Namnledslexikon:Ä
Äbb-
(æbb-) i Ebbfors odl. He, Ebbgärdan Lf, Ebbholmen Br samt Äbbholmen Ho, Ebb-/Äbbskäret Re Bj, Äbbstenen Kö. Till mansn. Æbbe? (LEX)
ÄGA
(æ:g-) i några odl.namn som Hemägorna Ki Vö, Gammelägan Pe, Kilägorna Kv, Soldatägorna Re Jo, Långnäsägorna Vö. Till sb. äga. (LEX)
Ägg-
(ægg-) i Ägget odl. Sn Es, Gåsägget grund Te samt tiotals namn som Äggbådan Ma Kh Kv, Äggrund(et) Vå Na Iå Nä Bj, Ägglupen grund Fö Na, Äggharun En, Äggholmen Öj, Äggmossen Py, Äggskär(et) Bö Ko Na Bo Mu, Äggören/arna Bö Na Pä Sv samt Ägg-Kuggskär Kö. Till sb. ägg el. vb ägga (äggtäkt). (LEX)
Ägge(s)-
i Äggesskären Na Hi, Äggesören/arna Bö Ho. Till vb ägga (äggtäkt). (LEX)
Ägg(es)-
En speciell grupp bildar slutligen namnen på Ägg(es)- som mer eller mindre uttryckligen har hänfört sig till "äggande" eller samlande av sjöfågelsägg, som förr har varit ett viktigt näringsfång i skärgården. Sammanlagt finns det ett trettiotal namn som de vanliga Äggrund(et) och Äggskär(et) samt Äggbådan i Malax och Kvevlax, Äggharun i Ekenäs och Äggören i Brändö. Former som Äggeskäret i Hitis och Äggesören i Houtskär visar att namnen kanske snarast är bildade till verbet ägga 'samla ägg' (FO). (SKG:197)
Äl-
(æ:l-) i ett par tiotal namn som Älklobben Bö, Älkläppen Fö, Älkärr(et) Ko Si, Älskär Fö, Älstränderna Hi, Älvik(en) ÅL Ko Bo, Äläng(en) Vå Bö Ho Ko, Älö Ku, Älören Na samt Älesholm, -äng Bö. Till sb. äle 'albestånd'. (LEX)
Äl(g)-
(æli-, æll-, ælg-) i ett par hundra namn som Älgbacka Jo Si Ee, Älgberget Si Pä Py, Älggrund(et) Kö Ko, Älghällan Kn, Älgkallan Bj, Älgkärr(et) ÅL Ki NL, Älgmossen Df NL Pö Or, Älgnabba Bö, Älgskär(en) ÅL Hi Bo, Älgvik(en) ÅL Df NL Nä, Älgören Iö samt Älghuvudet Na, Älgryggen Ee, Älgvåmmen vik Fö, Älgkoudden Ee. Trol. till djurordet älg; ev. förkortat äle (jfr Äl-). (LEX)
Älm-
(ælm-) i Älmdal(en) Ki Sn, Älmholmen Br, Älmekärr He. Till trädordet älme 'almbestånd'. (LEX)
Älmiss-
(ællmis- el.d.) i tiotals namn som Älmissbacken Lt Öv, Älmissbergen Si Lt, Älmissgärdan Bo Li, Älmisshagen Li, Älmisskärret öNL Kh Kv jte Ölmisskärret Tj. Till växtordet älmiss 'vattenklöver'. (LEX)
Älsk-
(ælsk-) i Älskholm(arna) Bo, Älskanberget He. Åtm. det sistn. till vb älska. (LEX)
Älv-
(ælv-) i Älvdal Pa, Älvvikarna Df. Oförklarade. (LEX)
-älv
Å tycks vara en gammal och genuin beteckning på stora vattendrag i Finland. Benämningen -älv är främmande för de svenska dialekterna i Finland, men har sannolikt hört till myndigheternas språkbruk. Stora vattendrag som flyter genom finska trakter och utmynnar i havet, har ursprungligen finska namn som Kymijoki, Kemijoki, Oulujoki (1327 Uleå älf), Kyröjoki, Kokemäenjoki. Redan under tidig medeltid idkade befolkningen fiske och kronan beskattade fisket. Man kan förmoda att myndigheternas och handelsmännens behov av att tala om dessa vattendrag med svenska namn har varit orsaken till att det har uppstått namn på -älv, motsvarande finskans -joki ?å?, som Kymmene älv, Kemi älv, Ule älv, Kyro älv. Kumo älv omtalas dock i äldre källor som Kumooboo aa 1347 och Kumobaa 1348, som innehåller ordet -å. Förklaringen till bruket av dessa former på -å kan vara att det har funnits en svensk befolkning i Kumo älvdal och att -å återspeglar det lokala namnbruket. För de nordligare namnen finns på 1600-talskartor belägg för -flod vid sidan av -älv. (TER:179)
Älvon-
(ælvon-) i Älvonkärr Ky, Älvonören Na. Oförklarade. (LEX)
Äm-
(æm-) i Ämböle odl. Pa, Ämnäs by Fi. Till mansn. Æmbe el.d. (Hellberg SNF 68 s.199). (LEX)
Ämbar
