Namnledslexikon:R
Rabb(-)
i beb.namn Rabb(ens) Te, Rabbas Pä Kv, Rabbis Kv samt i Rabbhagen, -kärr, -ängen Te, Rabbmossen Kn, Rabbnäset Kh, Rabbskär Le, Rabbåkern Kb. Åtm. beb.namnen till ett mansn. Rabb(e). (LEX)
-rabb
I Munsala i Österbotten finns några uddnamn på -rabb i bestämd form (uttalad -rabbi), t.ex. Storstensörsrabbet. De innehåller ett i dialekten levande rabb för 'stenig udde' el.d. (FO), som motsvaras av fornnorskt rabber 'langstrakt Banke bestaande av Grus og Sand' (Fritzners ordbok). (SKG:114)
Rack-
i Rackbytet odl. Ec, Rackklev Kn, Rackkärret St Py, Rackrödjan, -ängen Bo. Oförklarade. (LEX)
Rackar-
i några tiotal namn som Rackarbacka, -en Sa Jo En Po Ka Iå Re, Rackarberget Sb La, Rackarkulla Po Sn, Rackarkärr(et) Iå Bo Pä, Rackarmossen Kb Pö, Rackartorget Te, Rackarudden He Es Pä. Till yrkesbet. rackare 'hästflåare'. (LEX)
RACKEL
(ra(c)kæl, ra(c)kle) i några tiotal namn på grund (de flesta i sÖB) el. terränglokaler, t.ex. Rackeln odl. He, Racklet odl. Vå Vö Kv, grund Sb Pl Pö Kn Sv Bj, Högkobbracklet Nä, Lillgrundracklet Kn, Öracklet Pl, Svartbådaracklet Bj samt bl.a. Rackelbådan Sv, Rackeldövlan Bj, Rackelkärret Ho, Rackelpatten pöl Bö, Rackelredden odl. Vå, Rackeludden Sb Kn. Till sb. (sten)rackel för 'stensamling' el.d. (LEX)
-rackel
Beteckningen -rackel finns i ett tjugotal namn i Österbotten, genomgående med bestämd form. Exempel är Racklet i Tjöck, Korsnäs, Solv, Björkö, Hällkallracklet i Bergö; i Vittisbofjärd finns det finska Maaherranraklit. Namnen innehåller dialekternas (sten)rackel för 'undervattensgrund av sten' (FO), som också ingår som förled i t.ex. Rackelbådan, Rackelgrynnan i samma trakter. (SKG:95)
RAD
(vanl. ra:d, i ÖB rade(n)) dels i namn på odl./tegar som Raderna och Västeråkersraden Bö, Nyåkers raden Iö, Hagaraden Kb, Södra raden Vö, Stackraden Nä, dels i namn på grund/fiskeplatser som Raden Re, Långraden Bj Re, Bådaradarna Kv, samt i t.ex. Raddrätten Bö, Radudden En Sn, Radåkern Si och (rada-) Radabacken Po Sj Pä, Rada- eller Radanudden Sn, Rada(n)vekan En. Till sb. rad; i de sistn. trol. vedrad el. vb rada. (LEX)
Ragg-
i Raggfjärden Na, Raggrund och Raggskär Re. Oförklarade. (LEX)
Ragn-
i Ragnholm (rangn-) Na. Oförklarat. (LEX)
Ragnars(-)
i beb.namn Ragnars La Tj, Ragnaras Re samt i Ragnaras grynnan Pl och Ragnarsbacken Ki, Ragnarsberget Mu. Till mansn. Ragnar. (LEX)
Ragne-
Ragneskäret (rangni-) Sb. Oförklarat. (LEX)
Raj-
i Rajhagen, -holmen Ee, Rajberget Pä, Rajvik(en) Vö Mu, Rajån, -åkern Nb. Till ngt personnamn, el. från fi. Raja-? (LEX)
Raja-
(raja-) i Rajabacka Sj, Rajamossen Lt, Rajaviken, -ängen. Till fi. lånenamn på Raja- (fi. raja ?gräns?)? (LEX)
Rajk-
i Rajken skär och Rajkbådan Be, Rajkaren holme Nä. Oförklarade. (LEX)
Raju-
(rajɷ-) i namnen Rajubacka, -fjärden, -holmen, -stenen Pa. Till fi. lånordet raju 'hästflåare' (FO). (LEX)
Rak- 1
(ra:k- el. rak-) i Raket (ratji) odl. Kr, Rakholmen Pe Kr, Rakkullen, -mossen Pu, Rakstacken rev La. Till dial. rak 'drivgods' (FO). (LEX)
Rak- 2
(ra:k-) i Rakbacken Te, Rakstranden Pä, Rakvägen Kb. Till adj. rak? (LEX)
-raka
i vägnamn Andersböle rakan Bo, Nörrsunds rakan (ra:kɷn) Vö. Till raka för 'rak vägsträcka'. (LEX)
Raku-
(rakɷ-) i ett tjugotal namn som Rakubacka lgh. Sn, Rakukärr(et) Sj He Si, Rakulandet Sj, Rakunäs Si, Rakurödjan Ky, Rakuåker(n) He Si, Rakuviken Kb, Rakuängen Ky Es He Kb. Till dial. raku 'dålig'. (LEX)
-ram
(ra:m) i grundnamn Böle ramen Hi, Ramen Kaskö. Oförklarade. (LEX)
Ram(a)-
(ra:m-) i Ramholm Fö, Ramkleven Na, Ramladan Mu. Ramskär Ko och (rama-) i Ramabacken Mu, Ramakärret Ka, Ramanabben Kr Ee. Kanske till dial. ram(t), rama- om spökeri (Huldén SNF 40-41 s. 112). Jfr Ramt-. (LEX)
RAMLA
el.d. i Bötesramlet el. Ramlet (rammle) avsats Le, Ramlan (rammblon) stensaml. Bö, Stenrammeln el. -ramlen Vå, Tegen med ramlan i Bö och Ramlorna brant Sj, Petters ramlan (rammblɷn) åbrant jte Rammelbacken Je, samt Rammelgrund Be, Rammelleden Tj, Rammelåkern Po. Till dial. (sten)rammel, -ramla 'röse' (FO). (LEX)
-rammel
Sällsynta och enbart åländska är namnen på -rammel som förekommer i Lemland, Vårdö och Brändö. Som bestämningsled ingår ordet också i några österbottniska namn. Namnen betecknar stensamlingar på stränder och på åkrar. Namnen är bildade till dialektordet rammel ?stenröse, kummel?, som är belagt i Vårdö och norra Österbotten. Det ingår också i sammansättningen stenrammel i betydelsen ?stensamling på land och i sjön? i Vårdö, Föglö, Kumlinge och i norra Österbotten i Karleby, Nedervetil, Kronoby, Esse och Munsala. (TER:75)
Rammo-
i Rammoskär Kö, av urspr. kort Rama-? (LEX)
RAMS
i ett tjugotal namn i nÖB, t.ex. Ramset Kb Kr Tj, Tränumossramset Kr, Stenramset Tj samt bl.a. Ramsforsarna Kb, Ramslandet Kr, Ramsmossen Ee. Till dial. rams för oländig terräng (se Slotte SNF 65 s. 245-). Jfr Roms-. (LEX)
-rams
Beteckningen -rams ingår i ett tjugotal namn, av vilka de flesta förekommer i Karleby, Kronoby och Terjärv. Exempel är Blåbärsramset, Björkmossramset, Fämossramset, mossar i Kronoby. Namnen är bildade till dialektens rams som i allmänhet betecknar kärr med nödväxt skog. Andra betydelseuppgifter är ?oländig terräng?, ?kärraktigt ställe mellan skog och äng?. I Nedervetil ingår ordet i sammansättningar som skogsroms, tallroms. Namnen har alltid bestämd form. De innehåller som bestämningsled ofta andra ortnamn som anger läge. Det osammansatta Ramset är inte heller ovanligt. Namn på -rams åsyftar kärrmarker, ibland åkrar. (TER:164)
Rams-
i ett hundratal namn i sFL, t.ex. Ramsdal(en) ÅL Ho Na Hi NL, Ramsholm(en) ÅL ÅB En Iå Bo, Ramskulla Br Po Pä, Ramsvik(en) ÅL Ho Hi Sn Bo, Ramsäng(en) Bö Iö Ki En Es, Ramsö(n) ÅL ÅB NL. Till ett växtord rams. (LEX)
Ramt-
(ramt-) i Ramtbacken Na, Ramtstenen Pu samt Ramtesladan Mu, Ramtesåkern Je. Till dial. ram(t) om spökeri. Jfr Ram(a)-. (LEX)
Ramunders
trol. i Ramundasbyxorna odl. Vf, Ramundasstenen Na samt i Ramundersbacken, -daven Ka, Ramundersbordet sten Si, Ramundersgrupen Pä, Ramundersklippan Te, Ramunderkärr En, Ramunderstenen En stad, (jte Ramundsgraven kulle St). Alla de förstn. knutna till sägner om jätten Ramunder. (LEX)
Ran-
(ra:n-) i Rangärdan Pä, Ranholm Vå, Rankobben En, Ranmossen Iå. Oförklarade. (LEX)
RAND
(ra:nd el. rannd-) i Randen odl. Ka Li, Bodäng randen tillandn. Ho, Dagsranden teg Mu, Kvia randen däld Kr, Simmensrand odl. Ma samt i Randgärdan Li, Randholmen Si, Randmossen Iå, Randängen Sn (jfr Rand(og)berget St). Till sb. rand 'rand, kant'? (LEX)
-rand(a)
se -rant(a). (LEX)
Randmodet
(rann-) berg Sa. Till sb. randmod 'randmönster' (textil) (FO). (LEX)
Rang(s)-
(ranng-) i Rangsby Sa Nä, Rang(s)mossen Es St, Rangskär Ho. Naturnamnen oförklarade. (LEX)
Rangel-
(ranng-) i Ranglan odl. Ki, Ranglet äng Kh samt Rangelbron, -grinden, -ladan Ki, Rangelbådan Kv, Rangelhopen, -kleven Fö, Rangellindan Kr, Rangelmossen Jo, Rangelskär Fö. Oförklarade. (LEX)
Rank-
i Rankan holme Iå samt Rankviken Lt, Rankö Vb Kotka, jfr Rankelön Pl. Oförklarade. (LEX)
Rank(as-)
i beb.namn Rank(as) Mu Nb Tj samt Rankarforsen Tj, Rankas mossen Mu, Rankas träsk(et) Nb. Till mansn. Ranke (Karsten SB II s. 179). (LEX)
Rankgård-
i Rankgården skär Jo, jfr Rankoskär Ge och Rankolvik Ku. Oförklarade. (LEX)
Rann-
i Rannöarna skär Sa. Oförklarat. (LEX)
RANTA
trol. i Rantan teg Sa, Östra o. Västra ranten skär Fö, Långrantarna äng Su, Österrant strand Fö samt i lånade fi. ortn. som Eckran, Kultran, Takaran i Ko, Korkrand by Te, Såranda Bo, Tararanten Kb Kr och Randanittu Sj, Rantaberget Te, Rantvägen Ee. Till fi. ranta 'strand'. (LEX)
-ranta
Förutom namnen av svenskt ursprung finns det några tiotal finska lånenamn på -ranta, t.ex. Gullranda vid Nådendal samt Eckran och Takaran i Korpo, Kaitrant i Nagu, Såranda i Borgå, Tararant i Karleby. Finskans ranta 'strand' är ursprungligen i sin tur lånat från äldre germanska. (SKG:137)
RAPE
(rapa) i odl.namn som Rapan Pu Mu, Storrapan Nb Mu Pu Je och ett femtiotal sankmarksnamn i nÖB, t.ex. Svartrapan Je, Dalrapan och Trollbergsrapan Nb, Långrapan och Lillhagarapan Mu samt namn som Rapaberget Sj, Rapabäcken Kh, Rapakärr(et) Pa Te Ka Ky, Rapanabben Ee, Rapastenen He St, Rapavekan La. Till fi. lånordet rape 'kärr el.d.' (FO) eller lånade fi. ortn. på Rapa-. (LEX)
-rapa
