Namnledslexikon:Ö
Ö
(vanl. öj/ö: el. -ö/e/i) i ett tusental namn på (f.d.) öar som allm. Bergö(n), Björkö, Granö, Brändö, Långö, Svartö, Storö, Lillö, Bergö, Sandö, Halsö, Lövö, Hästö, Kalvö, Sommarö. Dessutom i några hundra namn som allm. Öberget/en, Ögrundet/en, Öudden och bl.a. Ögärdan Nä Or, Ömossen Br Li Nä, Öskatan Ha Sa ÖB, Ösundet Sa Ho Na Pä. Till sb. ö 'större skogklädd ö'. Jfr Utö. (LEX)
-ö
Sammanlagt uppgår ö-namnen till ett tusental namn, av vilka inemot 150 har blivit sockennamn som de åländska Brändö, Eckerö, Vårdö eller bynamn som Andersö, Björkö, Fagerö, Hästö, Långö, Sandö, Sommarö, Svinö, Tjudö. Till gruppen har anslutits en det oäkta namn av finskt ursprung, som Emsalö, Jussarö, Keistiö, Kustö, Mälö, Sökö. Största delen av fallen är fortfarande önamn som Högö, Lillö, Ramsö och Bodön, Svartön, Västerön.
Leden har ofta obestämd form, särskilt i bebyggelsenamn men också i naturnamn inom Åland, Åboland och Nyland. Uttalsformen har varit bevarat -öy i västra Åboland och för övrigt vanligen monoftongerat -ö:, ofta förkortat till kort -ö eller -e, som har utvecklats till kort -i i Nagu och västra Nyland. Bestämd form -öjen är genomgående i Österbotten och ganska vanlig också på Åland och i Åboland; i västra Nyland har namnen vanligen slutat på -ö:n. Efter genitiv-s har leden förvandlats till -sjö i t.ex. Finsjö i Västanfjärd, Ramsjö och Älgsjö i Ingå, Nordsjö i Helsingfors. Plural form har bl.a. Öjar, det gamla namnet på Utö i Korpo, och Öja (egentligen "öarna"), en del av Karleby skärgård.
Ordet ö, som i urgermanskan anses ha betytt 'lågland, strandäng' el.d., har uppenbarligen vid namngivningen i Finland haft sin nutida syftning på kringflutet land, närmare bestämt på 'större skogklädd ö i inre skärgård'.
Särskilt vanliga och allmänt förekommande namn på -ö är Bergö, Björkö, Granö, Lillö, Långö, Sandö, Storö och Västerö och liknande; sammanlagt finns det ett tjugotal fall av var sort. (SKG:34)
-ö
Lika förhåller det sig med bynamnen på -ö. Namn som Andersö, Boxö, Drumsö, Germundö, Hermansö, Isaksö, Klemetsö, Medvastö, Odensö, Torsö, Trunsö, Ulversö är på samma sätt bildade till personnamn och representerar en bland naturnamnen sällsynt bildningstyp.
Vad jag kan se finns det bara ett tillfredsställande sätt att tolka situationen. En stor del av bynamnen på -näs och -ö har inte alls primärt varit naturnamn, utan de har från början införts som bebyggelsenamn och bildats enligt en princip som framför allt har tillämpats vid bildning av bebyggelsenamn. De är alltså att betrakta som oäkta naturnamn, bildade med ett -näs eller -ö som inte har varit någon egentlig topografisk efterled, utan snarare har haft karaktären av ett bebyggelsenamnssuffix. (SKG:110)
-ö
Namnelementet -ö förekommer i överförd användning i Österbotten. Sammanlagt uppgår de ö-namn som betecknar skogs- och ängsmarker till omkring 150 namn i Österbotten. Den bestämda formen -ön, med uttalet -öijen dominerar. Bestämningslederna är ofta ortsbeskrivande som i Degerön, Högön, Stenön, ibland lägesangivande som i Norrön eller Söderön. (TER:63)
Öas
(öjas) som beb.namn Pä Kh. Till sb. ö el. därtill bildad person-, folkbeteckn. (LEX)
-öda
(-ö:da) i Björnöda odl., Dragöda torp och bynamnen Långbergsöda, Sonröda, Syllöda, Tängsöda, samtliga i Sa. Omdiskuterade. Jfr -öga. (LEX)
Ödas/is
som beb.namn Ödas Ko Pä, Ödis Na. Till en folkbet.? (LEX)
Öd(e/es)-
