Namnledslexikon:F

Info – A – B – D – E – F – G – H – IJ – K – L – M – N – O – P – R – S – T – U – VYZ – Å – Ä – Ö

Fabian(s)

som gårdsn. St samt i bl.a. Fabiansören Pä. Till mansn. Fabian. (LEX)

Fabras

(fa:bras) hn Lt. Trol. till personbet. inneh. dial. fa:brɷ av farbror (FO). (LEX)

Fabos-

i Fabos gård He, Fabosgropen (fabɷs-) vik Bo. Till dial. fabo av farbror (FO). (LEX)

Fadders

som ä. gårdsn. Bo. Till personbet. inneh. sb. fadder. (LEX)

Faddergåvan

odl. Nä. (LEX)

Fader-

i Fadervik(en) (fa:där-) Su Fb. = Fager-? (LEX)

Faffis/us(-)

som beb.namn Mu och i Faffus grundet La, Faffis stenen Kb, Faffis stycket odl. Kr. Till dial. faff av farfar (FO). (LEX)

Fag-

i Fagnäs (fa:g-) omr. Or. (LEX)

Fager-

(fa:gär-, i Pa ibl. fa:r-, ÖB fagär-) i ett hundratal namn som Fagerbacken Si Pu Kr, Fagerdal(en) Vå Ki Df, Fagerkulla beb. Su Jo Pa Ki Nä, Fagernäs(et), Fagervik(en) och Fageräng(en) allm., Fagerö(n) Iå Ky Si Py Nä. Till adj. fager främst syftande på växtlighet. (LEX)

Fagerö

Fagerö har varit särskilt populärt i Nyland, där vi har både Ingå Fagerö, Sibbo Fagerö och Pyttis Fagerö samt ett mindre känt fall i Kyrkslätt. (SKG:35)

Fagg-

i Faggbacken gårdsgr. Öv. Till dial. fagg 'farfar' (FO). (LEX)

Faja(n)s-

i Fajansback Kh, Fajasudden Pä, jte Faj(i)sholmen Bo. Till dial. faja, -e 'farsgubbe; äldre man' (FO). (LEX)

Fald-

i Faldaskärret (falldas-) Df, Faldismossen (falldi-) Bo. (LEX)

Falisa

bydel Mm, = Falisabacken, jte -bäcken, -grundet, -ängen. (LEX)

Falk-

i Falkberget (ett 20-tal), Falkbranten Kö Na, Falkhamn Fö, Falkholmen Bo, Falkklobb Ku Bö, Falkön Df Hi, jte Falkomberg Iå Ka. Till fågelordet falk. (LEX)

FALL

(fall-) i omkr. 250 namn på skogsomr. el. odl., de flesta i NL, t.ex. Fallet allm., Nerfall Jo, Gyllfall Na, Dirfall Pa, Brunkfall Po, Pentfall Ky, Tränufallet Pä, Storfallet Pö Lf, samt ca 200 namn på Fall(s)-, som Fallbacka/-en allm., Fallbäcken Es He Si Bo Ma, Fallholmen En Bo På St, Fallskogen allm., Fallåkern och -ängen NL, och Fallsbacka Sn, Fallsbäcken Lt, Fallsgårdan Pa, Fallsmossen Lt, Fallsviken och -ängen Pa. Till dial. fall 'område där skog fällts för svedjande eller nyodling' (FO). I Brännfallet och Stångfallet ingår sms. ord. (LEX)

-fall

ca 300 namn. Fall förekommer i namn på odlingar samt skogslokaler över hela språkområdet, men är frekventast i Nyland (Gäddfallet, djeddfalle, odling i Lindkoski, Lappträsk) och Österbotten (Rovfallet, ro:falle, äng i Lålby, Lappfjärd). I åländska (Brännfall, brennfall, åker i Bredbolstad, Hammarland) och åboländska (Storfallet, ståorfalle, åker i Sildala, Pargas) skärgårdskommuner är namntypen sällsynt.

Ur en grundbetydelse av ordet fall 'fallande nedåt' har en terrängbeteckning utvecklats, dvs. app. fall n., 'område i skog där träd fällts för svedjande eller nyodling' (FO; se också Falck-Kjällquist 1984:86 f, Pamp 1988:90, Thors 1953:44, m.fl.).

Namnformerna är i omkring 30 belägg obest. sg., t.ex. Långfall, skog i Boda, Hammarland, Brunkfall, odling i Gästerby, Pojo. Sådana former förekommer särskilt ofta i Hammarland (vÅL), i Nagu (vÅB) och i Ingå (vNL).

En tredjedel av namnbeläggen är enledade Fallet, ibland i pluralis, t.ex. Fallen, odling i Posta, Hammarland. Av de tvåledade namnen hör Brännfallet och Storfallet till de allmänt förekommande. Adjektiviska förleder, vanliga i ägonamn, ingår i namnen på -fall, som t.ex. i Lill-, Lång-, Gammelfallet. Också väderstrecksbenämningar som i Väster- och Norrfallet är vanliga. Att ett fall var svedjat eller avbränt ses utom av förleden i Brännfallet också i Råg- och Rovfallet; råg och rovor såddes i svedjeland. I de tvåledade namnen ingår i flera fall ett tillhörighetsangivande proprium eller en personbeteckning, exv. Prästfallet, åker i Keitala, Strömfors, och Adams fallet, åker under Adams i Hästbacka, Terjärv.

Fall i ortnamn kan också syfta på sluttningar, förkastningar i marken, samt eventuellt elliptiskt, på vattenfall och utfall (FO, NoSt). Ersfallet är namnet på ett utfall i Övermark. Fallet i Lemlax, Pargas, betecknar en sänka, där jorden rasat in, och Storfallet uppges beteckna ett starkt sluttande skogsområde i Sjögård, Pernå. (ÅÄH:184)

-falla

i Getfalla berg Ge, Falla lgh. Ki och Storfallan holme, lgh. Df, med Lillfallan bredvid, samt Fallabacken Ki, Falla branten Df, intill föreg., och Fallabäcken Li. Jfr FALL. (LEX)

Fallan-

i Fallanbäcken Li, Fallanmossen Ky. Till vb falla? (LEX)

Fallen-

i Fallenklevarna Ho. (LEX)

Fallas/is(-)

som beb.namn Fallas Bo, Fallis Ki Kh, samt i bl.a. Fallasåker Bo, Fallisbäcken Pe, Fallisgärdan Lt, Fallismossen Mö Vö. Till inbyggarbet. bildad till fall el. ngt av beb.namnen. (LEX)

Fallningsmans-

i Fallningsmansberget. Till sb. (be)fallningsman 'länsman' (FO). (LEX)

Falpus-

i Falpusängen St. (LEX)

Falt-

i Faltberget Sj Lt St, Faltmossen Sj. Av Falk-? (LEX)

Famnved-

i Famnvedsgrundet Ho, Famnvedahugget Db, Famnvedakärr En, Famnvedaudden Ko Iå Pä. Till dial. famnved (FO). (LEX)

Fana(s)-

i Fanasandviken Pa, Fanasängen St. (LEX)

Fanbärars

torp Ky. (LEX)

Fanjunkars

torp Sj. (LEX)

Fan(s)-

(fa:n-) i Fanklobben En, Fansberg(et) Su Le. Fanskobben Ky, Fanstimran lada Db. Till fan 'djävulen'. (LEX)

Fants-

som beb.namn Fanns Es, Kyrk-Fants och Rödje-Fants Si, Fantas Pl Kh, Fantis Kv Re, samt Fantsby (fanns-) Es, Fantsnäs (fanns-) Pä, Fantas gärdan Ma, Fantasholm Mm, Fannsängen Ky. Till personbin. Fant. (LEX)

Fanu-

i Fanuberget (fanu-) Pä. (LEX)

FAR 1

i ett 50-tal namn på -faret (-fa:re, i ÖB -fare) betecknar farleder på sjön, som Segelfaret Ku, Fiskköparfaret Ko, Skomakarfaret Hangö, Rönnskärsfaret Re, samt t.ex. Farhällarna Sa, Farhålet Bj, Farstenarna Kn. Till dial. far 'farled' (FO). Besläktade är några namn som Faret Pe, Storhällfaret Tj, Vintervägsfaret Nv, syftande på vägpassager på land. (LEX)

-far

De farledsnamn som vi känner är regelbundet bildade med slutleden -far, i bestämd form på -fa:re och med förleder av samma typ som i vägnamnen, angivande antingen målet som i Åbofaret, någon punkt på vägen som i Trutörsfaret, Rosalabornas farled förbi Trutören till Hangö, eller farledens brukare som i Fiskköparfaret, en gammal sumpfarled genom Korpo Österskär mot Kökar, och Töttermansfaret i Sideby. Ibland har man valt ett speciellare namn som Päronlandsfaret, Houtskärsbornas namn på den innersta farleden genom Rimito. (SKG:206)

-far

Lite yngre är antagligen namnen på -far (vanligen i bestämd form -fa:re), bland vilka bara ett fåtal har blivit insamlade, t.ex. Kejsarfaret norr om Lillandet i Nagu, Enstensfaret vid Hangö, Bågaskärsfaret i Ingå yttre skärgård. Andra namn bildade till far 'farled' (FO) har anförts på tal om lokal samfärdsel. (SKG:219)

FAR 2

i namn (-fare) i ÖB på delar av åar o.d., t.ex. Faret Kh Sv Nb Pe Tj Kb, Lillfaret Kr, Kalgrundsfaret Kv. Till dial. far 'gren av å eller bäck' (FO). (LEX)

Far-

(fa:r-) i Farhagen He Lt, Farklint Kö, Farkullen Fi Sj, Farkulla He. Oklart ursprung. (LEX)

Farao

grund Br. (LEX)

Faras/es-

(fa:r-) i beb.namn Faras Pe samt Farasbacken Sb, Farasgärdan Sv, Faresgärdan Pä. Till sb. far för 'fader; gammal man' (FO). (LEX)

Farbrors(-)

som beb.namn Sa Kh samt i bl.a. Farbrorshaga (fa:brɷrs-) Kb, Farbrorsgrundet Sn Db, Farbrorsasklacken (fa:brusas-) Bo, Farbrorssveden (fa:brɷs-) Po, Farbrors veckan (farrbɷs-) vik Bö. Till sb. farbror. Jfr Fabos-. (LEX)

Farrik-

i Farrikbacka odl. Ha. (LEX)

Fars-

(fa:(r)s-) i Fars beb. Fb samt t.ex. Farsbacken Es, Farsgärdan allm., Farshugget Br, Farslandet odl. Nä Tj, Farsängen Lu. Till sb. far, fader 'far; gammelfar' (FO). (LEX)

Far(s)far(s-)

(vanl. fa:(r)sfars- (ÖB), farsfars- (ÅB), fafas- (NL)) i Farfar grund Vå Sn Bo, Farfarn odl. Es, Farfars beb. He, samt i ett hundratal namn som Farsfarsgrundet Or, Farfarsgärdan allm., Farfars kumlet Na, Farfarskärret allm., Farfars pallen Bö. Till former av sb. farfar (FO). (LEX)

Fars(as/is)-

(fass- el. fa:s-) i beb.namn Fasos Mu, Fassas Pu samt t.ex. Fassisbådan Ma, Fassushagen Pe, Fassashyllan Pu, Fassmyran Öv, Fassornas stycket Be. Till dial. farsa, farse för 'farmor; farfar' el.d. (FO). (LEX)

Farsma-

i Stor- och Lillfarsma (-fa:sma) uddar Lu. (LEX)

Far(s)mors-

(vanl. farrmɷrs-, ÖB Bö fa:(r)smɷs-, NL famɷs-) i ett 60-tal namn som Farmorsallén Iå, Farmorsflaten odl. Jo, Far(s)morsgärdan allm., Farmors hålet Fö, Farmorslandet vNL, Farmors lindorna Tj. Till former av sb. farmor (FO). (LEX)