Endast i Österbotten förekommer ett femtiotal rapa-namn. I norra Österbotten har fi. rapa ?slam, träck? lånats in i dialekten i betydelsen ?kärr, dyig kärrmark, gyttja, smuts?. Formen är genomgående bestämd. Det osammansatta Rapan påträffas ett tiotal gånger. Bestämningslederna i namnen anger oftast läge, som i Lillhagarapan i Munsala, ibland storlek, som i Storrapan i Nykarleby, Purmo, Jeppo och Munsala. Namnen betecknar övervägande mossar, ett fåtal gånger åkrar. (TER:163)
Rapp-
i odl.namn Rappet Sn, Rapporna Ko samt i Rappbacken Ko, Rappbro- Pä. Oförklarade. (LEX)
Rappel-
(rapæl-) i Rapplan sankmark Tj samt i Rappelgärdan Nä, Rappelmossen Pö. Till vb rappla 'spilla' el.d. (LEX)
-ras
(ra:se) i grundnamn Raset, Rönnörs raset Bö, Rönnraset Fö, Bådaraset Ho. Jfr RÅS. (LEX)
Ras(a)-
o.d. i Raset (ras-) skog Sj, äng Es samt (ra:s-) i Rasböle Pa Es, Raskärr Or, Rasmossen Sj, (ras-) i Rasåkers- Ky, Rasängarna Mö, (rasa-) i Rasabacken, -klev Ho, Rasagärdan Pä. Rasakärr(et) Ka Lo, Rasamossen Li, Rasaåkern Sn Pä och (rasi-) i Rasibacka Sj He, Rasilindan He, Rasiåkern Si (jfr. Rasipelto Mö). Till dial. ras 'lavin, skred el.d.' (FO) eller lånade fi. ortn. (LEX)
Raseborg
(rassbor) by Sn. (LEX)
Rask-
i Raskan grund Kn Kaskö, Långrasket skär Vå samt Raskhamn vik Ha. Oförklarade. (LEX)
Rask(is)-
o.d. i beb.namn Raskens Ka Sj, Raskis Pa Df He samt Raskens ängen Sn Ka, Raskisbacken He Bo, Raskis gärdan Li, Raskispotten Vö, Raskisåker He. Till soldatnamn Rask el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Rasmu(n)s(-)
(ra:s- el. rass-) i beb.namn Rasmus He Kb Vö samt i Rasmunskär Kö, Rasmusbacken Kb Vö, Rasmusåkern Ky. Till mansn. Rasmund, Rasmus. (LEX)
Rat-
(ra:t-) i Ratback(en) Na Pa Pl, Ratgrund(et) Na Kv, Ratholmen Tj, Ratkleven Ko, Ratskär Pa, Ratviken Sb och (rat-) Ratgrundet St, Ratholmen Pä, Ratkärret Py, Ratängen Pä Li Lt Py. Till lånordet rat/råt 'as' av fi. raato. Jfr Råt-. (LEX)
RATE
(rat-) i ett trettiotal grundnamn, de flesta i öNL, t.ex. Ratan Pa Öj och Julholms ratana Pa, Ratana St, Ratet He Si och Stenratan Iå, Svartratan He, Kalvratan Si, Bergratan St, Långratet och Uddratena Si samt Rataskatan He, Rataviken Si. Till sb. rat(e) för 'lågt grund, rev' (FO). (LEX)
-rat(e)
Namnen på -rat(e) uppgår till ett trettiotal. Av dem slutar en tredjedel på kortstavigt -ratan, t.ex. Ratan i Öja, Julholms ratarna i Pargas, Svartratan i Helsinge, Bergratan i Strömfors. De övriga 20 fallen är namn på kort -rate(t) och finns alla i Sibbo skärgård, såsom Långa ratet, Linholmsratet, Uddratena. I namnen ingår dialektordet rate för 'lågt grund, rev; isbrädd' o.d. (FO). Utvecklingen till neutrum i Sibbo är tydligen en parallell till uppkomsten av formen -hället i samma trakter. (SKG:84-85)
Raval(s-)
(vanl. rava(l)s) i beb.namn Raval (ra:val) Tj, Ragvals Si, Ravals Ka Iå Ky, Ravas Öv Nä samt bl.a. Ravasbacken Ee Öv, Ravalsberget Ka, Ravalsskogen Iå, Ravalsåkern Ky Ee, Raval(s)ängen Pa Pä Ma Öv. Till mansn. Rag(n)vald el. ngt av beb.namnen. (LEX)
Rebb-
i beb.namn Rebbacka och Rebböle Fi, Rebberg Ha, Rebbasgärdan Ge. Troligen till personn. (LEX)
Red(ar)-
i Redklobben (re:d-) Sa, Redör (ræid-) Or och Redarberget (ræidar-) Na. Kanske till vb reda (nät). (LEX)
REDD 1
(ræ(i)dden) i några odl.namn i ÅL Ki, t.ex. Norra, Södra redden, Kilredden Sa, Gabrielsredden Jo, Träskesredden Su samt Spångängsredden Ki, Gamla fars redden Df. Till ett redd av vb reda 'bereda jord'. (LEX)
REDD 2
i Degerby redden och Flisö redden infjärdar Fö. Till sjöfartstermen redd. (LEX)
-redd
I namn på mindre åkerstycken på Åland, framförallt i Saltvik, samt i Åboland, ingår redd som huvudled. Redd är sannolikt ett verbalsubstantiv till reda (som följd till följa, nämnd till nämna). Det förekommer i svensk dialekt bl.a. syftande på något i berett, tillrett eller färdigt tillstånd.
Där redd förekommer som ägobeteckning kan det syfta på 'del, skifte', dvs. beredd del av åker (se SAOB R 562; jfr Olson 1916:410). App. redd 'åker, tillrett, uppodlat område' har belagts i Södermanland (OAU dial.reg.).
De åländska och åboländska namnen på -redd är oftast tvåledade, med ett läges- eller tillhörigheter angivande proprium som förled, dvs. Littobacksredden, del av Mellanåker i Sonröda, Saltvik, Anders Erssons redden, äga i Rangsby, Saltvik. (ÅÄH 156)
Reimars(-)
som beb.namn He Bo St samt i Reimarsbergen, -gärdan, -snytet Hi, Reimarshagen Sj, Reimarssundet St, Reimarsudden Fb och Reimars viken Fb Te. Oförklarade. (LEX)
Rej-
i Rejbådan Mm, Rejböle by Ka, Rejhället Kb, Rejören Bo. Oförklarade. (LEX)
Reku-
jfr Räku-. (LEX)
Rem-
(ræmm-) i Remgrund Sa, Remskogen Pe, Remörarna Hi. Oförklarade. (LEX)
REMMARE
(vanl. ræimar-, ÅL remmar-, vNL ibl. rimmar-) i namn på remmare som Alremmaren Ec, Tallholmsremmaren Ki, Briggremmaren En samt i tiotals namn som Remmarberget ÖB, Remmargrundet och -grynnan allm., Remmarkläppen Fö Df, Remmarstacken Ge La, Remmarudden Bö Ho En. Till remmare (sjömärke). (LEX)
Remmar-
Namnen på Remmar- (äldre reimar-, i västra Nyland rimmar-) är ett femtiotal, de flesta föranledda av senare tiders farledsremmare. Själva remmarna betecknas av namn som Briggremmaren i Ekenäs och Hamnremmaren i Bergö. Som förled ingår ordet i grundnamn som Remmarberget i södra Österbotten, Remmargrundet och Remmargrynnan lite varstans, Remmarkläppen i Föglö och Dragsfjärd och Remmarstacken i Geta, liksom i det allmänt förekommande Remmarudden. (SKG:226)
Rems-
I Österbotten ingår remsa som förled i namn, och syftar på långsmal form som i Remsåkern, odling i Kimo, Oravais. På annat sätt tolkas däremot Remsan, odling i kyrkbyn, och Viktors remsan, odling i Lövö, Pedersöre. Namnen ingår i ett område, som sträcker sig från Munsala till Öja, där remsa syftar på 'oländig terräng' och har parallellformer som rams, roms, rums och römsa (se Slotte 1984: 252 f). (ÅÄH 280)
REMSA
i några odl.namn Remsan Lu En Sn, Plåtåkersremsan Bo. Till sb. remsa 'smal flik'. Jfr Rims-, RÄMSA. (LEX)
-remsa
Remsa förekommer i ett åländskt namn, Remsan (rimsan), hage i Krokstad, Lumparland, samt i fyra nyländska, t.ex. Remsan (rimssan), teg i Lagmans, Snappertuna, och Plåtåkersremsan (plå:tå:kärsrimssån), åker i Saxby, Borgå.
App. remsa, 'långt och smalt stycke', syftar i ortnamnen på långsmala jord- eller markstycken som åkrar, tegar osv. (FOreg., SAOB R 1061). (ÅÄH 280)
REN
(vanl. ræin-) i odl.namn som Bredrenen Kb Nv, Rirenen Tj, Askkärrsrenen Db samt i Renkällan Te, Rentegarna Fi. Till sb. ren för 'åkerkant'. (LEX)
-ren
12 namn. Namn på -ren är inte särskilt vanliga i materialet och av de 12 beläggen är 5 upptecknade i Terjärv. I Åboland förekommer bl.a. Storrenen, storrejnen, teg i Saverkeit, Houtskär, i Nyland Lillängsrenen, lillengsre:nen, äng i Knappa, Degerby.
App. ren, f. eller m. 'åkerren, åkerkant', fsv. ren f., är allmänt belagt (FOreg., SAOB R 1080, Ahlbäck 1946:167).
Åkerrenens läge intill en annan åker eller äng anges t.ex. i Askkärrsrenen, äng i Knappa, Degereby. Åkrarna med namnen Vekagärds-, Brantgärds- och Brantsvedjerenen i kyrkbyn, Terjärv, är enligt uppteckningen belägna vid sjöstränder. (ÅÄH 244)
Renholt-
(re:n-) i beb.namn Renholts Sa, Renholtas Tj Kh Li. Till mansn. Reinhold. (LEX)
Ren(s)-
(ræin-, på ÅL re:n-) i Renmossen Ee, Rensnabben Pu, Renskatan Kv, Renskär(et) Fö Kaskö, Renträsket Bj. Oförklarade. (LEX)
Rens(an/ar)-
i Rensberget/-n Br En, Rensholm Ge, Rensviken Sa och Rensarberget Ky, Rensanbäcken Kö. Till vb rensa (fisk el. fågel). (LEX)
Rep-
(ræip-) i Repholm och Repsundet Bo, Repören (re:p-) och Repskäret Öj, Repåkern Kb. Oförklarade. (LEX)
-repa
I norra Österbotten förekommer belägg för Repan (ripon), liten odling i Kortjärv, Terjärv, Smalarepan (smalaripo), åker i Korplax, Karleby, också namn på en åker i Kronoby. Namnen på -repa är sex stycken och finns i Munsala, Kronoby, Terjärv och Karleby. Belägg för namntypen ur en äldre handling från Monå, Munsala 1768 är eventuellt Rippon, Norr Ripen, Norrbys ripen (med olika stavning olika genus ?, se Huldén 1984: 151 ff).
I nordösterbottniska dialekter har repa uppgetts syfta på 'remsa av visst slags terräng' i Kronoby, och 'liten och långsträckt åkerlapp' i Jeppo. En sammansättning, ängsrepa 'smal äng, ängsremsa', har belagts i Nedervetil (FOreg.). Belägg för app. repa 'remsa, tygslarva' finns från norra och mellersta Österbotten, samt Pargas och Brändö (FOreg., ÖO, SO).