- (æmbar-) i Sådik ämbaret grund och Vättje ämbaret udde Na, Ämbargrund (e:mba-) Re samt Ämbarkobben, -sund Fö. Till sb. ämbar (sjömärke?). (LEX)
Ämt-
(æmt- el.d.) i Ämpglo Fö, Ämtholm, -vik Ku, Äntholmen Kn, Ämtträsk(et) Bj Mu Pe, Ämtvattnet Ee, Ämtö beb. Sm Vb, Ämtören Kn. Till ä. älmt 'svan'. Jfr Änk-. (LEX)
Änd-
(ænd-) i Ändholm(en) Iå Ky Kr, Ändviken Bo, Ändör (e:nd-) Fö Kö. Oförklarade. (LEX)
ÄNDA
(ænd- el. e:nd-) i omkr. 300 namn på odl., vikar, bydelar el.d., de flesta i vNL nÖB, t.ex. de allm. Ändan, Ängesändan, Åkerändan och t.ex. Västerändan bydel Ho, Träskesändan vik Sn, Vassändan varp Ho, Apuländan äng Na, Pickvesändan vik Te, Mossaändan odl. Ka, Hemängsändan Li, Kejsarändan bydel Kh, Landsvägaändan strand Re, Degermossändan Mu, Storgärdsändan Tj, Näcksundsändan vik Öj. Dessutom i enstaka namn som Ändflaten teg Bö, Ändvarpet Te. Till sb. ände 'slut, sista del'. (LEX)
-ända
Beteckningen -ända ingår i ett tjugotal namn, de flesta i västra Nyland. Som exempel kan nämnas Nötvik ändan i Sund, Ängesändan i Korpo, Pickvesändan i Tenala, Träskändan i Snappertuna, Långvikändan i Ingå, Näcksundsändan i Öja. Namnen är bildade till dialekternas vikända för 'innersta delen av en vik' (FO). (SKG:127)
-ände
Ägonamnen på -ände är ca 280 och förekommer i namn på odlingar över hela området, men särskilt ofta i västra Nyland (95 namn), t.ex. Skomakaränden (sko:makarändan), teg i Höstnäs, Snappertuna, och i norra Österbotten (122 namn), t.ex. Nylindsänden (ny:lindsenda), åker i Kaustar, Karleby. Ände 'ände, slut, sista delen', fsv. ænde m., är allmänt belagt som appellativ i finlandssvenska dialekter (FOreg., Hellquist 1948).
I de ägobetecknande namnen på -ände består förleden ofta av ett annat ägonamn, som anger läget intill ett större odlingsområde som t.ex. i Långgärdsänden, äng i Såka, Karleby, Böteskärrsänden, åke i Rilax, Bromarv.
I södra Finland är Ängesänden och Åkeränden vanliga. Namnen kan till en början ha betecknat mindre uppodlingar i utkanten av ett ängsområde eller åkerfält. I storskifteshandlingar förekommer benämningar som tyder på sådan nyodling, t.ex. 1756 Åkerändsgärdan,utåker i Embom, Liljendal (LSA B 39 a 3/3) och 1788 Åkerändsgjärdan, åker i Eskilom, Liljendal (NLK 33 a/g 49). (ÅÄH 293)
Ändes-
(e:ndæs-) i Ändesholm Ho. Oförklarade. (LEX)
Ändlös-
i Ändlöskärret Bo, Ändlösmossen Mö Kr. Till adj. ändlös 'stor'. (LEX)
ÄNG(E)
(æng- el. e:ng, i ÖB ofta -änget) i över 9000 odl.namn , hälften i NL, t.ex. de allm. förekommande Byängen, Hemängen, Norrängen etc., Degerängen, Storängen, Nyängen, Långängen, Bäckängen, Källängen, Kärrängen, Stubbängen, Träsk(es)ängen. Dessutom i ett drygt tusental namn som allm. Ängholmen, Ängeskär, Ängesbacken, Ängesgärdan, Ängeskärret, Ängeslandet, Ängsbacken, Ängsdal(en), Ängsmossen. Till sb. äng(e) 'gräsmark'. (LEX)
-äng,-änge
Ca 9400 namn. Namnen på -äng är näst efter namnen på -åker den största gruppen i hela ortnamnsmaterialet. Namnen på -äng är allmänna i alla fyra landskap, men största antalet belägg kommer från Nyland (5465 Flisängen, fli:sengin, åker i Finnbacka, Karis, Havermossaängen, ha:värmåsaengen, åker i Snettans, Esbo, Pottängen, påttengin, äga i Rudom, Lappträsk). I Österbotten uppträder utom namn på -äng(en) också namn på -äng(et) (1600 Hemängena, hejmie:njen, äng i Knåpnäs, Närpes, Åängen, å:gänjä, åker i Överpurmo, Purmo, Treladuänget, tri:leduendzi, äng i Jöusen, Kronoby). I Åboland (1295 Öängarna, öje:njona, ängar i Mossala, Houtskär, Notängen, no:tengin, åker i Mattkärr, Kimito) och på Åland (1065 Labbäng, labbeng, åker i Torp, Eckerö, Sältingsängen, seltingsengen, äng i Järsö, Föglö).