-farstu

i Degermoss farstun = Lillmossen So, Nyängsfarstun odl. Df, Bolax farstun fjärd Hi, Klumpforstun (-fosstɷn) skog Kh. Till dial. farstu, forstu 'förstuga' (FO). (LEX)

Farten

fjärd Hi. Till ä. fart ?farvatten, farled? (SAOB) (LEX)

Fasa/es(-)

i gårdsn. Fasa (fasa) Ky Bo, Fases (fases) Sv samt Fasabacken Bo, Fasafallet odl. St. Till personbet. inneh. dial. fase 'fan' (FO)? (LEX)

Fasar-

i Fasarby Pä. Av Fadersarva- till mansn. Fader. (LEX)

Fast-

(fasst-) i Fastböle lgh., odl. Sn och by He samt Fastholmen He, kanske Fastskäret (fass-) La. Till mansn. Faste. (LEX)

Fastar-

i Fastarby (fasstar-) Te. (LEX)

Fasters(-)

i beb.namn Fasters, Faster Annas Pu, Emma fasters Vå samt t.ex. Fasters gärdan Ho Kh. Till sb. faster. Om Fastersby ön Su av Fastolvs-, se artikeln. (LEX)

Fat-

i Fatet grund Fö Pa och t.ex. Abborrfatet notvarp Pa, Filfatet äng Es, Grötfatet udde Bö, grund Sn, mosse Mu och sten Kb, Gäddfatet vik Na, samt Fatbergen Kar, Fatbottnen skog Pa, Fatgrund Br, Fatkullen odl. Kb. Till sb. fat syftande på flat form, fiske el.d. (LEX)

Fatabur

i Fataburen grund Ho, odl. Bo, och Fatabursbacken Te. Till ä. fat(a)bur 'klädkammare; visthus' (SAOB). (LEX)

Fatters-

i Fattersgärdan Pä, Fattersängen Si (1784 Fattersäng). (LEX)

Fattig-

(vanl. fati-, ÅL fatti-) i ett hundratal namn som Fattigbacka beb. Fb He, Fattigbådan Fö, Fattiggärdan Iå Pö Mu Pe, Fattigmossen Ki He Si Vö, Fattigstycket Pa. Till adj. fattig 'usel; oansenlig' (FO). (LEX)

Fattigbössan

vik Ec, sten Nä. Till dial. fattigbössa 'penningbössa för gåvor till de fattiga' (FO). (LEX)

Fattigmans-

i odl.namn Fattigmans arshålet Ky, Fattigmanslandet He och grundnamnet Fattigmans visthuset Iå. Till dial. fattigman 'fattig person' (FO). (LEX)

Feg-

i Fegnäs (feig-) Na. Till adj. feg 'dödsmärkt' (FO)? (LEX)

Fejans-

i Fejansberg (fæj-) Su. (LEX)

Fejars-

(fej-) hn Bo. Till personbet. inneh. fejare (SAOB). (LEX)

Felam-

i Felamholmen (fe:lam-) Fö. (LEX)

Felet

(fe:le) grund Ku. (LEX)

Felixas

(fe:liksas) beb. Li Pu. Till mansn Felix. (LEX)

Fem-

(fæmm-) i Femberg Ha, Femhällorna Nä, Femlindorna Mu, Femtegarna Si Pä samt bl.a. Fembordskläppen So, Femmarkshuvudet klev Ho, Femkanten teg Bö, Fempennisbacken Mö. Till räkn. fem. (LEX)

Femte

i Femte bonds hn Ka. Till räkn. femte. (LEX)

Fenn-

i Fennkärr(et) odl. Ka. (LEX)

Ferdinand-

i beb.namn Ferdinands Ec No Ferdnantas Kö, Ferdis Ec Kö Iö. Till mansn. Ferdinand. (LEX)

Fesnog-

i Fesnobrink backe Ho. Till dial. adj. fesnog 'illaluktande' (FO). (LEX)

Fet-

i Fetörarna (fe:t-) Vå samt Fetfjärden och Fetlandet Mu, Fetören La (feit-). Till adj. fet, berömmande. (LEX)

Fia-

(fi:a-) i beb.namn Fias Mm Pu Mu La, Fios Vå och t.ex. Hanna-Fias Öv, Tågänd-Fias Kr, Fias fasters Su, samt t.ex. Fias bysket Mu, Fias gräftlandet Ha, Fias kärret Sj Si, Fia-mosters backen He. Till kortf. Fia av kvinnon. Sofia. (LEX)

Fikar-

(fi:k-) i Fikar- el. Fikeråkern Ka, = Fikonåkern, och Fikongärdan Ki. (LEX)

Fikas/ens(-)

(fi:k-) i beb.namn Fikas Po, Fikens Kr Kb, Fikos Su samt Fikens hagen Kh, Fikens linda Pe. Till kortf. Fika, Fiken av kvinnon. Fredrika. (LEX)

Fiku-

i Fikukärret Bo. (LEX)

Fil-

(fi:l-) i Filbacken Bo, Filhagen Na Ky, Filkärret Fö, Filmossen Sj, Filstenen Ki Vf Si, Filsand K:stad, Filvekan Bo. Till sb. fil 'filmjölk', syftande på vägkost el.d. (LEX)

Filbunken

holme He, vik He Sb. Till sb. filbunke 'bunke för fil' (FO), syftande på formlikhet. (LEX)

Filfatet

äng Es, plats Pä. Till sb. filfat 'skål för fil' (FO). (LEX)

Fil(ip)pus(-)

i beb.namn Filippus Iå, Filpus(a) Sj He Nä Pu samt i Filpusklintarna Vå, Filpuspotten St, Filpusasstycket Pu. Till mansn. Fil(ip)pus. (LEX)

Filis-

(filis-) i Filisbacka Tu, Filisudden Es. (LEX)

Filkrogen

tp Sn, jte Filkrogarbergen. (LEX)

Fillis-

i Fillismalms- (åkern) Ky. (LEX)

Filp-

i Filpbacken Li, där man spelat filp (FO). (LEX)

Filplåts-

(fi:plos) hn Si Bo, jte Filplåtskärr Si Bo. Till ett tillnamn. (LEX)

Filt-

i Filtviken St. (LEX)

Fim(m)as

i beb.namn Fimmas Ho, Fimos Si, samt Fimmas skötberget Na. Till kortf. av kvinnon. Eufemia. (LEX)

Fin-

(fi:n-) i Finsandarna Sb, Finängen Pa. Til adj. fin 'utmärkt; finkornig' (FO). (LEX)

Finas(-)

(fi:nas) som beb.namn Finos Sa Jo Ha So, Finas Iö Es Bo Nä, Fina-mors Ho, samt i t.ex. Finas gärdan Jo, Finasudden Ka-Lo. Till kortf. Fina av kvinnon. Josefina. (LEX)

Findran

(finndron) tp, odl. Na. (LEX)

Finger-

i Fingerberget Bo Pä, Fingerkärr Ky, Fingerskär Ko, Fingeråkern Bo, Fingerören Bö, kanske Fingersö- La, jte Fingervantmossen Pu. Till sb. finger, syftande på t.ex. fingerliknande utlöpare. (LEX)

Finkes

hn Mö. Till personn. Finke. (LEX)

Finland

i Finland odl. Tj, Finlands bank fiskebank Na. (LEX)

Finn-

i Finnen grund Vå, äng Tj samt omkr. 600 namn på Finn-, t.ex. Finnarv by Fb, Finnbacka/-en allm., Fin(n)bo(da) Ec Vå Pa, Fin(n)by (10 st.), Finnböle Ki Iå, Finngrundet allm., Finnhamnen Sa Fb ÖB, Finnholm(en) (över 20), Finnhälla Vå Le Ku, Finnäs(et) (över 10), Finnskat(an) Ma Sv Bj Re, Finnträsk(et) Te Ky Kr, Finnvik(en) (över 20), Finnö Ge So Kö Ko Kn. Till folkbet. finne syftande på finska inbyggare el. nyttjare. (LEX)

Finn-

En speciell typ av fiskebetingade namn bildar namnen på Finn- som förekommer överallt vid våra kuster och inte minst på Åland. Gamla skrivformer som Finnaöö eller "finnarnas ö" visar att namnen har syftat på finnar (från Egentliga Finland?) som vid tiden för den svenska namngivningen har hållit till i skärgården, antagligen för att fiska och jaga.

Som exempel på de över trehundra skärgårdsnamnen på Finn- kan nämnas Finbo i Eckerö och Finnboda i Vårdö Vargata och Pargas, Finnhamnen på många håll i den åländska och österbottniska skärgården, det allmänna Finnholm(en), Finnhälla i Lemland, Vårdö, Kumlinge, sockennamnet Finström på Åland, de vanliga Finnudden och Finnvik(en) samt Finnö som blivit bynamn i Geta, Sottunga, Kökar och Korpo.

Påfallande många Finn-namn i Skärgårdshavet finns i Brändö, Vårdö och Föglö på Åland och Kimitotrakten i Åboland. På andra håll i den åboländska skärgården dominerar de finska lånenamnen. (SKG:213)

Finnan

(-on) vik Hi. (LEX)

Finnas/-e(s)-

i tiotals beb.namn Finnas, Finne, Finnes, Finns samt t.ex. Finnasbacken Mm Pe Mu, Finn(e)sbacka/-en Es Ky Mö, Finnesgrundet Na, Finnasåkern, Finnsängen Pa. Till folkbet. finne eller därtill bildad personbet. (LEX)

Finsk(are)-

i Finskan odl. He, udde Be, Finska(n)s beb. Tj Pö, Finskares beb. Bj, Finskasbacka beb. Bo, Finskus berget Mu, Finskfjärden Be, Finskonören Re. Troligen till sb. finsk(a), -are el.d. för finsk person. (LEX)

Fiolen

odl. Fi He Pu. (LEX)

Fir-

i Firudden Vf. (LEX)

Fis-

(fi:s-) i Fisen holme Nä, Fisborgen odl. Po, Fisholmen Nv, Fiskilen odl. Te och t.ex. Fis-Antas grundet Ko, Fisbastun Ho. Till sb. fis.(LEX)

Fisk-

(fissk-) i ett 50-tal namn, t.ex. Fiskbäcken Pa Br En, Fiskgrenen ågren Pe, Fisknäs Ku Bo Pä, Fisskär (fissjär) Kö Na, Fiskträsk(et) Sa Si, Fiskvik(en) Ku Bö Br Kb, Fiskö (fissje) Bö Ho Vb. Till sb. fisk(e). (LEX)

Fiskan-

i Fiskanberget Te, Fiskangrunden Iå. Till vb fiska. (LEX)

Fiskar(s-)

(fisskar-) i beb.namn Fiskars allm., Fiskaris Kh samt bl.a. Fiskargrunden Na Pa, Fiskarholmen Pa St Sb Kr, Fiskarskär Fö Na, Fiskarviken Fi Le Sj Ky och Fiskarsberget Lt, Fiskarsboda Na, Fiskarsudden Na Vf Hi. Till sb. fiskare el. vb fiska. (LEX)

Fiskes-

i Fiskesvarpet Ho och Fiskesör Ko (fissjes-) samt Fiskesholmen och Fiskesklobbarna Bo, Fiskeskärret Mö. Till sb. fiske/vb fiska. (LEX)

Fiskgjus-

i Fiskgjusberget Df, Fiskgjustallen Df Bo. Till fågelordet fiskgjuse. (LEX)

Fiskköpar-

i Fiskköparn sten So, Fiskköparfaret Ko, Fiskköpargrund(et) Bö Ko, Fiskköparkläppen Kö, Fiskköparklobben Hi. Till sb. fiskköpare 'fiskuppköpare; fiskuppköpares sumpbåt' (FO). (LEX)