Granlund (1956: 250) anser att det österbottniska namnet Processrepan, ett område i Kantlax, Munsala (se Huldén 1952:92), "ur betydelsesynpunkt" kan jämföras med åländska namn bildade till ripa 'remsa' (se nedan). (ÅÄH 280)
-repan
(-re/ripɷn) i Repan grund Bj och odl.namn Repan Tj Mu, Smalarepan Kr, Gammelsturepan Tj, Natarisrepan Vö. Till sb. repa 'strimla' (LEX)
Repu-
(-re/ripɷ-) i Repubacka/en Sn Si Kr, Repuholmen He, Repukärrs- och Repustenen Si, Repustranden Tj. Oförklarade. (LEX)
Res-
(ræis-) i Resberg Sa Ho Ko, Reskärret St, Resängen Ki. De förstn. = Rös- ? (LEX)
-resan
(-ræisɷn) i Rödstenresan Kr, Stenresorna Ee, Jättresan Mu. Till sb. (sten)rösa. (LEX)
Reto-
(ræto-) i några namn i nÖB som Retohagen, -stenen, -tåget Kb, Retomossen Kr. Till dial. adj. retog 'dålig' (FO) (av fi. retu). (LEX)
REV
(re:ve, rive el.d.) i ca 400 grundnamn som de allm. Stenrevet, Sandrevet och bl.a. Bogrunds revet Vå, Stackrevet Bö, Bodängsrevet Iö, Koholms revet En, Långrevet ÖB samt i bl.a. Revgrunden Ko, Revklobben Kö, Revudden Ku Ko Na Bo och Reveskär Kö, Reveudden Pä, Revigrund Be, Revifjärden Bj. Till sb. rev 'stenrev el.d.'. Ofta svårt att skilja från Räv-. (LEX)
-rev
Namnen på -rev är inemot 400 och förekommer över hela området, tätast i bl.a. Vårdö, Kökar, Brändö, Nagu, Björkö och Replot, glesast i östra Åboland och Nyland. Formen är genomgående bestämd, -re:ve på Åland och -ræ:vi i Munsala, för övrigt kortstavigt -reve, -rivi el.d. Som exempel kan nämnas Ullholms revet i Vårdö, Kalvholms revet i Brändö, Själarevet i Houtskär, Simonsharu revet i Nagu, Vidbuskrevet i Ingå, Svedjehamnsrevet i Björkö.
Beteckningen är svenskans vanliga också i dialekterna levande rev för 'stenrev, långsträckt morängrund', jfr sandrev, stenrev o.d. (FO). (SKG:85)
REVEL
(rävel el. rivil) i ett hundratal namn, de flesta i ÖB, t.ex. de allm. Reveln och Stenreveln och bl.a. Andersholms revlarna Bö, Estreveln och bl.a. Nötöreveln Iå, Sketenreveln Pl, Långreveln Öj samt t.ex. Revelbergen, -skogen Ec, Reveludd(en) Na Iå La, Revelbådan Kn. Till sb. revel 'långsträckt grund el. udde' (FO). (LEX)
-revel
I ungefär samma trakter som rev-namnen finns ett drygt hundratal namn på -revel. De har alltid bestämd form, långstavigt -re:veln, -re:vlin inom Åland och södra Åboland, för övrigt kort -riviln o.d. Exempel är Skepphusreveln i Brändö, Bockholms revlarna i Iniö, Kralreveln i Korpo, Bässreveln i Replot, Stensundsreveln i Öja. Namnen innehåller dialekternas revel för 'långsträckt grund av sand och sten' (FO). "Revlarna" förekommer isynnerhet där moränåsar löper ut i havet, bl.a. vid Jurmo i Korpo. (SKG:85)
Revels-
(ræ:væls-) i bl.a. Revelshamnen En och kanske Revelsberget Sn Iå, Revelsudd(en) Sn He, till stadsn. Reval. (LEX)
Rex(as-)
(ræcks-) som beb.namn Vö Mm samt i Rexbacken Vö, Rexholmen Mm, Rexes åkern Kv. Till mansn. Räck (Ahlbäck 1952 s. 141 f.). (LEX)
RIA
(ri:a) i ett hundratal namn på torkrior/odl. etc, t.ex. Gamla rian En, Mars rian Na, Framsturian Kr, samt i ett par tusen namn som de allm. förekommande Ribacken, Rikullen, Riberget, Rigärdan, Rihagen, Rikärret och ffr allt Riåkern. Till sb. ria 'ria för torkning av säd'. (LEX)
Ribb-
i Ribbers el. Ribbis hn Iå samt (?) Ribbingö Si. Oförklarade. (LEX)
Ridan/ar-
(ri:d) i Ridanberget/en Ki Vf Bo Mö, Ridanforsen Bo, Ridankärret Po, Ridanmossen, -stenen, -sundet (vadställe) Bo, Ridanvägen Ki Sj Li och Ridarberget Po, Ridarforsen, -mossen Bo, Ridarkläppen, -kobba Bö, Ridarstigen Sj. Till vb rida ofta syftande på ä. ridväg. (LEX)
Rid(d)ar(s-)
(ri:d- el. ridd-) i beb.namn Ridars He Si, Riddar Pl Nä, Riddars He Kv samt Riddardiket Sv, Riddarstigen Sj Nä, Riddarsund Iå. Till ä. ridare, riddare för 'ryttare' (Ahlbäck Närpes hist. s. 113). (LEX)
Rik-
(ri:k-) i Rikgrund Nä, Rikskäret Hi. Oförklarade. (LEX)
Rikard-
(ri(c)kard-) i beb.namn Rikard(a)s Re Tj Kb, Rikardsberg Iå och i Rikardas träsket. Till mansn. Rikard el. beb.namn. (LEX)
Rikas(-)
(ri:kas-) i beb.namn Rikas Bö Ho Hi samt i Rikasholm Pa, Rikas udden Lf. Till kvinnon. Rika av Fredrika el.d. (LEX)
-rike
i Ormriket plats Sa, Simpriket vik Ec, Klabbriket vik Hi, Korpriket odl. Sb. Till sb. rike syftande på plats för ngnting. (LEX)
Riks-
(ricks-) i Riksstrand Hi, Riksängen Pä. Oförklarade. (LEX)
Riksdalers-
i Riksdalerskleven Na, Riksdalersviken Pä. Till sb. riksdaler (mynt). (LEX)
Rilt-
(ri(h)lt-) i Riltdal odl. Fö, jte Riltasholmen, -mossen, -vassen, samt Riltorna vik Iö, jte Riltlotten, -udden. Trol. av Riss(e)l-. (LEX)
Rimsan
som odl.namn Te Or. Till dial. rimsa 'remsa' (FO). (LEX)
Ring-
i några Stenringen Bö Sn Sb, Munkringen Sn, Rävringen Nä samt ett hundratal namn som Ringberget En Po He Si Bo St Kb, Ringgrund(et) Fö Ho Na En Db Ky, Ringhällen Ec Le Hi, Ringkärr Es, Ringåsen Tk. Till sb. ring, i många fall syftande på järnring i berg (sjöfart). (LEX)
Ring-
Säker anknytning till sjöfart har däremot namnen på Ring-, som betecknar platser där man har haft järnringar fästa i bergen för förtöjning eller till hjälp för segelfartyg som vid olämplig vind har fått lov att varpa sig genom trånga farledspassager. Som exempel kan nämnas Ringhällen i Lemlands Flaka, Ringkobben i Kökars Överboda och Ringgrundet i Houtskärs Berghamn och Tvärminne. (SKG:227)
Rings-
i beb.namn Ringsberg Si, Ringsböle Jo samt Ringsvika Fö. Oförklarade. (LEX)
Rinn(an)/ar-
i Rinnan bäck Es samt Rinnanberg(et) He Li, Rinnanbäck(en) Pa Sn Es He och Rinnarberg Ge, Rinnarbäck Pa. Till vb rinna. (LEX)
RINNEL
(riniln el. rinneln) i ett tiotal namn på rännilar i ÅB, t.ex. Rinneln Ko Na Hi, Mossarinneln Na, Heikalrinneln Pa, samt Rinnelpären, -tegen Na. Till dial. rinnel 'rännil'(FO). Se även RÄNNIL. (LEX)
-rinnel
Ett tiotal namn på -rinnel har en mycket begränsad utbredning. De förekommer enbart i Nagu, Hitis och Pargas. Namnen är bildade till dialektens rinnel ?rännil?, ?liten rinnande bäck?, som är belagt i Nagu, Pargas, Ekenäs och Vörå. Namnen har alltid bestämd form. Det osammansatta Rinneln dominerar. (TER:180)
Rip-
(ri:p-) i Ripgrundet, -nabben, -potten La, Riphagen Nv, Ripholmen Pu, Ripklubben Tj och Ripskär- Re. Oförklarade. (LEX)
RIP(A)
(ri:p-) i ett tjugotal tegnamn o.d. i ÅL ÖB, t.ex. Ripan Ec Fi Kö Kn, Ripen Sa Le Bö och Långripan Fö, Sandripan Bö, Sandripen kulle Iå, Kittesripan Or samt Riphagen Nv. Till dial. ripa 'strimma' (FO). (LEX)
-ripa
Ett 10-tal namn på -ripa förekommer på Åland, i Iniö, och mellersta Österbotten. Exempelnamn är Ripan (ri:pan), teg i Västanträsk, Finström, Ripan (ri:pon), teg i Keistiö, Iniö, och Natarns ripan (nataris ri:pon), äng i Rökiö, Vörå. En variant i form av namn på -rip påträffas i Saltvik och Ingå, Ripen (ri:pen), teg i Strömma, Saltvik, och Sandripen (sandri:pen), åker i Rankila, Ingå.
I dialektordsregistret (FOreg.) ingår belägg för ripa (ri:po) 'ett gammalt ängsskifte' från Solv, men det är väl ett ortnamn som avses. Enligt Vendell (ÖO) är app. ripa 'strimma, remsa' belagt i Kimito, Pörtom och Petalax.
Ripa i ägonamnen avser av allt att döma tegar, smala bitar och mindre åkrar. (ÅÄH 281)
Ripu-
(ripɷ-) i Ripuby by He. (LEX)
Ris-
(ri:s-) i skogsnamn Glohag risena Sa, Risarna Db Sj samt ett hundratal namn som Risbacken Öj Kb Tj, Risbron Po Ky Es Kv, Risholm(en) Le Vå Ho Df Hi NL, Riskärret Bo Sn, Rismossen Vf NL, Risnäset Öv, Risängen Bo Vö, Risören Fö La. Till sb. ris (el. ibl. av Ryss-?). (LEX)
Rishag-
i Rishaget hage Ha och Rishagsgrundet Vå, Rishagsudden Fö. Till dial. rishag 'risgärdsgård' (FO). (LEX)
Risk-
i Riskan udde Na, varp Ki, Skålriskan vik Hi samt bl.a. Riskbacken Pa, Riskfallet Vf En, Riskhamnen Hi, Riskholm Na, Riskkärret Ki, Riskudden Na Ki, Riskvarpet Kb. Till sb. riska 'ruska' (som fiske-, sjömärke?). (LEX)
Riska/u-
i Riskabacken Öj samt Riskus beb. Kh, jte Riskusbacken, -bysket, -sveden. (Se Karsten SB II s. 214) (LEX)
-rispa
i odl.namn Rispan Na Ki, Bergrispan Ha. Till sb. rispa för ngt smalt. (LEX)
Riss(e)l-
i flera Rissla odl. Po, Risslan odl. Bo, Risslor odl. Ku, Risslorna skog Fö, mosse Iö, odl. Bo, jfr Risslet (ri:sle) odl. Iå, samt i Risselbacka Sn, Risselkärr(et) Fö Na och Risslabron, -holmen, -ån Po, Risslaholmen och Risslesbacken Bo. Oförklarade, se även Rilt-. (LEX)
Rist-
(risst-) i namn som Ristvik Ho Hi, Ristlo skär Ky, Ristängen Ka Lo, Ristihugget Po, Ristinabben Kb. Till lånade fi. ortn. på Risti-. (LEX)
Ristalandet
Ristalandet kan nämnas i anslutning till Ploglandet. Namnet betecknar en odling i Lindkoski och en i Pockar, Lappträsk (ristala:nde), och odlingar i Näsby och Keitala, Strömfors (ristala:ndi).
Ristalandet, med förled av participform av verbet rista, upplyser om att ängen eller åkern blivit upplöjd med ristkniv, som i östra Nyland var insatt i likadana skaklar som en gaffelplog (R. Ahlbäck 1983:321).