(öjd- ÅB ÖB, ö:d- ÅL NL) i tiotals namn som Ödholm(en) Bö Pä, Ödemossen Iå, Ödeängen NL, Ödesgärdan ÅL Na Pa NL, Ödeshagen Df Ka Vö, Ödeskärret Na Pa NL Kv, Ödesmossen Df NL, Ödesåker(n) Sa Ku Ko Ki NL, Ödesängen Bö Na Pa NL. Till adj./adv. öde 'obrukad'. (LEX)
ÖGA
(ö:ga) metaforiskt i namn på källor som Majas ögat Bo, Oxögat Pä Li St, Silverögat Pa Df, sjöar som Oxögat Po, bottengölar som Ögat Es, Kyrkträskögat Es, Träskesögat He, mossar som Grötögat Kr Kb, odl. som Smörögat Sj, Surögat Nv, sund som Nål(s)ögat Hi En. Till sb. öga. (LEX)
-öga
Ordet öga ingår i ett trettiotal namn på källor, småsjöar och mossar, av vilka de flesta förekommer i Nyland, speciellt i Pojo, Esbo, Borgå, Pernå och Liljendal. Öga är känt i betydelsen ?pöl el. vattenhål? i Sibbo, ?mycket liten men djup vattensamling? i Borgå, ?källöga? i Snappertuna. Likhetsassociation ingår i namn som Oxögat, som förekommer i Pojo, i Pernå och Liljendal samt i Strömfors. Kattögon påträffas i Kimito och Tranuögat i Kronoby. Vanliga är också lägesangivande bestämningsleder som i Träskesöga i Helsinge, Kyrkträskögat i Esbo och Stormosseöga i Borgå. (TER:212)
-öga/on
(-ö:g-) i odl.namnen Lököga Sa, Mellanögon Fi, Sandöga/on Ec, Östanögon Fi. Oförklarade. (LEX)
Öist-
(öjst-) i beb.namn Öist(is) Lf Öv Re samt bl.a. Öistbacken K:stad. Till mansn. Östen (Thors 1959 s.103-). (LEX)
-öke
i Öket/enen (ö:ke) hagar Fi samt Starröket (-öutji) odl. Tj. Till ett sb. öke av vb öka?, jfr Ök(e)-. (LEX)
Ök(e)-
(vanl. ö:k-) i namn som Ökgrundet Fi, Ökgölen, -holmen Pä, Öksjö Po, Ökviken Le och Ökebergen, -fladan, -sunden Fi, Ökeudden Le samt Ökeåker (öutj-) Ho, Öksköljan (öuk-) göl Si, Ök(e)mossen (öuk-) Si Kv, Ökträsket (öuk-) Mu. Oförklarade; till vb öka? el. sb. öka 'ekstock'? (LEX)
Ökstock-
i Ökstocken odl. Df, Ökstockländet strand Sn En, Ökstockviken Sn. Till sb. ökstock 'ekstock'. (LEX)
Öl-
(ö:l-) i ett drygt tiotal namn som Ölgropen Df, Ölholm Bö, Ölkobb(en) Ko Bo, Ölkroken odl. Bj, Ölkyan Ky, Ölskär Ko, Ölvik(en) Sn samt i Ölhuvudet grund Bo, Öltunnorna stenar Fö. Till sb. öl, ödla? el.d.? (LEX)
Öling(s)(-)
som beb.namn Mm Vö Or samt i Ölingsbacken Mm. Oförklarade. (LEX)
Öms(an/ar)-
(öms-) i Ömsgrundet Pe samt i bl.a. Ömsanholmen Pä Or, Ömsanklobben Hi, Ömsankobben Fö, Ömsanlindan Re, Ömsanstenen Pä Sv, Ömsanudden Kö och Ånholms ömsaren berg Ku, Ömsarbjörken Bö, Ömsargrundet Bö Ho, Ömsarstenen Ko La, Ömsarudden Ha Bö. Till vb ömsa 'byta' (roddare). (LEX)
Ömsar-
Roddarbytena har gett upphov till ett tjugotal namn på Ömsar- el.d., de flesta i Skärgårdshavet. Ett typiskt fall är det av kartan visade Ömsargrundet vid Björkölandet i Houtskär. Vid det grundet brukade folket från grannbyn Mossala byta roddare när de rodde till kyrkan. Man räknade att "det var ett roddskede från stranden till Ömsargrundet, och he andra till Granholms udden"; kyrkvägen avverkades i tre etapper. Ordet roddskede finns belagt också i Brändö och Föglö på Åland. Borta i Eckerö har man i stället använt ordet roddskifte bl.a. på tal om postrodden över Ålands hav (FO).
Namnet Ömsargrundet finns också som grundnamn i Brändö Lappo och Åva, sannolikt av liknande anledning. På andra håll finns Ömsarören i Brändö Fiskö, som namn på ett grund där mjölkerskorna bytte roddare på vägen till Brännskär, och Ömsarbjörken som namn på en strand vid farleden. Mjölkerskorna från Järvis i Houtskär brukade byta vid ett grund kallat Ömsarrevet. I Korpo Jurmo finns ytterligare ett Ömsarstenen och i Hammarland ett Ömsarudden.