Äng står i motsats till åker eller skog. Enligt appellativbeläggen (Foreg.) definieras äng som 'naturäng' (flera orter), 'skoglös, sank slätt' (Finström), 'den sämre jorden nedanför åkrarna' (Snappertuna), 'gräsmark' (nÖB) osv.
Omkring hälften av namnen uppträder i obestämd form på -äng i områdena Åland, Pargas i östra Åboland, samt Björkö, Oravais och Pedersöre i Österbotten.
Omkring hälften eller över 5000 namn på -äng består av 18 namnformer (antalet belägg inom parentes). Förleden är ett lägesangivande appellativ i Bäck(es)ängen (115), Kvarnängen (100), Kärrängen (160), Strandängen (130), Träsk(es)ängen (110), storleksangivande eller på annat sätt egenskapsangivande med ett adjektiv i Lillängen (560), Långängen (180), Nyängen (570), Storängen (1020), riktningsangivande med ett ord för väderstreck i Söderängen (210), Västerängen (290), Österängen (270) och Norrängen (290), samt varierande: Byängen (125), Hemängen (570), Soldatängen (130), Stubbängen (95) och Käll(s)ängen (110).
Enledade namn som Ängen, Ängarna förekommer förhållandevis ofta. Utmärkande för skärgårdsbyar är t.ex. Ängen på Kälö Västerö, Ängen på Österskär och Ängen på Jurmo, Korpo, som betecknar den huvudsakliga eller enda ängen som finns på öarna. Här representerar Ängen, såsom det framgår i en uppteckning från Houtskär (SLS 701), gårdens huvudäng eller ängsskiftet invid byn, till åtskillnad från holm- och utängar.
Till ängarnas natur hör att de inte i samma utsträckning som åkrar och gärdor befinner sig i anslutning till bebyggelse. Artefaktförleder förekommer därför inte lika mycket som i namnen på -åker. Kvarnängen är ett undantag; namnet hör till de allmänna med ca 100 belägg. En intressant detalj är att synonymer till Kvarnängen, d.v.s. Möl(n)-, Mjöln- och Molnängen med varianter också är välrepresenterade och på vissa håll t.o.m. vanligare än Kvarnängen (om namn på Moln-, se Granlund 1956: 188 ff).
Beteckningar som anger att en äng officiellt anvisats för någon person förekommer däremot i ovan nämnda Soldatängen, samt i Dragonängen, Smed(en)sängen, Prästängen och Klockarängen m.fl. Sporadiskt uppträder också andra personbeteckningar: i anslutning till de tidigare, Borgmästarängen i Kristinestad, men av annan typ (förledsanslutning ?) eller av annan anledning, Käringängen på Valsörarna i Replot "längs Käringsund". Personnamnsförled med syftning på en kuslig händelse ingår i Mördaränget, namnet på en kärräng i kyrkbyn, Terjärv, om vilken det berättas att en husbonde mördades här: "drängen och käringen slog sig ihop". (ÅÄH 231)
-ängeland
14 namn. Ängeslandet och Ängelandet påträffas som ägonamn i Nyland. Belägg för Ängeslandet finns från och med Karis i västra Nyland till och med Lappträsk i östra Nyland. Ängelandet påträffas framför allt i Degerby och Sjundeå, samt i enstaka fall i Kyrkslätt och Helsinge.