Fisklös-

i Fisklösvarpet Bö, Fisklösviken Su Fö La. (LEX)

Fist-

i Fistlesåkern (fissles-) och Fisterdiket Si (1784 Fisterdik). (LEX)

Fitt-

i Fittan grund Fö, sten Je, Källbergs fittan grund Na, jte bl.a. Björnfittan odl. Pä, Kattfittan bäck Ki, Myggefittan vik Df, Märafittan sankmark Iå, källa Kb, Vargfittan odl. Sn, samt Fittaberget Mu, Fittskär Fö Ko, Fittstenen Ko Py. Till sb. fitta 'kvinnans könsorgan', ofta nedsättande. (LEX)

Fittja-

i Fittja vik, Fittjan odl. Ha, med Fittja bergen Sa Ha, Fittja ängen Sa. Till fittja 'strandäng' som finns i ortn. i Sverige. (LEX)

Fix-

i Fixmossa (1768 Fix Måssan) jte Fixtorpet, -åkern, -äng Iå. (LEX)

Fju(g)as-

i Fju(v)askärr (fju:(vas)) äng Si (1770 Fjugasmosn). (LEX)

Fjur-

i Fjurholmen (fju:r-) Bo. (LEX)

Fjus-

i Fjusö (fju:s-) udde Iå. (LEX)

Fjäder-

i Fjäderstrand Vå Ku. (LEX)

Fjäla-

(fjæla-) i Fjälabo(udden) Na, Fjälabäcken (el. fjöla-) Si, Fjälaholmen La, Fjälataket odl. Bo. Oförklarade. (LEX)

Fjälk-?

i Fjärkmossen Vö, Fjölkoträsket = Fjölkomossaträsket Kr. Jfr dial. fjölk 'slem' (FO)? (LEX)

Fjäll-

i Fjällgrund (fjæll-) Ky Be. Urspårat från Fjärd- (fjæ:l-)? (LEX)

Fjällskifte

(fjællsjift) tp och odl., off. by i Sj. Till ä. skiftesterm fjäll (jfr urfjäll) och skifte. (LEX)

FJÄRD

(fjæ:l- ÅL vÅB vNL ÖB, fjæ:(r)d- öÅB möNL) i närmare 1500 fjärdnamn överallt, t.ex. Finbofjärden Ec, Vandöfjärden Fi, Föglöfjärden ÅL, Ängskärs fjärden Bö, Källarfjärden Ho, Vidskärs fjärden Ko, Dragsfjärden Df, Kuröfjärden En, Tavastfjärden Ky, Svartbäckfjärden Py, Infjärden Sb, Söderfjärden Sv, Alörsfjärden Nb. Dessutom i ett par hundra namn på Fjärd-, som Fjärdblekan Ko Na, Fjärdgrundet/en allm., Fjärdharan/-un sÅL, Fjärdskär allm., eller Fjärds- (i ÅL ÖB), som Fjärdsbådan Vå Kö Kn Mu, Fjärdsviken Ec Nä, Fjärdsören Kh Mm Or Vö. Till sb. fjärd 'öppet vattenområde' (FO). (LEX)

-fjärd

Överlägset vanligast överallt är namnen på -fjärd som uppgår till över 1300 namn. Fem namn har upptagits i det centrala namnförrådet: sockennamnen Dragsfjärd, Västanfjärd, Lappfjärd och Vittisbofjärd samt bynamnet Källfjärd i sistnämnda socken. För övrigt är namnen vanligen bevarade som fjärdnamn, så gott som genomgående i bestämd form, som i Finbo fjärden i Eckerö, Rönnsfjärden i Kökar, Källarfjärden i Houtskär, Örfjärden mellan Nagu och Pargas, Kannfjärden i Ekenäs, Äggskärsfjärden i Borgå och Köklotfjärden i Kvevlax. Uttalet är i allmänhet -fjæ:rd(e)n eller -fjæ:l(i)n. Som förled ingår beteckningen bl.a. i det vanliga Fjärdskär, som allmänt har brukat felskrivas "Fjällskär".

Namnen innehåller det allmänna ordet fjärd, som är nära besläktat med norskans fjord och verbet fara och på olika håll har betecknat överfartsställen, vikar eller öppnare vatten. Förlederna har regelbundet angett fjärdarnas läge antingen absolut som i Träsköfjärden eller relativt som i Västerfjärden. Särskilt vanliga fjärd-namn är de väderstrecksangivande (ett femtiotal av var sort) samt bl.a. Grundfjärden på Åland och Korsfjärden (korsande vatten) i Åboland och Nyland. (SKG:165)

Fjärdskär

Det finns upp till ett fyrtiotal Fjärdskär inom Skärgårdshavets namnförråd, men ente ett enda "Fjärdholm". Det beror naturligtvis helt enkelt på att det är "skär" och inte "holmar" som brukar ligga ute i en "fjärd". (SKG:43)

Fjärdings-

i Fjärdingsmossen (fjelings-) St. Till fjärding 'fjärdedel' (FO). (LEX)

Fjärndels-

(fjä:(n)deils-) i Fjärndelsstolpen Je, Fjärndelstorpet Mu. Till dial. fjärndel 'fjärdedel' (FO). (LEX)

Fjärsmans(-)

(fjä:rsmans) som gårdsn. Lt och i Fjärsmansäng He. Till sb. fjärdingsman. (LEX)

Fjärt(ans)-

i Fålafjärt skär Ko (vid Hevonkack), Fjärthället Bo, Fjärtansberget Te. Till sb. fjärt, vb fjärta. (LEX)

Fjät(t)-

i Fjätet (fjete) odl. Df, Fjättgärdan Ku. Till dial. fjät 'fotspår' (FO)? (LEX)

Fjätter-

i Fjätterhäran Kö. Till dial. fjätter 'medstötta på kälke' (FO)? (LEX)

Fjäsko-

i Fjäskobacken (fjessko-) Kb. Till vb fjäska? (LEX)

FLACK

i fjärdnamnen Bergskärs flacket Fö, Trutbåds flacket Vå, Innernäs flacket Ho samt Lederflacket odl. och Bastuugnsflacket rövass Pa. Till dial. flack 'öppet vattenområde; flade' (FO). Jfr FLANK. (LEX)

-flack

Kring Skiftet finns några namn på -flack, såsom Trutbåds flacket i Vårdö, Bergskärs flacket i Föglö, Flacket i Brändö och Innernäs flacket i Houtskär. Nära besläktade med dem är säkert Träskholms flanket i Brändö och fjärdnamnet Flanket borta i Hitis. I namnen ingår dialekternas flack för 'öppet vattenområde, flade', antagligen en assimilerad form av det flank som finns belagt för 'åkerstycke, fält' (FO). Beteckningarna har tydligt syftat på flata vida ytor av olika slag. (SKG:166)

Flack-

i Flackan landomr. Ku samt Flackberget Pä Lt (jfr Flagg-), Flackgärdan Ku, Flackholmen Fb En Sn Bo, Flackkullen St, Flackmossen Lt, Flacksjö Po. Trol. sammanhörande med namn på Flak(a)-. (LEX)

FLADE

(vanl. fladan, i ÅL Hi fla:dan) i ett drygt tusental namn på (f.d.) infjärdar o.d., t.ex. Idfladan Sa, Hamnö fladan Vå Kö, Ånholms fladan Ho, Nölstö fladan Hi, Brudhamnsfladan En och Kåtörsfladan Bj. Dessutom i ett hundratal namn på ant. Flad- (fla:d-) som Fladgrundet Vå, Flada- i t.ex. Fladagrundet (flada-) ÅB NL ÖB, Flada ören (fla:da-) Kö Hi, eller Flade- (fladi-) i Fladeback Bj. Till dial. flade 'grund vik eller fjärd' (FO), urspr. 'infjärd'. Jfr FLAGE. (LEX)

-flade

Den största bland grupperna av infjärdsnamn bildar namnen på -flade som uppgår till omkring 1200 namn och finns i så gott som alla egentliga skärgårdssocknar. Formen är genomgående bestämd och uttalet vanligen kort -fladan, på Åland och i Hitis -fla:dan. Exempel på namntypen är Emskärs fladan i Eckerö, Knarrfladan i Föglö, Ånholms fladan i Houtskär, Moringharu fladan i Korpo, Nabbfladan i Ekenäs, Äggskärsfladan i Borgå och Kåtörsfladan i Björkö.

Namnen innehåller dialekternas flade som har angetts betyda 'grund vik eller mindre fjärd' (FO). Orternas upplandning har med all sannolikhet påverkat uppfattningarna om ordets innebörd: i Österbotten har beteckningen sekundärt fått betydelsen 'strandäng'. Men i typiska fall är "fladarna" fortfarande små öppnare vatten mellan holmar, och från början har de antagligen allmänt betecknat sådana lokaler. (SKG:157)

Flada(r)s

i beb.namn Flados Ho, Fladaris Bj, jte Fladaris kroken, -åkern. Till person- el. inbyggarbet. bildad till sb. flade. (LEX)

-flag

i Tastflaget (-flaji) äng Nv. (LEX)

FLAGE

(flagan) i ett 70-tal namn på (f.d.) infjärdar i mnÖB, t.ex. Västerflag (-fla:) La, Bodholmsflagan Re, Laxholmsflagan Kr, Hamnskärsflagan Öj, samt t.ex. Flagaliden Öj, Flagören Kr. Till dial. flage som biform till flade. Jfr FLADE. (LEX)

-flage

Ett femtiotal namn i mellersta och norra Österbotten slutar i stället på -flage, såsom Munsö flagan i Öja, Laxholmsflagan i Kronoby, Bodholmsflagan i Replot. I Björkö och Replot har -flagan (i t.ex. 1759 Hötar Flagan) tydligen allmänt i sen tid ersatts med -fladan eller -slagan. Ordformen flage finns belagd just i Österbotten (FO). (SKG:157)

Flagg-

i ett 50-tal namn som Flaggan grund Nä, Nörrflaggan grund med remmare Kn, och Flaggberget (över 10 st.), Flaggrundet Ku Bö, Flaggkobbarna Ec. Till sb. flagga syftande på ngtslags märke. (LEX)

Flak(a)-

i ett drygt hundratal namn på ant. Flak- (fla:k-, i ÖB flak-) i Flakberg Le Ha, Flakholm(en) Bö Fö Ho Hi En Sn Mm Or Vö, Flakåkern Pö, eller Flaka-, i Flaka (fla:ka) by Le samt (utt. flaka-) bl.a. Flakan holme Te, odl. Iå He, Flakabacka/en NL ÖB, Flakaberg(et) ÅB NL, Flakaholmen Ho NL Vå Vö, Flakakärret NL, Flakaskär(et) Ko Na En Sn Kv Or, Flakaängen Ho Db He. Till sb. flake syftande på fågelfälla el. flak, flake syftande på flat form, jämn yta (FO). (LEX)

FLANK

i fjärdnamn Flanket Bö Hi, Träskholms flanket Bö samt odl.namn som Flankan Pä St, Flanket Pu, jfr Flankisåkern Si. Till dial. flank 'åkerstycke; isflak' o.d. (FO), jfr FLACK. (LEX)

Flapus

(flapus) hn Pä. (LEX)

Flarn-

(fla:(r)n- el. flann-) i Flarngrynnan Be, Flannskäret Kv Vö Mu, Flarnstenen grund Ec, Flarnvarpet Si och Flarnungen Ma. Till dial. flarn 'nätflöte' (FO). (LEX)

Flas(a)-

dels i odl.namn Flasan Ho Kar, Sandflasan Ho (fla:son), dels (som kort flas(a)-) i Flasan vik Si, Flasaberg Pa, Flasabäck- Vö el. Flasibäck Or, Flasolindan Nv, Flasviken Mm. Till dial. flasa, flas(e) för 'fläck, yta', jfr Flat(a)-, eller i de sistn. fallen 'flaga, fläck' (FO). (LEX)

Flask-

i Flaskan odl. Fö, Vattuflaskan mosse Kh och Flaskbacken Nv, Flaskberg(et) Si Or Mu, Flaskbådan Bj, Flaskudden Fb samt Flasskär(et) Na Pa Hi (5 st.) La, ofta skrivna Flask-. Till sb. flaska eller i de sistn. fallen sb. flak el. adj. flat syftande på flat form (FO). Jfr Flak-, Flat-, Flå-. (LEX)

FLAT(A)

(vanl. fla:t-, i öNL flat-) i ett hundratal odl.namn som Flaten ÅL vNL Kh och Kvarnflaten Jo, Kyrkflaten Br, Flatet Sn och Storflatet Mu, Flatan Ho Pa Df och Sandflatan Ho Df. Till dial. flat, flata 'plan yta, åker, teg' (FO). (LEX)

-flat, -flata

Flaten, Flatet och Flatan påträffas som namn på åkrar, tegar och beten. Namnen är omkring 100, varav hälften förekommer på Åland, t.ex. Sandflaten (sannfla:tin), bete i Möckelgräs, Geta.