Längre söderut i den åländska skärgården har namnen i stället fått former på Ömsan-, som Ömsankobben i Föglö och Ömsanudden i Kökar. Vid Ömsanskatan i Skogboda brukade kyrkfarare i Föglö byta roddare. I Hitis Kasnäs har en motsvarande plats kallats Ömsanklobben och i Solv i Österbotten Ömsanstenen. (SKG:207)
Önning-
i Önningby Jo. (LEX)
Ön(s)-
i Önsholm(en) (ö:ns-) Ko Pa, Önskär (öyn-) Bö och Önsnabben, -varpet (öuns-) Kb. Oförklarade. (LEX)
ÖR
(vanl. öur, öyr el. ö:r) i över 3500 namn på grund o.d. som de allm. Alören, Björkören, Gräsören, Tallören, Storören, Långören, Norrören etc., Gåsören och i sFL Husören, Notören, Rönnören, Skutören, Stångören i ÖB Laxören, Rummelören, Törnesören. Dessutom i ett par hundra namn som Örbacken So Bö Mö, Örfjärden Na Pa, Örholmen Na Br, Örnäs Fi Bo, Örskatan Sv Kh Mu La, Örskär Le So Fö Kö Ku Ko Hi Br Ky, Örsundet Ec Vå So Ko Na Pa La, Örträsk(et) Ec Fi. Till sb. ör '(morän)grund' eller ä. ör 'grus, sand'. (LEX)
-ör
Namnen på -ör är en av de stora namngrupperna. Sammanlagt omfattar den omkring 3 300 namn i alla delar av området, de flesta av dem vid Skiftet, Kvarken och den nyländska kusten. Namnet Björkör betecknar ett enstaka utskärshemman i Föglö, bl.a. Lappörarna, Mickelsörarna, Valsörarna är namn på stora skärgrupper i Österbotten. Det stora flertalet av namnen betecknar enskilda kringflutna orter.
I allmänhet har namnen bestämd form på -ören, med uttalet -öuren eller -öyrn på de flesta håll, -öun i norra Österbotten, -ö:r(e)n inom Åland, västra Åboland och västra Nyland, förkortat -ɷren i mellersta Österbotten. På Åland förekommer också former på -öra.
Namnen är bildade till dialektordet ör, som återgår på ett fornspråkligt aur 'grus'. I typska fall har beteckningen tydligt utpekat av sten och grus bestående orter i en mera bergig omgivning. Där ör-namnen är vanligast, i socknarna kring norra Skiftet, har leden fått beteckna mindre lokaler i allmänhet, bihang till större holmar. Där kan "örarna" helt eller delvis bestå av berg.
Till de vanligaste skärgårdsnamnen hör Långören (över 100 fall), Gräsören, Gåsören och speciellt i Skärgårdshavet Notören och Tistronören, i norra Åland och Österbotten Törnesören (havtorn). (SKG:62)
Öras/is/s(-)
i beb.namn som Öras Kv, Öris Df, Örs Or samt t.ex. Örisbergen Df, Örsbacken, -stranden Or. Till sb. ör, därtill bildad person- el. folkbeteckn. el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Örja(n)s(-)
i beb.namn Örjans So, Örjas Ko Kn Sv samt i t.ex. Örjasbacken Sv, Örjansberget Jo, Yrjasberget Sj, Örjasforsen Tk. Till mansn. Örjan el. ngt av beb.namnen. Jfr Yrja(n)s-. (LEX)
Örk-
(örk-) i Örkback, Örkklobb Ho samt i Örkekärret, -ängen Es, Örkepott He. Oförklarade. (LEX)
Örn-
(ö:rn-) i Örnen grund Fb Sj, sten Be samt t.ex. Örnberget Fö So Ko Sj Ky St Nv, Örnbådan Re, Örngrundet Ky, Örnholmen Ki En Je, Örnkobben Sj Ky, Örnkärr(et) Fö Df Ky, Örnskat Bj, Örnören Kh Kv Kb. Till fågelordet örn, jfr An(d)-, Ar(n)-, Å(r)n-. (LEX)
Örnbo(s)-
i Örnbopotten Bj, Örnboströmmen Sn, Örnbovekan Fi, Örnbosmossen Po. Till sb. örnbo. (LEX)
Örte(s)-
(örti-) i Örtebacken, -bottnen St, Örtegärdan St, Örtesören Pä. Oförklarade. (LEX)