App. ängesland 'ängsmark' är belagt i Tenala, Snappertuna och Oravais, ängsland 'ängsmark' i Esse, 'område med ängskaraktär' i Karleby (FOreg.). (ÅÄH 239)
-ängesland
22 namn. Ängeslandet, endjisla:nde, åker i Hopom, Liljendal. (ÅÄH 238)
Änk-
(ænk-) i Änkan grund Iå, odl. Vö samt i Änkböle odl. Fi, Änkdal Sa, Änkkilen En, Änkkulla He, Änkmossen Pä Na, Änknäs Hi St, Änkviken Sb, Änkesmossen Kn. Oförklarade, jfr Ämt-. (LEX)
Äpp(e)l-
(æp(p)æl-) i nägra tiotal namn som Äppelbacken Es Si Pä, Äppelholmen Fi, Äppelkleven Fö Bö Na, Äppelkärret Tk, Äppelviken Br Bo, Äppelänget Lf, Äpp(el)ö Ha Ho Si. Till sb. äppel syft. på äppelträd, samt t.ex. Äppelträdsbacken Iå, Äppelträdsgärdan En. Jfr Apal-, Apel-, Apul-. (LEX)
Är-
(æ:r-) i Ärdal- Fö, Ärholm(en) Ha Vb Kb, Ärkärr Si, Ärnabba Le, Ärskär(en) Kö. Oförklarade; jfr -ärr. (LEX)
Ärm-
(ærm-) i några odl.namn som Ärmen Fö, Pälsärmen Pu Bo, -ärmarna tegar Sa Jo, Tröjärmen Ki samt Ärmholmen Br, Ärmslätten Le. Åtm. de förstn. metaforiska. (LEX)
Ärn-
(æ:rn-) i Ärnklobba So, Ärnesholm Hi. Oförklarade, jfr Ern-. (LEX)
-ärr
(-æ:re) i Kuckuärret i berg Bo och odl.namn Morfars ärret Ee, Sandärret Ee. Till sb. ärr, av olika anledningar. (LEX)
Ärt(er)-
i några tiotal namn som Ärtgärdan Su Ki Sn Or, Ärtholm(en) Ky Es He, Ärtmossen He, Ärtnäs Po Si, Ärtskär Le Hi, Ärtsved(ja) Sn Ka Si, Ärtåker(n) Sa Ko Sn He Or, Ärtergärdan Ma Mu, Ärtersveden Tj, Ärtestegarna Sa samt bl.a. Ärtgårdslindan Fi, Ärtholmen Sn. Till växtordet ärt. (LEX)
Ärvings-
(ærvings-) i Ärvingsbergen, -kärr Db, Ärvingsdal Fö, Ärvingshopen Vå. Till sb. ärving 'arvinge'. (LEX)
Äsk(e)-
(æsk- el. æssj(e)-) i några tiotal namn som Äskholmen/arna Jo Vå Fö Kö Iö Ko Ky, Äsknäs(et) Le Ku En, Äsk(e)skär Ha Le Ku Bö Ho Hi En Iå, Äskvik(en) Jo Sn St, Äskören Bö Ko Na En Iå, kanske Eskön Nä, samt bl.a. Äskedal Fö, Äskeharun Hangö, Äskeholmen Hi. Till trädordet äske 'askbestånd'. (LEX)
Äsp-
(æsp-) i ett knappt hundratal namn som Äspen grund Bö samt bl.a. Äspback(a) Bö Iö, Äspdal Sa So Bö Sn, Äspgärdan Iö Ho Hi, Äspholm(en) Ha Le So Fö Ku Iö Ko Na Br Bo Vb Pe, Äspkil(en) Ku Kö Ho Ko, Äspnäs(et) Ha Bö Ho Ko Es Bo Lt, Äspskär(et) Ku Fö Kö Iö Ho Na Df Hi En Sn Ky Kh Re Öj La, Äspören Bö Iö Ho Na och Äspeskärret, -liden Lt. Till trädordet äspe 'aspbestånd'. (LEX)
Äspil
(æspil) i Äspil odl. Ku, Äspilgärd Ko. Oförklarade. (LEX)
Äsping-
(æsp-) i Äspings by Iå och Äspingskär En. Oförklarade. (LEX)
Äss-
(æss-) i Ässbäcken Lt, Ässdal(en) Si, Ässkärr(et) St, Ässvik Iö samt i Ässesholm Mm och Spader ässet varp Iö. De förstn. syftande på S-form? (LEX)
Ätar-
i Ätarkärr (æ:tar-) Fi samt Ätarladusbacken (ita-) Öj. Till vb äta. (LEX)
Ävje-
(ævi-) i bl.a. Ävjeglo Ko, Ävjekroken Na, Ävjenosen vik Hi, Ävjepära- Ho samt Ävjeveka (æ:vi-) Bö och (ævje-) i Ävjebranten Ky och Ävjoga viken Fö. Till sb. ävja 'dy'. (LEX)