Både sb. rist 'ristkniv' och vb. rista 'plöja med rist' är allmänt (FOreg.). I ortnamn förefaller orden inte att förekomma utöver de östnyländska Ristalandet, samt Ristategarna, odling i Finby, Strömfors. (ÅÄH:172)
Risu-
(risɷ/u-) i ett antal nyländska namn som Risubacken Si Pä, Risuholmen He, Risupotten Mö, Risuån Sj, Risuängarna Bo. Till fi. lånordet risu 'ris'. (LEX)
Rit-
(ri:t-) i Ritgrund Nä Ma Bj, Ritmossen Ky, Ritskär Kn, Ritängen Lo Sj. I vissa fall liksom Ritkaski odl. Sj till fi. ortn. på Riita- 'tvist'? (LEX)
Rita-
(rita-) i Ritaback(a) Sj Nb Nv, jfr Ritubacka Te, Ritabäcken Kb, Ritamossen Nv. Trol. liks. Ritamäki Si Lt till fi. ortn. (rita = ett fångstredskap). (LEX)
Riv(as-)
(ri:v-) i beb.namn Riv(a) Pe, Rivas Nb samt Rivasvarpet Nb. Till personbin. Rijft el.d. (Karsten SB II s. 197). (LEX)
-ro
(-rɷ:) i tiotals beb.namn som Edlasro Ec, Stillaro Ha, Vilhelmsro Iå, Mariero Nb. Sentida modenamn. (LEX)
Ro-
(rɷ:-) i några tiotal namn som t.ex. Robacka/en Fi Ee, Rofallet Ka Lf Sb, Roholm(en) En Ky Öv, Roklobb Bö, Rokläppen So, Rokärr(en) Te Py, Romossen Kn, Roskär Ha Ho, Rosund Kb Nv, Roviken Sa. Oförklarade. (LEX)
Robert(a)s(-)
(rå:- el. rɷ:-) i beb.namn Robertas Lu Vå Pu Re Nä samt Robertasbacken Vå Pu, Robertsberg beb. He, Robertasåkern Nä. Till mansn. Robert el. beb.namn. (LEX)
Rock-
i Rockfalls- Mö, Rockhällan Na, Rockkärret St, Rocknäs- Kr, Rockskär(et) Na Nä, Rocksveds- Si. Oförklarade. (LEX)
Rockel-
(rokæl-) i Rockeltået Mu, Rockelholm(arna) Na, Rockelsklintarna Iö samt i Rocklon odl. Pa och Rocklonskär (rocklon-) Kö. Oförklarade. (LEX)
Rockas(-)
som beb.namn Na Lt Py samt i Rockasforsen Li, Rockasstrandarna Lt. Till en personbet. el. ngt beb.namn. (LEX)
Rock(er)s(-)
i beb.namn Rockers Ka samt i Rocksbacka beb. He, Rocksberget Es, Rocksbäck äng He, Rocksåkern Sb, Rocksängen He Si, ibl. stavade Rox-. Till personbet.? (LEX)
Rod(d)-
i Rodgrund (rɷ:d-) Sm och Roddholmarna (roɷdd-) Kar, Roddsundet (rɷdd-) Ho. Trol. till rodd av vb ro? (LEX)
Roder-
i tegnamn Rodret (rɷ:re) Vå Fö och (rɷ:le) So Bö Ho samt i ett tiotal namn på Roder(s)- (rɷ:r- el. rɷ:l-) som Roderstycket Vå, Rodertegen Ge Vå Fö Ho, Roderudden En, Roderviken Df, Roderäng Fö och Roderstegen Su. Tegnamnen till sb. roder syftande på formlikhet. (LEX)
Roder
Rodret är namn på sex tegar, fem av dem på Åland, t.ex. Rodret (ro:rä), teg i Hastersboda, Föglö. Ett namn finns i Åboland, dvs. Rodret (ro:lä), på Lempö, Houtskär (se Zilliacus 1966: 220).
Dessutom förekommer ofta alternativt till Rodret namn på Roder-, t.ex. Rodertegen i Geta, Vårdö, Föglö, Houtskär, Roderstegen, Sund, Roderstycket, Vårdö, osv., alla namn på tegar eller delar av åkrar och ängar som sägs "likna ett roder". (ÅÄH 304)
Rodningen
(roninje(n)) odl. Ma Pl. Jfr RÖDNING. (LEX)
Rolig(s)-
(rɷ:li-) i beb.namn Roli(g)s He Tu samt i Roliggropen, -gärdan Kn, Rolighålet sänka Kr, Roligåkern Sm, Roli(g)sbacken Si Bo Or, Rolisåkern Si. Trol. till ngn personbet. (LEX)
Rom(-) 1
(rɷ:m) i Rom odl. Kb, halvö Mu, Romby by Te, samt i Rombergen Es, Romgärdan Nä, Romhagen, -potten Kb, Romskatan, -ängen Mu, Romskogen, -åkern Ma. Oförklarade. (LEX)
Rom- 2
(romm-) i Romgärd(an) Ku Vf, Romholm(en) Fö Bo, Romnäs Pa Iå Si och Romnören Bö samt Rombässen berg Na. Oförklarade; det sistn. till sb. rån(a)bässe? (LEX)
Romar-
(rɷ:mar- el.d.) i beb.namn Romar(s) Je samt i Romarsskatan K:stad, Romarsviken Mm Mu K:stad, Romarsudden Ki. Till personbet.? (LEX)
Roms-
(roms-) i Romsan odl. Pe, vik Lu, Romset odl. Nv, Huvudromsen berg Ko samt i Romsberget Iå, Romsdalen Li, Romsdiket Lu, Romsfladan Bö, Romsholmen Bö Öv, Romskärr Lt, Romsveckan Bö, Romsåsen Öv. Till en biform roms till RAMS för oländig mark (ÖB) eller sb. romsa (sjöfart, FO). (LEX)
Romsar-
i Romsarby by Ka, jte Romsarskogen, -strömmen. (LEX)
Ron(-)
(rɷ:n-) i Ronen grund Ku, Ron strandomr., jte Ronskogen, -udden, -åkern Ko, samt Ronbonds (= Ronas) beb. och Ronan äng, Ronbäcken, -åkern Si, Ronbacken, -gjutan Ee och Ronhagen Kb. Kanske alla till fi. ruona 'fiskverke' (Skgnamn s. 176). Jfr Run-. (LEX)
Ron-
Bland de många intressanta finska lånenamnen i Åbolands skärgård finns en del namn på Run- eller Ron- som är tydligt besläktade med varandra. Det mest kända bland dem är namnet Runsala vid Åbo. Gamla skrivformer som Runesal från år 1540 visar att namnet hör till gruppen av gamla finska önamn på -salo, men att den nutida finska formen Ruissalo inte är den ursprungliga.
Förleden Run- återkommer i Runholmen, som är namnet på norra udden av Jermolandet i Pargas, och Runbergen, som betecknar bergen vid Pungbölebron i Kimito. I Sagu finns Runa gård, redan 1410 skrivet Rwna, som på finska heter Ruona. Gården ligger just där två bäckar i tiden har runnit ut i en långsträckt vik. Mitt emot på Finnudden i Kimito har vi byn Tavastrona, "tavasternas Ruona".
På Storlandet i Nagu finns sedan Ronpära i Väcklax och i Korpo Norrskata både strandområdet Ron med Ronåkrarna i Kärvois och området Ron med Ronudden i Åvensor. Strandnamnet Ronaso på ön Maskinnamo i Korpo är antagligen ett ursprungligt "Ruonansuu". Levande finska Ruona-namn förekommer på flera håll i kustsocknarna ovanför. Borta i Nyland finns Ronbäcken i Sibbo.
Namnen innehåller tydligen det gamla finska ordet ruona för 'platsen eller redskapet för verkfiske', och själva platserna är precis likadana som de svenska "verkarna". Finskans ord för "stenverke" var igen kivitoe, vars genitiv kivitokeen ingår i bynamnet Kivitok i Bromarv och ett likalydande holmnamn i Korpo. (SKG:176)
Rop(an/ar)-
(rɷ:p-) i Ropberget Fi, Ropängen Te, Ropanberg(et) Kar Te Bo, Ropangadden En, Ropansanken So och Ropanstenen Or, Ropanudden Br Bo Pä St samt bl.a. Roparbacken Fi, Roparberg(et) Ge Fi Sa Na Ky Be Sb, Roparnäs Vasa Pö, Roparsand Mu, Roparudden Pa Fb, Roparören Kr och Ropars beb. Or. Till vb ropa (på roddare, vid fågeljakt el.d.). (LEX)
Ros-
(rɷ:s-) i tiotals namn som Rosbacka beb. NL, Rosgrund Fi, Roskil Ho, Rosklev Le, Rosklobb Ko, Roskärret Ki, Rosmossen Ma, Rosnäs- Sn, Rosvik(en) Po Sn Iå Si. Till växtordet ros? (LEX)
Rosas(-)
(rɷ:sas) som beb.namn Ha Sa Le Ho He Pä Tj Pe samt i t.ex. Rosaskällan Fi, Rosas kärret Te. Till släktn. Ro(o)s el. kvinnon. Rosa. (LEX)
Rosen-
(rɷ:sen-) i bl.a. Rosenbacken St, Rosendalen Pa Po, Rosenhagen Or, Rosenkleven Na, Rosenudden He Si. Till sb. ros(en-) (växt) eller enl. mönster av släktn. som Rosenberg, -lund, -ström. (LEX)
Rosens(-)
som allm. beb.namn samt i t.ex. Rosens backen Ha, Rosens knallarna Hi, Rosens udden Ho, Rosens ören Iö. Till släktn. Roos el.a. personbet. (LEX)
Rosk-
(rossk-) i Roskan odl. Pe Je samt bl.a. Roskbacken, -gräven Pe, Roskhagen Nv Tj Pe, Roskholmen Nv, Roskklubben Tj, Roskkärr Ky, Rosklandet Kb Tj, Rosklindorna Nv, Roskängen Öj, jte Roskakärret Kb, Roskolandet Nv. Till sb. rosk 'skräp' el.d. (FO). (LEX)
Rosker-
i beb.namn Roskers (rosskær-) Ka, Roskeras (rossjær-) Kn. Jfr V. Solstrand Karis hist. II s. 43. Jfr Rusk(as/is)-. (LEX)
Rosm-
(rossm-) i Rosmaskär och Rosmanskär Ho, Rosmonklobb, -vik (rossmɷn-) Ku. Oförklarade. (LEX)
Rospigg-
i Rospiggen grund Or, Rospiggbacken, Rospiggsgrundet, Rospigghamnen Vå. Till rospigg 'Roslagsbo'. (LEX)
Rost-
(rɷ:st- o.d.) i Rostan kärr Ki, odl. Br Sj, grund = Rostgrynnan Sv, Roste odl. Pa och Rostholm(en) Fö Kar, Rostörarna Bö samt (rosst-) i Rostmalmen Iå, Rostmossen He, kanske Rossvik(en) Df. Oförklarade. (LEX)
Rot-
(rɷ:t-) i bl.a. Rotberg Ho, Rotbådan Nä, Rotdalen Ko, Rotgärdan Ki Te Vö Nä, Rotkärr(et) Su Vå Ki Vf Ky, Rotmossen Te Ee Kh Pl Nä, Rotåkern Db Sj Ma, Rotö Bö, Rotören Iö Pä Vö Mm Bj Kn. Oförklarade. (LEX)
Rota-
(rɷ:ta-) i Rotan = Rotaåker Su samt Rotagrundet En, Rotagärdan Te En Ka Iå, Rotaåkern Sn Sj Si, Rotaängen Te. Till sb. rote (indelningsverket). (LEX)
Rotens(-)
(rɷ:tn-) i Rotens beb. Lt samt Rotensbacka/en He Li Lt, Rotensberget Sj, Rotens grundet En, Rotensåkern He Si Mö Lt. Till släktn. Rot(h). (LEX)
Rotland-
(rɷ:t-) i Rotlandet odl. Br Nä, Rotlandsbacken, -mossen Tj. Till sb. rotland. (LEX)
Roto(n)-
(rɷ:to-) i Rotoskäret Ku, Rotonskäret Hi. Oförklarade. (LEX)
Rotten-
(rot(te)n-) i Rottendal odl. Vå, Rottenkärr Si, Rottenmyra Fi, Rottenskär Na Hi, Rottenstenen Kö Es, Rottenäng(en) Kö Na Ki Iå Mu, jte Rottnings- Bö Re. Till rutten, ruttna; nedsättande? Se även Rutten-. (LEX)
Rov-
(rɷ:(v)-) i Rovan holme En samt Rovbrännan Bo, Rovfallet Ka, Rovgärdan Ge Su Na Iå Pä Kh Kn, Rovholm(en) Fö En He, Rovlandet Ki Df NL ÖB, Rovsveden Bo Ee. Till växtordet rova. (LEX)
-rovland
16 namn. Rovland förekommer sporadiskt som ortnamnselement. App. rovland n., 'åker, täppa, där man odlar rovor' har belagts i Åboland (2 Falkbergs rovlandet, falkbärs råola:nde, åker i Västermark, Kimito) och Nyland (7 Rovlandet, ro:la:nde, odling i Renum, Borgå), och Österbotten (7 Rovlandet, ro:vla:nde, åker i Rangsby, Närpes). (ÅÄH 100)
Rox-
se Rock(er)s(-). (LEX)
Rubens
som beb.namn Ha Ge Pu Tj. Till mansn. (LEX)
Ruck(e)l-
i Ruckelbacka Su, Ruckelbacken Nä, Ruckelstenen Vö. Oförklarade. (LEX)
Rud-
(ru:d-) i Rudbäcken/arna Vå Ho Je, Ruddammen Ge Fi Su Ki Fb NL Kv, Rudgöl Fö, Rudsjön Nb, Rudträsk(et) Vå Sj He La Mm Bj Kv Je, kanske också Rudharu Na, Rudskatan Ec Bj, Rudören Ku Ma. Till fiskordet ruda. (LEX)
RUDA
(ru:d-) i odl.namn Rudan Ha Ki, Rudor Kö, Rudorna Jo, Ruden Ko samt Rudgärdan Ko, Rudmalmen En, Rudminnet Kö, Rudspjällen Jo. Till ett ä. ruda 'nyröjning'. (LEX)
-ruda
En handfull ägonamn där rud och ruda ingår påträffas i Finland, men de är svårtolkade och osäkra (se Bertil Ejder i KL 14:434). Några åländska belägg, Rudan, kan däremot ganska säkert hänföras till den feminina formen ruda. Fsv. ruþa f. avsåg 'till odling uppröjt jordstycke' (Sdw). Beläggen kommer från fyra olika byar i tre separata socknar: Rudan (ru:dan), åker i Mörby, Hammarland, Rudan eller Rudorna (ru:dan, ru:dåna), odling i Ingby, Jomala, Rudor (ru:dår), en åker i Karlby och en i Överboda, Kökar.