Öskar-
(öjskar-) i Öskaret grund Hi och Öskarhamnen Ko samt Öskarämnet grund Iö. Till sb. öskar (i båt). (LEX)
Öst-
(vanl. ö:st-) i enstaka namn i öNL som Östgrundet, -hällen Py, Östholmen Si, Öståkern Tu. Till kortform av väderstrecksordet öster (vid språkgränsen). (LEX)
Östan-
(ö(:)stan-) i flera tiotal namn, de flesta kring Skiftet, t.ex. Östanbacka odl. Jo, torp Po Sn, Östanberg by Br, Östanby(n) odl. Sa Le, bydel Ko, Östanbäck odl. Na, Östanedet vik Pä, Östanhalsen vik Ku En, Östanland omr. So, Östanskog odl. Jo Kh, Östanträsk by Ha, Östanåker bydel Fi Nä, Östanå by Vf och Östan Varpskär vik Ku, Östan Börsskär flade Hi samt (!) bl.a. Östangrund grund Hi, Östanskär skär Fö, Östanåker odl. Iå. Till adv./prep. östan 'österom'. (LEX)
Östani-
i namn som Östan i ström omr. Ho, Östan i sundet vik Hi. Till prep. östani för 'i östra delen av'. (LEX)
Östanpå(-)
i Östanpå odl. Ge, varp Ho La, strand Nv, bydel Fi Sn samt Östanpå hamnen vik Ec, Östanpå ön strand Kn och Hällarna östanpå Vå, Östanpågrunden grund Ho, jämte Östanå strand Iö. Till adv./prep. östan(p)å 'österom'. (LEX)
Östen-
i Östensö by Pe. Till mansn. Östen. (LEX)
Öster-/Östra
(ö(:)stær/tra-, i ÖB ofta -tran) i omkr. 5000 namn som de allm.Österback(en), Österfjärden, Östergård(s), Östergärdan, Österhagen, Österskogen, Östersundet, Österåkern och t.ex. Östra Fjärdskär Kö, Östra Norrudds grundet Sa, Östra Håpören Kh. Till väderstrecksordet öster, östra. Se också Norr- (ÅÄH). (LEX)
Österi-
i namn som Österi byn Pö, Österi skogen Kn, Öster i Verkkil omr. Iö. Till österi 'i östra delen av'. (LEX)
Östermed-
i namn som Östermed byn odl. Kn, Östermed land omr. Ho Hi, Östermed Takvedholm vik Ku. Till östermed 'längs östra kanten av'. (LEX)
Österpå-
i bl.a. Österpåberget En, Österpå holmen varp Bo. (LEX)
Östers(t)-
i Östersbåda Fö, Österstgrund Nä, Österstholm Na, Österstören Be Re. Till superl. österst. (LEX)
Östnorr-
i bl.a. Östnorrbådan Ko, Östnorrkläpparna So, Östnorrudden Su So, Östnorra fladan Kö. Till östnorr 'nordost'. (LEX)
Östsynnerst-
i Östsynnerstbådan Be, Östsynnerstgrund(et) Nä, Östsynnerstören Mu.Till superl. östsynnerst(a). (LEX)
Östsödra-
i bl.a. Östsöderhuvudet udde En, Östsöderlandet Na, Östsödra Hamnskär So. Till östsöder 'sydost'. (LEX)
Över-/Övre
(öv(v)ær-, övra, i ÖB ofta övran o.d.) i ca 800 namn som Överboda by Kö, Överby(n) Ec Na Iå, Övergård(s) allm., Övergärdan ÅL, Överängen allm. och Övre byn Iö Na, Övre kärret ÅL ÖB, Övre vägen och Övre åkern NL ÖB samt t.ex. Övre Börs hn Le, Övre Gräftlandet Je, Övre Uddskäret Kh. Till över-, övre för 'ovanför liggande'. (LEX)
Övarst/erst-
(övar/ær-) i tiotals namn som Övasbergen Pö, Övarskil(a) Su Na,
Övarstängen Mö Li Lt och Överstforsen Pu, Överstgärdan Be Pu Kr, Övrastgärdan Ma, Övraståkern Kh Kv Nv. Till superl. överst(a). (LEX)
Övermed(-)
i odl.namn Övermed La Vö, Övermed dalen Öv. Till adv./prep. övermed 'längs övre sidan'. (LEX)
Övits-
(ö:vi(t)s-) i Övis gård Iå, Övitsby Sj, Övitsböle He. Till mansn. Övidh. Jfr Evi(t)s-. (LEX)
Övjas(-)
i Yvjas gård (yvjas) He samt Yvjasbacka Si, Yvjasängen He, jte Yviängskärret Bo. Till prep.uttr. "över ån" (Granlund SNF 44 s.182). (LEX)