App. flat f. (samt m. och n.) betyder allmänt 'plan yta' och avser i detta sammanhang ofta en teg, ett åkerstycke eller en ängsslätt (FO). Det motsvaras av fsv. flat f. 'jämt åkerstycke' (Sdw).

Också flata f., 'plan, slät och jämn åker', är belagt som appellativ i Kumlinge, Petalax och Vörå (FO).

De åländska beläggen är, liksom största delen av de nyländska, namn på -flat, t.ex. Riflaten (ri:fla:ten), teg i Björsby, Jomala. De åboländska namnen har svag feminin form, t.ex. Flatan (fla:tån), ängsteg i Träsk, Houtskär.

I Borgå (öNL) samt i Munsala och Purmo (nÖB) är namnen neutrumformer, t.ex. Flatet (flate), åker i Bjursböle, Borgå, Storflatet (ståorfla:ti), åker i Hirvlax, Munsala.

Namnen betecknar odlingar belägna inne i byarna, vilket ses av förlederna i flera belägg, t.ex. Kvarnflaten, teg i Björsby, Jomala. "Flatarna" har ofta ingått som delar av andra åkrar, eller byns huvudåkrar och stångfallsåkrar. T.ex. är ägan Flaten en liten del av Norråkern i Hardom, Pernå, enligt storskifteskartan 1786. I Dalkarby, Jomala, nämns i ett delningsinstrument av år 1776 (LSA Å 7 4/5) tegar i Norråkern, som hater Öfverflatarne, Södra Flatarne, Norra Flatarne.

I områden där namnen inte är särskilt frekventa, är de vanligen enledade, t.ex. Flaten, Flatorna. Där namnen är fler, som på Åland, är de oftast tvåledade. Allmänt belagt är namn på Stor-, t.ex. i Storflaten, enligt uppteckningen "mycket stor åker" i Labbnäs, Geta, Storflatan, åker i Västerillo, Västanfjärd, Storflatet, åker i Barsgård, Snappertuna, Storflatet, åker i Överpurmo, Purmo. Tämligen ofta förekommer också Sandflaten, -flatan dvs. i Geta, samt Houtskär, Hitis och Dragsfjärd. (ÅÄH:273)

Flat-

(vanl. fla:t-, i ÖB ibl. flat-) i ett hundratal namn som de vanl. Flatberget och Flatgrundet allm., Flatholm(en) Le Lu Br, Flatkläppen Fö So Kö, Flatmossen Te Si Nä, Flatskär ÅL ÅB (20 st.), jte Flatskäret (flat-) Nä, Flatö Sa Ko och kanske Flattö Kö, Flatören Fö Ku Iö. Till adj. flat syftande på flat form. (LEX)

Flatter-

i Flattret grund Re, Mattes flattret grynna Bj, Flattran notvarp Ki, grund Kn, samt Flatterbacken Vf Pu, Flattermossen och Flatterviken Pa. Till dial. flatter, flattra syftande på skvalpande, diarré o.d. (FO). (LEX)

Flax-

i Flaxaren grund K:stad, Flax(t)mossen Ki. (LEX)

FLETA

i Flitun (flitun) holme Po, grund Ky Pä, sund St, äng Mu, samt i ansl. till dem bl.a. Flituvarpet Ky, Flitufladan, -holmen, -udden St, Flitubacken Mu, jfr Flittsundet Nä. Till dial. fleta 'flisa; klippgrund' (FO). Jfr FLYTTA. (LEX)

Flick-

i grundnamn Flickan Kö, Frukobb flickan Fö samt i Flickornas grund Fb, Flickornas holmen Fö och Flickbacken Iö He, Flickhällan simställe Nb. (LEX)

Flink-

i beb.namn Flinkas Li Pu, Flinkis St, Flinkens Sa samt t.ex. Flinkasgärdan Li, Flinkiskällan Si, Flinkis lindan Kb. Till personbin. eller släktn. Flink. (LEX)

Flint-

i Flinta(n) skär Rim Ky samt Flintberg(et) Kö Kr, Flintbåda Ko, Flinthamn Or, Flintrevet Ku, Flintskär Fö Hi, Flintudden Ky. Till sb. flinta för 'flintsten'o.d. (FO). (LEX)

Flintas

som beb.namn Nä. Till personbin.? (LEX)

FLISA

(fli:s-) i ett 30-tal namn som Flisan sten allm., stuga Pa, strand Kar, berg Ka Li, Dundrunflisan sten Kö, Drakaflisorna stenar Ko, Grissel- och Skogsflisan skär Na, samt ett 50-tal namn på Flis- som Flisberget Ka Si Bo St, Flisholm(en) Fö Pa Ki Vf, Fliskärr Si, Flisnäs Ko, Flisskär (flissjär) Le Na, Flisören Bö St, kanske Flisö by Fö. Till dial. flisa 'flat sten' el.d. (FO). (LEX)

-flisa

Namnen på -flisa uppgår till endast ett trettiotal. Vanligast är de i västra Åboland och Nyland. Förekommer inte i Österbotten. Namnen betecknar oftast berg, stenar, råpunkter, ibland grund och notvarp. Namnen, som alltid har bestämd form, är bildade till ordet flisa för ?flat, större sten?. Bestämningslederna anger ofta läge som i Långörs flisan i Strömfors eller form som Matflisan, som betecknar smörgåsliknande stenplattor i Nagu. (TER:72)

FLO

(flɷ:) i Djupflon dike Sa, Vattflo kärr Su, Nölestfloen odl. Ku, Floden = Floströmmen sänka Jo, Jofsfloden odl. Iå, samt Flobacken Ma, Flobrunn(en) Bö, Flokärr Bo. Till dial. flo(d), floe för 'låg sankmark; åkerremsa' el.d. (FO). (LEX)

Flog-

se Flåg-. (LEX)

Flok-

i Flokenören (flɷckn-) Pl, Flokongrynnan Nä och Flokonören Sv (flɷkɷn-), Flokomdalen (floɷkom-) Df, Flokonkärret (flɷ:kon-) Bo Lovisa. Till dial. flokon 'hundfloka' o.d. (FO). (LEX)

Flott(a)-

(vanl. flott- ÅL, flot(a)- ÅB NL ÖB) i Broflottarna odl. Fi, Finnflottan vik Vå, Flottan och Storflottan (-flotton) odl. Bo, samt bl.a. Flottagrund Pa, Flottholms- Df Ge, Flottklackarna En, Flottsjön Tj, Flottaskär Bo, Flottastranden St, Flottavik Ho. Till dial. flott, flotta-, flotte 'flytande; flotte; flotta' (FO). Jfr Flåt-. (LEX)

Flottbron

(flot(a)-) som namn på broar Ki Lf, undervattensgrund Ky. Till dial. flottbro 'kavelbro' el.d. (FO). (LEX)

Flottmossen

(flot(t)-) Mö Tj Kb. Till dial. flottmosse 'gungfly' (FO). (LEX)

Flu(gu)-

i Flugberget Sj och Flugböle by Ki (flu:-) samt t.ex. (i formen flɷgɷ- el.d.) Flugubacken Es, Fluguhagen Pa, Flugunabben Kb, Fluguskat Bj, Flugustan bydel Si, Flugutullen stugor Sj Ky. Om Flugsund Ku, se Flåg-. Till sb. fluga, i Flugböle som personbin.? (LEX)

Flunder-

i Flunderberg Ec Na Pa, Flunderbådarna och Flundergloet Hi, Flundergrundet Na En Df, Flunderklint Bö, Flunderkobben Fö Ko, Flunderstenen Iö Na, Flunderudden Bö Na, Flundervik Na. Till fiskordet flundra. (LEX)

Flundron-

i Flundronberget Po. (LEX)

-flut(t)a

se FLYTT(J)A. (LEX)

Flux-

i Fluxen hage och Fluxgrind Po. (LEX)

FLY 1

(vanl. fly:e, flyje, ibl. fli:e ÅL Iö Bo) i omkr. 170 namn på sankmarker, odl. el.d., de flesta i NL, t.ex. Flyet allm., Tjärnflyet Sa, Herrängsflyet Na, Träskflyet Df Te, Djupfly Pä, Svartflyet Bj, samt ett hundratal namn på Fly-, t.ex. Flybergen Vå Df Ka, Flyhagen Sa Fi Pa Vf Te, Flykärret Ki Ka Lt, Flyskär(en) Vå Ku Kö, Flyängen Fi Sa Te Ka Si Lt. Till sb. fly 'gungfly' (FO). Jfr Flyt(-). (LEX)

-fly

Ordet ingår i omkring 170 namn, av vilka ett åttiotal finns i Nyland. På Åland och i Nyland dominerar det osammansatta Flyet. I Åboland och Österbotten överväger de sammansatta namnen. Namnen betecknar oftast sumpmarker, men även åkrar och ängar. I namnen ingår ordet fly i betydelsen ?gungfly?. Bestämd form dominerar. I Österbotten är beskrivande bestämningsleder vanligare än lägesangivande. I Nyland och på Åland samt i Åboland överväger lägesangivande bestämningsleder. (TER:158)

FLY 2

(fly:-) i grundnamn Flyan, Flyet sKo, Håkonskärsflyena sKo, Klockarstens flyorna sNa, samt Flykläppen sKo. Till ett sb. fly(a) för 'slätt (undervattens)grund'. (LEX)

-fly(a)

Ute i södra Åboland finns några grundnamn på -fly(a), som förefaller att representera en speciell namntyp besläktad med de tidigare behandlade namnen på -flytt(j)a, -flöttja. Det är Flyet och Håkonskärs flyen (plur.) i Korpo Aspö samt Flyan i Korpo Jurmo, Flyorna i Nagu Berghamn och Klöverharu flyen i Nagu Kopparholm. Sambandet med verbet flyta verkar klart. I SAOB citeras Rudbeck, som år 1698 har uppgett att "De Flotholmarna, som liggia och simma uti Insiögar, kallas Fly". (SKG:73)

Flygar

(fly:gar) hn Kh Mu. Till personbin. flygare för rörlig person. (LEX)

Flyk(s)t-

i Flyx-/Flöxbrant Na, Flyxharun Hi, Flöxholmen Ko, Flögsholm Iå och Flöxan/-orna Sn (flö:ks-). Till dial. flykt, flyxt 'flygande' (FO)? Jfr Flyktstång(s)-. (LEX)

Flyktan-

se följ. (LEX)