I Åboland förekommer eventuellt rud i namnet Ruden (ru:dn) i Finnö, Korpo, som betecknar en åker, vid stranden av en vik med namnet Rudpären. Det är i så fall det enda belägget för maskulin form.
Rudan (ru:dån), åker under Västankärr, Kimito, påträffas som namn på en odling under Rudå, en gammal utgård i Helgeboda. Namnet är en förkortning av Birkerudha, en utjord som nämns redan 1430 och kan härledas till slutet av 1300-talet (se Gardberg 1944:60). Namnet har således gammal hävd. (ÅÄH 200)
Rudolf-
o.d. i beb.namn Rudolfs Sa, Rudoltas Kb, Rudolfos Ho. Till mansn. Rudolf. (LEX)
Rugg-
(rɷgg-) i Rugghäran Kö, Ruggkärr Ko, Ruggskär Ko Na, Ruggören Na. Oförklarade. (LEX)
Ruku-
(ruku- Pä, rɷkɷ- ÖB) i Rukunas beb. Pä samt Rukubacken, -hället, -mossen, -åkern Pä och Rukukyttan Pu, Rukuörarna Vö. Till adj./adv. ruckog, nedsättande. (LEX)
Rull-
(rɷll-) i Rullbro- He, Rullbådan Re, Rullträsket Df, Rulludden Es, Rullviken Df. Till sb. rulle el. vb rulla? (LEX)
Rulla(n/r)-
(rɷll-) i Rullagrundet Db, Rullanberget Ki, Rullankärr Iå och Rullarkärr Iå, Rullarbacka Ka, Rullarstenen Iå samt Rullarsböle Sn. Alla de förstn. trol. till vb rulla (i olika smhg). (LEX)
RUM
(-ru:me el. -rumme) i ett antal namn på dels platser, tomter, dels fiskeplatser, bl.a. Byrummet omr. Fö, Vedakastrummet Iö, Båtsmansrummet Ko, Rirummet La Tj, Gammelrummet Nv Kh, Simmasrummet Tj. Gamla fiskeplatsnamn är t.ex. Djuprummet Kö La Kv, Långskärsrummet Na, Kabbrummen Hi, Katsrummet Sn. Till sb. rum 'plats för byggnad, syssla el. t.ex. torskfiske, ryssjor'. (LEX)
RUMMEL
i ett fyrtiotal namn på stenrösen, stenig mark i nÖB t.ex. Rumlet (rɷmble) Kb Pu Mu, Rumlen (rɷmblin) Nb och Hansasrumlet Öj, Rävarumlet La, Västergärdsrumlet Pe, Stenrumlet Pu, Bötesrumlet Or samt i ett trettiotal namn på Rummel- (rɷmbæl-), som Rummelbacken Kb Pe Je Mu, Rummelgrundet La Öj, Rummelgärdan La Mu, Rummelholmen Mm Vö, Rummelskatan Mm Mu Or, Rummelstenarna St, Rummelören Kv Vö Kh. Till sb. rummel 'stensamling' el.d. (FO). (LEX)
-rummel
Speciellt i Österbotten uppträder ett fyrtiotal namn på -rummel. Namnen förekommer i formen Rumlet, Rumlen, samt som senare led i många lägesangivande namn som innehåller ortnamn, som i Kvarnbackrumlet, Råholms rumlet. Namnen på -rummel betecknar stenkummel, större samlingar stenar, steniga backar och berg. Den vanligaste typen av rummel i Karleby är nakna delar av rullstensåsar eller områden med en samling flyttblock (FOreg). Namnen är bildade till ordet rummel ?stenkummel, stenröse? som är belagt endast i Österbotten. Adjektivet rumlog ?stenbunden, ?holstrig?? ingår i Rumlogklubben i Kronoby. Appellativet ingår också i sammansättningen stenrummel ?stenrummel, stenröse?, ?terräng med mycket stenar?, ?kullerstensfält?. (TER:70)
RUMPA
(vanl. romp-) i Rumpan odl. allm., udde Fö Db, vik Iö Ho och t.ex. Kvarnholms rumpan udde Iö, Rirumpan odl. Na, Helvetesrumpan odl. Pa, Tomtrumpan odl. Bo, Långrumpan udde La Mu, Majasrumpan odl. Mu samt odl.namn som (de enledade) Kattrumpan allm, Hundrumpan So, Räv(a)rumpa(n) Fö Ma Mu, Svinrumpan Nv. Dessutom i tiotals namn som Rumpbacken Fö Po Bo La, Rumpedet Pa, Rumphagen Su Vö Kh, Rumpklintarna Fö Ku, Rumpkärret Fö Df Iå, Rumpudden Fö Na Pa Si. Till sb. rumpa 'svans; bakdel', vanl. syftande på långsmal form. (LEX)
RUMS
i Rumset (rɷmsi) stenig äng, = Ramset, samt Rumslandet odl. Kr. Till biform rums av rams, roms för 'stenig mark'. (LEX)
Rumsköt-
i Rumskötkobbarna Kö. Till sb. rumskötar 'stormaskiga strömmingsskötar'. (LEX)
Run-
(ru:n-) i Runbergen Ki, Rungrund, -näset Vb, Runholm, -sund Kö, Runholmen Pa Kar, jfr Runa gård Sagu, kanske Runstycket, -änget Kn. Till fi. lånord ruona 'fiskeverke'. Se även Ron-. (LEX)
Runar(a)s(-)
i beb.namn Runars Fi Ho Bj, Runaras Re Kn samt i bl.a. Runars berget Pu, Runars kärret Iå. Till mansn. Runar. (LEX)
Rund-
(vanl. rɷnd-) i bl.a. Rundbacken Pä Pu, Rundberget Lo Pä, Rundgadden Na, Rundholmen Sj Ky Bo St Ee, Rundkullen Pa Ki Te, Rundkärret Te Pä, Rundlindan Ki Tj, Rundmossen Ki Te Ky Bo St, Rundören Pä. Till adj. rund (form). (LEX)
-rundel
(rɷndil-) i Rundeln odl. Hi En Bo, mosse Vå, holme En och Kvarnrundeln odl. Po, Rivas rundeln tomt Nb. Till sb. rundel 'ngt runt'. (LEX)
Runk-
(rɷnk-) i Runkmossen Pe, Runkåsen Je, Runkabacken Bo, Runkabäcken Ky, Runkadiket Vö samt Runkanstenen St (rörlig) och Runkarkullen Ky. Oförklarade. (LEX)
Runs-
(rɷns-) i Runsbådan Mu, Runsholmen Öv, Runsö halvö Vf. Kanske av fi. urspr.? (LEX)
Runt-
(rɷnt-) i Runtas beb. och Runten grund Mu, jte Runtbacken Mu, samt Runtklinten Lf, Runtkyttan Nb, Runtängen Ee och Runtasdalen Je, Runtisstenen Re. Till dial. runt 'gumse' eller därtill bildat personbinamn el. beb.namn (Huldén SNF 40-41 s. 30, Thors 1983 s. 569). (LEX)
Rup-
(ru:p-) i Rupkärr Or, Rupskärs- Re, Rupstenen Kn. Oförklarade. (LEX)
Rus-
(ru:s-) i Rusmossen Tk, Rusträsket Sb, Rusviken Ge. Oförklarade. (LEX)
Rusk(as/is)-
(rusk-) i Rusk(as) beb. Nä, jte Ruskänget Pl, Ruskenaskallan grund Kn, samt Ruskis omr. Bo, jte Ruskisbäcken, -viken, -åkern. Till personbin. Rusk(a) (se Ahlbäck Korsnäs hist.)? Jfr Rosker-. (LEX)
Rusthåll-
i Rusthållet beb. NL, grund En samt bl.a. Rusthållsbacken Te, -holmen Po, -viken Fb, -åkern Te Pä. Till sb. rusthåll(are). (LEX)
Rustmästar-
i Rustmästarn grund Öj = Rustmästarklacken och Rustmästaråkern Bo. Till sb. rustmästare (titel). (LEX)
RUTA
(ru:t-) i flera tiotal odl.namn Rutan Su Sn Iå Vö, Rutor(na) Sv Lf och bl.a. Stora rutan Na, Lillrutan Ka, Finnängsrutan Sn, Basturutan Iå, Lederrutan St, Långrutan Pu och bl.a. Rutgärdan Ha, Ruthagen Je Vö, Rutliden Vö. Till sb. ruta för fyrkantigt omr. (LEX)
-ruta
Ruta ingår i ett 60-tal namn på odlingar sporadiskt över hela området, men förekommer allra mest i västra Nyland (44 namn), t.ex. Brunnsrutan (bronnsru:tan), åker i Brödtorp, Pojo. Ruta i ägonamn avser 'fyrkantigt markområde' (FOreg., SAOB R 3152).
Rutan, odling i Domarböle, Sund, avser enligt uppteckningen ett "litet område med 4 á 5 tegar, stängsel omkring", Mittelrutan, odling i Kärrby, Snappertuna, är namnet på "en teg i mitten av en åker", och Lederrutan i Kulla, Strömfors, betecknar en åker med en liten ruta för lertäkt.
