, Oxgrund(et) Iö Na Hi Iå Kr, Oxhagen vÅL Na Pa Ki NL Kb Tj, Oxhägnaden ÅL, Oxklobb(en) Ku Bö Ho Hi Si, Oxkärr(et) Na Pa Ki NL Vö, Oxnäs(et) Ge Sa Ku Ki Df NL, Oxviken Ha Ge Ku Hi Po Pä Kh, Oxören Iö St Kr La samt Oxensbäcken St, Oxenskärret Bo. Till djurordet oxe, ofta (fÅL öÅB NL) syftande på dragoxar. (LEX)

Oxbåset

som namn på klev och vik Ho. Till sb. oxbås. (LEX)

Oxel-

(ɷksæl-) i bl.a. Oxelbacken Ge Vå, Oxelhagen Ge Sa, Oxelholm Fö, Oxeludden So Vå, Oxelön Su, samt Oxeln (oksæln) odl. Ky. Till trädordet oxel. Se även Osel-. (LEX)

Oxfot-

i Oxfot odl. Es och Oxfoten grund Mm. Till sb. Oxfot, syftande på formlikhet. (LEX)

Oxpinan

(ɷkspi:nan) som odl.namn Ha Sa. Syftande på att dragoxar pinats där. (LEX)