Flyktstång(s)-

i Flyktstången = F-stångshålet fågelsund Ho, Flyxtanholmen Hi, Flöxtanholm So, Flyktanhålet Na, Flöxtenskläpp Fö, Flöktanskär Ko, kanske Flyttjansklobben Hi. Till ett ä. flyktstång el.d. 'stång för fågelnät' (Skgnamn). Orterna ligger alla i yttre skg., flera vid gamla "fågelsund" för fågelfångst med nät. Jfr Flåg-, Flög-. (LEX)

Flyt(-)

i Flyt (fly:t) by Sj samt bl.a. Flytberget Sj, Flytträsket Sj Db, Flytvägen Db. Till best. form av sb. fly, resp. bynamnet. (LEX)

FLYTT(J)A

i ett 40-tal namn på skär och grund, vanl. på -flyttan (-flittan) Ec Ha Ge Fi, ibl. Flöttjan Le och (fluttjon) Lu, -flutun Ho Ko, -flyttjor(na) En sÖB, t.ex. Isskärsflyttjorna Tvärminne, Båkflyttjor K:stad; samt enstaka namn som Flytthålet Ec, Flyttsund Ge. Till topogr. ord bildat till vb flyta, jfr FLY 2 samt FLETA. (LEX)

-flytt(j)a

Till gruppen av namn på -flytt(j)a, -flöttja o.d. kan räknas ett fyrtiotal namn med lite varierande form. Vanligast är namnen på -flytta i västra Åland, ett drygt tjugotal fall som Borgflyttan i Eckerö, Saltflyttan i Geta; jämför Saltflyktan i Hammarland. Nära dem står säkert de omkring tio fallen av Flyttjan eller Flöttjan i södra och västra Åland samt t.ex. Flyttjorna i Tvärminne och Båkflyttjor utanför Kristinestad. Besläktade verkar också Svartflytta i Brändö (uttalat -flutto, kort -flytö i Houtskär), ett par namn på -flutun vid Korpo Jurmo samt Flitun som namn på några grund vid den nyländska kusten.

En del av de åländska "flyttorna" är relativt stora skär, bl.a. de nyländska "fliturna" helt små och låga grund. Sannolikt har beteckningen haft något samband med verbet flyta och syftat på orternas sträckning längs synranden. Liknande namn förekommer vid Gotland (Olsson, Ortn. på Gotl.; 91). Jfr grundbeteckningen -fly längre fram. (SKG:56)

Flyx-

se Flyk(s)t-. (LEX)

Flå-

(flå:-) i Flåskär Fö Ho. Till adj. flå 'flat' (FO). (LEX)

Flåg- 1

i Flåget (flojji) mosse Li. Till dial. flåg 'mosse' Li (FO). (LEX)

Flåg- 2

(flå:g- el. flog-) i Flågbranten vid Flåghålet Ho, Flågsund Iö Ho Ko, jte Flugsund Ku. Till dial. flåg 'flygande', syftande på fågelfångst med nät. Jfr Flyk(s)t-, Flög-. (LEX)

Flågnäti-

i Flågnätihål Ko, Flågnätipallen Na. Till dial. flågnät 'nät för fågelfångst' (FO). (LEX)

Flån-

(flå:n-) i Flånholm Bö, Flånvarpet vik Si. Till dial. flarn 'flöte' (FO). (LEX)

Flång-

i Flångvik Fö. (LEX)

Flåt-

(flå:t-) i Flåtholm(en) Fö Ko, Flåtskär Ho. Till dial. flott- (flå:t-) 'flytande' el.d. (FO). Jfr Flott-. (LEX)

Fläck-

i Fläckarna strandäng Ho samt Fläckgrundet Br och Fläckskär Bö. De förstn. till sb. fläck 'fläck; avgr. område' (FO). (LEX)

Fläng-

i Flängträsket mosse Re. Till dial. flänga 'skräda timmer' (FO). (LEX)

Fläsk(es)-

i ett 50-tal namn som grundnamnen Fläskarn Hangö, Fläsket Na Bj samt t.ex. Fläskberget Pa Sn Ky, Fläskgrund(et) Na Hi En Iå, Fläskkleven Kö Na, Fläskeklobben Hi, Fläskkärr(et) Ky Pä, Fläskmaren Sb, Fläskäng(en) Ko Na Iå Mö och Fläskesbådan Re, Fläskesnabben Mu, jte Fläskskinkan grund Ge, odl. Ha Sn. Till sb. fläsk, syftande på vad? (LEX)

Flät-

i Flätbacka (fle:t-) backe o. lgh. Si. (LEX)

Flög-

i Flögedet (flö:g-) näs Kö, Flögskäret (flö:g-) Hi, Flögsund (flöck-) Fö, jfr Flugsund Ku. Kanske till ett flög = flåg 'flygande', jfr Flyk(s)t-, Flåg- samt Flöj-. (LEX)

Flöj-

i Flöjkil vik Hi, Flöjskär (= Flöjen; el. av Fly-?) Ku, Flöjstångsudden Vå, Flöjsundet Bo Pellinge. Biform av föreg.? (LEX)

Flötar-

i Flötarbron (flöjta-) Kh. Till dial. flötare 'flottningsarbetare' (FO). (LEX)

-flöttja

se -flytt(j)a. (LEX)

Flöx-

se Flyk(s)t-. (LEX)

Fnatt-

i Fnattgrund Fö. Till ä. fnatt 'grand, dugg' (SAOB). (LEX)

Fobus-

i Fobusören (fɷ:bus-) Ma. (LEX)

Fock-

i Fockan teg Ho samt Fock-klev Iå, Focktegen Fö. Till sb. fock(a) 'fock, försegel' (FO). (LEX)

Foder-

i Foderholm(en) (fɷ:dær-) Fö Hi. Till sb. foder 'kreatursfoder' (FO). (LEX)

Fodes-

(fɷ:des-) i Fodeshagen och Fodesnabben Öj. Oklart ursprung. (LEX)

Fog-

i Fogvik (fɷ:g- el. fɷgg-) Fö. (LEX)

Fogd(as)-

(fɷ:(g)d-) i beb.namn Fogdas Jo Bo Pä Ma, Fogde Pö, Fogdens Ge, samt bl.a. Fogdeby (fɷ:by) Na, Fogdasbergen Bo, Fogdhagen Kv, Fogdkyan Si, Fogdens rödjan Po, Fogdas slätan Ma. Till sb. fogde 'uppsyningsman' (FO). (LEX)

-folk(s)

i ett drygt 50-tal gårdsnamn i ÖB samt Kö Ho Ko, såsom Lassfolk, Mattfolk, Pellfolk i Nä, Backfolk, Hagafolk i Öj, Hannfolks Kö, Bengtfolks Ko. Till gårdsfolksbet. angivande folkets härstamning. (LEX)

Folk-

i Folkmossen Si Mu, Folkörs- Be, Folkesbacka lgh. He. Till sb. folk, av vilken anledning? (LEX)

Folkben-

i Folkbenören Re. Till dial. folkben 'benknota av människa' (FO). (LEX)

Folm-

(folm-) i Folmskär Vå, Folmö Sa. Oklart ursprung. (LEX)

Fon-

(fɷ:n-) i Fonklobb, Fonskär Hi. Oklart ursprung. (LEX)

Fonsas

som gårdsn. Nä. Till mansn. Alfons. (LEX)

Formans-

(fɷ:rmans-) i Formanshagen odl. Ki, omr. Ekenäs. Till sb. forman. (LEX)

Formål-

i Formolan (forrmolan) omr. Iö, Formålet (fɷ:rmole) vik Pa. Oklart ursprung. Jfr Förmål-. (LEX)

Forn-

i Fornboda (fonn-) odl. Su Vå, Fornbodo (fɷ:rn-) hage Ho, Fornböle (fɷ:m-) f.d. beb. Br. Se Zilliacus Orter och Namn s.39-. (LEX)

FORS

i inemot 400 namn på forsar el.d. i NL och särsk. ÖB, t.ex. Bäckforsen Pä, Högfors(en) allm., Holmforsen Tj, Kvarnforsen allm., Långforsen He, Pörtforsen Öv, Stampforsen Es Pu, Stenfors(en) allm., Åminnefors Po, samt omkr. 300 namn på Fors-, som Forsby Po He Pä Nb, Forsbäcken Ki, Forsholmarna Kr, Forsrödjan Sj, Forsåkern och Forsängen allm. Till sb. fors för 'forsfall i å el. bäck' (FO). (LEX)

-fors

Namnen på -fors är över 370 till antalet. Vanligast är de i Österbotten och östra Nyland. Ett femtiotal fors-namn betecknar numera lägenheter och torp, och fyra har blivit bynamn: Storabborrfors i Pyttis, Lillabborrfors i Strömfors, Högfors i Kymmene och Lillfors i Pojo. Ett tjugotal fors-namn har gått över till att beteckna åkrar.

De namn som är bildade till ordet fors är oftast sammansatta och bestämd form överväger. Det osammansatta Forsen används ibland som alternativnamn, t.ex. Forsen, alternativt Långollpetasforsen, fors på Oll-Petas i Liljendal. Namn som innehåller ett annat ortnamn som lägesangivande bestämningsled dominerar, som Åminnefors i Pojo, Brännängsforsen i Tjöck. Vid sidan av Byforsen, Bäckforsen, Kärrforsen, Sjöforsen förekommer andra lägesangivande namn som Nedreforsen, Uppforsen eller Övreforsen. Ett särskilt vanligt namn är Kvarnforsen (över 40 fall). Därtill förekommer Pärthyvelforsen och Stamp(ar)forsen i Nyland. I namnen ingår också topografiska beskrivningar som i Högforsen, Långforsen eller Bergforsen, Sandforsen, Stenforsen och Torrforsen. Storleksangivande bestämningsleder som i Storforsen och Lillforsen förekommer ett tjugotal gånger. Djur- och växtbeteckningar i fors-namn är däremot sällsynta. Abborrfors i Strömfors och Pyttis är det mest kända fors-namnet som innehåller en djurbeteckning. I Österbotten förekommer några tiotal gånger namn på -fors som innehåller ett gårds- eller personnamn som bestämningsled. (TER:184)

Forsnacken

som namn på förträngningar i forsar i Kb Tj Ee. Till dial. forsnacke 'övre del av fors' (FO). (LEX)

Fostrik-

i Fostrikholm (fɷ:strik- el. fɷssik-) udde Fö. Oklart urspr. (LEX)

Fot-

(fɷ:t-) i Foten grund Na, fotspår i berg Pä, jte t.ex. Barnfoten fördjupning i berg Iö, Hästfoten jättegryta Na, Jättefoten fotspår i berg Db Bo, Käringfoten udde Ec, Oxfot odl. Es, Stålsfot(en) skär Na, samt Fotberget Li, Fothagen odl. Ki, Fotängen He Bo. Till sb. fot syftande på form liknande en fot el. ett fotspår. (LEX)

Frackar-

i Frackargropen vid väg Si. Till dial. frackare 'kringflackande person' (FO). (LEX)

Fram-

i omkr. 400 namn i sFL, de flesta i öÅB NL, t.ex. Framahon odl. Li, Framdelen bete Fö, Framhägnan Pa Es, Framkärr(et) ÅB NL, Framladan Ki NL, Framnäs(et) allm., Framskiftena Jo, Framskogen Pa Ki NL, Framträsket Si Pä, Framåker(n) och Framängen allm. Till adv. fram syftande på läge närmare byn el.d., mots. Bak-. (LEX)

Framhålls-

i Framhållsplatsen vedlastningsplats Df. (LEX)

Frami-

i Frami Nyängen odl. Ki, Frami-Vattuvärva omr. Fö. Till dial. frami 'i främre delen av' (FO). (LEX)

Frampå-

i Frampåholmen odl./notvarp Pa. Till dial. frampå 'å främre delen av' (FO). (LEX)