De västnyländska, moderna "rutorna" hör till stora jordbruk kring herrgårdar eller bruksgårdar, samt Västankvarns jordbruksskola i Ingå. T.ex. Rirutan, åker under Brödtorp, Pojo, hette i äldre tider Riåkern. Stubbrutan, odling under Ekerö, Pojo, gick förr under namnet Stubbarna. På Västankvarns jordbruksskola har gamla namn som Skärpslätten och Skallasåkern bytts ut mot Ladugårdsrutan och Svinhusrutan, då åkerskiftena efter bl.a. täckdikning har fått kvadratisk form. (ÅÄH 282)
Rut(a)s(-)
(ru:t-) i beb.namn Rut Nä Kh, Rutas Mu, Rut(h)s (ru:ss) Vö Or samt i Rutas lindorna Mu, Rut(h)sberget, -holmen, -mossen Vö Or. Till personbinamn (Thors 1982 s. 70, Karsten SB II s. 172). (LEX)
Rutten/ig-
(vanl. rɷti(n)-) i tiotals namn som Rutibacken Bo, Rutinbergen Na Ky, Rutibro Ky, Rutibäcken Ky St, Rutinhagen Kb, Rutimossen Es, Ruti(n)stenen Si Bo Vö Mm, Rutisundet Ky, Rutiån Ky He. Till adj. rutten, -ig om självfrätande berg, sten eller dåligt vatten. Se även Rotten-. (LEX)
Rutu-
(rɷtɷ-) i Rutuna odl. Mu Or och Rutubacken, -bäcken, -kärret, -liden, -skogen, -träsket Or Mu samt i Rutuhället (rutu-) Bo. Oförklarade. (LEX)
Rux(-)
(rucks-) i beb.namn Rux(as) Si, jte Ruxberg, -bäcken, -ängarna. Oförklarade. (LEX)
Ry-
(ry:-) i Ryberget En, Rybäcken Ec, Rygöl, Ryskär och Ryör Fö, Rykärr Bo, Ryåkern Te. Av urspr. Ri-, el. RÖDJA? (LEX)
-rya
(ry:an) i odl.namn Ryan Sn, Sjöryan Nv. Trol. former av RÖDJA. (LEX)
RYGG
i grundnamn Ryggen Kö Ku Na Sb och t.ex. Långrygg berg Bö Fö, Bårdals ryggen berg Pa, Ekö ryggen holme Te, Högryggen skog Nv, Sandryggen åsar Kr Ee Nä, Stenryggen, Svinryggen o.d. som namn på grund, berg, stenar, åsar. Dessutom i Ryggbrogärdan Sn, Ryggvägen Öv, Ryggön (i mosse) Kr. Till sb. rygg syftande på långsträckt form. (LEX)
Rylt-
i Ryltun f.d. kvarn Bj, på Ryltback, samt i Ryltgärdan, -ängarna Mö. Urspr. till vb rylta 'gnissla' el.d. (Vendell ÖO)? (LEX)
Rymmar-
i Rymmargrunden (ry:m-) Sv och Rymmarkleven (rymm-) Sa. Till vb rymma. (LEX)
Rymning-
(ry:m-) i Rymningen odl. Kb Kr samt Rymningsklubben skog Nv, Rymningskyttlandet Kr, Rymningsnabben, -vägen Kb. Till sb. rymning 'röjning' (SAOB). (LEX)
Ryp-
(ry:p-) i Rypholmen Ee, Rypnabben La, Rypryggen skog Ee, Rypskärs- Re. Oförklarade. (LEX)
Ryss-
(ryss-/riss- el. ry:s-) i beb.namn Ryssas Or Mu Sv samt i ca 250 namn på Ryss- som Ryssbacka/en Fi Jo Bö Na Pa Ki Pä En Tj Nä, Ryssberg(et) Ha Na Pa NL Tk Re Vö, Ryssbro(n) Ky Es Bo Nb, Ryssböle by Sa, Ryssgraven So Bö Ho Ki NL, Ryssgrund(et) Br Ky På La Bj Sv, Rysshamn(en) Kö Ko Ky Bj Sb, Ryssholm(en) Fö Fb NL Pe Or, Rysskärr(et) NL Ee Pl, Rysstornet Ki Df Kn Öv Nä, Ryssviken Ge Su Fö Ki NL Kr, Ryssö(n) Sa Ku Hi Hgö Pä Kn samt i Rysskyrkan plats Ec Vå Ho Li. Till folkbet. ryss(e). Jfr Ris-, Ryssje-. (LEX)
Ryssje-
(ÅL ryssj-, f.ö. rys(j)i-) i bl.a. Ryssjeberget Br Sj Py St Kb, Ryssjebådan Bj Be Pl Kn, Ryssjegrundet Vå Bö Df Br Iå Py La, Ryssjeholmen Es Ee, Ryssjestenen St Py, Ryssjeudden Vå Sn Pä, Ryssjeviken Py, Ryssjeören Bo Be. Till sb. ryssja (fiskredskap). Jfr dock Ryss-. (LEX)
Ryssje-
Av lite nyare typ är sedan fisket med ryssjor, som finns omtalat i ett trettiotal namn på Ryssje- (vanligen kort rysji-), t.ex. Ryssjeberget i Nyland, Ryssjebukten i Dragsfjärd, Ryssjestenarna i Pernå, Ryssjebåda i Björkö. En del av namnen har kanske betecknat platser för torkning av ryssjor. Antecknade namn på ryssjeplatser är bl.a. Ryssjeplatsen i Pargas, Ryssjestället i Saltvik och Pråmryssjan i Strömfors. Men där ryssjefisket har varit mera allmänt och ryssjeplatserna har blivit förtecknade har de genomgående burit vanliga ortnamn som primärt har betecknat grund, vikar, uddar el.d. (SKG:177)
Rysslimpan
som namn på berg, grund Bö Hi Sn Ky Si, jfr Ryssbullen berg Su Bö. Till sb. rysslimpa, -bulle för högrest bakverk (formlikhet). (LEX)
Ryt(t)ar-
i beb.namn Ryttars Es He St, Rytars Ko, Ryttaren sten Mm och bl.a. Ryttargärdan Ki Po Py Tj, Ryttarnäs och -stigen Pa, Ryttarängen Ky samt Ryttarsträsket St, Ryttarsvägen Bo och kanske Ryterbacka Pu. Till sb. ryttare (se Fortelius 1972 s. 101-). (LEX)
RÅ
(rå:) i hundratals rånamn som Högbergsrån Fi, Kuckurån Ha, Norra rån Bö, Korsrån Iö Ho, Kivikärrsrån Ki, Dragsrå Te, Kullarån Sn, Gamla rån Iå, Knärå Pe, Finnrån Pö Vö samt i flera hundra namn på Rå- som de allm. Råbacka/en, Råberg(et), Råbäcken, Rågrundet, Råholmen och Råkläppen Fö Kö Ko, Råkärret ÅB NL, Råmossen NL, Råvarpet Bö Ku Iö Ho, Råviken Sa Ki NL. Till sb. rå 'gränslinje'. (LEX)
Råbock-
i Råbocken grund Fö och Råbockskärret Po, Råbockskär Fö. Till djurordet råbock. (LEX)
Råd-
i Rådkila (rottjila) by Iå, Rådudden (rå:d-) Na. Oförklarade. (LEX)
Rådar-
(rå:dar-) i Rådars beb. Kh samt Rådargrynnan So, Rådarängen Kv. Kanske till rådare (ett tomteväsen). (LEX)
RÅDDA
(rodd-) i ett trettiotal odl.namn i NL ÖB, dels Råddan ÖB Po Iå Sj Si, Bakråddan Mu, Storråddan Or, Skånråddan Iå, dels Råddet, Klockarsråddet Sn, jte Råddeåkern Ka. Till ett ord rådd- besläktat med rud. (LEX)
-rådda
36 namn. Namn på -rådda förekommer i Nyland, t.o.m. Borgå i öster, och i Österbotten, t.o.m. Munsala i norr. Något motsvarande terrängbetecknande appellativ förekommer inte i Finland (FOreg.). Ejder (1979:91) utgår från att de österbottniska fallen har samband med ordstoff känt från övre Norrland, rådda, rådde 'röjning'. (ÅÄH 198)
Rådders(-)
(roddis-) beb. Db, jte Råddisbergen, -skogen, -vägen. Till en personbet. bildad till ngt ortn. på -rådda. (LEX)
RÅDDLAND
(rodd-) i ett trettiotal odl.namn i sÖB, alla Råddlandet Pl Pö Öv Nä Tk Lf, samt i bl.a. Råddlandsbäcken, -skogen, -vägen Nä. Till ett (epexegetiskt?) råddland (ÅÄH). Jfr RÅLAND. (LEX)
-råddland
32 namn. Råddlandet är en helt sydösterbottnisk företeelse. Namnbeläggen koncentrerar sig till socknarna Pörtom, Övermark, Närpes, Tjöck, och Lappfjärd.
Det är högst sannolikt att namn som Råddlandet har uppkommit som epexegetiska former av det i mellersta och södra Österbotten frekventa Råddan, och i analogi med många andra ortnamnsbildningar på -land blivit särskilt produktivt i södra Österbotten. (ÅÄH 200)
Rådlös-
i Rådlösan odl. Na samt Rådlösklinten Bö. Till adj. rådlös. (LEX)
Råds-
(rå:s-) i Rådsböle by Sn. (LEX)
Råg-
(rå:g-) i ett par tiotal namn som Råghamn Ko, Rågholm(en) allm., Råghällan Kh, Rågskär(et) Fö Bö Ko Hi Pä Be, Rågö(n) Bö Pa Ki Sn, Rågör(en) Vå Bö Ho Na Iå Pä La. Till råg för strandråg? (LEX)
Rågård-
i beb.namn Rågårds Na Pa Pö och Rågården gärdsgård Sn Nä samt i bl.a. Rågårdsbergen Ho Vö, Rågårdsgärdan Ge Fö Te Lt, Rågårdskärret Ko, Rågårdsmalmen Bo. Till sb. rågård 'gärdsgård längs gräns'. (LEX)
RÅLAND
(ro-) i ett tjugotal odl.namn i mÖB, vanl. Rålandet Pö Kh Kv Vö Or Mu, samt i bl.a. Rålandsbacken Mu Sv, Rålandskärret Mm Vö. En nedsliten form av RÅDDLAND? (LEX)
-råland
25 namn. Rålandet är typiskt för mellersta Österbotten, men förekommer också i angränsande norra grannsocken Munsala, samt i någon mån i södra Österbotten. Övermark och Petalax förefaller vara övergångsområden; där finns belägg både för Rålandet och Råddlandet.
Namnen är, i likhet med många andra sammansatta namn på -land, i allmänhet enledade. Det enda tvåledade namnet är Nyrålandet, äga i Karperö, Korsholm. Beträffande belägg för appellativet hänvisar Thors (1959:59) till Olav Ahlbäcks uppteckning i Vörå år 1933 av app. råland n. 'uppröjt land, nyodling' (FOreg.), samt till Huldéns (1952:24) tolkning av åkernamnet Rodlandet (rålandi) i Munsala: "rodland, en ssg. av fsv. roþ 'röjning' och och land". Det kan inte sägas vara ett levande dialektord. (ÅÄH 202)
Råmar-
(rå:mar-) i Råmarbacken och Råmarkärret Pä. Till vb råma? (LEX)
Rån(a)-
(rå:n-) i Rånholm(en) Df Sn, Rånstycket odl. Kb, Rånön skog Kr och Rånabacken, -bäcken, -ängen Ky, Rånebacken Nb. Oförklarade. (LEX)
Rånbäss-
i Rånbässen (ronn-) skär Nä och (rona/i-) Rånabässmossen Ma, Rånebässören Bj. Till dial. rån(a)bässe 'avelsbagge' (FO). (LEX)
RÅNING
(roning) i odl.namn Råningen Ma Re och Råningsvägen Ma. Till en form av rud- för 'nyröjning'? (LEX)
RÅS
(rå:s) i ett tiotal namn på skär el. grund, de flesta i sÅB, som Råsen Kö, Västra och Östra råsen Ko, obs. Råkslen Hi, och Kannskärs rås Kö, Ådö råsen Na, Klovaskärs råsen m.fl. Hi samt i ett tiotal namn som Råshugget odl. Kn, Råskärr(et) Sn Mö, Råstegarna Ki, Råsviken Sn Pe, Råsäng(en) Fö Sn Si. Till sb. rås med växlande syftning (SAOB). Jfr -ras. (LEX)
-rås
I Åbolands sydligaste skärgård och Kökar finns 15 namn på -rås som betecknar skär eller grund. Det är Råsen och Kannskärs rås för skärgrupper i Kökar, Västra och Östra råsen för grund i Korpo Lom, Ådö råsen för en skärgård i Nagu Berghamn samt Klovskärs råsen (se kartan) m.fl. skärgårdsgruppsnamn i Hitis. Uttalet är -rå:sen el.d. Nära besläktade verkar Stora och Lilla råkslen (rå:kslen) i Hitis och några grundnamn på -raset (-ra:se) kring Skiftat, t.ex. Rönnörs raset i Brändö, Bådaraset i Houtskär. Uppe i Sastmola finns motsvarande finska namn på -raasit.