Framstu(s)

i beb.namn Framstu Sj He Mö Lt Or La, Framstus Si. Till dial. framstuga 'granngård; halva av hemman' (FO). (LEX)

Frank-

i Frankbäck odl. Ky, Frankböle by Te. Det sistn. till mansn. (LEX)

Frans(-)

(frans-) i beb.namn Frans So Es Pl Kh, Frants Nä Kv, Fransa Pe, Fransas Kö Si Bo Pä Li Py Re Pu, Franses Ko Li Vö Kv Re Mm, Fransos Iö samt bl.a. Fransbacka He Si Bo, Franshagen Nä, Fransasfjärden Pe, Fransas kyttan Pu, Fransesskatan Kv. Till mansn. Frans eller därtill bildat beb.namn. (LEX)

Fransilias

(-silljas) lgh. Kö, odl. Ec. Till kvinnon. Fransilia. (LEX)

Fras(a)-

i ett tiotal bäck- och forsnamn i NL, som Fraset Sn Po Bo och Minas fraset Sn (frase), Frasan (frasan) bäck Si, grund Ko, samt några namn på Fras- (fra:s-) på ÅL, t.ex. Frasgrundet Vå Fö, Frasknallen Sa, och ett 20-tal namn på Frasa-, Frasi- (frasa-, frasi-), de flesta i NL, t.ex. Frasaberget Pa St, Frasabäcken Po Ky Es He Si, Frasibäcken Ky, jfr Flasabäck- Vö, Frasakärret Bo, Frasiån Ky, jfr Frasarn grund Na Si. Till dial. fras, frasa 'brus(a), sorl(a), om rinnande vatten' (FO). Jfr Skvaller-. (LEX)

Frass-

i Frassbacken Tj, Frassdal odl. Su, Frasshavet vattensaml. Nb Pu Kr Öj, Frassklobb Bö. Till dial. frass(e) 'hankatt' (FO). (LEX)

Frassar-

i Frassarbacken, -bäcken, -havet, -släten Nv. Jfr Fras(a)-, Frass-. (LEX)

Frata-

i Frata(r)backen (frata-) Kv. Till dial. vb frata 'fjärta' (FO). (LEX)

Fratt-

i Fratt lgh. Öv, Fratten odl. Pö, Frattliden odl. Nä. Till dial. fratt 'man från Sverige' (FO) el. för tysk handelsresande. (LEX)

Frebben-

i Frebbenby (frebby, fröbby) Ha. Till ett fsv. mansn. Frøbiorn. (LEX)

Freckas

som gårdsn. Kv. Till en kortf. av mansn. Fredrik. (LEX)

Fredags-

i Fredagslandet (fri:das-) äng Kh. Till dial. fredag (fri:da) (FO). Jfr Fridas-. (LEX)

Freddus-

i Freddusbergen Kh. Till kortf. av mansn. Fredrik. (LEX)

Fredrik(a)s(-)

(fre:drik-) i beb.namn Fredrikas allm., Fredrikos Ku, Fredriks Ha, samt ett hundratal namn på Fredriks-, främst i NL, t.ex. Fredrikasbacken He Si Kv, Fredriksberg allm., Fredrikasgärdan Su Fö Ki Mu, Fredriksholm Sa, Fredrikaskyttan Nb. Till mansn. Fredrik eller något av beb.namnen. (LEX)

Fred(s-)

(fre:d-) i beb.namn Fred Kh, Freds Ky och Fredbacka He Si, Fredsbacka Es Si Bo, Fredsberg Ki, Freddal Ko, jfr Karlsfred Fi. Till ett mansn. eller sb. fred. (LEX)

Fregatt-

i Fregattgrundet Ko. Till skeppsbet. fregatt. (LEX)

Freka-

i Frekaback och Frekagärd Re. Enl. uppg. till kortf. av Fredrik. (LEX)

Frem-

i Fremböle omr. Db. Till ett personn.? (LEX)

Fressas

som beb.namn Kh Re samt i Fressaslandet odl. Kh, Fressasstenarna Re. Till kortf. av Fredrik. (LEX)

Fri-

(fri:-) i ett 50-tal namn som Fribacka Sa Fb Si, Frigård(en) Lo He Bo Sm, Frihällen Ku, Friskogen He Öj, Friskäret Kh, Frivarpet Ki. Till adj. fri för 'skattefri', 'fri för alla' el.d. (FO). Jfr Frid-. (LEX)

Frian/ar-

(fri:-) i Friargropen vik Bö, Friargrundet Fö, Friarhamnen Bö Iö Ko, Frianklöven och Friankulla En, Friarstenen Ku, Friartallen (styrmärke) Pa, Frianviken Fb En, Frianvägen Df. Till vb fria el. sb. friare syftande på kärleksliv (FO). (LEX)

Fribols-

i Fribolsberget, -ängen (fri:bols-) Pä. Oklart ursprung. (LEX)

Frid-

(fri:d-) i nyare modebetingade beb.namn som Friden Sj, Frid(e)bo En Po He Pä, Fridhem (ca 70), Fridkulla Ki He, jfr Bofrid Br, Skogsfrid Fi Jo. Till sb. frid uttr. en förhoppning. (LEX)

Fridas-

(fri:das-) i Fridashagen Na, Fridas kläpp Kö, Fridaskläppen Ko. Trol. till kvinnon. Frida, ej sb. fredag. (LEX)

Fridolfs

i beb.namn Fridolfs Br, Fridoltas Sa samt Fridolfs sten Iå, Fridolfs udden Kö. Till mansn. Fridolf. (LEX)

Frigges-

i Friggesby Ky. Till det fsv. mansn. Fridhger. (LEX)

Frill-

i Frillholmen och Frillan omr. Nb. Oklart ursprung. (LEX)

Frimod-

(fri:mɷ:d-) i Frimodig torp Fi, Frimodens gård Ha, Frimodigsgrundet Kb, Frimodigs hamnen Kö. Till personbet. bildade till adj. frimodig. (LEX)

Fris-

(fri:s-) i beb.namn Frisas Si, Frisans Ky Es, Fris(es) Kb samt Frisbacka omr. och Frisbergen Es, Frisgrundet Vå, Frisladan och Frisåkern Po, Frisasback Pö, Frisesudden och Frisesfjärden Kb. Till en personbet. innehållande folkslagsordet fris el. ett därtill bildat beb.namn. (LEX)

Friskan

(fri:skon) sjö Iö. Till dial. friska 'friskvatten, sötvatten' (FO). Jfr nedan. (LEX)

Frisk(as)

(frissk- el. fri:sk-) i beb.namn Friskas Kn Kr, Friskens Sa, samt t.ex. Friskasbacken Tk, Friskens klev Fö. Till soldatn. Frisk. (LEX)

Friskvatten-

i Friskvattenmaren Fö. Till dial. friskvatten 'sött vatten' (FO). (LEX)

Fritjofs(-)

som gårdsn. Ec samt i Fritjofasklacken grund Sb, Fritjofsskatan udde Kaskö. Till mansn. Fritjof. (LEX)

Frittas

gård Lt. Till kortf. Fritte av mansn. Fritjof el.d. (LEX)

Fritz-

i beb.namn Fritzas Sb, Fritzens Vå, Fritzensviken Py. Till mansn. Fritz. (LEX)

Frivelas(-)

(fri:vilas) som gårdsn. Lf samt i Frivelasbacken, -berget, -forsen, -udden, -vägen Sb Lf. Oklart ursprung. (LEX)

Frod-

(fro:d-) i beb.namn Frodas Sj Bo, Frodes Su, jte Frodasberget, -skogen Sj, Frodesgärdan Su. Till mansn. Frod(h)e. (LEX)

From-

(frɷmm-) i beb.namn Frommas Mu, Frommens Sa, samt Fromgärdan Sa, Frommisgärdan Bo, Frommenskullen Iå och -viken Po. Till personbin. el. soldatn. From. (LEX)

Fromholt-

i gårdsn. Fromholtas Re samt Fromholtensängen Po. Till mansn. Fromholt. (LEX)

Frossa-

i Frossaskär (froso-) Ho, Frossavekan (frosa-) vik Pa. Jfr följ. (LEX)

Frost-

i Frostören Ho. Oklart ursprung. (LEX)

Frostan-

i Frostankärr(et) omr. Iå. Till dial. frosta 'frysa på' (FO). (LEX)

Frostas(-)

i beb.namn Frost(as) Nä, Frostas Db Nb, samt Frostback Nä, Frostaskällan Nb. Till gammalt tilln. Frost resp. ngt av beb.namnen. (LEX)

Fru-

(fru:-) i Fruen äng Bo, jte Blå frun grynna Ku, Spaderfrun berg Br, samt bl.a. Fruberget Si, Frufällan odl. Te, Fruhamn Ho, Frukobb Fö, Frukulla lgh. Ky, Fruviken Nä, Fruåkern Si och Fruesbacken Nv, Frunssveden Su. Till sb. fru syftande på person el. mytiskt väsen. (LEX)

Frukost-

(frukost-) i Frukosten fiskeplats Sv, Frukostberget Pe, Frukostgrundet Ko Na Sv, Frukostkleven Ku Iö Ho, Frukostmyran Ha, Frukostudden Fö Ku. Till dial. frukost 'morgonmål' (FO). (LEX)

Frusen-

(frɷsi-) i odl.namn Frusenkutta He, Frusetkärret Kr, Frusenlindan Tj. Till dial. frusen 'som fryser, frusit till' (FO). (LEX)

Frustu-

i Frustuviken (frɷsstɷ-) Kh. (LEX)

Frågars

(frå:ga(r)s) hn Pa. (LEX)

Frås-

(frå:s-) i Fråsan äng Ma, Storfråsaren omr. Sv, Fråsgrundet Fö. Till dial. frås 'skum' el. vb fråsa 'frusta' (FO). (LEX)

Fräckas

gård Kv. Till personbin.? (LEX)

Fräkas-

i Fräkasmaren (fræ:kas-) Re. (LEX)

Fräk(e)n-

(vanl. fræk(æ)n-, jte fræ:kæn- ÅL, fræknis- ÖB öNL) i odl.namn Fräken Ha, Fräknet Kb, samt ett par hundra namn som Fräkenbäcken Te St, Fräkendövlan Ki, Fräkengjutan Pl Nä, Fräkenkärr(et) ÅB NL ÖB, Fräkenträsket Bo Kv Kh, Fräknesbäcken St Or, Fräkneskärr(et) Py ÖB, Fräknesmaren Kh Sv, Fräksmossen Sj Pä Pö Or. Till växtordet fräken 'Equisetum' (FO). (LEX)

Fräls-

(fræls-) i Frälsas gård Pa, Frälset vik Hi, med Frälsegärdan, -udden, Frälset udde Br, hn Lt, Frälsesgrund Sv, Frälsegrundet Br, Frälseskogen Es, Frälsängen Br Pä. Till sb. frälse 'frihet från skatt el.d.' (SAOB). (LEX)

Frälsar-

i Frälsarudden (fræls-) Db. Till vb frälsa 'rädda' (FO). (LEX)

Frälsing-

i Frälsingkärr (fræls-) Ka. (LEX)

Främ-

(fræmm-) i Främskär Na, Främängen Sa. (LEX)

Främlings

som beb.namn Jo St samt i Främlingsåkern St. Till en personbet. främling. (LEX)

Främman-

i Främmanberg Mhamn, Främmanby Sa. Det sistn. till mansn. Frømund. (LEX)

Främre

(ä. fræm(b)ær- el. fræmdær) i ett 60-tal namn som Främmerbacken Su, Främre Kroktegen Vå, Främmerängen Fi Sa Su Vå Te, Främmerön Ec. Till adj. främre 'närmare byn el.d.' (FO). Jfr följ. (LEX)