Ordet rås är känt i svenskan som beteckning för 'sankmark med rinnande vatten', 'bänkrad i kyrka', 'sträng av kardad ull' o.d. (SAOB). Någon släktskap ser ut att finnas med grundnamnen men utvecklingen är oklar. Särskilt de många namnen i Hitis har uppenbarligen från början betecknat grupper av skär och grund, delar av byns skärgård. (SKG:62)
Råt-
(rå:t-) i Råtgrundet Ec Jo Ho Ko Na, Råtkleven Ho. Till dial. råt(o) 'as', jfr fi. raato. Se även Rat-. (LEX)
Rått-
(rott-) i Råttan sten Bo, grund Sm samt i Råttgrund(et) Jo Lu Vå Fö Ku Bö Na Or, Råttholm(en)/arna Ec Ha Jo Fb Ky, Råttskär Fi, Råttslottet beb. Te Ka Iå Kb, Rått-tegarna Fö samt i Råttbukten, -udden Hi, Råttvarpet Bo, Råttolandet Mu. De flesta till djurordet råtta. (LEX)
Räbb(as-)
(ræbb-) i beb.namn Kb Sm, Räbbas Kb. Till ä. rebba 'rävhona' enl. Thors 1952 s. 23. (LEX)
Räck-
i Räckhop(en) odl. Es, Räckhals odl./beb. He, Räcklöv odl. Ka, Räcknäs hn En, Räckstu Nä. Växlande förklaringar. (LEX)
Räddar-
i beb.namn Räddars St samt i Räddarmossen Ma, Räddarskär Bö Ku, Räddarviken Sa. Oförklarade. (LEX)
Räfs-
(ræffs-) i Räfsbacken Lt, Räfsby Pä, Räfsbäcken Lt Öv, Räfsmaren Kn, Räfsnäs Iö, Räfsskäret Ko, Räfsån Nä, Räfsö(n) Iå Ky Bj Sm. Till sb. räfsa el. t.ex. Rävs-? Jfr Räps-. (LEX)
Rägu-
(rægɷ-) i Rägubacken Kr Ee, Räguhalsen, -mossen Kr. Till adj. rago(g) 'frodig' el.d.? (LEX)
Räka(r)-
(ræka-) i Räkabacken, -tået Or, Räkargrynnan, -vattnet Kn. Till vb räka 'driva'. (LEX)
Räknan-
i Räknanberget Bo, Räknanporten St. Till vb räkna. (LEX)
Räku-
(rækɷ-) i Räkuskär En. Till vb räka 'driva'. (LEX)
Rämp-
(ræmp-) i Rämpan vik Mm och Rämpträsk(et) Mm. Oförklarade. (LEX)
RÄMSA
(ræms-) i Rämsan grund Öj La, odl. Pu och grundnamn Pålviksrämsan Öj, Inre och Yttre rämsan La. Till dial. rams-/roms-/räms- för oländig terräng (P. Slotte SNF 65 s. 245-). Jfr RAMS, Roms-. (LEX)
RÄNNA
i Rännan/-orna rännil Le Te Si Bo och t.ex. Minnrännan dike, Sikrännan sund Ko, Näckrännan rännil Na, Skvallerrännan bäck Iå, Stornäsrännan vik Bo, Hyvelrännan bäck Si, Stamprännan Kb, Jåksrännan ågren Kr, Smedjerännan ågren Ma samt i Rännbacken Te La, Rännberget Si Mu, Rännbäck Ha, Rännklev Sa, Rännåkern Si. Till sb. ränna för 'rännil' el.d. (LEX)
-ränna
Namnen på -ränna uppgår till ett tjugotal, av vilka Rännan är känt i Lemland, Tenala, Sibbo och Borgå, Näckrännan i Nagu, Minnrännan och Vatturännan i Korpo. De flesta av namnen finns i norra Österbotten och västra Nyland. I Mörskom finns också åkernamn på -rännja, vilka torde vara nybildningar av ränna. Namnen åsyftar vanligen bäckar eller diken, några gånger har namnen övergått till att beteckna även sund och åkrar.
En tredjedel av namnen förekommer i den osammansatta formen Rännan. Namnen har i allmänhet bestämd form. De är bildade till ordet ränna ?bäck, liten å?. Det är belagt i Mörskom i betydelsen ?(litet) vattendrag?, i Liljendal i betydelsen ?liten fåra i marken? och i Bergö i betydelsen ?rännil, grunt grävt dike, ganska kort?.
Namnen anger oftast läge, som Brinkesåkersrännan i Sibbo, Stampmossrännan i Ingå eller Kvarnrännan i Karleby. Därtill förekommer namn som Stenrännan och Tallgrensrännan i Sibbo. (TER:183)
Rännan/ar-
i Rännanbergen Si Bo, Rännanstenen Bo och Rännarberg(et) Vå Si Bo, Rännargrunden Df, Rännarklinten Ho, Rännarstenen Si, Rännartallen Bo, Rännarängen Sj. Till vb ränna 'skrinna' (FO). (LEX)
Ränna(r)s(-)
som beb.namn Or Vö samt i Ränna(r)sbacken Vö, Ränna(r)sön Or. Till ä. rännare 'ett slags ryttare' (Karsten SB II s. 172). (LEX)
RÄNNIL
(rænnæl/-il) i Ränneln allm. ÅL och Iö Ho Ko Hi Pä St, Vikränneln Ec, Vattkvarnsränneln Sa, Bodal ränneln Kn, Hällbäckränneln Bo, Gloränneln Sv samt i bl.a. Rännel(s)berget Sa Vå Fö Ho, Rännel(s)kärr(et) Sa Bö Si Pä St Kv Nä, Rännel(s)tegen/-arna Ha Pö, Rännel(s)viken Lu Vå. Till sb. rännil 'liten bäck'. (LEX)
-rännil
Omkring 120 namn är bildade med huvudleden-rännil, av vilka ett femtiotal förekommer i Österbotten. Resten av namnen fördelar sig jämnt på Åland, i Åboland och Nyland. I enlighet med ordets betydelse betecknar rännil-namnen små bäckar och diken. Några gånger åsyftar de vikar och kärr, som Ränniln, vik i Brändö som har fått sitt namn efter en rännil som rinner ut i viken. Bestämd form överväger.
Vanligast är att rännilar har benämnts utgående från deras relation till en annan ort som i Storkärrsrännilen i Österbotten, Mittilandsrännilen i Nyland. Namn som Träskesrännilen, Uddrännilen, Vikrännilen eller Mossrännilen förekommer huvudsakligen på Åland. Några gånger ingår i namnen beteckningar för något vid platsen befintligt som i Vattenkvarnsrännilen i Saltvik, Stamprännilen i Kronoby, Sågrännilen i Terjärv. (TER:179)
Räns-
(ræns-) i Ränsholm Ge, Ränskullen, -vägen Tk, Ränsmossen Nv, Ränsviken Sa. Oförklarade. (LEX)
Räps-
(ræps-) i Räps torp Si och Räpskilen odl. Es, Räpskärret, -skogen Sj. Dialektformer av Räfs-namn. (LEX)
Räs-
(re:s-) i Räsbergen Bö, Räsbådan Mm Vö, Räsgrundet En, Räsgrynnan Hi Pl, Räsklacken Ky. Till dial. räs 'avfall vid fiskrensning' (FO). (LEX)
Rät-
(ræ:t-) i Rätan vinterväg Nb, odl. Mu, Långrätan väg Pe Pu, Måtars rätan väg Je och Rätstrand(en) Pa Kb, Rätvarpet Hi Bo Pä, Rätviken Pa, Rätvägen Kb samt Räta berget varp Ki. Till adj. rät 'rak'. (LEX)
Rättar-
i Rättarbacken Pa och Rättarns bron, trädgården Po. Till yrkesbet. rättare. (LEX)
Räv- 1
(ræ:v-) i ett par grundnamn Räven Bö He samt i ett hundratal namn som Rävbacka/en Fi NL, Rävberg(et) Ha Vå Ku ÅB NL Ma Nä, Rävgrund(et) Lu Hi Sn Ma Lf, Rävholm Vå Bö, Rävkullen NL, Rävkärr(et) Sa Bö Ky Si St, Rävskär(et) Ku Na Hi En Sm, Rävstenen Fi Te Ky He Kb Pl, Rävsund(et) Ge Pa He Pä. Långt Räva- (ræ:va/o-) finns i Rävahära Kö, Rävoberg Fö Kö, Rävoklev Bö. Kort Räva- (ræva- el.d.) ingår i bl.a. Rävaberg(et) Iö Ko Pa Bo Si Vö Mu, Rävaholm(en) Iö Ko Bo Or, Rävaklint(en) Pa Df En Br, Rävanäs Ko Pa Vö Mm, Rävastenen Lt Si Pu Mm; i Ho Rävoberg, -kil, -skär. Dessutom ingår ordet i bl.a. Rävgrytet Lu, Rävkulan Sa Su Mu Kv, Rävaryggen Ko, Rävrumpa(n) Ku Fö Ma, Rävskottet Fö Vå. Till djurordet räv. Jfr Räv- 2. (LEX)
Räv- 2
(ræv-) i Räven udde Br samt Häst-, Höns-, Tuppräven kärr Te, Jätteräven klov Sn, Påsaräven odl. Li. Till dial. räv 'röv, bakdel'. Jfr Räv- 1. (LEX)
Räv(as-)
i beb.namn Räv (ræ:v) Nä Kh, Rävas (rævas) Ky. Till personbin. bildat till djurordet räv. (LEX)
RÖ
(vanl. röj) i viknamn Röan Ko, Röen Bö och Brändholms röen Ku, Skarpholms röen Ho samt som förled i närmare 400 namn, rel. få i ÖB, t.ex. Röbådan Mu Re Sv Kn, Röbäckarna Bö, Rögrund(et) allm., Röhagen Ec Fi Vå Na Te St, Röholm(en) ÅL ÅB NL, Röhägnan Iö, Rökil(en) Bö Ho Ko, Rökärr(et) ÅB NL, Römaren Sa Ku Bö Ho Bo Pä Py Be, Römossen Ki NL ÖB, Römyra(n) Sa Su Sj, Röskär(et) ÅL ÅB Pä, Rösund(et) ÅL ÅB NL Vö, Röträsket Na Iå Re, Rövik(en) ÅL ÅB Bo, Röängen och Röören allm., samt i en del namn på Röbod-, Röhus-, Rölad- o.d., se även RÖVASS. Till växtordet rö 'rövass'. Jfr Röd- samt Rör-. (LEX)
-rö
Några namn på -rö betecknande vassar eller vikar på Åland och i Åboland är bildade till det enkla rö för 'bestånd av rövass' (FO). Det ingår i bestämd form (uttalet -röjen) i bl.a. Långskärs röen i Föglö, Brändholms röen i Kumlinge, Skarpholms röen i Houtskär, samt viknamnet Röjan i Korpo Aspö. Sammansatt rövasse (FO) ingår i t.ex. Rövassen i Jomala, Svartholms rövassen i Föglö. (SKG:142)
Röd-
(rö:(d)-) i Rödan skär, hamn Le samt i omkr. 300 namn som de allm. Rödberg(et), Rödgrund(et), Rödhäll(en/et), Röd(a)stenen och t.ex. Rödgadden Na, Rödharu(n)/-häran Kö Ko Na Hi En, Rödladan Pa Ki NL, Rödskär ÅL ÅB, knappast i Rödkärret, -mossen, -viken (NL ÖB), se RÖ. Till färgadj. röd. (LEX)
Röd(a) kon
som namn på skär/grund Ec Fi Jo Su Lu So En Es Ky St K:stad. Vandringsnamn, se Stahre 1986 s. 28-. (LEX)
RÖDJA
i över 600 odl.namn, de flesta i NL, t.ex. Rödjan (rö(:)djon el. ryd(d)jon, ibl. ry:jan ÅL vNL) och bl.a. Norr-rödjan Ec, Storrödjan Jo, Klockarsrödjan Na, Brorödjan Br, Knaprödjan Pä samt i bl.a. Rödja backen Fi, Rödjeberget, -gärdan NL, Rödjelandet Nä och Rödjoberget Sn, Rödjoklinten Na. Till sb. rödja 'nyröjning'. Jfr -rya. (LEX)
-rödja
Namn på -rödja förekommer i södra Finland, inklusive Åland (20 Norrödjan, nårri:an, åker i Torp, Eckerö, Rödjan, rydjan, ridjan, åker i Södersunda, Jomala), men är frekventast i Nyland, och särskilt vanliga i västra Nyland (585 Brorödjan, bro:rydjån, åker i Täktom, Bromarv, Rödjan, ridjån, åker i Saxby, Borgå). Endast i de sydligaste socknarna i Österbotten finns nutida belägg för namntypen (4 Rödjan, rydjon, åker i Ömossa, Sideby). I Åboland 70 belägg, bl.a. Nyrödjan, ny:rydjån, åker i Klobbnäs, Nagu, Rödjorna, rydjåna, åker i Kåddböle, Kimito.