Främst-

(fræmst-) i ett 20-tal namn som Främstdelen odl. Vå, Främstholmen Fö So Br, Främsthägnan Hi, Främstkyan Iå, Främstnabba udde Jo, Främstängen Lu Ku Na. Till adj. främsta 'närmast byn el.d.' (FO). Jfr föreg. (LEX)

Frän-

(fræ:n-) i Fränbacka och Fränåkern He. (LEX)

Frändis

(frændis) som torpnamn He Pu. Till ett soldatnamn Fränd el.d. (LEX)

Fränings-

i Fräningsgrundet (fre:-) Vå, trol. Fränukläpparna Ko. Till dial. fräning 'vikarhanne' (FO). (LEX)

Fränkas-

i Fränkasgärdan Bo. (LEX)

Fräns(k)-

i Fränshagen (fræns-) och Fränsmossen (fræ:ns-) Nv, Fränsviken La, samt Fränskebacken (frænstji-) Pu. Oklart ursprung. (LEX)

Fräs-

(fre:s-) i Fräsbacka Es, Fräsmossen Pa, jfr Frässäng Fö. (LEX)

Fräsa(r)s(-)

som gårdsn. Fräsars (fre:s-) Ky samt Fräsasstenen (fre:ssas-) Pa. (LEX)

Frättar-

i Frättagrund (frætta-) Re. Till dial. frätt(are) 'ettermyra' (FO). (LEX)

Frö(d)-

som frö:- i Frögärdan Fö, fröy(d)- i Fröbacken Pu, Frödalen Pä, Fröjdgärdan Bo, Frönäs Sb Öv Pö, fröud- i Frödbacken Tj. Fröddal odl. Kh, Frödnabben Tj och Frödön Kr Tj. Trol. till dial. fröd- 'frodig' (FO). Jfr följ. (LEX)

Frödog-

i Frödogbacken (fröudɷ-) Tj. Till adj. frödog 'frodig' (FO). (LEX)

Fröjdaren

(fröygd-) två skär Ho. Till vb fröjda sig 'glädja sig' (FO), syftande på fågelskytte? (LEX)

Fröjd-

(fröj-) i Fröjdböle byar Ki Kar, jte Fröjdekulla torp Df. De förstn. till mansn. Frödhger. (LEX)

Fröken-

(frö:k-) i Fröknarna grund Es, samt Frökenholmen Pä, Frökens klack En, Frökensäng odl. Si. Till sb. fröken, av växlande anl. (LEX)

Frös-

i Frösön (fröjs-) Mu. Till ett personn.? (LEX)

Fuggan

(fuggan) omr. Le. (LEX)

Ful(is)-

i Fulberget Mu, Fulkärret Hi, Fulmossen Kv Or Pe; Fulvik(en) So La, Fulön omr. Kr, Ful-Birsskär Na samt Fulisbacken Tj Pu, Fulismossen Tj, Fulusmossen Kr. Till dial. fu:l 'fågel' (FO)? (LEX)

Funk-

(fɷnk-) i torpn. Funkis Na, jte Funkis gärdan, -strömmen, samt Funkvik(en) vik, torp, Funkören La och Funkens haga, -åkern Ki. Till ett tilln. Funk. (LEX)

Funt-

(fɷnt-) i Funtgärdan och Funtåkern Py. (LEX)

Fur(u)-

i omkr. 400 namn på antingen Fur- (fu:r- el. furr-) ÅL, ibl. Iö ÖB, eller oftast Furu- (långt fu:ru- ÅL, fɷ:ro- Hi, kort förö- Ho Ko, fɷrɷ- el.d. ÅB NL ÖB), t.ex. de vanliga Furubacken ÖB, Furugrund(et) Sv Re Öj, Fur(u)holm(en) (ca 80), Furuklobb(en) Ho En Ma Sv Re, Fur(u)mossen NL ÖB, Furunabb(en) Ho Pö, Fur(u)näs(et) (ett 20-tal), Fur(u)skär(et) (ca 60), Fur(u)vik(en) Fö Hi Br Iå Nä Vö. Till trädordet fura 'Pinus' (FO), ä. än tall el. syftande på enstaka gamla träd. Jfr Tall-, Täll-. (LEX)

Furus-

(furus-) i beb.namn Furus Tj Nä samt Furusback(en) Kh Kv Kr, Furusbäcken Nä, Furusgrundet Öj, Furuskärret Nä, Furusvägen och -åsen Nä. Till personbet.? (LEX)

Fuxas(-)

(fɷks-) som namn på f.d. torp Tj, jte Fuxas åkern, samt Fuxaslindorna Kr. Till ett soldatn. Fox el. Fux. (LEX)

Fyll-

i Fyllberget Sv, enl. uppg. från förbudslagstiden. (LEX)

Fylld-

i odl.namn Fyllda landet Tj, Fyllda stycket/-ena Tj Nv. Till vb fylla 'fylla på jord'. (LEX)

Fyr-

(fy:r-, på ÅL fi:r-) i Fyrbergen Na, Fyrgrundet Ho Ko Åbo En, Fyrharun Sn, Fyrhällen St, Fyrudden Fö Pa En Pä. Till sb. fyr 'ledfyr'. (LEX)

Fyra-

(fy:ra-) i Fyrabysröset råröse Si, Fyragårdsrödningen Nv. Till räkn. fyra. (LEX)

Fyris-

(fy:ris) som torpn. Nv, jte Fyrisänget. Till ett soldatn. Fyr. (LEX)

Fyrkant-

i odl.namn Fyrkanten Ec Sa Fö Bö Ka Iå Ky Bo Lt Kn samt t.ex. Fyrkantgärdan Kh Mu, Fyrkantstycket Mu. Till dial. fyrkant 'kvadrat' (FO). (LEX)

Fyrkanten

Ägonamn med syftning på åkerns tre- eller flerkantiga form förekommer allmänt utbrett i ett 10-tal fall av namnet Trekanten (tri:kantn), strandäng i Änkis, Korpo, samt i ett 10-tal fall av Fyr- och Femkanten. Sexkanten (sekskantin), åker i Östra Yttermark, Närpes, betecknar en åker med de flesta hörnen i materialsamlingen. (ÅÄH:289)

Fyrmästar-

i Fyrmästargrund Lf. Till yrkesbet. fyrmästare. (LEX)

Fyrsprångs-

i Fyrsprångsbacken Nä, Fyrsprångsmaren Ha. Till sb. fyrsprång 'galopp' (FO). (LEX)

Fyrvaktar-

i Fyrvaktars lgh. Pa, Fyrvaktarklacken grund Ky. Till yrkesbet. fyrvaktare. (LEX)

Fysiback

(fysi-) omr. Kv. (LEX)

Få-

i Fåkläpparna (få:-) Na. Jfr Får-. (LEX)

Fåbist-

i Fåbistholmarna (få:bist-) Bo. Oklart ursprung. (LEX)

Fåfäng-

(få:fæng-) i Fåfängan odl. Ec Lt Nä, holme Br, kärr Ge samt bl.a. Fåfänggadd Fö, Fåfängholm(en) Bö Si Bo Pä, Fåfängkobban Ma, Fåfängliden La, Fåfängskär(et) Vå Fö Kö Ku Bö Iö Pa Hi Kh Mu La Öj, Fåfängudden Sn, Fåfängön Sn, Fåfängören omr. Kh. Till ä. fåfäng 'onyttig, värdelös' (SAOB), syftande på ringa växtlighet. (LEX)

Fågel-

(få:gel- ÅL Hi, vanl. fogel-) i ca 150 namn, de flesta i NL, t.ex. Fåglan grund Re, Fåglen grund Kö och Fågelberget ÅL NL ÖB, Fågelgrundet vNL ÖB, Fågelholm Fi Bö Na, Fågelkärret och Fågelmossen NL ÖB, Fågelskäret Hi, Fågelsund(et) En Ky, Fågelvik(en) Bö Ko Na Sj Bo Nb, Fåglö Ha, Fågelören Kö Vö. Till sb. fågel, syftande på förekomst el. jakt. Jfr Ful(is)-. (LEX)

Fågelsång(en)

som namn på beb. Ky He Es Mö Li Kh, odl. Te He. Uppkallelsenamn. (LEX)

Fåglars

(få:glars) gård Ha. (LEX)

Fåla-

(fola-) i Fålen skär Kar, samt bl.a. Fålaberget Pa Po Si Pä, kanske Fålbäcken (fol-), Fåladövlan Df, Fålafjärt skär Ko (vid ön Hevonkack), Fålagrund Re, Fålahagen Pa Pä, Fålamyr(arna) Iå, Fålavekan Te. Till dial. fåle 'föl' (FO). (LEX)

Fålafot(s)-

i Fålafotberget Mu, Fålafotsberget Es Si. Till växtordet fålafot 'Pyrola' el.d. (FO). (LEX)

Fålakätten

som viknamn En. (LEX)

Fålaskägg

som sjönamn Po. (LEX)

FÅLLA

(foll-) i Fållan odl. Sa, hage Sj, Fållorna bete Fi samt Fåll (folld-) i Fållbacken, -gärdan, -hagen Pä, Fållberget Bo. Till sb. fålla 'kreatursfålla' (FO). (LEX)

Fång-

(fong-) i Fångbacken Iå, Fångvägen Vasa, jte Fånghusberget Iå, Fånghustomten Nä. Till sb. fånge, fånghus 'häkte'. (LEX)

Får-

(vanl. få:r-, ÅL Pa fɷ:r-) i över 400 namn, t.ex. Fårbacka/en allm., Fårberget sFL, Fårgrund(et) allm., Fårhagen allm., Fårholm(en) allm., Fårklint Bö Ho, Fårskata(n) Hi Sv Nä, Fårskär(et) Jo Bö Ko Na Sv Bj, Fårudden allm., Fårö(n) Na Bo Kv, Fårören NL ÖB. Till djurordet får, vanl. syftande på betande el. att djuren sökt sig till platsen. (LEX)

Fårben-

i Fårbenbacken Ka. (LEX)

Fårbetet

som odl.namn Fi Le Fö. (LEX)

Fårbässen

som holmnamn Sn. (LEX)

Fårdöden

som bergnamn Ko. (LEX)

Fårnöts-

(-nötts-) i Fårnötsholmen Lf. Till dial. fårnöthus 'fårhus' (FO). (LEX)

Fårskinns-

i Fårskinnsholmarna (fi. Tervi) Rim. (LEX)

Fårtaran

(-taran) strandhagar Si Bo Pä. Till dial. får-tare 'inhägnad för fårtvätt' (FO). (LEX)

Fårtvätt-

i Fårtvätten strandlok. Ki Vf Fb Br Te En Sn Po Ka Iå Ky samt Fårtvättberget Te, Fårtvättanberget Mö, Fårtvättarberget He, Fårtvättarkurran Fö, Fårtvättarstranden St. Till dial. fårtvätt(ande) (FO). (LEX)

Fårvask-

i Fårvasket (-vassje) Sa, Fårvaskan odl. Kh. Jfr föreg. (LEX)

Fåvi-

i Fåviskär (fovi-) Na. (LEX)

Fä-

(fæ:- el. fæ- ÖB) i ett 50-tal namn som Fäbäcken Ki, Fägrund(en) Ge Bj, Fähällen Iö Ho, Fäholmen Sv Pe, Fäkyan Db, Fämarken Kh, Fämossen Pe Tj Kb, Fäsundet Sn. Till sb. fä 'boskap' (FO), vanl. syftande på betande el. boskapsförning. (LEX)

Fäbod-

(fæ:- el. fæbo(:)-) i ett 20-tal namn i ÖB, som Fäboda(rna) omr. Nb Pe, Bäcks fäbodarna Öv, Vias fäbodarna Ma, samt t.ex. Fäbodbacken Nä Öv Pe, Fäbodhagen Nä Öv, Fäbodströmmen Pe, Fäbodtået Nä Öv, Fäbodåsen Nä. Till dial. fäbod (FO). (LEX)

Fäbro-

(fæ:brɷ(:)-) i Fäbron bro Iå, Fäbroänget Tj. Till dial. fäbro 'kavelbro för boskap' (FO). (LEX)

Fäck-

i Fäcklandet (fæck-) odl. Kr. (LEX)

Fädrevet

(-dreve) väg Nä Ma. Till dial. fädrev 'kostig' (FO). (LEX)

Fägen-

i Fägenbacken (fæjin-) Sv. Till dial. fägen 'glad' (FO)? (LEX)

Fägård-

(fæ:- el. vanl. fæggol- el.d.) i Fägården omr. Ge Be, odl. Kb, vik Vå Ho, samt bl.a. Fägårdsbacken Te, Fägårdsbäcken Kb, Fägårdskärr Or, Fägårdssveden Ec, Fägårdsudden Fb, Fägårdsängen He Pe. Till dial. fägård 'inhägnad för boskap' (FO). (LEX)

Fähus-

(vanl. fæcks- ÅL, föus- el.d. ÅB NL ÖB) i ett hundratal namn som Fähusbacken och Fähusgärdan allm., Fähuskällan Na Pa Sj, Fähuslindan Tj Kb, Fähusslätten Fö Ko, Fähusåkern allm. Till sb. fähus (FO). (LEX)

Fäl-

(fæ:l-) i t.ex. Kuddfälarna Öj, Vargfälarna äng Nb samt Fälberg(et) Ku Iö Sb, Fälgrund Nä, Fälskäret Be, Fälstenen Kb, Fälängen Sb, kanske Fälsund Es, Fälismossa kärr Ho. Till dial. färd(a) (fæ:l-) 'fotspår' el. 'resa' (FO). Jfr Fälbåts-, Fälman-. (LEX)

Fälbåts-

(fæ:lbå:ts-) i Fälbåtshamnen hamn Kn Kv Sv, vik Mu La, Fälbåtsslagan vik Sv. Till dial. färdbåt 'båt för säljakt' (FO). (LEX)

Fälis(-)

(fælis) i Fälis gårdsgr. Ma, jte Fälisbrunnen, -brännan, Fäliskärret Bo Lt, Fälismossen Lf Nä Pö, Fäli(s)skäret Be, Fälisören Na. Oklart urspr. Jfr Fäl-, Föli(ng)s-. (LEX)

FÄLLA

(fæll-) i ett 40-tal namn på odl. el. skogar, som Fällan Ha Jo nÖB, Alifällan Tj, Dyngfällan Kr, Gullfällan Pa, Klockarfällan Su, Stubbfällan Kb, samt bl.a. Fällberget Jo Fö Hi, Fällkärr(en) Df Tj Kb, Fällnabben Ha, Fällåker Vå och Fälloberg Fö, Fällogrinden, -kullen Ki. Till ett dial. fälla = fall 'omr. där skog fällts för svedjande' (FO), eller för 'djurfälla'? Jfr Fället. (LEX)

-fälla

ca 60 namn. Namn på -fälla förekommer främst i norra Österbotten (40, Skarnfällan, skå:nfellon, åker i Påras, Kronoby) och påträffas i mindre antal i andra regioner. Namn på -fälla förekommer parallellt med namn på -fall, men är inte lika allmänna, med undantag för norra Österbotten där beläggen för namn på -fälla och namn på -fall är ungefär lika många. I förhållande till det åländska ägonamnsförrådet allmänt taget förefaller namnen på -fälla vara anmärkningsvärt många också på Åland (10).

I namnen ingår app. fälla f., bildat till vb fälla, med en liknande betydelse som fall 'plats i skog, där träden avverkats, hygge', ofta liktydigt med 'genom röjning erhållet ängsland eller svedjeland' (SAOB F 2056).

Ägonamnen är i mer än hälften av fallen enledade Fällan. I norra Österbotten, där de flesta beläggen är upptecknade, förekommer enledade och tvåledade namn ungefär i samma antal. Som de vanligaste sammansättningarna framstår Stor- och Lillfällan, belagt i Pargas (öÅB), Kronoby och Terjärv (nÖB), samt i de två sistnämnda socknarna, Alifällan (beväxt med al). Enstaka belägg för andra tvåledade namn är Stubbfällan, Karleby, Skarnfällan (till skarn 'skiten, dålig') och Tistronfällan, Kronoby.

Det terrängbetecknande fälla skall inte förblandas med det fälla, som avser fångstredskap och fångstplats. Det ingår i Lekattfällan, nu namn på bygrupp i Kalax, Närpes. Man har haft fällor för "lekatt" eller hermelin på platsen. (ÅÄH: 186)

Fället

(fælle) odl. St, jte Björnfället kärr Sn? Jfr Fällesmossen Mö och FÄLLA. (LEX)

Fälman-

i Fälmankleven (fæ:lman-) Iö. Till dial. färdman 'resande' (FO). (LEX)

FÄLT

i ett 30-tal y. namn på åkerfält i NL, som Bastufältet Sj, Lädufältet Bo, Stallsfältet Po. (LEX)

-fält

ca 45 namn. Namnen på -fält betecknar i allmänhet större odlingar eller åkerfält. De nyländska (39) namnen på -fält, som står för merparten, kan i de flesta fall anknytas till jordbruk under bruksgårdar och herrgårdar, tex. Stallfältet, åker under Åminne, Pojo, Ahlforska fältet, åker under Brändö gård, Helsinge, Aspbackafältet, åker under Tervik, Pernå.

Namnen förefaller vara av yngre datum och kan ha tillkommit efter modernisering av jordbruket, i synnerhet täckdikning. T.ex. ett äldre namn, Kullbergstegarna, åker i Baggby, Pojo, har enligt en senare uppteckning bytts ut mot Kullbergsfälten.

App. fält n. syftar på 'öppen mark, större område med åkrar och ängar' (FO).

Utom det formellt oklara Fält i Kimito (i byn Tavastrona, där namnförrådet för övrigt är av både finskt och svenskt ursprung), är namnen tvåledade, ofta med ett lägesangivande ortnamn eller appellativ i förleden, t.ex. Storängsfälten, odling i Sannäs, Borgå, Stallfältet, odling i Åminne, Pojo. (ÅÄH:78)

Fäng-

i Fängkärr Ka. (LEX)

Fänis-

(fænis-) i Fänisbådan Kv Mm Vö, Fänisfladan Bj, Fäniskärret och Fänispotten Mu, Fänisskatan Re, Fänisstenen Bj Re. Till dial. fän(en) 'hin onde' (FO). (LEX)

Färd(a)-

se Fäl-. (LEX)

Färgar-

(färgar-) i beb.namn Färgars Ha Fi Jo Tj, Färgares Pö Kb, samt Färgarssveden Pä, Färgaresbacken el. -ändan bydel Kb. Till personbet. bildad till yrkesbet. färgare. (LEX)

Färgon-

(färg-) i Färgonsnabben Pu, Färgonskär Fö. (LEX)

Färings-

i Färingskläppen (fä:rings-) udde Fö. (LEX)

Färj-

(färj-) i Färjan omr. Br Pe samt t.ex. Färjbacken Pa, Färjbron Öj, Färjstranden Bo Nb Je, Färjsundet ÅL, Färjudden Lu Pä. Till sb. färja 'farkost för färjtrafik' (FO). (LEX)

Färns-

i Färnsholm (fä:(r)ns-) Fö. (LEX)

Fäst-

(fæsst-) i Fästorna grund Fö Hi, Fästgrynnan Na samt Fästböle äng Si, Fästudden Df, Fästvarpet Si. Oförklarade. (LEX)

Fästning-

(fæsst-) i Fästningen f.d. befästn. Hangö En, torp Ky, skär He Si, odl. Li Nv och Harafästningen stuga Ky, samt Fästningsgärdan Pä, Fästningsskatan Mm, Fästningsåkern Ky. Till sb. fästning 'befästning', reellt el. jämförande. (LEX)

Fätå-

(fæ:tå:(g)-) i Fätå(g)et vägar Df Nä Öv Or Nb Kb samt Fätågsbron Kr, Fätåledet Or. Till dial. fätå 'fägata' (FO). (LEX)

Fävisten

(fæ:visten) strand Ge. (LEX)

Fö-

i Fökil (föu-) vik o. äng Na. (LEX)

Fög(e)l-

(fö:g-) i Föglen grund Kö, Fögelnäs Bö, Fögelvarp(et) Bö Ho och Ko (föul-), Fögelvik(ar) Fö Bö. Föglö sn ÅL samt Fögelskåren udde Bö, Fögelsätet Ho. Till dial. fögel 'sjöfågel' (FO), vb fögla el.d. Jfr Ful(is)-. (LEX)

Föl-

i Fölskär (föl-) skg. Kö. Jfr Fög(e)l-. (LEX)

Föli(ng)s-

(föli(ng)s-) i Fölisbacken och Fölisbäcken Si, Fölisgrinden Kr, Fölisholm(en) Ho Ko Es Si, Fölingsmossen Lt Nä Mu, Fölisudd Bo, Fölisön Hfrs. Till dial. föling el. föl(ja) 'föl' (FO). Jfr Fälis-. (LEX)

Följes-

i Följesberget Mö, Följeskällan och Följesmossen Li. Till dial. föl(ja) 'föl' (FO). Jfr föreg. (LEX)

Fölsing-

(föls- el. fæls-) i Fölsingen grund Sn, Fölsingskärr odl. Ka, Fölsingsåkern Si. Till dial. fölsing 'föl' (FO). (LEX)

För-

(fö:(r)-) i Förby by Fb, gård Sj, Förgård torp Ky, Förklint Bö, Förnäs Ku, Förskogen Ka, Försundet Br, Föränget Tj. Till personn., adv. före el.a. (LEX)

Föran-

i (Marsö) Föranudden (fö:ran-) So. Till vb föra 'forsla kreatur el.d.' (FO). (LEX)

Förargelse-

i Förargelsegrynnan Be. Till förargelse för båtförare. (LEX)

Förars-

(fö:r-) som beb.namn Pä Vå. Till personbet. bildad till förare (post-, bud- el.d.) (LEX)

Förbåts-

i Förbåtsudden Ko. Till dial. förbåt 'båt för transport av kreatur, foder, ved osv.' (FO). (LEX)

Fördärvet

(fö(r)därrve) som namn på odl. Jo Ki Vf Sv, f.d. krog Ky, grund En. (LEX)

Förfalls-

i Förfallsnäset (fö:rfals-) Bö. Till dial. förfall 'menföre' (FO)? (LEX)

Förklarings-

i Förklaringsberget Es. (LEX)

Förlovade landet

odl. Pe Öj. Bibliskt. (LEX)

Förmaket

(fömatji) vik La. Till ä. förmak 'förrum' (SAOB) (LEX)

Förmål

(för(r)må:le) odl. Pa Sn Bo, jte Förmålsviken Pa. Oklart urspr. Jfr Formål-. (LEX)

Försel-

i Förselbron (fö:hl-) omr. Ku, Förseludden Fö. Till dial. försla 'forsla, kreatur el.d.' (FO). (LEX)

Först(a)-

(fö(r)st-) i Första backen Lt Kb, Första fjärden Ho, Förstholmen Po Pä, Första rapan mosse Nb, Försturen grund Sn, Förstängen Ko. Till adj. första 'främsta, närmaste' (FO). (LEX)

Förste

som namn på hn (försti) Pe samt i Förstasbacken Pe. Till ä. förste 'furste' (Karsten SB II:197). (LEX)

Fösaren

(fö:saren) udde Ge (där "sjön ligger hårt på"). Till vb fösa 'vräka' (FO). (LEX)