I beskrivningarna ingår i allmänhet uppgifter om att man röjt upp till odling i skogen, i utmarkerna, eller av gamla betesland. Det är bara i Mörskom man menar att rödjorna skulle ha bränts ? de förliknas vid "kytta" eller "sved" (FOreg; Mörskom 1969, 1971).
Något under hälften av namnen (ca 40 procent) är enledade Rödjan, eventuellt plurala Rödjorna. I synnerhet i östra Nyland dominerar de enledade namnen. I västra Nyland, där namnrikedomen är större har namnen olika förleder, t.ex. Kvarnrödjan, belagt i Bromarv, Tenala, Pojo, Ingå, och Stubbrödjan, i Bromarv och Snappertuna. De frekventaste sammansättningarna är Storrödjan, Lillrödjan och Nyrödjan, som förekommer mest i Nyland, men också i Åboland och på Åland.
Thors (1953:64, 67 not 1) ser Rödjelandet som en särskild namntyp och "förtydligande sammansättning". I namnregistret finns utom belägget för Rödjelandet i Närpes motsvarande namn endast i västra Nyland, dvs. Rödjelandet (rydjilande), åker i Tvära, Degerby, samt Rödjelandet (rydilande), åker i Göks, Sjundeå. (ÅÄH 189)
RÖDNING
(rö(d)ning) i ett hundratal odl.namn i ÖB, som Rödningen allm., Långrödningen Es, Lillrödningen Mu, Svedjemossrödningen Tj samt i bl.a. Rödningsbacken Kb Tj Mu, Rödningsmarken Nä, Rönningsmyran Ha, Rödningsskogen Mu. Till sb. rödning 'nyröjning'. (LEX)
-rödning
100 namn. Rödning är ett utpräglat nordösterbottniskt namnelement. Ett belägg kommer från Kasaböle, Sastmola (SK). I Malax och Petalax förekommer en namnvariant, Rodningen (råninjen, Nyby, Petalax, SLS 1059).
En uttalsgräns går mellan Purmo och Munsala så, att de nordligare dialekterna har ett hörbart d, t.ex. Rödningen (rödninsdä), åker, Nederpurmo, Purmo. I namnet Röningen (röninjin), åker i Monå, Munsala, har d fallit. (ÅÄH 192)
Rödning-
I andra områden uppträder namnelementet endast i förledsställning, dvs. Rödningslandet, äga i Iskmo, Korsholm, Rödningsmarken, åker i Bäckby, Närpes. På Åland förekommer Rönningsmyran, namn på en myr i Posta, Hammarland.
Rödning, av fsv. rydhning, ett verbalsubstantiv till rydhia 'röja', syftar som terrängbeteckning på 'jord som röjs till odling; i skog upptagen nyodling' o.dyl. (SAOB R 4338 f). I österbottniska dialekter är ordet inte särskilt vanligt (FOreg.). I en modern uppteckning från Nedervetil förklaras, att "rödning" avser mark, där man inte kan bärga hö med hjälp av lie; där växer mycket videbuskar och man använder "rödningen" som kreatursbete (SLS 132-7).
Ungefär hälften av namnen i materialet är enledade Rödningen eller pluralt Rödningarna. I Terjärv, där 40 namn är upptecknade, har en påfallande stor del tvåledade namn ett lägesbetecknande ortnamn i förleden, t.ex. Storbäcksrödningen, strandäng i Hästbacka, Terjärv. I de tvåledade namnen ingår också personbeteckningar i förleden, t.ex. Husmors rödningen, äng i Kortjärv, Terjärv, samt Lagmansrödningen, i Korplax, Karleby, som kan vara ett äldre namn (se Slotte 1967:23). (ÅÄH 192)
RÖDSLA
i ett par hundra odl.namn i NL ÖB, som Rödslen (ryslen) Iå Sj, Rödslet (rysle/rösle) Pä La Kr Nv Ee Kv Kh Sv Ma, Rödslan (ry-/rös(s)lon) Ky Sj Ee He Si Pä Li Öj Je Nb Pu Mu Or Vö Mm Nä och t.ex. Bjursrödslan Iå, Hummelrödslan Ky, Heikorödslan Vö och Skepparrödslet Pä, Högrödslet Kr. Dessutom i namn som Rödselback(a)/en Iå Es Bo Ee Or Vö, Rödselbäcken Es Tj Vö, Rödselåkern He Si Nä. Till sb. rödsel, rödsla 'nyröjning'. (LEX)
-rödsla,-rödsel
Ca 190 namn. Namnen på -rödslan, -rödslorna, -rödslet, -rödslen förekommer i Österbotten (ca 80 namn på -rödsla, 30 namn på -rödsel) och Nyland (ca 70 namn på -rödsla, ca 15 namn på -rödsel). Rödsel, rödsla betyder 'röjning, nyodling, svedjeland'. App. ryÞsl f. 'röjning' förekom i fornsvenskan, men sammansättningar på -ryÞsla f. finns också belagda. Ordet är ett verbalsubstantiv till fsv. rydhia 'röja'.
Ortnamnen i Nyland och Österbotten kan i många områden uppträda såväl i femininformer på -rödslan som i neutrumformer på -rödslet, samt ofta nog i pluralformer på -rödslorna, -rödslen.
En övervägande del av namnen i Nyland och Österbotten är enledade former, Rödslan, men i områden där beläggen är många förekommer också tvåledade namn. De tvåledade namnen har ofta adjektiv i förleden som i Stor- och Lillrödslan (Pernå, Munsala, Vörå) och Nyrödslan (Esbo, Borgå, Pernå, Vörå), eller tillhörighetsangivande proprier eller personbeteckningar, t.ex. Mickels rödslan, äng i Rökiö, Vörå. Ängsnamnen Röjslet (röjsle), och Gränröjslet (grenröjsle) har tecknats upp i Tölby, Korsholm. (ÅÄH 195)
Rögg-
i Röggesholm Bö, Röggoskär Kö. Oförklarade. (LEX)
Rögn-
se Rönn-. (LEX)
Rök-
i Rökberget (rö:k-) Fi, Rökkärret (röuk-) Bo och (röyk-) Rökberg Hi, Röksundet Kar. Oförklarade. (LEX)
Röm(s)-
i Römskär (rö:m-) Hi, Römsholm (röms-) Ho och Römstenen (röum-) Li. Oförklarade; jfr Roms-. Namnen Römsan holme och Römsmossen Mu är varianter av RAMS-, RÄMS-. (LEX)
Rönn-
(vanl. rönn-, ibl. rö:n- ÅL, röyn- ÅL Iö Hi, röun- ÅB NL ÖB, rögn- Hi Na) i Rönnen notvarp Pa Df, grund Iå Si Mm och bl.a. Kappalrönnen Ec, Pellas rönnen Pe samt i flera hundra namn som de allm. Rönnbacka/en, Rönngrund(et), Rönnharun vNL, Rönnklobben, Rönnkläppen ÅL Ko Na, Rönnkulla/en NL, Rönnskär(et), Rönnstycket ÖB, Rönnudden ÅL Ki Hi NL, Rönnören ÅL ÅB NL. Till trädordet rönn. (LEX)
Rönnbusk-
i Rönnbusken grund En Ky Es Or Nä och Rönnbuskkläppen Ho, -kobben Ky Nä, -ören Sv. Till sb. rönnbuske. (LEX)
Rönns-
i Rönnshagen, -ängen (rönns-) Ky, Rönnsholm (röuns-) Ho Hi, Rönnsviken Vf, Rönnsåkern Mö. Till sb. rönn? (LEX)
Rör-
(röyr- el. rö:r-) i bl.a. Rörbådan Kn, Rörfladan Bj, Rörgrund(et) ÖB, Rörhamnen Mu, Rörmaren Kn Nä, Rörviken Ge, Rörträsket Nä, Röräng(en) Ko Bj Kh Sb. Till sb. rör 'rövass', jfr RÖ. (LEX)
Röris-
(rö:ris-) i bl.a. Röris hagen Kb, Röris bukten, -mossen, -hällorna Bj. Oförklarade. (LEX)
Rörs-
i bynamn Rörsby Te, Rörstorp Le. (LEX)
Rös
(rö:s) i beb.namn i Es Nä Kn. Oförklarade. (LEX)
RÖSA/E
dels i namn på -rösan, som Degerbergs rösan (-rö:san) Ec, Stenrösan Vå och Soldatrösan (-röysɷn) Ec, Stenrösan Vå och Soldatrösan (-röysɷn) La, Jätterösan Mu Vö Or, dels i namn på -röset, som Röset (rö:sɷ) Sn Bo, (röuse) He, (röysi) Pu och Stenröset En Pä, Råröset Sn Ka Es, Storröset Te Ky, samt i bl.a. Rösbacken Lt Je, Rösberg(en) Sa Kn, Rösholm Hi, Röskumlet, -mossen Kn, Röstegarna Su, Rösviken En. Till sb. rösa/e 'stenröse'. Jfr Res-, -resa. (LEX)
-rösa
Också namnen på -rösa är sällsynta. Deras antal uppgår till något över tjugo. De förekommer oftast i Nyland. Vanligen betecknar namnen stenrösen, som ofta fungerar som råpunkter. Exempel är Rösbacken, skog i Jeppo: ?stenig skog, full av stenrösen?. Namnen är bildade till ordet röse eller rös i betydelsen ?stenröse?, ?råsten?. (TER:73)
Röst-
(vanl. rö:st-) i Röstet berg Bo och Röstabacken Nv, Röstebacken Kr, Röstamossen Nv Kr Tj, Röstängs- Bo. Till sb. röste 'takröste'? (LEX)
Röt-
(röyt-) i Rötan skog Sb Sm, jfr Hamprötan, Linrötan, samt i bl.a. Rötdaven Te, Rötlandet Pä, Rötpotten Kn Pu, Rötäng(en) Iå Sm, kanske också (röuta-) i Röta(r)backen Kr, -gärdan Nä, -mossen Ee. Till vb röta 'röta lin' el.d. (LEX)
Röv-
(röv-) i bl.a. Mammas röven odl. Kb, Långröven grund Kv och Rövstenen Pe, Rövabullorna äng Nv. Till sb. röv 'podex'. (LEX)
Rövar-
(rö:var-) i Rövarn skär Es, notvarp Vf och i bl.a. Rövarbacken Hi Bo, Rövarberg(et) Sa Hi Ki Po Kv Pl, Rövarholmen/arna Ko Na Kar Hi, Rövargrund Es Nä, Rövarskär(et) Kö Pä Bj Kv, Rövarvarpet Ko, Rövarör Fö. Till sb. rövare (syftande på ägotvist?). (LEX)
Rövars
(rö:vars) som beb.namn Iå Es Pä Kh. Till binamn rövare? (LEX)